”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”

Hejhopp! Idag vill jag egentligen mest komma med lite tips. Tips angående själva tänket när ni löser problem på hästryggen.

Det är så himla välkänt att en häst ska gå fram, den ska lyssna framåt och den ska bjuda, ta för sig framåt och framåt framåt framåt. Det är vad tränarna säger och det är så man löser problem. Framförallt beror många problem i grunden på att hästen inte går fram. Och det löser man ju framåt… Men har ni verkligen tänkt efter?

När du ger en framåtdrivande hjälp, dvs skänklar på, så lägger du på ett tryck. En lyhörd häst reagerar snabbt och trycket släpper. Men lägger du på detta tryck och inget händer så kvarstår trycket du lagt på, bara i en lika dålig situation (dvs en situation där hästen behöver reagera framåt).

Här krävs det träning, hästen ska inte sparkas fram och sen hålla den farten utan problemet ligger i att hästen inte reagerar. Då är det lättare att först be hästen vänta, för att sedan kunna BELÖNA den med att få gå fram, dvs eftergift i handen och ev en förstärkande liten skänkel som ”belöning”, och beröm. Här bygger man lättare upp ett system att det är en BRA sak att gå fram för små hjälper, och du har mer kontroll på situationen.

För har du verkligen löst ditt problem när du fått fram hästen i en högre fart? Den springer framåt… men sen då? Kommer inte problemet tillbaka? Går hästen verkligen FRAM aktivt självmant eller springer den bara framåt?

Jag upplever också att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket. Vilket gör det svårt för hästen att någonsin klara det själv. Vanligast är detta i galoppjobbet, galoppfattningar, variation av galoppen osv. Ryttare fattar galopp, och när hästen väl galopperar så släpper man aldrig på trycket för man är rädd att den ska sakta av. Hästen lär sig att för att behöva galoppera behöver ryttaren jobba. 

Här bör man också vända på steken lite, när hästen fattar galopp, släpp direkt trycket (galoppskänkeln, drivande hjälpen) och beröm (för att den så duktigt fattade galopp), be här också hästen att vänta. Efter galoppfattning ska hästen finna sin balans, vänta, och sedan få en belöning för det i form av ”varsågod tack så mycket nu får du slappna av framåt nedåt”. 

Låter krångligt kanske. Men kortfattat: Efter en reaktion på din signal, sluta ge den signalen. Beröm. 

När det uppstår ett problem, stressa inte igenom det. Lägg inte på mer tryck.
Tänk logiskt, ett problem = hästen förstår inte/ har förstått fel, behövs verkligen mer tryck/press i en sådan situation? Det man lägger på om man rider framåt då, är mer tryck och press.

Om du istället backar, alltså ber hästen vänta, så har du längre tid och väg på dig, en lugnare situation, mindre press och stress och du kan när problemet känns delvis eller helt löst, belöna hästen med eftergift vilket betyder ”Tack, här varsågod gå framåt som belöning” vilket gör det till en positivare upplevelse för hästen än om du hade direkt bett den ÖKA genom ett problem. 

För mig går ridning ut på att hästen ska förstå vad jag vill och vad den förväntas göra, den ska få guidning i sitt arbete men inte HJÄLP med det. Den ska få hjälp att lära sig förstå det.

Nu glider jag kanske från ämnet… Men en häst som VILL gå framåt på ett kontrollerat sätt är väldigt lättriden, och det är dit vi ska sträva. Hur vi lär hästen att VILJA gå framåt. För all sorts tvång och kraft gör den mer svårriden, gör att vi behöver ta i munnen MER och därför dämpa den framåtbjudning vi får. Förutsatt att vi inte baaara vill gasa o styra men det vill inte jag i alla fall.

Jag vill väl helt enkelt slå ett slag för att man ska tänka steget längre när man rider, vad ber jag egentligen hästen om och på vilket sätt presenterar jag uppgiften? Framförallt, hur förklarar jag för hästen när den inte förstår och vilken situation skapar jag för att lösa problemet?

Haha. Hoppas någonting är relativt enkelt att förstå. Jag förstår att jag är rörig men jag går igång lite på sånt här! Ni skulle höra mig live… Fick nyligen höra att jag lät som en sektledare, det tyckte jag var kul! 

Rid lugnt!

Halloj!

Sen sist så har jag hunnit med två tävlingar, SM i Södertälje och en helg på Grevagården.

Under Södertälje gick det bra, Bazinga hoppade sin första inomhustävling på 1,5 år och var först rädd för väggarna men avslutade med två jättefina rundor. Det är verkligen en fantastisk häst och det ska bli SÅ spännande att följa henne nästa år när hon blir 7 år gammal.

Cirkuz gjorde också fina rundor och avslutade med en felfri 130cm klass. Kul med framsteg på hästar som ska säljas!

Rasputin, som skulle gå själva SM-et, kändes inte alls som vanligt. Han hoppade fint i uppvärmningsklassen där jag bara hoppade några hinder, men i första kvalet som gick i 150cm så kändes han bara snabb, spänd och låg. Rev 4 hinder, har aldrig haft så många fel med honom innan. Rasputin avslutade med en 140cm hoppning där han kändes precis likadan men rev bara ett hinder där.

Näe, så Rasputin får nog varva ner lite nu till vintern, träffa veterinären för en liten check och sen ladda om inför nästa år istället. Tråkigt avslut men han har känts så fin hela tiden fram tills nu så det är verkligen okej ändå!

När vi istället åkte till Grevagården levererades ännu bättre känsla! Med mig hade jag Ullis som varit borta från banorna ett tag, Greta som inte startat något sen v38, och Cirkuz igen!

Ullis gjorde 3 superduperbra rundor, felfri o placerad 125, felfri 130 och ett skitpet i 130 sista dagen.

Greta uppförde sig fantastiskt! Hon hade 1 pet i inledande 135cm klassen, sen debuterade hon 140cm med en superkänsla, felfri i grundomgången men blev sen både trött och förvirrad och hade 3 ner i omhoppningen, varav två nedslag kom i den sista trekombinationen (14 hinder som avslutades med trekombination…) där hon helt enkelt inte orkade hoppa bra!

Hon avslutade dock med en skitfin 130cm klass där hon till och med gick att svänga lite snävt med! Jättekul verkligen, inte vetat vart jag haft henne riktigt innan men nu känns allt väldigt enkelt och framtiden känns ljus!

Även Cirkuz debuterade 140cm på ett lysande sätt, ett skitpet som jag tar på mig, det är verkligen okej! För några månader sen gick han bara 110cm så han har klättrat fort! Han kom även 2a i den avslutande 130cm klassen. Vilken grej!

Det var en omtumlande helg, mamma fick åka ambulans (hon är okej nu, allt gick bra!) och det regnade mycket och några rätt sena kvällsstarter, så nu är jag både trött och sjuk när jag väl kommit hem. Det är lite rörigt med alla hästar på hemmaplan och allt som ska ordnas och styras med så jag tror alla här på gården är lite slitna.

Jag har också insett att min tid inte räcker till att blogga på ett bra sätt längre, och kommer ta en paus på obestämd tid! Det har varit jätterolig och jag hoppas det kan bli roligt igen, men nu måste jag fokusera lite på annat och förhoppningsvis återkomma med ny glöd och bra inlägg i framtiden!

Tack så länge för allt hejjande och alla som läst, ni får ha det bäst och fortsätta att rida lugnt!

På återseende!

Tjabba!

Nu börjar det verkligen bli höst på gården, hagarna ser förskräckliga ut och allt är blött och kladdigt. Däremot så är vår utebana bättre än någonsin, nu lagom till att jag plockat in hindren.

Vi har tre hästar nu som går ute dygnet runt, 1-åriga Zaga, 2-åriga Helge och sen Carro som är skadad och ska bli morsa nästa år. Hon har dock skadat sig ytterligare nyligen och har fått komma in om nätterna och gå i sjukhage om dagarna. Men nu har vi fått klart vår lösdrift!! Så då kan hon gå ut igen, så vi vet att hon har någonstans att chilla.

Fint va?! Perfekt. Vi får ju hit ytterligare en bebis efter nyår (Corvaras unge) så vi har verkligen behovet av en lösdrift. Ytterligare en del småglin är ju på väg in kommande år med. Så detta känns fantastiskt!

Är inte Zaga JÄTTEsöt i sitt nya regntäcke? Vi har inte riktigt haft hjärta att låta dom gå helt nakna hela nätterna när det regnat och varit kallt dygnet runt. Så Zaga fick ett nytt eget Mulle-täcke. (Detta dock lite litet, vi bytte till en storlek större!)

Med resten av hästarna går det väl egentligen bra, men skador kommer sällan ensamma. Challe har visat hälta för några dagar sen, han får vila några dagar för att få en hint om hur ”illa” det är. Han ska vetcheckas kommande vecka.

Och igår kom Bazinga in från hagen jättehalt, suck. Tydlig ordentlig vrickning så hon får också lite tid på sig. Vi har ju en egen laser som vi använder mycket, man får tro precis vad man vill men om den så bara ökar blodcirkulationen så är ju det jättebra för läkningen.Så det är två av tävlingshästarna som inte är igång för tillfället, SÅ himla träligt. Allt har ju flutit på så bra.

Men många är fina och friska också, Greta känns fin, Rasputin sköter sig som vanligt. Båda dock lite lite ömma i ryggen efter att jag fått byta sadel när min ena var av i bommen. Men nu har jag åtgärdat det och det börjar bli bättre igen efter mycket liniment, laser, djupvåg och lösgörande arbete.

Sen har vi denna lilla stjärna som är här för tillridning till en början, han är 4 år och lite efter i utbildningen efter sin sommarvila, men gör sååå fina framsteg och är toppentrevlig att jobba med.

Jag är ju främst intresserad av att jobba med äldre hästar då jag tycker jag är bäst på det, men en så lyhörd och känslig 4-åring är verkligen jätteskoj att hålla på med. Det är såklart större och mer framsteg för en så ung häst så jag fattar charmen, det gör jag!

Men, nu håller vi helt enkelt tummarna för att Bazinga återhämtar sig snabbt från sin vrickning och att det kan självläka. Sen hoppas vi att Ullis och Challe är okej på sina vetcheckar senare denna vecka, för veckan efter är det dags att åka till Södertälje för SM med Rasputin och lite kringklasser med ett par andra hästar. Vilka som följer med återstår att se!

Det var det! Rid lugnt.

Tjollahopp, nu var det ett tag sen sist, mycket har hänt och det har varit lite att stå i.

Min förra stallchef Mika har slutat och istället jobbar Emy hos mig nu! Det är såklart en omställning för alla inblandade och man har en del att gå igenom som man inte ens tänkt på innan. Det har åkt hem lite hästar och kommit ett par nya.

Hästen Cate som är här för tillridning några veckor, söt som SOCKER!

Vi har precis kommit hem från en helg i Gävle, där det gick både bra och dåligt. Rasputin briljerade som vanligt och vann 1,30, kom tvåa i 1,45 och vann 1,40. Helt okej.

Rasputin efter en av sina prisutdelningar – nu har jag en ledare med mig in på prisutdelning och då är han jättesnäll!

Försäljningshästen Cirkuz har också skött sig kalasbra och debuterade 1,35 med ett nedslag och ett par tidsfel, hoppade riktigt fint! Roligt med utveckling.

Cirkuz!

Även Greta följde med till Gävle, hon skulle gå första klassen på fredagen som var en 1,30. När klockan var 21.00 på fredagen så stod hennes starttid som 21.47, och det ösregnade ute. Framhoppningen är utomhus i Gävle. När jag borstade henne så såg jag ett sår på benet som det kom massa var ur när jag tog på det, och då kände jag att NÄE. Jag VILL inte, såret var droppen liksom. Jag tänkte att hon får gå dagen efter istället förutsatt att såret ser bra ut.

Så jag gick och strök henne, tog emot pris kl 22.00 (Rasputin vann ju) och sen nattade vi hästarna. Nästa morgon verkade Greta hängig både i boxen och när vi var ute och promenerade, såret på benet såg dock bra ut. Hon blev värre och värre och framåt kvällen när det började bli dags för hennes start så såg hon inte alls glad ut, vi misstänkte början på kolik och jag tog ut henne och trimmade försiktigt på framhoppningen dels för att känna om hon bara var trött på att stå inne eller om hon faktiskt var dålig, oavsett så behövde hon ju röra på sig mer än promenader.

Hon kändes trött och lite ”hård”, men blev bättre efter ett tag. Trimmade försiktigt i någon halvtimma, hon kändes ändå fin om än lite trött. Valde oavsett att stryka henne även denna dag, och hon fortsatte att vara hängig och låg, la sig ner i boxen hela tiden. Vi tog direkt dit veterinär som fanns på plats och valde att ge henne kramplösande. Efter det och en liten promenad så började hon direkt äta av sin mash och piggna till.

Phew, då var det koliksymptom som vi lyckades förhindra. Hon fick mash och promenader typ tio gånger till den kvällen fram till efter midnatt och då såg hon helt fräsch ut.

Såhär i efterhand så är det inte jättekonstigt, på torsdagen när vi åkte så gick hon bara i skrittmaskin hemma ett par gånger och sen promenad när vi kom fram. På fredagen promenerade hon ju bara då det var tänkt att hon skulle starta på kvällen, och när jag valde att stryka så var ju klockan 22.00 och då tänker man ju inte på att trimma henne… Så med facit i hand fick hon för lite motion utan att man drog ner kraftfodret. Livsfarligt. Jag skulle såklart ha trimmat henne på fredagsförmiddagen men eftersom att det bara var en 1,30 och hon känts så fin innan så kändes det inte nödvändigt.

Hon är vältränad och van att gå i skrittmaskin 45 minuter om dagen plus röra sig fritt i hagen hela dagen plus ridning, så det var puckat av oss. Klantigt och dåligt och elakt mot hästen, men det gör jag inte om igen! Nu är hon pigg och glad och känns helt som vanligt i alla fall!

Väl hemma igen så fick jag ta emot en till ny häst, en fin 4-åring efter Radisson. Han råkar ha samma mamma som både Bazinga och min 2-åring Helge. Så himla roligt, och han är SÅ fin!

Lilla Olle!

Så jag har en massa skoj att göra om dagarna nu. Ytterligare en tillridningshäst kommer om ett par veckor.

Alla egna hästar mår finemang, Ullis är galen, Bazinga är fin, Challe är duktig, Rasputin är bäst och Greta är fantastisk. 2-åringen Helge pysslar vi med titt som tätt och påbörjar inridningen när det känns bra och han känns redo.

Är såklart extra glad över hur fräsch Rasputin känns, att han varit så jämn och bra senaste tiden. Alltid roligt med glada och friska hästar!

Det var allt för denna gång, rid lugnt!

Tjoho!

Helgen i Sundbyholm gick väldigt bra! Det blev en toppenavslutning på utomhussäsongen.

Inledningsvis så hade Rasputin 4 fel i sin 140 cm klass, Bazinga var felfri 130 cm och Greta rev ett i 130 cm.

Sen gick Rasputin sitt första kval till ATG Riders League som gick i 135 cm, det vann han! I andra kvalet 140 cm gjorde jag en miss så vi rev, men var snabbast så vi gick ändå med till Winning Round som gick senare samma dag. Den gick också i 140 cm och där var han superduktig så vi vann! Det var roligt, han känns så stark, fräsch och glad! Hoppade till och med den läskiga vattenspegeln som var sista hindret.

När jag insåg att jag hade vunnit så kom jag på nästa projekt, shit, prisutdelning! Rasputin är sååå skärrad av prisutdelningar men jag frågade snällt (med en smått desperat ton) om jag fick ha med mig en ledare in, stallchefen Mika fick då hänga med och leda oss in och stå där och klappa snälla Rasputin hela tiden. Då gick det JÄTTEbra. Man känner att han är spänd men han blir så himla modig när någon stöttar honom från marken, skönt det. Ärevarvet klarade vi helt själva.

De andra hästarna skötte sig super med, Bazinga visade på en helt ny nivå av språngkurva, det var inte ens svårt att sitta kvar längre! Hon har ALLT jag vill ha i en häst, vilken stjärna! Hon var felfri i första 130 cm klassen, sen var hon felfri i sin livs andra 135 cm klass (och fantastisk!!) och sen hade hon ett nedslag i sin tredje 135 cm klass. Hon brukar inte gå tre klasser per helg så även det var något lite nytt. SÅÅÅ duktig!

Här är film från hennes fantastiska 135 cm runda:

Sen har Greta också skött sig väldigt bra, lite stolpe ut och haft något nedslag här och där men debuterade 135 cm på ett jättefint sätt och är ju väldigt orutinerad, lite obalanserad i sitt språng osv. Så det kan inte vara felfritt hela tiden! För mig är det viktigt att känna dendär känslan av att det är möjligt och att det känns relativt enkelt, och den känslan fick jag med henne i helgen!

Och sen har vi lilla Challe. Han var rätt ojämn denna helg, ett par nedslag i första 140 cm klassen, sen rev han ut sig i 145 cm klassen, kändes sååå ofokuserad. Hoppade egentligen bra men inte på fem av hindren, haha. Sen avslutade han med en fin felfri runda i 130 cm. Så jag är nöjd med honom med!

Så allt som allt så har det gått riktigt fint, hästarna sköter sig och jag har inte ramlat av en enda gång. Bazinga var knappt otäck att rida fram bland folk denna helg, mycket bra!

Nu är det ett tag tills nästa tävling, hindren är inflyttade i ridhuset och det ska faktiskt bli lite roligt att dra igång inomhussäsongen. Hoppa mer serier inne osv!

Hallihallå!

Nu är vi framme och installerade på Sundbyholm, det vankas tävling igen!

Denna gång har jag med mig 4 egna hästar, Challe, Rasputin, Greta och Bazinga.

Hästarna har känts väldigt bra inför denna helg, Challe var lite trött för ett par veckor sen, så han fick 3-4 dagar av vila och enklare longering, djupvågsbehandling och laserbehandling. Sen var han good to go igen! Vi hade tränat rätt tufft och då är det så skönt att kunna känna att hästen inte känns dålig utan bara lite trött och kommer må mycket bättre efter lite vila.

Det var det samma med Bazinga, hon hade gått hårt och hoppade en längre tuffare serie en dag där hon verkligen fick tänka till, sen trimmades hon några dagar och sen tog jag ett par lägre språng på banan och då kändes hon FIN, men lite trött och tung. Så det var samma visa där, då fick hon longeras någon dag, två vilodagar, en longeringsdag till för att komma igång och sen var hon jättefin igen!

Man måste kunna ta hänsyn till hästarna men inte vara rädd för att dom blir lite trötta, man måste ju också flytta smärtgränsen lite för att utvecklas men vara uppmärksam på när det gynnar dom och när det börjar bli negativt.

Så nu känns alla redo!

Rasputin ska gå 140 dag 1 och sen ATG-klasserna som går i 135-140-140 om man tar sig hela vägen.

Challe går inget första dagen nu utan går 140-145-135 sen.

Greta går 130 cm idag, och ska debutera 135cm imorgon om det känns fint!

Bazinga går samma klasser som Greta, dvs 130 och 135cm så får vi se sen vad dom går sista dagen!

Årets sista utetävling så vi ska utnyttja det till fullo och ha så kul vi bara kan!

Bjuder på en film från igår när jag skulle trimma Bazinga här på plats. Hon är väääldigt pigg första dagarna på tävling och tyckte stora ingången till travbanan var livsfarlig. Hon får så mycket konstiga ticks för sig när hon blir upprörd, typ när hon slår sådär snabbt med huvudet. Knäpphäst. Vi kom in sen och hon var fin att rida!

Tack för mig!

Tjoho!

Vi har börjat hantera min 2-åring lite mer senaste veckan, har haft honom lös i ridhuset och tagit några små skutt och även börjat ha honom inne i stallet där han har fått öva på att stå fastspänd.

Han har varit väldigt försiktig från början, men har också skadat sig flera gånger (på märkliga och något traumatiska sätt) vilket gjort honom mer känslig och försiktig.

En smula skeptisk

Han söker egentligen fin kontakt med oss men är lite skeptisk.

Rädd för saxen, så att klippa manen har inte funkat riktigt än men det blir nog inga problem sen!

Han har också varit rädd om huvudet, inte gått o sätta på grimman ”som vanligt” men även det går nu.

Varit rädd för att stå uppställd på gången, gärna backat tills han har fått panik.

Men i vårt stall så går inte det, man kommer inte längre bak liksom så det har varit bra att öva på.

Jag gillar honom, han är så himla snäll. Snälla fina ögon, vill ingen något illa, bara lite rädd.

Att namnge en oslipad diamant

Helge heter egentligen Hidden Heliodor, hans mamma är min gamla tävlingshäst Rosalind.

Hans morfar är Everest, då tänker jag på Mount Everest, och hans namn kommer ifrån att Mount Everest ibland kallas Hidden Peak. Hemerald som är hans pappa, gjorde att vi kom in på ädelstenar. Eftersom vi ville ha någon på H landade vi på Heliodor.

”A diamond in the rough”, en oslipad diamant.

Om man ska vara riktigt långsökt, ”gömd ädelsten”, liksom.

Det är dock lite roligt för läser man på lite lätt, så ska ädelstenen Heliodor föra in bland annat mod och styrka i ens liv och Helge är så himla försiktig.

Värt ett försök!

Så besvärlig är jag! Man måste vara lite kreativ.

Veterinärbesök för Ullis

Utöver Helge så går resten också bra, vi ska vetchecka Ullis nu i veckan.

Det känns som att det är dags, hoppas det är grönt men kan mycket väl vara så att man får göra en liten lätt smörjning, hon går ju rätt tufft.

Rasputin har känts SÅ himla fin senaste tiden, det har varit som att rida en vanlig häst.

Han har ju så många fantastiska egenskaper men är väldigt väldigt spänd, het och stark.

Men har varit helt fantastisk nu, helt underbar känsla!

Tänk om han bara hade hoppat vattengrav också…

Jag skulle känna mig trygg att gå in i en 155-160cm klass med honom, nästan vilken dag som helst, men vattnet sätter ju lite stopp tyvärr.

Får satsa på inomhussäsongen igen!

Det var allt för denna gång. Rid lugnt!

Hallihallå!

Nu är vi hemma och igång igen efter en lång helg. Vi var i Åby Norrköping och tävlade och totalt sju hästar kom till start.

Tillridningshästen Fuji fick en rutinrunda där jag fick mer info om vad det är för jobb som behövs. Cirkuz var lite stökig i munnen och gick inte helt hundra på grund av det, men efter en genomgång av hans mun och tänder idag så är det helt förståeligt då han var väldigt vass och taggig.

Åtgärdat nu och får förhoppningsvis en gladare häst framöver!

Rasputin har haft lite stolpe ut, varit snabbast i nästan alla klasser men haft något nedslag i varje klass. Han har dock känts jättefin och hoppat bra och gått snällt in på banan!

Greta har verkligen överraskat. Efter att vi hoppat fram första dagen och känslan var sådär, så sa jag till Mika att ”hon är ju helt obegåvad”, då gick hon in och gjorde en JÄTTEFIN felfri runda i 130cm. Dagen efter var hon precis lika fin och felfri då också, placerad i båda klasserna. Ingen fattar någonting men alla är glada!

Film på Greta:

Challe har också imponerat, i första 140cm klassen så rev vi ut oss, haha. Han var superpigg och skuttig och ofokuserad.

Men sen debuterade vi 145cm, bytte bett och gjorde en superbra runda med 2 små nedslag. Han hoppade stora vattengraven utan minsta problem. SÅ kul!

Ullis kom 2a i en 130cm och vann en annan. I en 140cm klass gjorde jag en dundermiss och la henne jättefel och sen blev hon osäker. Dagen efter så vann hon. Så bra ändå!

Bazinga var fin och felfri i första 130cm klassen och sen debuterade hon 135cm på ett supersätt med bara ett litet skitpet. Jättefin känsla bjöd hon på och visade på en GULD-inställning inne på banan. Woho!

Så överlag var det en jättebra helg. Alla lärde sig något och jag lärde mig massor!

Nu är det 3 veckor kvar till nästa meeting som blir i Sundbyholm. Tanken är att galoppträna hästarna en del denna vecka, försöka hoppa lite serier nästa vecka och sen lösgöra och markarbeta veckan innan tävling.

Det var denna uppdatering, hörs snart igen!

Halloj!

Inleder med att Kakan nu har flyttat till Skåne och Stuteri PWR. Där ska hennes senskada få läka och hon ska få en bebis! Ska bli så himla spännande och förhoppningsvis skitbra!

Fick några bilder tagna av Pernilla vid Stuteri PWR, som är den som tar hand om Kakan och hennes framtida bebis nu!

Hon är så fin! Och hon har det så bra. Bandaget som syns på bilderna är från hennes nyaste skada från när hon hoppade ner från ett berg. Det läker bra och kommer bara bli fult men troligtvis inga andra bekymmer av det.

I samma vända som Kakan åkte, så fick jag hem en ny tillridningshäst. Så nu är jag uppe i 9 hästar som är i full träning. Det funkar bra, men blev lite extra jobbigt nu när vädret helt plötsligt fick för sig att bjuda på högsommarvärme igen.

Vi har också tagit hem mina unghästar, Zaga som är 1 och Helge som är 2. Dom får gå ute om nätterna fortfarande. Zaga var lite besvärlig att ha borta då hon visade aggressiva tendenser, så vi tar itu med det hemma istället. Här har hon dock varit jättesnäll hittills.

Tanken är att börja jobba med 2-åriga Helge lite försiktigt också, han är väldigt känslig och lite rädd så det är en häst som kommer ta lite tid att rida in, så att börja vänja honom vid mer och mer hantering och tanken på att ridas in, är nog bra nu.

Till helgen blir det tävling. Jag har lyckats anmäla 5 hästar och det är 7 olika hästar som kommer till start olika dagar. Nyaste tillridningshästen Fuji ska hoppa en 120cm klass, försäljningshästen Cirkuz ska hoppa ett par 130cm klasser, Ullis ska gå 135-130cm klasser, Greta ska hoppa 130cm klasser, Challe ska hoppa 140cm och sen faktiskt debutera 145cm, Rasputin ska gå 140-145cm klasser och Bazinga ska gå 130 och 135cm klasser, som blir hennes 135 debut då!

Låter som en besvärlig helg. Vi har bara 5 boxar på plats så det kommer bli en del åkande fram och tillbaka för o hämta och lämna hästar. Vi bor ca 45 minuter från tävlingsplatsen så det är okej, men lite besvärligt ändå. Men vi kommer lösa det, woho!

Så det var en liten genomgång för denna gång. Kommer tillbaka med en uppdatering kring hur tävlingshelgen gått sen! Ha det fint och rid lugnt!

Idag vill jag bara slå ett slag för att ridning är en konst. En konst på så många sätt!

Att kunna kommunicera med hästen från dess rygg, utan att egentligen förstå varför och hur. Jag tycker att man tänker för lite på vad kommunikationen egentligen innebär, vad är det man förmedlar till hästen när man rider?

Man blir lätt frustrerad, och ger fler signaler och försöker komma ihåg något som tränaren sa på förra träningen eller vad en duktig ryttare sagt att man ska göra, istället för att läsa av hästen och situationen och tänka sig in i vad som egentligen behövs just precis nu.

En himla stor del av ridningen tycker jag, ligger i vad man INTE gör, dvs vad man inte behöver göra. För att komma dit så behöver man lära hästen reagera rätt på de signaler man ger och därefter alltså inte behöva ge den signalen mer, utan hästen gör det själv. Där och då ligger det mycket precision och balans i vad man INTE gör, och det är nog svårare än man tror. Att sitta på en häst som egentligen gör alla rätt, vad gör man då?

Där har man en fantastisk chans som ryttare att utvecklas, att tänka på sin balans, sina signaler, och att möta hästen med trygghet och stöd, som kanske är svårt att göra när den t.ex är stark eller springig. Det är dit man vill komma, dit där hästen gör jobbet själv och man som ryttare kan fokusera på att guida hästen mot uppgiften, vad den än är.

Det ÄR en konst. Det är en konst att kommunicera med en häst utan att lägga på mer och mer signaler, jag brukar tänka att när jag givit hästen en signal, så vill jag efter en reaktion att det trycket jag skapat försvinner (signal = tryck, dvs skänkel, förhållning osv). Jag vill ha skapat mig en situation där jag nu kan ge hästen en ny signal som den är öppen för. Om jag ger en signal och aldrig slutar ge den, så kan jag ju inte räkna med att hästen ska reagera felfritt på min nästa signal. Rimligt?

Jag tycker bara man borde tänka mer på det. Istället för att rida enligt skolboken. Mer yttertygel, starkare ben, mer kontakt, är alla bra grejer, förutsatt att hästen är redo för de signalerna och förutsatt att det har en positiv inverkan på hästen, om inte? Tänk om och gör om. Man måste inte rida som någon sagt att man ska rida, man måste rida med respekt för hästen man sitter på och med respekt för att man som ryttare inte kan allt per automatik och helt enkelt behöver lära sig hästens signaler lite bättre när något inte funkar.

Det var nog egentligen allt. Tack för mig!