Wiveca Schenholm: ”Jag skar sönder sadeln”

Är det någon som vet hur ridsår kan svida är det Wiveca Schenholm, dressyrryttare och -tränare med bakgrund i landslaget. Med hela sin kropp minns hon de hårda sadlarna på 60- och 70-talet.
– Det var som att sitta på en planka. Så klart att det gjorde ont. Att man fick skavsår var en del i det hela och bara att acceptera.

Hon provade allt som stod till buds: barnpuder, trosor i nylon, plåster och salvor.
– Det fungerade bara tillfälligt. När man sedan skulle duscha fräste det om rumpan.

Köpte ny dyr sadel

En dag råkade hon få prova Eric Lettes sadel och fick smak för hur det kan kännas. Att ridning inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med skav och smärta. Inspirerad av upplevelsen köpte hon en ny sadel, en dyr tysk, och tänkte att nu skulle det bli skillnad. Icke.
– Jag fick fortfarande ont, och hade samtidigt Lettes sadel i färskt minne. Hur bra man faktiskt kunde sitta.

En dag fick hon nog.
– Jag tänkte ”fan, jag gör ett hål i sadeln”. Alla skrek åt mig och sade att så kunde jag inte göra med en så dyr sadel, men jag tog fram morakniven och skar en rundel i sitsen. Jag tog ut en bit av stoppningen så att det blev som en grop att sitta i.

Kvittot kom direkt. På nästa tävling, en Grand Prix i Skövde med Pirum, red hon med ett leende.
– En funktionär såg oss på framridningen och sade att vi behövde inte ens gå in, vi skulle vinna ändå.

Visade hålet i sadeln efter segern

Och visst vann de. Efter prisutdelningen gratulerade domaren Bo Tibblin till hennes fina sits.
– Då visade jag honom hålet i sadeln, ha, ha.

Sedan dess har Wiveca Schenholm skurit hål i ytterligare en sadel, men konstaterar att utvecklingen har gått framåt.
– Prio ett är förstås att sadeln inte ska trycka på manke och bogblad, men jag upplever att sadlarna i dag också görs bekväma för ryttaren. Det är mer gel i sitsarna. Men det är fortfarande ingen som pratar om skav vid ridning.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2021.