Superponnyn har hittat hem igen

Springhill Boomerang (f-07 val e Annaghmore Boomerang-Don Juan de la Bouverie, upp Claire Ryan, äg Moa Behrens) var lovande som ungponny på Irland, där han köptes av en satsande familj. Men det fungerade inte med ryttaren som till slut inte ville rida honom alls. Oriden och oklippt köptes han då av familjen Behrens och fick flytta till Sverige hösten 2016.
– Jag har aldrig sett en häst med så mycket hår, han var jättefluffig. Omusklad var han också, men när vi väl kom igång gick det väldigt fort, berättar Moa Behrens, som då bara var 12 år.

Ekipaget var grönt men gick från klarhet till klarhet med placeringar i både MsvB+ och MsvA samt internationellt. Men så kom det några bakslag, bland annat en avramling på sista hindret i SM-finalen på Sundbyholm 2017 och på näst sista hindret i omhoppningen i Elmias ponny-GP, som stukade ryttarens självförtroende.
– Så här i efterhand känns det egentligen inte som att det var så stora saker som hände, men det fick ändå bägaren att rinna över. Jag var ganska orutinerad och hade inte ridit så många olika eller svåra ponnyer, och han hade mycket kvar att lära.

Man märker att det är samma ponny, men han har utvecklats jättemycket och jag också.

Gjorde kometkarriär

Efter utomhus-SM i Vetlanda 2018 valde familjen Behrens slutligen att lämna över den lite speciella ponnyn till Mathilda Bohlin som då hade vunnit Falsterbos ponny-GP och var EM-aktuell med Miclas Aristocrat. Tillsammans gjorde Springhill Boomerang och Mathilda Bohlin kometkarriär på den internationella tävlingsscenen med flertalet GP-segrar och prestigefyllda placeringar – och 2019 var han Sveriges överlägset högst rankade D-ponny. Och efter att ha varit till salu ett tag är nu alltså ”Boomer” tillbaka där allt började.
– Det blev verkligen bra att lämna iväg honom till Bohlin. Man märker att det är samma ponny, men han har utvecklats jättemycket och jag också, säger Moa.

Hur känns det att sitta på honom?
– Det är jättekul att rida honom igen, vi har utvecklats på olika håll och det känns väldigt enkelt. Han går framåt mycket mer av sig själv och han är lydigare. Men han gör fortfarande inte mer än han behöver, är man inte på honom så tar han sina chanser. Att åla sig i svängarna och skjuta ut bogen har han också kvar – han är fortfarande svår, men det känns som att jag kan rå på honom bättre, säger Moa.

Generationsbyte ökar chanserna

Moa har blivit uttagen till landslagets utvecklingstrupp för 2020 med sin andra ponny Drumcashel Little Legend, ”Lily”, som hon red i finalen av Prins Carl Philips pris på Friends. Även det en ponny som kom grön från Irland till familjen Behrens för drygt ett år sedan och som nu börjat bevisa sig tillsammans med Moa som fyller 16 år i år. Med två topponnyer i stallet är målet att rida mästerskap det sista internationella ponnyåret.
– Jag siktar i alla fall på NM, skulle det bli EM så är det en bonus. Det är ju lite generationsbyte nu, vilket kanske ökar mina chanser.

Boomer besitter en enorm kapacitet, men han gör inte alltför mycket för att hjälpa till.

Moa har bra support från eliryttarna och tränarna Niklas Jonsson och Michael Schultz. Hon trimmar grunderna med Niklas varje vecka och varannan vecka blir det lite mer tävlingshoppning med ”Micke”. Niklas Jonsson är den hon som hon har tränat längst för och han har till och med suttit på Springhill Boomerang.
– Han älskar Boomer och skulle gärna haft honom som storhäst. Lily tycker han är ett litet ”A-barn”, hon vill göra rätt hela tiden och håller inte på med något bus vid sidan av.

Hur är det att växla mellan Boomer och Lily i ridningen?
– Boomer besitter en enorm kapacitet, men han gör inte alltför mycket för att hjälpa till, så man måste påminna honom. Det var det som var lite svårt för mig när jag var liten. Lily är tvärtom, hon kastar hjärtat först över hindren.

Hur har du själv utvecklats under tiden som Boomer varit borta?
– Jag tycker själv att jag har blivit mycket säkrare på hinder och hur jag ska rida varje dag. Jag har en bättre plan och det har blivit mer ridning. Jag har också fått större rutin i de större klasserna, det har blivit mer av en vana och jag behöver inte alltid vara nervös.