Veterinärer undrar: Döms hästar ut för lättvindigt?

Två erfarna hästveterinärer, Malena ”Mulle” Behring och Katja Gustavsen, tycker sig se en utveckling mot att fler hästar döms ut på grund av röntgenfynd. 

– Vi har fått allt mer förfinad teknik som kan visa på minsta avvikelse från skolboksutseendet, och jag tycker att det har blivit mer fokus på bilddiagnostik, säger Malena Behring. Det är olyckligt, för det är lätt hänt att en avvikelse som är knappnålsstor betraktas som ett allvarligt fynd och det blir stort drama. Nästan varje fynd anses vara av betydelse. Många yngre kolleger ser ”spöken” på röntgenbilderna och drar väldigt långtgående slutsatser av detta.

– Om det handlar om en försäkrad häst blir det genast reservation för dessa fynd, säger Katja Gustavsen.

Enligt veterinärerna gäller den här diskussionen alla hästar och discipliner. 

– Det är ingen skillnad mellan hästarnas användningsområde – dressyr, hoppning, fälttävlan eller islandshästens gångartsklasser – det här gäller alla.

Har hästen ont?

Båda är eniga om att det viktiga är att ett röntgen- eller ultraljudsfynd inte ska vara det som bestämmer om hästen har ont eller ej. En liten avvikelse i hals eller rygg behöver inte betyda att hästen har problem i praktiken.

– Samtidigt som det i dag går att ställa mer exakta diagnoser tack vare teknisk utrustning återstår den mest utmanande frågan: vad är det som orsakar smärtan?, säger Malena Behring.

Katja Gustavsen ser flera orsaker till att hästar kan bli alltför lättvindigt utdömda.

Jag blir ledsen över att se så många fina hästar där ägarna ger upp för tidigt.

– Jag tror att hästägare generellt har för lite tålamod. Många som köper en häst vill ut och tävla och få sin belöning genom det. Man kör på med sitt eget system och tävlar nästan direkt och glömmer att ge hästen tid för återhämtning. 

Katja Gustavsen säger att spänningar i musklerna kan ge rörelseproblem.

– Om hästen inte blir återställd från dem inom rimlig tid vill man ha ut försäkringspengarna och köpa en ny häst. Jag blir ledsen över att se så många fina hästar där ägarna ger upp för tidigt.

Rätt ryttare

Malena Behring var tidig med att låta en erfaren ryttare sitta upp och provrida hästar med diffus eller återkommande hälta. Vid en veterinärkongress för ett antal år sedan visade hon videofilmer på hur en ojämn häst gick helt rent efter att ett proffs suttit upp och ridit en stund.

– Jag kan tydligt se hur en häst uppför sig om det är en ryttare med god kroppskontroll som rider den. Det är svårt att rida och det är många ryttare som inte har den kontrollen över sin kropp som krävs för att inte snedbelasta hästen, säger Malena Behring bestämt.

Det är inte helt ovanligt att det är träningsupplägget som behöver ändras, fortsätter hon. 

– Det kommer väldigt många fler hästar till klinik i dag, med historien att de inte fungerar som ryttaren tänkt. Inte sällan har ägaren redan bestämt att det är något problem i till exempel ryggen. 

Ridkunskapen brister

Även Katja Gustavsen är inne på att ryttarna inte alltid är i nivå med sina ambitioner, att ridkunskaperna brister.

– Många avancerar alldeles för fort och då blir både häst och ryttare osäkra. Dels kan en hopphäst försättas i en dålig situation så att den kraschar in i hinder som den inte varit mogen för; dels kan man på dressyrsidan se att ryttaren för  snabbt vill ha hästen i en form som den inte har byggt upp styrka för.

Katja Gustavsen menar att det överlag är för lite fokus på leder och att musklerna glöms bort. 

– Jag kan råka på halta hästar som är sneda i kroppen och som jag med relativt små insatser kan få helt ohalta. Mycket kan rättas till med förändrad träning, så att hästen börjar röra sig i rätt form och i balans.

Allt ska ses över

Det finns många faktorer som spelar in för att få en välfungerande häst. Ryttarens förmåga att inverka på hästen, utrustningen och träningsupplägget – allt behöver ses över. 

– När det gäller sadlar har det blivit lite bättre, men fortfarande är sadelutprovare i hög grad kopplade till ett visst märke, konstaterar Katja Gustavsen. Det är enormt viktigt att den som provar ut sadlar kan sin sak. 

Fel eller ingen rehab

Båda veterinärerna har lagt märke till ett annat fenomen. Om prognosen efter till exempel en senskada säger att hästen kan bli återställd, men inte användas på samma nivå som tidigare, är ägaren inte alltid intresserad av att behandla och rehabilitera den.

En annan ytterlighet är en inaktiv rehab där hästen rehabiliteras i alldeles för långsam och försiktig takt, med oändliga timmar av skritt vid hand. 

– Vävnaderna måste utsättas för viss påfrestning under aktiv rehab för att bli starka, så att hästen kan fungera igen. Ryttare behöver lära sig mer om träningsupplägg och hur muskler fungerar; styrketräning, intervallträning och konditions-
träning, säger Katja Gustavsen.

Skulle enbart vissa hästveterinärer med lång erfarenhet få lov att döma ut hästar? 

– Det kanske är ett förslag. Det vore inte fel, det finns redan veterinärer som gör second opinion-bedömningar till försäkringsbolagen och det skulle mycket väl kunna vara de som har hand om utdömning av hästar också, säger Malena Behring. 

– Det är inte lätt för en nyutexaminerad veterinär att säga emot om ägaren bestämt påstår att ”min häst fungerar dåligt för den har ont i länden”. Om ägaren har bestämt sig för att hästen inte kan bli bra, är utsikterna små att den blir det. Det är svårt att motivera någon som inte vill försöka.

Katja Gustavsen tycker att detta är något som borde föras upp till diskussion.

– En häst som är tre grader halt kan i dag bli utdömd av en nyutexaminerad veterinär eller någon som inte har hästar som specialitet – eller tvärtom, av dem som är smalt specialiserade och inte förmår se helheten. Det finns så många faktorer som spelar in för om en häst kan komma tillbaka och fungera.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.