Denna gång tänkte jag skriva om min gamla häst Fight, kallades Fille. Cirka 173 cm stor e. Laurin.
Han var en av mina första riktiga storhästar. Året var 2010 och vi åkte iväg för en provridning på en häst vi hittat på annons. Ingen bild eller film fanns så jag förstår faktiskt inte vad vi gjorde där egentligen. När vi kom fram så står där en stor vit häst, inte speciellt vacker men så otroligt snäll! Vi vart lite paffa när vi såg den där dunderklumpen framför oss.
Provridningen gick helt okej, det var en STOR häst som var riden av en man tidigare och jag fick rida på vanligt tränsbett och i en för stor sadel. Men det var något med honom jag gillade. Det var otroligt enkelt även om han var lite för stor och stark. Redan på den tiden var jag ganska bestämd av mig och var övertygad om att jag kunde få lite ordning på honom så det skulle passa mig. Här är film från provridningen.
Vi ringde ägaren på vägen hem och sa att vi ville ha honom. Vi tänkte nog i banorna att det var en trevlig läromästare, han hade startat 145 cm tidigare, och var 8 eller 9 år när vi köpte honom. Jag gillade (och gör fortfarande) att ha olika hästar, inte bara en typ. Så att köpa denna siljaline-häst var nyttigt.
Har aldrig haft en så snäll häst varken innan eller efter Fille! Första veckorna hemma så var vi lite skeptiska för vi trodde inte det var riktigt möjligt för en häst att vara så simpel. Vi trodde att det måste smälla snart, liksom. Men det gjorde det aldrig, han var alltid snäll under alla år.
Vi hoppade några 120cm klasser och kvalade fort till 130 cm. Här nedan är vår 130 cm debut om jag inte minns fel.
Vet inte hur många 130 cm klasser vi startade, vad jag minns var att såfort jag kvalade 140 cm, så startade vi 145 cm direkt. Haha. Jag gick direkt från 130 cm till 145 cm och det var ett ganska stort glapp för mig, jag kan inte varit mer än 16-17 år.
Här nedan är vår 145 cm debut i Helsingborg. Första delen gick bra men han blev stark för mig och lång mot slutet och som ni ser så river vi de 3 sista hindren. Jag var väldigt nöjd, tror det var min allra första 145 cm klass någonsin med.
Vilken fantastisk häst han var. Jag red honom mycket barbacka, här hoppar vi lite utan sadel!
Jag lärde mig så otroligt mycket på Fille. Jag fick lära mig att även på en större häst så behövde man sitta still, ta det lugnt. Jag lärde mig att man inte kunde bära runt en stor häst utan var tvungen att arbeta honom på ett sätt som gjorde honom lätt och lyhörd. Jag lärde mig backa av inne på tävlingsbanan trots att hindren var stora och att inte forcera ridningen där.
Här är en 145 cm klass från 2012, här har vi fått lite ordning på grejerna men river tyvärr första hindret. Var väldigt nöjd ändå!
Vi startade flera 150 cm klasser också, Fille var faktiskt den första hästen jag hoppade 150 cm på. Tror jag var 17 vid min 150 cm debut. Den gick inte så bra, vi rev 4 hinder tror jag. Men var nöjd ändå, vi tog oss ju igenom!
Fille gav mig otroligt mycket självförtroende på banorna, vi kom ALLTID i mål, han var inte den försiktigaste hästen men när man börjar lära sig hoppa stora hinder på tävling så är det betydligt viktigare att komma i mål än att alltid vara felfri. Att få en bra känsla, att göra det tryggt och att hela tiden kunna lära sig av sina misstag. För Fille var felfri om jag gjorde rätt, så enkelt var det.
Vi sålde honom för några år sedan nu, till en childrenryttare som sen kom tvåa i Falsterbos Childrenfinal! Jag är så otroligt tacksam för min tid med honom, jag fick stor respekt för honom på något vis. Han var klok.
Har många fina minnen tillsammans med Fille. Hans allra första bockningar i skogen med min gamla vän som inte längre finns. Gången han helt oförklarligt lyckades sätta på vår skrittmaskin av sig själv, och gick in där och promenerade sig själv. Och att han gnäggade som en liten mus varje gång han såg oss. Fille var verkligen en kär familjemedlem och vi saknar honom! Alla borde få ha en Fille i sitt stall!
Avslutar med en film från när vi vann en 140 cm klass i Hammarö!
Följ Ridsport på