Krönika
22 juli 2019 14:06

”Varför hittar inte hästarna och ryttarna till varandra?”

KrönikaRidsports krönikör Louise "Loi" Lindström spinner vidare på en tidigare krönika i Ridsport som gällde certifiering av hästutbildare: "Idén om någon form av matchmaking mellan hästägare och utbildare är som sagt strålande. Jag tycker att en sökmotor behövs – och kanske finns redan en lösning även där?"

”Varför hittar inte hästarna och ryttarna till varandra?”
Louise "Loi" Lindström är Ridsports gästkrönikör. Foto: Jenny Lindström

Jag spinner gärna vidare på ämnet certifiering av hästutbildare. Det var många bra tankar i krönikan i Ridsport härom veckan.

Det är så oerhört viktigt att den som lägger grunden i hästens utbildning är väl kvalificerad för uppgiften. Inridningen och grundutbildningen är den bärande byggstenen i hästens fortsatta liv som ridhäst, oavsett om det är på tävlingsbanorna eller ej.

Det är lättare att bygga en trygg och välriden unghäst än att korrigera en felriden och kanske till och med fysiskt eller mentalt trasig vuxen häst.

Certifiering av unghästutbildare är en mycket bra idé – som också finns i verkligheten. SvRF genomför yrkesprov för diplomering av unghästutbildare med flerårig yrkeserfarenhet och på Flyinges yrkeshögskoleprogram prövas och examineras unghästutbildare efter ett års heltidsstudier.

Jag tror dock att en gradering av unghästutbildare enbart utifrån tävlingsresultat riskerar att höja pressen på de unga hästarna.

Flera förändringar har gjorts just för att att sänka prestationskraven på de yngsta hästarna. Exempelvis valde SWB bort gångartsbetyg på ridprovet för 3-åringar, första möjliga startdatum för en 4-åring har flyttats fram och kvalmöjligheter och antal tillåtna starter är reglerade.

En farhåga kring ett resultatbaserat certifieringssystem är de potentiella konsekvenserna för de ”svåra” eller ”vanliga” unghästarna. Vem tar hand om dem? Finns det en risk att unghästutbildare väljer bort att ta sig an hästar som inte kan bidra till att höja dennes status/certifiering? En ren överlevnadsfråga för den yrkesverksamma utbildaren.

Jag tror inte att vi har brist på varken kapabla hästutbildare eller riktigt fina hästar i Sverige. Men varför hittar inte hästarna och ryttarna till varandra? Varför försvinner så många examinerade beridare och unghästutbildare utomlands, inte bara för att förkovra sig, utan för att stanna?

Idén om någon form av matchmaking mellan hästägare och utbildare är som sagt strålande. Jag tycker att en sökmotor behövs – och kanske finns redan en lösning även där? SvRF skulle i tävlingsdatabasen kunna lista även diplomerade eller examinerade beridare och unghästutbildare på samma sätt som tränare, banbyggare och domare.

Louise ”Loi” Lindström

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nr 13/2019.

 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 101 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden