Tinne missade OS – satsar mot världscupen

Tinne Vilhelmson Silfvén gjorde ett ärligt försök att för åttonde gången få ansluta sig till Sveriges olympiska trupp. Men, som hon säger själv, hon klarade inte av att få de resultat hon behövt. 

I Aachen gav hon hästen dess första riktigt stora tävling, var jättenöjd med Hyatt (KWPN sto f -12 e Apache-Sandreo, uppf S Siderius, äg Lövsta Stuteri), men blev snopet nog utblåst av domarna i Grand Prix Special.

Var för taggad

– Det var mitt eget fel, jag tänkte ”nu eller aldrig” och var alldeles för taggad, satte för mycket tryck och Hyatt blev för överladdad. Vi hade ingen kontroll på alla ben och hon blev ojämn av spänning. En lärdom för framtiden – hon har så mycket nerv och vilja att jag måste ha stenkoll på min sinnesstämning, säger Tinne.

Det är första året för Hyatt i Grand Prix, när Tinne fick henne för drygt ett år sedan hade hästen aldrig tävlat på den nivån. Även om Devanto är högre belägen på den officiella rankningslistan, är Hyatt nu nummer ett i stallet. 

Under sommarsäsongen har stoet fått lära sig att hantera Grand Prix utomhus, med allt vad det innebär med olika miljöer och atmosfärer.

– I vinter lägger vi till svårare miljöer och tävlar inomhus. Världscupen är målsättningen, både för Hyatt och Devanto.

Det blir en blandad mix av WC-tävlingar, på höstkanten inomhus i Europa och under vintern, som vanligt, i Wellington i Florida. Där har Tinne, familjen och hennes hästar tillbringat den mörka årstiden i många år nu.

Piaffen är en styrka

Att se Tinne på ett sto är ganska nytt.

– Ja, genom mitt jobb på Lövsta har det ju naturligtvis blivit mest hingstar, och även valacker.

– Men jag gillar ston, det är ofta mycket ge och ta. Lilla fuxen Hyatt har härlig attityd och är otroligt arbetsvillig – och alltid lika rolig att rida.

Personliga rekordet för Hyatt i Grand Prix är 71,5 procent. Hennes styrkor är piaffen, passagen och samlingen, något som naturligtvis kommer att utnyttjas när Hyatt så småningom gör sin första kür.

Stöttar sina elever

Ambitionsnivån hos Tinne är minst lika hög som när hon OS-debuterade i Barcelona 1992 med Caprice. Men vardagen har förändrats en del genom åren.

– Jag rider inte lika mycket nu, bara ungefär fem hästar om dagen.

– Jag tävlar inte heller lika mycket som förr. Det känns precis lika roligt att tävla genom andra, säger hon och syftar på de många elever hon har, inte minst Lövstaryttarna Caroline Darcourt, Linnea Cöster och Lovisa Jendland.

Det är faktiskt mer hästar i Tinnes tillvaro än någonsin.

– Detta är mitt liv, det jag vill göra. Jag älskar att utveckla hästar och ryttare.

Mer ridbarhet

Efter alla år med dressyrhästar ser Tinne en positiv utveckling i hästarna.

– Aveln går mot mer ridbara hästar med stora kvaliteter. Det finns så många fler som är fantastiskt fina.

Tinne är med och formar verksamheten på Lövsta. 

– Det finns så många sidor i mitt jobb, så många vinklingar. Ta bara Lövsta Future Challenge som vuxit här hemma och numera finns i både Europa och i USA. Och alla hingstar. Lövsta är så mycket mer för mig än att bara tävla.  Man är med och påverkar vart sporten ska ta vägen.

Härifrån är det inte långt att komma in på alla de uppmärksammade fall av felaktig hästhantering som (främst) dressyren varit i fokus för.

– Jag välkomnar debatten, bara den är saklig och kunnig. Jag hoppas att det ska komma något positivt ur det hela. Att sporten blir transparent, att bra ridning premieras. För hästens bästa, så klart. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 15/2024.