Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
11 maj 17:12

Cornelias blogg: ”Det värmer i hjärtat”

Cornelias blogg: ”Det värmer i hjärtat”

Hej! Update om Kakan idag!
I onsdags var vi på återbesök med Kakan. Kakan slet av sig hela sin sena i ett bakben, fick opereras akut och har stått på box sen i början av december. I onsdags sa dom att det läker jättefint, och att hon får börja gå lite i hagen.

Sagt o gjort, i går var det dags! Vi hade henne i skrittmaskin först för att hon skulle vara lite varm i kroppen, sen hade vi byggt en mindre provisorisk hage där det fanns massor med gräs.

Gräset hjälpte sisådär… Såhär glad blev hon:

Hon ser så himla fräsch ut och det värmer i hjärtat. Hon verkar inte ha ont över huvud taget. Sen är vi ju livrädda att hon ska skada sig såklart men hon mååååste gå ut, få det ur sig. Igår var ingen skada skedd i alla fall och överlever hon dessa cirkuskonster så överlever hon rätt mycket!

Så glad för hennes skull och jag hoppas hon lugnar ner sig och kan vara ute lite längre hädanefter!
Rid lugnt!

Cornelia Rylén
7 maj 13:33

Lagseger och ett nytt partytrick

Lagseger och ett nytt partytrick
Cornelia Rylén med Ullis - det blev lagseger i Värnamo! Foto: Privat

Tjoho!

Nu är det dags att sammanfatta ännu en helg med tävlingar. Vi åkte till Värnamo med Bazinga och Ullis. Bazinga gick två st 130cm klasser, i första klassen var hon väldigt fin hela banan fram till näst sista hindret, där hon visade ett nytt partytrick som innebar en tvärvändning mitt i en sväng, haha. Det gav sig fort och då fick jag hetsa fram till hindret lite vilket gav ett nedslag också. Annars duktig.

Dag två kändes hon mycket finare. Det var bättre tempo från start, det var en fin känsla och jag kunde lägga henne lite närmre hindren med lite bättre fart och ändå få henne snabb och försiktig. Kändes toppen. Hon tappade fokus lite in i en kombination och var då inte uppmärksam ut, så ett nedslag. Men bra runda verkligen!

Här är film från Bazingas andra 130cm runda:

Ullis följde med och gick lag-klasser, det var andra och tredje omgången av elitallsvenskan, 130 dag ett och 140 dag två. I 130 cm var hon felfri i grunden och felfri i omhoppningen, laget vann!

I 140cm kändes hon inte lika bra, hon liksom fokuserade bakåt i början av banan och jag fick både driva och hålla i samtidigt, kändes rörigt. Så hon rev TVÅ hinder i början av banan. Vi har ALDRIG rivit två hinder på en bana innan. Sen skärpte hon sig lite och hoppade finare mot slutet av den långa banan. Hon kändes inte osäker iaf och det är viktigast för mig!

Cornelia2
Suddig stillbild från Ullis 140cm klass, fin höjd på trippelbarren! Foto: Privat

Det har ändå varit en bra helg. Bazinga har visat på att hon kan hoppa bra två dagar i rad, jag har lärt mig lite om vad som behövs för att hon ska bli bättre. Jag tror hon behöver lite mer banhoppning i kroppen, hemma trimmar jag kanske lite väl mycket på henne. När hon hoppar, måste hon lära sig att lite mer rytmiskt fortsätta framåt till nästa hinder, i dagsläget har jag nog tagit bort det lite för mycket eftersom att hon kunnat bli lite lång o stark mellan hinder innan. Men nu är hon inte det så nu kan vi jobba framåt istället!

Och bättre kondition, såklart!

Ullis tror jag mest behöver fortsätta som vi gjort. Det var hennes första 140cm sen i Borås när hon blev lite rädd, så jag tror jag forcerade lite mycket när jag kände att hon stod emot i början. Men jag känner mig lugn ändå, hon ska fortsätta springa i skogen, trimmas på banan och få ett par dagars semester i veckan nu!

Cornelia3
Ullis innan uppsittning inför söndagens 140cm klass! Foto: Privat

Nu vankas en vecka av mycket träningar, ridning och på söndag ska jag till Uppsala och hålla clinic!

Rid lugnt!

Cornelia Rylén
3 maj 09:27

Körig vecka med intensiva tävlingsdagar

Körig vecka med intensiva tävlingsdagar
Cornelia Rylén har intensiva dagar fulla med tävling. Linköping och Norrköping är avklarade - nu väntar Värnamo. Foto: Natalie Lindholm/Privat

Hallå!

Mycket tävlingar nu. Vi var i Linköping förra helgen, fredag-lördag-söndag. Och tävlade i Norrköping tisdag-onsdag nu, och ska till Värnamo fredag-lördag-söndag denna vecka.

I Linköping så hände lite grejer på fredagen, jag fick nämligen tillbaka min 8-åriga Challe (e Careme-Chin Chin) som varit utlånad först i cirka ett år till min elev, och sen i 1,5 månad hos duktiga Elin Jansson. Så på fredagen bytte vi häst jag och Elin, hon tog hem Zwiggy för att Zwiggy ska bli inseminerad med Baloé HP, och jag tog hem min häst. Sjysst byte. Zwiggy kommer komma tillbaka och få föl här enligt orginalplanen iaf.

Challe fick hoppa en 120cm klass på fredagen, och var felfri. Kändes fin!

Även Bazinga tävlade en 130cm klass men fick fyra fel, duktig ändå.

På lördagen åkte jag bara dit för att hoppa en elevs häst, som var duktig. Och på söndagen hade vi med oss Greta, men hon kändes inte som hon skulle. Ömmade i ryggen lite och efter att hon gav en osäker känsla på första hindren så valde jag att utgå. Det var trist, men vi har behandlat henne med laser och djupvåg ordentligt nu och så får hon någon veckas vila från ridning så hoppas vi det blir finemang igen!

190503_corneliasblogggreta
Snygg är hon i alla fall, min Greta. Foto: Cornelia Rylén

I tisdags åkte vi bara med Challe till Norrköping, han gick en 130cm klass. Han hoppade egentligen väldigt bra men blir lite rörig och ostabil mellan hinder och då fixar och trixar jag lite vilket skapar obalans, så han rev hela fyra hinder. Men hoppade bra, haha. Hoppas han kan fortsätta stärka sig och kunna bli lite jämnade mellan hinder.

I onsdags åkte vi till Norrköping igen, denna gång med Ullis för att hoppa en 135cm klass. Hon kändes ju osäker när vi var i Mantorp och tävlade så vi provade igen nu för att kolla läget, och hon kändes som vanligt igen, och vann! Så nu har hon vunnit två klasser på raken!

Så det är en lite körig vecka nu. Fulla dagar och stallchefen ledig, tiden räcker knappt! Men jag hoppas Ullis får fortsätta kännas såhär bra i helgen och hoppas Bazinga gör fina rundor också.

Rid lugnt!

Cornelia Rylén
26 april 14:51

Glädje med Ullis och Greta

Glädje med Ullis och Greta
Två glädjeämnen hos Cornelia Rylén: Greta och Ullis. Foto: Privat

Halloj!

Jag är mitt uppe i att ändra om mitt veckoschema en del, jag håller vanligtvis två till fem privatlektioner om dagen, men har nu cirka åtta hästar i träning varje dag samt att det ska finnas tid att visa hästar för kunder också, och det håller inte riktigt.

Så jag försöker lägga upp det med en dag eller två där jag försöker få ihop lite gruppträningar istället. Men det är krångligt just vid omställningar, det är knöligt att boka om och det är knöligt att få ihop allt på samma dag. Men jag hoppas kunna skapa lite mer tid helt enkelt.

Det är också lite tråkigt att minska på privatlektionerna, jag älskar ju dom! Jag vet att jag kan bidra med bra hjälp men jag hoppas kunna tillföra lika mycket även vid gruppträningar. Jag kommer ju fortsätta ha privatlektioner men inte lika många. Jag har väldigt svårt för träningar där ryttarna rider fram, hoppar fram lite, man säger ”bra där” och sen avslutar man med bana där man tränar avstånd. Inte riktigt min grej. Jag vill kunna ändra, prata, förklara, förbättra och instruera. Det blir såklart svårare i grupp men jag kommer ha som mest fyra ekipage per grupp så det ska nog gå bra ändå, även för de som är vana att träna privat!

Jag är helt enkelt lite förvirrad i vardagen för stunden, haha. Det hjälpte inte att hela min kalender i telefonen raderades förra veckan och jag har fått fixa iordning allt igen, men jag tror inte jag missat någonting faktiskt!

Men! Jag är SÅ glad för att Ullis är fräsch. Hon tränar på för fullt nu, galopperar i skogen, klättrar, markarbetar och tävlar. Det är SÅ himla roligt, det är något med den där lilla hästen som jag verkligen tycker om!

Corneliasblogg3
Ullis strikes a pose! Foto: Privat
Corneliasblogg2
Ullis innan galoppträning Foto: Privat

Någon som också gör mig glad är Greta. Vi åkte iväg häromdagen för att se hur hon betedde sig på annan utebana, och hon var pigg men snäll! Och hon hoppade stort vatten på första försöket utan konstigheter, så himla skönt! Här är film på det:

Duktig! När hon ”busar” efter hinder så ser det ut ungefär sådär. Det går jättefort och huvudet åker uppåt och framåt, eventuellt något framben som sprätter till. Hon är inte så dramatisk, haha!

Det var allt för mig, rid lugnt!

Cornelia Rylén
23 april 10:05

”Vilken förbannat härlig häst det är!”

”Vilken förbannat härlig häst det är!”

Hejhopp!
I helgen vankades det tävling. Det var bara 1,5h att köra dit så vi åkte fram och tillbaka, fredag, lördag och söndag.

Outlook-jdvvqmer Copy
Bazinga innan avfärd.

På fredagen så skulle Bazinga ( 6år e.Baltimore – Everest) debutera 130cm! Hon har gått två st 125cm klasser innan och varit felfri i båda och hon var felfri även i 130cm debuten! Vilken förbannat härlig häst det är! Tyckt om henne från början och det blir verkligen bara bättre och bättre. Hon har ett superhuvud, stor kapacitet och är bara så härlig!

Outlook-bkizm0n0 Copy
Bazinga med fin ”jag-var-felfri-rosett”.

På lördagen följde Ullis (Donna-Bella, 8år e. Connor – Cormint) med istället! Hon skulle gå en 135cm klass. Hon var knäääpp, det var första utomhustävlingen, hon var pigg, skuttig, hoppig, snabb, pigg, knäpp och full av energi! Detta ledde till att hon överhoppade sig ordentligt på framhoppningen, hoppade riiiktigt bra men också lite väl bra. När hon blir sådär pigg, så kan man inte ha så mycket ben om, då hon bara hoppar högre och högre, och denna kombination av stooora språng och inte så mycket ben som stöd, gjorde henne osäker.

Inne på banan hoppar hon ju snällt men man kände att hon tvekade lite på vissa hinder, men hon varken stannar eller river. Hon var duktig och felfri fram tills trekombinationen, där jag kände att hon tvekade på insprånget, och efter att hon varit osäker i kombinationen när vi var i Borås senast, så valde jag att styra ut och hoppa ett annat hinder istället.

Jag var helt nöjd med mitt beslut, jag älskar den där hästen och vill inte att det uppstår något problem.

Så på söndagen tog vi med henne igen, och hoppade en 130cm klass. Jag hade hunnit fundera lite på hur jag skulle göra ett bättre jobb med henne. Känslan blev då helt annorlunda denna dag och hon var fin, felfri och 3 sekunder snabbare än tvåan så vi vann!

Outlook-fkozsmjq Copy20190421_145215

20190421_145230
Ullis på väg in till banan på söndagen!

Så det var riktigt roligt. Det var ju ”bara” en 130cm klass men känslan var tillbaka och det var samma gamla fina roliga Ullis att tävla! Ingen tvekan fanns och allt var bara roligt. Jag är så GLAD att jag var lite klok dagen innan, att det aldrig blev ett problem!

Screenshot_20190420-185030
Ullis hoppar fint!

På söndagen följde också Rasputin med. Rasputin fick gå in på prisutdelningen när Ullis vann, eftersom att Rasputin var först i klassen direkt efter.

Rasputin ville inte alls vara med på prisutdelning och gick bestämt ut därifrån igen. Han kändes fin på framhopp sen, spänd och stark men det är han alltid sådär. Väldigt spänd inne på banan men hoppade snällt 1-5 felfritt, sen var det en bruten linje till en oxer, mitt på den brutna linjen så sa han upp sig. Han skulle ut från banan helt enkelt.

Jag får fortsätta fundera lite kring hur vi löser det men det kommer ta lite tid. Jag hoppar det går relativt lätt att lösa bara!

Bra helg med lite tråkigt slut bara. Är i alla fall främst glad över att Ullis går bra igen! Rid lugnt!

Cornelia Rylén
17 april 10:21

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

Hello!
Jag har fullt upp nu, mycket lektioner, 8 hästar att rida varje dag, häst till salu som ska hinna visas och sen ska det hinnas lagas mat på kvällen innan vi sover kl 21, fulla dagar!

Men det är också FULLA DAGAR, vilket innebär att alla hästar ligger inte uppochner och är skadade! Dom är friska och glada och tar all min energi, fantastiskt!

Gladast är nog Kakan, som är den enda hästen som kanske inte är helt frisk än. Men hon läker riktigt bra, lite för bra kanske…

Img-20190416-wa0008
Mika på ”promenad” med Kakan.

Kakan mår ändå toppen. Benet ser tiptop ut med tanke på vad det varit med om (senan skars helt av i december).

Img-20190416-wa0005
Kakans ben idag!

Det är ett par månader kvar tills nästa check på benet, tills dess står hon kvar på boxvila. Men hon får gå i skrittmaskinen 5 minuter om dagen nu.

Vi promenerar (så gott det går), betar med henne, masserar henne och myser. Så hon tycker nog inte livet är helt förskräckligt ändå. Tråkigt säkert, men ändå helt okej.
Img-20190416-wa0011Img-20190416-wa0012Img-20190416-wa0014

Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten men det kommer ta tid.

Annars är faktiskt Bazinga, Rasputin, Ullis, Greta och Carro helt fräscha, Carro har såklart en del uppbyggnad kvar innan hon är tillbaka men hon känns pigg och glad och fräsch. Får passa på att vara glad för det medans det varar!

Woho, allt för idag. Rid lugnt!

Cornelia Rylén
13 april 09:49

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”
Greta på bild! Foto: Stefan Keturi

Hejhopp! Idag vill jag egentligen mest komma med lite tips. Tips angående själva tänket när ni löser problem på hästryggen.

Det är så himla välkänt att en häst ska gå fram, den ska lyssna framåt och den ska bjuda, ta för sig framåt och framåt framåt framåt. Det är vad tränarna säger och det är så man löser problem. Framförallt beror många problem i grunden på att hästen inte går fram. Och det löser man ju framåt… Men har ni verkligen tänkt efter?

När du ger en framåtdrivande hjälp, dvs skänklar på, så lägger du på ett tryck. En lyhörd häst reagerar snabbt och trycket släpper. Men lägger du på detta tryck och inget händer så kvarstår trycket du lagt på, bara i en lika dålig situation (dvs en situation där hästen behöver reagera framåt).

Här krävs det träning, hästen ska inte sparkas fram och sen hålla den farten utan problemet ligger i att hästen inte reagerar. Då är det lättare att först be hästen vänta, för att sedan kunna BELÖNA den med att få gå fram, dvs eftergift i handen och ev en förstärkande liten skänkel som ”belöning”, och beröm. Här bygger man lättare upp ett system att det är en BRA sak att gå fram för små hjälper, och du har mer kontroll på situationen.

För har du verkligen löst ditt problem när du fått fram hästen i en högre fart? Den springer framåt… men sen då? Kommer inte problemet tillbaka? Går hästen verkligen FRAM aktivt självmant eller springer den bara framåt?

Jag upplever också att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket. Vilket gör det svårt för hästen att någonsin klara det själv. Vanligast är detta i galoppjobbet, galoppfattningar, variation av galoppen osv. Ryttare fattar galopp, och när hästen väl galopperar så släpper man aldrig på trycket för man är rädd att den ska sakta av. Hästen lär sig att för att behöva galoppera behöver ryttaren jobba. 

Här bör man också vända på steken lite, när hästen fattar galopp, släpp direkt trycket (galoppskänkeln, drivande hjälpen) och beröm (för att den så duktigt fattade galopp), be här också hästen att vänta. Efter galoppfattning ska hästen finna sin balans, vänta, och sedan få en belöning för det i form av ”varsågod tack så mycket nu får du slappna av framåt nedåt”. 

Låter krångligt kanske. Men kortfattat: Efter en reaktion på din signal, sluta ge den signalen. Beröm. 

När det uppstår ett problem, stressa inte igenom det. Lägg inte på mer tryck.
Tänk logiskt, ett problem = hästen förstår inte/ har förstått fel, behövs verkligen mer tryck/press i en sådan situation? Det man lägger på om man rider framåt då, är mer tryck och press.

Om du istället backar, alltså ber hästen vänta, så har du längre tid och väg på dig, en lugnare situation, mindre press och stress och du kan när problemet känns delvis eller helt löst, belöna hästen med eftergift vilket betyder ”Tack, här varsågod gå framåt som belöning” vilket gör det till en positivare upplevelse för hästen än om du hade direkt bett den ÖKA genom ett problem. 

För mig går ridning ut på att hästen ska förstå vad jag vill och vad den förväntas göra, den ska få guidning i sitt arbete men inte HJÄLP med det. Den ska få hjälp att lära sig förstå det.

Nu glider jag kanske från ämnet… Men en häst som VILL gå framåt på ett kontrollerat sätt är väldigt lättriden, och det är dit vi ska sträva. Hur vi lär hästen att VILJA gå framåt. För all sorts tvång och kraft gör den mer svårriden, gör att vi behöver ta i munnen MER och därför dämpa den framåtbjudning vi får. Förutsatt att vi inte baaara vill gasa o styra men det vill inte jag i alla fall.

Jag vill väl helt enkelt slå ett slag för att man ska tänka steget längre när man rider, vad ber jag egentligen hästen om och på vilket sätt presenterar jag uppgiften? Framförallt, hur förklarar jag för hästen när den inte förstår och vilken situation skapar jag för att lösa problemet?

Haha. Hoppas någonting är relativt enkelt att förstå. Jag förstår att jag är rörig men jag går igång lite på sånt här! Ni skulle höra mig live… Fick nyligen höra att jag lät som en sektledare, det tyckte jag var kul! 

Rid lugnt!

Cornelia Rylén
9 april 18:55

Bildbomb från lösdriften

Bildbomb från lösdriften
Cornelia Rylén har varit och hälsat på sina hästar på lösdriften. Därifrån bjuder hon på en riktig bildbomb. Foto: Cornelia Rylén

Halloj!

I veckan var vi iväg och hälsade på mina ston som går på lösdrift en bit härifrån, samt min fina 2-åring.

Corvara är dräktig med Ike, och Ilona har tyvärr kastat sitt föl. Tvååringen heter Hidden Heliodor och har samma mamma som min fina Bazinga, hans pappa är Hemerald.

Här kommer en bildbomb!

190409_bildbomb_corneliarylen_2
Corvara mumsar hö. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_3
Corvara och Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_4img-20190404-wa0024
Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_5img-20190404-wa0036
Lilla Helge! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_6
Han är lite större än stallets andra hästar som mest består av ridtravare i trevlig storlek! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_7
Han är väldigt försiktig, men ändå nyfiken! Här framme och gosar med Mika, på lagom avstånd. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_8
Det kommer bli en sååå stor och snygg häst! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_9
Fina Ilona, här kliad av Mika. Hon mår bra och verkar nöjd trots att hon tyvärr kastat sitt föl. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_10
Korven börjar bli tjock, hon beräknas föla i början av juni! Sååå spännande. Samma pappa som Zaga. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_1
Helge har ett så speciellt ansikte. Är väldigt taggad på framtiden med honom. Om jag har möjlighet vill jag ta hem honom en sväng i höst, kanske inte för att rida in men i alla fall påbörja. Hanterad blir han där han är men det är en väldigt känslig häst som kommer behöva tid, olika upplevelser. Jag tror det blir en riktigt bra häst i alla fall! Foto: Cornelia Rylén

Vi hörs snart igen, rid lugnt!

Cornelia Rylén
4 april 10:46

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”
Cornelia Rylén berättar att hon känner sig som en hypokondrisk hästägare som alltid hittar fel på hästarna fast de är friska. Till höger syns Ullis fotograferad av Praktikant-Jennifer. Foto: Natalie Lindholm/Privat

Halli hallå!

Det är väldigt skönt att vara hemma när vädret börjat bli så himla trevligt. Jag har nu åtta hästar i träning och faktiskt alla är relativt friska nu. Rasputin fick några konstiga utslag för fyra/fem dagar sen och Bazinga blev svullen i två ben (dock varken öm, ojämn eller på något sätt påverkad av det). Annars är dom friska, vilket är helt otroligt ju. Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar saker som är fel, men egentligen är jag faktiskt tvärtom. Jag är ganska lugn sådär och stressar inte upp mig i onödan, utan vi har verkligen haft mycket otur. Hoppas det lättar snart.

Ullis skrämde mig till döds när vi kom hem från Borås. Jag red ut i skogen och tyckte hon kändes ojämn, ALLT är kört hann jag tänka. Allt. Men lugnade ner mig, väntade till dagen efter och longerade lite och såg iiingenting. Har ridit på som vanligt efter dess och hon känns superfräsch. På söndag ska hon hoppa en 125cm klass!

Jag tyckte hon hoppade lite väl bra i sista 140cm klassen i Borås och hon blev nästan lite skrämd kändes det som, så jag vill att hon går in och gör någonting väldigt enkelt och bara har roligt nu.

190404_corneliasblogg3

Jag har en ny tillridnings/försäljningshäst som är häftig. Han känns och ser ut som en stort kallblod emellanåt men besitter stor kapacitet och är egentligen väldigt väldigt känslig. Märklig blandning men blir väldigt coolt i slutändan!

190404_corneliasblogg2

Häftigt, han kan kännas lite markbunden och obalanserad innan och mellan hinder än sålänge och sen slår han dessa lyror ibland, fränt! Han heter HerbsmanS och är en 9-årig calack e Click and Cash.

190404_corneliasblogg5
På bilden är Greta! Foto: Stefan Keturi

För några veckor sen så kände jag mig rätt uppgiven vad gällde hästarna och tävlingar, ingenting gick vår väg här riktigt och jag hade inte orken att kolla på tävlingar som skulle komma längre fram, det kändes hopplöst att ens titta och försöka. I och med detta så har jag såklart missat flera av de tävlingar vi vanligtvis åker till varje år. Favorittävlingar som Sundbyholm och Wermland Equestrian Games. Det är väldigt tråkigt men sånt är livet! Vi får åka på lite mindre tävlingar över dagen tills det drar igång lite mer.

190404_corneliasblogg4
Greta på bild igen. Foto: Stefan Keturi

Jag kommer i alla fall tävla i helgen, lite 110-125cm klasser. Ska test-flyga tillridningshäst-Loppans vingar på tävling då och se hur hon beter sig! Alltid spännande.

Vi börjar där, helt enkelt. Och hoppas komma igång ordentligt med meeting v18.

Det var allt. Rid lugnt!

Cornelia Rylén
29 mars 17:03

”Roligt att känna att det finns lite hopp”

”Roligt att känna att det finns lite hopp”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Hello!

Jag har lite tekniska problem med att lyckas få in filmerna från Borås-helgen till datorn, så jag lyckas inte riktigt få med alla de filmer jag tänkt.

Men jag kan bjuda på ett par!

Först har vi Greta som jag är så glad över.

Sista hopp-passet innan denna start åkte jag ju av. Så jag var väl lite skeptisk inför hur det skulle gå. Men som jag skrivit så överraskade hon ju verkligen, hon var SÅ fin och jag är så glad. Man kan känna på henne att jobbet jag ändå lagt ner faktiskt lyser igenom. Jag har jobbat mycket förvänd galopp för att stärka henne, jobbat myyycket på hennes rytm, på jämn kontakt och på att hon varken ska gå upp i spänning eller falla ner och bli tom. Det kändes bra!

Det är en vacker häst med hög ridbarhet men som behöver LÄRA sig allting kanske lite mer än andra hästar. Hon är begåvad men det känns som att hon måste få in rätt rytm, rätt rörlighet och rätt lydnad och verkligen befästa det mer än många andra som kan gå lite mer på känsla. För mig är det roligt att jobba med, utvecklande!

Här nedan är hennes första runda från 120cm klassen:

Sen har jag Rasputins första klass. Han var väldigt spänd, det ser man tydligt i början av banan. Med inslag såklart genom hela banan men främst i början. Men jag har lärt mig en del under helgen, hur jag ska komma till ridning. Jag går lätt in i att jag vill ha kontroll och jag vill skolrida lite när hästarna spänner sig. Men med just Rasputin så är det lite halvkört när han väl blivit så spänd, och jag har lärt mig att hitta rytmen på ett bättre sätt inne på banan när han blir spänd. Så det gör mig i alla fall glad, att jag utvecklats något! Vi kom tvåa i denna klass.

Här är i alla fall Rasputins 145cm klass:

Det var väldigt roligt att komma ut och tävla igen, att känna att det finns lite hopp, haha. Jag har inte tränat för tränare på över ett år och det känns ändå bra att jag inte förfaller, att jag kan hålla igång min ridning relativt bra själv. Sen vore det såklart ännu bättre att få lite hjälp, men jag är väldigt engagerad i varje hästs utveckling och det tar ju även mig som ryttare framåt. Det är roligt. Mitt jobb ÄR roligt, trots allt!

Rid lugnt!

Cornelia Rylén
24 mars 21:12

Blandade känslor efter Borås-meeting

Blandade känslor efter Borås-meeting
Bazinga nöjd efter sin felfria 125 cm start! Foto: Privat

Hej!

Nu sitter jag i skrivande stund i lastbilen på väg hem från Borås.

Det har faktiskt varit en jättebra helg för mig. Jag har ju inte tävlat på ca fyra månader och blir såklart ringrostig. Men det har inte direkt märkts av, faktiskt. Jag har skött mig bra!

Vi jobbade verkligen på under de första två dagarna när alla fyra hästar hoppade en klass var. Då var det lite körigt men vi redde ut det fint! Var lite svårt att hinna äta ordentligt mellan hästarna bara. Men vi sov gott!

Vi går igenom en häst i taget.

Greta, min fina Geniek som är 8 år i år e Lord Sandro. Henne har jag bara tävlat ett par gånger tidigare och under vintern har vi haft problem med mugg på bakbenen så vi har inte kunnat träna riktigt som vi tänkt oss. Så helt förberedd kände jag mig inte men hon har verkligen levererat och jag har känt att jag ändå fått lite jobb gjort. I inledande 120 cm klassen gjorde hon en fantastiska fin felfri runda, Jag red lugnt och fint och det var mycket trevligt.

Outlook-qcw15g4f
Mårten var med hela helgen, han är alltid med oss på meetings!

Efter det gick hon en 125 cm klass, där provade vi att rida lite mot klockan för första gången någonsin vilket hon redde ut förvånansvärt bra, hoppade felfritt och kom sjua tror jag!

I och med det kvalade vi in till final som gick i 130 cm. Hon kändes trött och lite ofokuserad men hoppade snällt hela banan fram tills sista hindret där jag inte riktigt fick igenom henne som jag ville på en båge och fick komma lite nära så hon rev. Inget konstigt alls, hon var trött. Vilket inte heller är konstigt då vi som sagt inte kunnat träna helt som planerat.

Men är väldigt imponerad och glad över hur hon skött sig på banan och generellt på denna tävling, jättekul!

Sen har vi Bazinga, 6 år e Baltimore. Jag tror det var hennes andra inomhustävling och hennes fjärde meeting någonsin. Går snällt in och hoppar felfritt men ett tidsfel i 120 cm och sen felfri i 125 cm. Tyvärr fanns inte fler klasser tillgängliga för henne så vi fick nöja oss där. Hon blir lite spänd inne på banan och jag vill inte forcera fram henne vilket gör att det blir lite sämre språng ibland. Men hon är försiktig och inte i en enda bom, faktiskt. Så det känns toppen verkligen, hon ger en så bra känsla i sitt språng. fantastisk inställning och hög ridbarhet. Lite rutin som ska till bara!

Outlook-tuldzot3
Greta efter sin 125 cm klass!

Sen har vi min underbara fantastiska lilla ULLIS! (Donna Bella 8 år e Connor). Hon har ju inte tävlat sen Falsterbo förra året, det är nio månader sen. Inte bara har hon inte tävlat, hon har inte hoppat, tränat, varit iväg eller någonting alls sen dess. Lite hoppning har vi ju kunnat göra hemma men vi pratar fyra, fem pass med riktiga hinder varav två eller tre pass var hinder högre än 110 cm.

Men hon var i full kondition, starkare än någonsin och sitt gamla vanliga fantastiska själv! Hon var jättejättejättepigg men SÅ GLAD i sin första 135 cm klass på torsdagen, hon hoppade fint och felfritt och blev placerad. SÅ GLAD vad jag också. Sen gick hon in i en 140 cm klass, vilket hon ALDRIG hoppat inomhus förut, och är såååå himla fin, nästan FÖR fin, felfri fram tills en kombination i slutet av banan som kom ur en tight sväng, jag kom bra in och hade bra tryck men hon tog i lite väl mycket på insprånget och hoppade för högt, och vågade helt enkelt inte ta av till b-hindret, så hon försökte ta in ett extra men hann såklart inte utan rev i stället.

190322-154224-9233
Ullis och jag i 140 cm. Foto: Stefan Keturi

Det var liksom inget tokigt som hände egentligen, jag kom bra in med bra galopp. Jag tror det var en blandning av stora hinder, på mindre yta än hon är van vid på den höjden, och att banbyggaren byggde så att många hinder dök upp väldigt fort som en överraskning. Hon hoppade fint de två hindrena efter kombinationen iaf och slutade på sina 4 fel. Är så himla himla nöjd och glad över henne. Bäst är hon!

Och sen har vi ju Rasputin. 13 år e Pomme Royal. Han var fin och felfri och andraplacerad i inledande 145 cm klassen. I 150 cm klassen på fredagen så var han jättefin och snabb men vi fick ett nedslag. Hindret kom snabbt ur sväng och jag fick inte alls kontroll över hans balans och vi var inte helt förberedda på hindret helt enkelt, språnget fick inte rätt kraft. Men himla glad över hur han kändes ändå!

190322-181328-9860
Rasputin och jag i 1,50-klassen. Foto: Stefan Keturi

Sen fick han gå den stora 150 cm Grand Prixen som avslut. Det var stort och väldigt svårt, elva stycken av 27 var uteslutna, och många fler med mycket fel. Rasputin hoppar SÅ fint, jag rider vettigt, vi är felfria och duktiga fram tills hinder nr 9 som är den förbannade Borås-muren. En stor mur, med tryck på, utan hinderstöd eller infångare av något slag, bara en stor fyrkantig vägg. Det tog tvätstopp, haha.

Rasputin är ju en knepig häst. Han är väldigt känslig och lite osäker. Inte direkt tittig i vanliga fall men ställer inte upp på precis vad som helst, vattengravar är ett bekymmer och likaså denna dumma mur. Han hoppade på försök nummer 2 men stillastående och väldigt snett, i ren förvåning försökte jag styra på fram till nästa hinder vilket naturligtvis inte gick då det var på tok för långt bort och helt fel distans så där tog det stopp igen. Vilket var rimligt, verkligen. Men hade inte jättemycket att välja på.

Så det var ett väldigt tråkigt avslut. Men jag är samtidigt mycket glad över hur han hoppade fram tills dess och att han visar på att stora svåra banor inte är något problem egentligen.

Så blandade känslor så klart efter denna helg, där egentligen allt gått väldigt väldigt bra. Men ett tråkigt avslut. Men det är bara att ladda om, försöka träna på detta (vilket är svårt då vi inte har en egen Borås-mur) och tänka framåt!

Jag återkommer med videos, har inte hunnit få till allt det än!

Tack så länge, rid lugnt!

/Cornelia

Cornelia Rylén
22 mars 12:29

”Bra dag helt enkelt”

”Bra dag helt enkelt”
Bra dag!

Hallihallå!
Vi har verkligen haft att göra senaste dagarna. Det vankades ju tävling i Borås för oss. När man inte varit iväg sen slutet av november och dessutom ska ha med fyra hästar på en gång, då blir det lite rörigt och körigt!

Outlook-qhivn15a CopyMen vi kom iväg, i onsdags åkte vi. Hästarna var galna, livsfarliga skulle jag säga, både vid lastning och sen väl framme på plats.

Jag trimmade Bazinga och Ullis här på plats. Bazinga var jättesnäll och Ullis var knäpp, men vi alla överlevde.

Img_20190321_071912_086En hel tävlingsdag har vi hunnit med också. Alla hästar har varit felfria faktiskt, eller ja Bazinga fick ett tidsfel.

Greta gick en 120, kändes otroligt fin vilket var roligt då jag inte fått någon toppenkänsla på henne i hoppningen hittills egentligen, men nu var hon rytmisk, stabil, trygg och hoppade fint!

Även Bazinga gick en 120cm klass. Väldigt spänd inne på banan vilket är helt rimligt då hon är orutinerad på tävling framförallt inomhus. Men hon skuttade snällt runt ändå även om det gick lite långsamt då jag inte ville stressa henne.

Outlook-oaqgaygj CopyOutlook-0awzqu3q CopyOutlook-yllpqmfe CopySen gick min fina bästa Ullis in i sin första klass sen Falsterbo i somras, in i en 135cm klass direkt och hoppade SÅ bra. Det kändes verkligen kanon och även hon var felfri och placerad. Är så otroligt glad över att ha henne tillbaka på banan och jag hoppas hon kan stanna där!

Till sist gick Rasputin en 145cm klass. Han ville inte gå in på banan så när det var jag som skulle in så fick jag hoppa av honom, leda fram honom, bli uppkastad av Mika och sen kom vi in, det var lite dramatiskt men det gick bra. Han var spänd inne på banan och knappt styrtam de första hindren men sen fick jag ordning på det litegrann och han hoppade bra och felfritt och kom tvåa!

Bra dag helt enkelt. 

Under fredagen är det samma visa igen fast 5cm högre för alla hästar. Så Greta och Bazinga går 125cm, Ullis går 140cm och Rasputin går 150cm.
Återkommer senare i helgen med uppdatering och filmer! Rid lugnt!

Outlook-rjgdoovx Copy

Cornelia Rylén
17 mars 20:53

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”
Det blev en ofrivillig avtrillning för Ridsports bloggare Cornelia Rylén. Foto: Privat

Hejhopp!

Får ta o bjuda lite på mig själv!

I fredags åkte vi iväg för att hoppa med bland annat Greta. När jag ska hoppa första varvet på lite högre höjd så tar det bara totalt tvärstopp på b-hindret i en kombination, haha. Får skjutsa på henne lite in då vi fick en lite längre distans, vilket gjorde att jag var kanske mer än vanligt inställd på att vi skulle fortsätta framåt, haha.

Men icke. Greta har en jäkla räv bakom örat och vek blixtsnabbt åt sidan. Får åtminstone stilpoäng för landningen kan jag tycka.

Vrickade foten lite men det är ingen fara. Jag hoppade upp igen och hoppade ett par varv till utan problem, haha. Det ska bli VÄLDIGT intressant att se hur hon beter sig i Borås. Vi har ju tävlat upp till 130 cm än så länge och hon har aldrig stannat på tävling så vi får se om det är något nytt eller om det bara var något som skrämde henne just då!

Jag har ändå några hästar hemma nu, jag har inte ramlat av någon av dom trots att jag haft flera väldigt länge, men GRETA har jag hunnit ramla av TVÅ gånger om bara några månader. Jäkla häst. Men jag tycker om henne ändå, hon är så speciell!

Här har ni filmen från i fredags med den finfina avramlingen:

Cornelia Rylén
15 mars 11:52

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”
Det har varit rena sjukstugan hos Ridsports bloggare Cornelia Rylén den senaste tiden.

Halloj!

Här kommer jag med lite hälsostatus-uppdateringar!

I veckan så åkte Kakan tillbaka till Strömsholm. Kakan har skurit av hela sin sena på höger bakben och genomgått operation samt stått på box med gips ett par månader, och nu ytterligare 6 veckor med bandage. När dom tittade på ultraljudet nu senast så såg det BRA ut! Det läker fint, det håller sig flexibelt, det vill säga att det är inte ett stumt hårt ärr i senan utan det rör på sig vilket minskar belastningen. Hon får fortsätta stå på box nu men nu kan vi linda henne med vanligt stallbandage. Så skönt!

Rydenblogg1
Ett steg framåt – Kakan kan ligga på sin vänstra sida igen. Foto: Privat

Denna bilden ovan är så fin för oss eftersom att hon här kan ligga på sin vänstra sida igen, med sitt stora gips och jättetjocka bandage så låg hon bara på andra sidan, tror inte hon kom upp annars eller så var det bara väldigt obehagligt, men nu kan hon ligga hur hon vill igen, så skönt!

Vi kan ännu inte säga hur framtiden ser ut men det finns i alla fall hopp!

Rylenblogg2
Ullis har varit på en kontroll hos veterinären. Foto: Privat

Sen var vi iväg med Ullis för ytterligare en vetcheck. Sist vi var där för 14 dagar sen så hade hon ju lyckats skada sig i hagen eller boxen SAMMA DAG som vi skulle iväg för att friskförklara henne.

Hon fick äta antiinflammatorisk medicin i några dagar efter det och vila, sen har hon inte sett halt ut och jag har ridit henne ungefär som vanligt, och tog några språng med henne dagen innan den andra vetchecken, allt för att få en rimlig bild av hur hon såg ut i benen när veterinären väl skulle titta på henne.

Sagt och gjort, hon har en liten liten liten rörelsestörning vid longering på mjukt underlag. Ingenting på hårt underlag, ingenting på böjprov. Så nu kör vi på helt enkelt. Hon får följa med till Borås för tävling nästa vecka. Hoppas med allt jag har att hon kan hålla sig frisk nu!

Sen har jag ett par andra hästar som bara nu SENASTE VECKAN lyckats skada sig. Jag tror och hoppas att de går över, det handlar om ömma svullnader på olika ställen på båda, som att dom sträckt sig eller fastnat någonstans. Jag blir bara så trött.

Hoppas alla hästar kan hålla sig i skinnet och slutar skada sig nu.

Rid lugnt!

/Cornelia

Cornelia Rylén
11 mars 12:27

”Ringrostig känsla och jämfotahoppning”

”Ringrostig känsla och jämfotahoppning”
Cornelia Rylén känner sig ringrostig med Rasputin. I Jönköping bjöds det på jämfotahopp över ett hinder. Foto: Privat

Halloj!

Igår packade vi in Rasputin i lilla lastbilen och begav oss iväg till Jönköping! Tar cirka tre timmar för oss att åka men jag kände verkligen att Rasputin behövde komma iväg och hoppa någon annanstans om vi nu ska gå rätt in i 145-150 cm klasser i Borås vecka 12 då Kungsbacka blev inställt. Så vi åkte och hoppade en 140 cm-klass.

Rasputin är världens snällaste att ha med sig sådär, det är så otroligt skönt. Han är nog min enda som är enkel och trevlig att ha med ut på endagars tävlingar.

190311_corneliasblogg3
Stallchef och praktikant ser till att huvan sitter bra och att alla spännen är som dom ska vara! Foto: Privat

Han är så lugn i all hantering och snäll att rida fram och lugn på framhoppning. Men så otroligt larvig med att gå in i ridhus, måste alltid ha någon som leder oss. Då är det aldrig några problem men han var lite mer spänd nu när han inte varit ute alls på över fyra månader.

190311_corneliasblogg4
Rasputin är alltid lugn i all hantering. Foto: Privat

Så framridning och framhoppning gick bra, relativt lugn. Men så fort han kom in på banan blev han verkligen SÅ spänd. Och han är rätt speciell i sitt rörelsemönster, han blir stark som en vägg i handen stundtals medans han sedan istället knäpper av, han vill fram men samtidigt blir han tom. Så han blir rätt knepig.

Vi började hoppa banan i alla fall och känner direkt att han är svår att reglera, han tar tag helt plötsligt när man har två galoppsprång kvar och lägger sig själv väldigt nära hindret, sen lite tom emellan hindren och sen samma visa igen. Många fina språng ändå. På hinder nummer sex som var en oxer ur sväng så gör han samma grej, han trycker på sista sprången och kommer nära, får hoppa rätt högt och tar den bakbommen. Sen blir han jättemärklig i landningen när vi är påväg till ett räcke rakt fram på linje, och han blir helt tom och jag får ta i honom vilket resulterar i ett galoppsprång för mycket. Haha. Han rev inte men hoppade jämfota.

Efter det så försökte jag bara lugna ner honom. Det var korsgalopp bak ibland och det var märklig kommunikation och en av våra sämre rundor men han fick ändå många fina språng och är ju väldigt försiktig och fin.

190311_corneliasblogg2
Det blev många fina språng i Jönköping också. Foto: Privat

Jag är väldigt glad att vi tog oss iväg. Det var uppenbart nödvändigt. Och jag ska verkligen försöka ta mig iväg någon mer gång nu innan vi åker till Borås.

Man känner att vi är ringrostiga, man känner sig förberedd men då han visar så ”nya” sidor i ridhuset så har man liksom inte övat på att bemöta det helt korrekt. Skulle nog tävlingsridit lite mer o bara tuffat på men då slår träningshjärnan i mig till och jag vill hellre fixa och göra lugnt och rätt på banan. Både bra och dåligt såklart. Lite mer fokus på banan önskar jag att vi kan ha nästa gång och jag hoppas han blev lite mer världsvan av denna utflykt!

Cornelia Rylén
7 mars 08:30

”Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt”

”Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hejhopp!
Efter det förra deppiga inlägget om skador så vill jag nu istället hylla min fina Bazinga
(f.2013 e. Baltimore – Testarossa, startad 125cm som 5åring) igen! Jag gjorde det sist i höstas när hon visade mig att hon kunde byta galopp i vartannat, bara sådär.

Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt, sakta men säkert. Hon är så härlig att jobba med, det finns pondus i henne och attityd men samtidigt så medgörlig och lättlärd.

Förra veckan hoppade vi vår första större bana hemma. 135-140cm på samtliga. Här är film på det:

Hon är så häftig nu när hon har börjat förstå att den samling jag ber henne om och den avspända galoppen jag sätter mellan hindren, gör att hon kan koncentrera sin kraft till själva språnget. Nu kan jag ta bort all spänning och all kraft mellan hindren och sen bara lägga om lite skänkel sista språnget för att tala om att det är dags. På högre räcken behövs inte ens den där stöttande skänkeln, det sätter att jag sitter tryggt i sadeln.

Hon tappar balansen lite efter vita oxern bort till planket, samt att hon aldrig riktigt förstått hur man ska bete sig över den konstiga plankan. Men har ändå lite koll på benen och återhämtar sig fint på nästa hinder.

Ville bara göra upp för det deppiga inlägget med ett glatt inlägg! Tror så mycket på denna häst! Rid lugnt!

Cornelia Rylén
3 mars 15:49

”Upp som en sol och ner som en pannkaka igen”

”Upp som en sol och ner som en pannkaka igen”
Ullis och Carro lyckades båda skada sig när de skulle friskförklaras. Foto: Cornelia Rylén

Halloj!

Jaha ni. Upp som en sol och ner som en pannkaka igen.

Dagen efter att jag hoppade Ullis och Greta här hemma, som jag la ut ett inlägg om, så skulle vi ju på vetcheck.

Ullis skulle med och Carro skulle med. Båda dom har känts fantastiskt fina sista tiden och det var tänkt att kunna friskförklara dom hos veterinären.

Men på torsdag morgon, dagen för vetcheck, så är givetvis BÅDA hästarna skadade. SKADADE. Alltså, inte bara ej godkända hos veterinär, utan skadade innan avfärd. Dumheter. Ullis var svullen i ett framben, där vi dessutom hittade ett jäkla sår i karleden, joggade henne lite men kände att hon var lite ojämn. Carro var supersvullen i ett bakben. Såklart.

190303_corneliablogg2
Hästarna har lyckats göra något i hagen eller boxen. Foto: Cornelia Rylén

Det är så DUMT. Då har dom lyckats göra någonting i hagen/boxen på mindre en ett dygn efter att ha varit helt fina och skadefria flera månader. BÅDA hästarna som skulle med för att friskförklaras. Det är bara så förbannat tråkigt och hopplöst.

Men vi for iväg ändå, tänkte att det kan väl inte skada att åka med trasiga hästar till veterinären. Som väntat, Ullis reaktion på böjprov och även ojämn på volt. Problemet med Ullis är att det är i frambenen hon haft problem sen tidigare, men hon har verkligen aldrig varit svullen eller öm i något ben. Det har handlat om mindre vrickningar med henne tidigare som knappt märkts av. Så vi kan inte veta vad som orsakat detta, om det är såret i karleden, en ordentlig vrickning i kotan, eller bara något mindre som kommit tillbaka efter hoppningen dagen innan.

Men det hjälper ju inte att hon hoppade ordentligt dagen innan. Vi vet ju inte om det är pga det eller om något hänt i t.ex hagen. Så förbannat tråkigt. Det kändes ju toppen när vi hoppade och vi tog hand om henne efteråt med liniment osv och det var inga konstigheter. Blääää.

Carro var lite lättare vid vetchecken då hon aldrig haft några problem alls i just det bakbenet som hon nu var svullen i. I resten var hon faktiskt fin, så det var jättekul. Men även hon ojämn på volt pga det svullna bakbenet så henne kunde vi ju inte bedöma helt korrekt ändå.

Så, båda måste helt enkelt tillbaka igen. När det lagt sig lite.

190303_corneliablogg3
Det är en viss höjdskillnad på dom, Carro med sina 178cm och Ullis med sina fjantiga 164ish cm. Foto: Cornelia Rylén

Vad fort det kan gå va?! Så typiskt. Det var egentligen det jag hade att komma med idag. Lite gnäll.

Tack för mig, bättre lycka nästa gång!

Cornelia Rylén
28 februari 14:02

Cornelia och Ullis hoppar igen: ”SÅ roligt att ha henne tillbaka”

Cornelia och Ullis hoppar igen: ”SÅ roligt att ha henne tillbaka”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Halloj!
Igår hoppade jag Ullis och Greta hemma. Ullis (DonnaBella, f.2011, e.Connor – Cormint, vinster upp till 140cm) blev skadad i Falsterbo förra året och har inte hoppat ordentligt sen dess, hon blev friskförklarad för ca 3 månader sen och sen dess har jag stärkt henne långsamt. Lagt om ridningen lite och lagt mer vikt på bakbenen och jobbar mycket med gångarterna. Men igår fick hon ta sina första 140cm-språng igen och det är SÅ roligt att ha henne tillbaka.

Fram tills igår så har hon kastat sig över hindren och inte känts jättebra, så det var en stor lättnad att få känna hennes fina spänst igen och känna hur lätt och luftig hon är. Det är verkligen en frän häst!

Nu börjar hon tagga ner lite mellan hindren också. Nu i veckan gör vi en vetcheck på henne också, för att se så läget är helt grönt inför tävlingarna som snart drar igång. Jag hoppas verkligen det, har lagt ner otroligt mycket energi och jobb på att lägga upp hennes träning på ett hållbart sätt och försökt att stärka om henne på ett helt nytt sätt från grunden. Spännande!

Här är film från gårdagens hoppning:

Sen hoppade jag också Greta igår. Och Greta (Geniek, f.2011, e.Lord Sandro – Celano, startat upp till 130cm) har varit lite av ett mysterium för mig. Jag har varit kär i henne sen första dagen hon kom hit, köpte henne ju själv istället för att sälja henne vidare, men hon är lite knepig. Hon har en väldigt gunghäst-aktig galopp, hon knäpper av från bettet samtidigt som hon blir stundtals väldigt stark.

När jag hoppat har det inte varit speciellt bra språng, har fått känslan av att hon helt saknat kraft i sina språng och inte vet hur hon ska göra riktigt för att hoppa bra. Vissa språng har varit jättefina men många har inte varit det. Ojämnt, helt enkelt. Men även med henne har jag jobbat på ordentligt, försökt hitta en jämnare balans i hennes gångarter, stärkt kommunikationen mellan hand och skänkel och lärt mig att hon klarar sig bättre utan t.ex stora eftergifter, hon tappar då helt balansen. Så rider med mycket mindre händer nu än tidigare och upplever resultat. Också jobbat mycket förvänd galopp och ”stretchning” av hennes  galoppsprång.

Så när hon igår kunde hoppa flera 140–145-hinder så kändes det genast bättre! Det finns mycket att jobba på men hon visar på en himla fin inställning, hon vill inte riva, och det finns stor potential för att bli riktigt bra! Mycket kul!

Här är film från hennes hoppning igår:

Sådär! Det var allt för denna gång. Rid lugnt!

Cornelia Rylén
24 februari 19:28

”Investera mer i ett senare resultat när ni rider”

”Investera mer i ett senare resultat när ni rider”
Cornelia Rylén och Donna-Bella vid 7-åringarnas tävling i Falsterbo i somras. Foto: Roland Thunholm

Halloj!
Jag tycker ni borde investera lite mer! Investera mer i ett senare resultat när ni rider.

Jag har skrivit om det lite förut, att man ska träna på detaljer, träna på det som får nästa steg att sitta. En ny vinkel är att man kan se det som en investering. Det jag gör idag, hjälper mig imorgon. 

Det är ju inget nytt, alltså. Men jag vill påminna er!

En vanlig grej jag ser när jag står och håller träningar, är att man lägger så mycket energi på själva språnget. Jag tror att man förlorar bra, ärliga språng för varje gång man hjälper en häst för mycket med själva hoppningen. Framförallt när den hjälpen kommer ifrån mer fart eller mer tryck.

Det är samma sak med markarbetet egentligen. Många hjälper hästarna för mycket med drivning och hand. Sen när man skalar av hjälperna så kommer problemen, hästen bryter av när man kortar den, hästen börjar stå emot när man ber den gå fram, eller liknande. ”Den blir så lång annars” ”Den bara saktar av då!” ”Ja men den går ju inte fram!”

Cornelia1
Greta och jag.

En stor miss många gör, enligt mig, är att man missar att ge hästen cred för den respons den ger för ryttarens hjälp. Man lägger på en skänkel och när hästen går framåt så fortsätter man driva. Det är av yttersta vikt att den drivande hjälpen minskar så fort man får en respons av den, samtidigt som man berömmer hästen, i form av en klapp på halsen eller bara en liten eftergift i handen. Precis som när man bromsar, lyssnar hästen måste handen lätta, inte fortsätta hålla.

Detta är en grund för allt egentligen, enligt mig. hästen måste förstå att det ÄR lönt att reagera, att lyssna, för ryttaren finns där, ryttaren lyssnar och ryttaren ger respons tillbaka. Det är ju ett samspel.

Och detta hör ihop med att investera, för att om man konstant hjälper hästen med allt, man hjälper den bära sig, man hjälper den hålla igång galoppen, man hjälper den över hindren, så blir det ett jäkla hålligång sen på tävling. När ju ALLT ska sitta. Gör du inte allt jobb då som du gjort innan så kommer du ju inte undan med någonting. Och är det någon gång man tenderar att göra missar så är det ju i pressade situationer som på tävling. Och då passar det väl alldeles utmärkt att ha en massa gratis-språng till övers, eftersom att man låtit hästen hoppa lite själv och fått lära sig, utan all hjälp.

Att det ser lätt ut för ryttarna i världstoppen är för att det på ett sätt ÄR enkelt för dem. För de har gjort sin hemläxa, de har förberett sig. Det som ska sitta, det sitter. Dom har tränat på det. Och då blir det enkelt. Dom behöver inte kämpa för att hålla igång galoppen på deras hästar även om dom kortar den eller svänger snävt. Dom behöver inte driva, sparka och ta stora förhållningar för att hästen ska lyfta på benen. Dom har övat på det. Ryttaren ger signaler och hästen lyssnar, och hästen reder sig lite själv utefter de instruktioner den får under banans gång. För den har lärt sig det.

Vart vill jag komma.. Svårt att veta ibland, känns som att jag gör samma poäng igen och igen. Men det är för att allt ÄR samma, egentligen. Och jag vill påminna, igen och igen!

En god tanke att komma ihåg, är att om du hjälper hästen med allt, och det sen blir fel, så har hästen ingen aning om varför den rev/stannade, och inte du heller eftersom du var upptagen med att göra sjuttioelva andra saker. Om du istället presenterar uppgiften för hästen och sen bara finns där som stöd, så förstår den mer vad som händer. Får lättare att lära sig och känslan brukar bli lite bättre och enklare att förstå även som ryttare då man inte har fullt upp med att styra och ställa.

Rid lugnt!

Cornelia Rylén
23 februari 06:00

”Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv…”

”Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv…”

Halloj! Det har faktiskt inte bara varit kaos på mina uteritter, jag fick med mig Mika som sällskap på försäljningshäst-Kalle, medans jag red tillridningshäst-Loppan, vilket var väldigt behagligt och lugnt! Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv!

Rasputin förbereds i full fart inför årsdebuten i Kungsbacka om 2 veckor, där går han direkt ganska stora klasser och eftersom att jag är lite rädd för alla virus som går så vet jag inte om jag kommer iväg för att hoppa honom i annat ridhus innan, men jag hoppas det går bra ändå.

Rasputin har en gammal ryggskada som gör att han har en mindre rörelsestörning framförallt när han blir spänd, för ett par veckor sedan tyckte jag han kändes ovanligt ojämn men det är ju SÅ svårt att avgöra när han alltid är lite ojämn på vänster bak vilket utspelar sig på höger fram. Det blev bättre iaf, men i måndags när vi skodde honom så hittade hovis en liten hovböld!

Vad säger du?! utbrast jag, hovböld?! Den hade kunnat ”sippra ut” via en liten kanal och den var väldigt liten, men ändå! Det kan ju såklart ha bidragit till den utökade ojämnheten hos honom för en liten tid sen.

Cb222
Ni ser gropen där framme i tån! Harmlös men han kände nog av den lite smått. Skönt att det gick bra i alla fall!

Cb223 Copy

Rasputin är en fjant att sko, vi får droga honom på klinik. Krävs i princip ingenting men det hjälper. Vanliga ”hemma-droger” funkar inte. Han går bra att sko fram, men bak är jättesvårt. Det är ett mysterium egentligen, för han skoddes utan problem hos förra ägaren i flera flera år, och när jag fick hem honom (fortfarande då ägd av samma personer) så fortsatte vi med hans vanliga hovslagare och det gick bra, några gånger, sen gick det inte längre.

Det är ju väldigt märkligt? Sen gick det bra med min hovslagare ett par gånger men sen slutade det fungera också. Så nu åker vi helt enkelt till klinik och möter min hovis där, och hoppas att vi kan minska dosen för varje gång och att det sen till slut går bra.

På tal om klinik, så var vi i veckan med Kakan för att byta bandage! Såhär ser hennes ben ut nu:

Cb224

Cb225

Det ser egentligen bra ut, svullnaden är där senan var av. Hon är väldigt hög i trakterna där då hon hade ett stort bandage på sig sist vi skodde som gick ner över hoven. Ska åtgärda det så fort vi kan så det inte blir skevt.  Lilla Kakan vilken kämpe! Hon står snällt i sin box och går snällt på 1minut långa promenader lite då och då. När vi byter bandage så står hon snällt, aldrig behövt drogas eller liknande. Hoppas hoppas att om tre veckor hon kan få gå ut i liten hage!

Avslutar med en liten bild på Ullis som är VÄLDIGT glad över att vara igång. Tog första ”lite större” sprången här om dagen och det firades med ytterligare språng precis när hon landat!
Tack för mig, rid lungt!

Cb226wb

Hingstar Online

Just nu 115 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-