Wilma om första ritten på Cicci: ”Herregud, vad har jag gjort?”

Extra mycket karaktär

Cicci BJN (SWB sto f -11, e Ci Ci Senjor Ask-Tornesch, uppf JM Sohlman HB) var fem år när jag, min mamma och min mormor åkte för att provrida henne. Hon var speciell redan då – jag kunde inte riktigt skritta fram, vissa grejer gick inte att göra och hon hade väldigt mycket karaktär. 

Men jag köpte henne, det var ett väldigt stort inköp för mig, och när hon kom hem så kunde jag inte få henne att galoppera. Hon bara tvärstannade. Jag tänkte ”herregud vad har jag gjort?”. Det tog ett tag att hitta hennes sätt. Med Cicci har det verkligen varit ett finlir att lista ut hur mycket man kan göra för att få henne så normal som möjligt, och samtidigt låta henne vara som hon är. Man frågar sig ”ska jag kräva det här eller ska jag låta henne vara”? Och 99 procent av gångerna så är det bäst att låta henne vara.

I Falsterbo kastade Cicci av mig från stillastående, det är lite sådan hon är och det är väl det som gör henne så bra. Jag hade inte förväntat mig att vi skulle ta oss så här långt, även om vi visste att hon var en jättefin häst från början – jag hade aldrig suttit på en häst som henne.

Som 6- och 7-åring visade hon väldigt fina kvaliteter, men man kunde ju bara drömma om att det skulle bli så här. Det krävs så mycket karaktär, det är inte alla hästar som har det. Jag är rätt säker på att jag aldrig kommer att hitta en häst som Cicci igen.

Den som satte standarden

När jag var åtta år köpte vi Dark Lady (B-ponny f -85, okänd stam), som av någon anledning kallades för Buttis. Hon kom från Märta Elander Wistén och hade innan dess varit hos systrarna Mikaela och Gabriella Pettersson. Buttis hade gått medelsvår hoppning och var lite av en ”fin” ponny, hon skulle helst äta röda Ferrari-bilar och allt var väldigt noga med hur hon skulle skötas.

Hon blev min första riktiga tävlingsponny, en speciell sådan – det var nog egentligen inte vi ryttare som gjorde henne till en prinsessa utan det var sådan hon var. Det var nog Buttis som fick in mig på det spåret också, jag är fortfarande så noga med alla mina hästar. Hon satte standarden.

Fick fart på karriären

Queen (f -89, e Omann-Beacon Pericles, imp Danmark) hade tagit guld individuellt i ponny-EM 1998 med Elin Hultberg, och blev verkligen rivstarten när det gällde att få känna på framgång.

Det var inte så lätt  – i början trillade jag av väldigt ofta. Hon var en fantastisk ponny, men man fick rida Queen på hennes sätt. Hon var ju så liten, 142 cm, så hon hoppade hinder som var större än henne själv.

Drömmen har alltid varit att hitta en stor häst som skulle vara som Queen, även om hon verkligen var ett fuxsto. Det har jag inte lyckats med än och det blir nog svårt, att hitta en häst med den ponnyhjärnan.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2024.