Tidig hantering ger föl med förtroende

I en artikelserie om tre delar berättar Paulinda för Ridsport om hur hon arbetar med föl, 1- och 2-åringar, för att lägga en bra grund för framtiden.

Paulinda har för närvarande ett avelssto, en dotter till topphästen Di Lapponia T. Hon vill gärna ha tidiga fölningar, i slutet av mars eller i april. På så sätt föds fölen i stallet och hon hinner hantera dem en del innan de går ut på bete.
– Jag sätter grimma på fölen tidigt, redan första dygnet, berättar hon.
– Men jag sätter bara på den och tar sedan av den direkt.
– De första dygnen är sto och föl bara ute korta stunder i taget, men gärna flera gånger om dagen. Den lilla hanteringen det kräver gör att fölet snabbt får tillit för mig.
Inom en vecka har Paulinda även satt på ett grimskaft och leder fölet tillsammans med mamman.

Tam för hovslagaren
Paulinda stryker över fölets ben med händerna och vänjer det vid att hon tar över hela kroppen.
– Om någon korrigering av benen måste göras så ska det ske inom tre veckor. Då är det bra om fölen är lite tama för hovslagaren.
Så småningom börjar hon även lyfta fötterna, lågt och kort första gångerna. Hon kliar gärna lite lugnande på manken.
Ganska tidigt börjar hon även lägga grimskaftet löst runt gallret i boxen och hålla mot försiktigt så att fölet lär sig att ge efter för trycket. När fölet känns moget binder hon fast grimskaftet, men har hela tiden en beredskap att kunna knyta upp och lätta om det skulle behövas.

Transportera ett föl
När fölet är tre veckor åker Paulinda till seminstationen. Det är ett skäl till hennes tidiga hantering, för det ställer en del krav på fölet.
– Jag har alltid tränat mamman så hon är spiltvan. Det betyder att jag kan binda henne i släpet och ha lämmen öppen bak utan att hon får panik. Det är en nödvändighet om det blir strul med fölet, eftersom att jag alltid åker ensam.
Paulinda använder ett långt grimskaft till fölet, leder in mamman och binder fast henne. Sedan kan hon gå ut och lägga grimskaftet bakom rumpan på fölet om det skulle behövas.  

I släpet åker fölet löst, men före urlastning sätter Paulinda grimskaft på både mamman och fölet. Därefter binder hon upp fölet, för att inte riskera att få ett löst föl på stationen. Sedan lastar hon ur båda två och behåller fölet i grimskaft under hela tiden.
– Ofta är det stona som är problemet om man har svårt att lasta sto och föl. Är stoet tryggt och man börjar tidigt när fölen är små, så att de inte skadar sig så lätt, brukar det inte vara några större problem att få dem åkvana. Att lasta är att testa ledarskapet. Då märks det om det finns där eller inte.

Sätta gränser
Speciellt hingstföl kan ibland bli lite nafsiga. Där är det viktigt att vara tydlig med att man inte är en lekkamrat.
– Jag brukar knäppa med fingrarna på nosen om de nafsar, säger Paulinda.
– Redan där sätter jag en gräns. Om de reser sig på bakbenen måste man säga ifrån ordentligt. Om de är trygga med människor blir de inte rädda av att man säger till när de gör fel. Det är inte heller okej att vända rumpan mot människan, de ska ha respekt utan att vara rädda.

Sommarbete
Under sommaren vill Paulinda ha fölen på bete med jämnåriga. Då får de bra stimulans och har andra att leka med. Det finns en risk att de blir understimulerade annars och då blir de besvärligare att hantera.
Däremot vill hon inte gärna blanda åldrar på unghästarna på betet. Framför allt inte när det gäller hingstar.
– De leker olika lekar i olika åldrar. Och de kan inte hantera åldersskillnaderna så bra, menar hon.

Avvänjning och kompisar
Utöver den grundläggande hanteringen som introduceras under fölets första levnadsveckor gör inte Paulinda så mycket med fölen första året. Hon hanterar dem i vardagen, och hanterar deras mammor – det menar hon är fullt tillräckligt.

Vid sex till sju månaders ålder avvänjer Paulinda fölen. Då tycker hon att det är extra viktigt att de har jämnåriga kamrater. Stofölen kan hon sedan släppa ihop med mamman igen som 1-åringar.

Missa inte nästa del i unghästserien, som publiceras på tisdag! Denna artikel har ursprungligen publicerats i Ridsport nr 23, 2014.