Tre års slit lönar sig

Om någon för ett år sedan skulle sagt att jag och Helicon skulle få åka till Köpenhamn och tävla nationellt skulle jag bara skrattat. Om jag sedan skulle insett att det var allvar skulle jag kissat på mig typ. Men nu imorgon torsdag är det dags för oss att åka till Danmark!

Jag har lite nerver, lite lite faktiskt. Men jag är mest taggad. Jag var mer nervös i förra veckan men nu känner jag mig helt lugn. Jag tränar Helicon och kämpar med det sista men vilar i att vi kan klara våra mål om vi jobbar som ett team.

Efter tre år av mycket slit har min halvt nybörjarefamilj börjat hitta rätt balans. Jag vill så gärna stötta alla som är i den situationen som jag och Helicon varit i. Senast denna veckan fick jag en kommentar på min blogg. Kommentaren var att tjejen tyckt det blev för mycket och börjat med hoppning istället. Jag vill stötta er.

Jag har fått slita i tre år och kommer slita i det fem gånger om ännu mer om det krävs. Jag vill det här och börjar känna att det lönar sig. Jag börjar bli stolt över lilla Paula som i mörkaste stunder kämpade på med sin lilla buse. Jag tror det varit nyttigt med all min motgång. Nu kan jag verkligen njuta av framgången på ett annat sätt.
Mina tankar inför tävlingen är att rida som ett team, tänka ordentligt när jag rider och ta det lugnt. Att hålla mitt lugn hela tiden, då smittar det av sig på Helicon. Jag siktar på att kvala SM.

Det vi behöver göra är att rida på minst 65 procent i minst två ritter i nationella klasser i klasserna LA: 2 eller högre.

På fredag rider jag LA:3, lördag och söndag LA:4. De danska ridprogrammen skiljer sig från våra svenska, så det har varit nya ridprogram att lära sig och det är bara kul! Lite mer fart är det i de danska ridprogram och det passar min kille som älskar att visa upp sig och att jobba. Jag gjorde ett försök i novembermånad då jag red en LA:4 och hamnade på 62.6 procent. Det som skiljer nationella tävlingar är att det är fler domare som dömer, förra gången var det en som gav mig 65 procent, den andra 63 procent och den tredje 60 procent. Så det protokollet har varit min och min bästa tränare Ditte Egholm Nilsens manual. Vi har sedan november månad arbetat successivt med att putsa, förbättra och jobba på detaljerna.

Håll tummarna för mig och min Helicon..,

/Paula och Helicon