Jag är ju en obotlig optimist men just nu har jag fått tänka till och bromsa lite trots allt.
Den där coronan var ju ingen höjdare att ha in i kroppen men samtidigt måste jag nog ändå erkänna att det inte bara är den som ställt till det denna vår. För tre år sedan sa min läkare med allvarlig min till mig att tre-fyra år till kan du möjligtvis klara dig men sedan MÅSTE du sluta jobba som du gör.
En lång rad av coronarelaterade problem har alltså gjort att grundplanen måste ändras.
Optimisten i mig har hela tiden tänkt att det var en överdrift och att läkare i allmänhet är lite pessimistiska figurer, de lever ju ändå på att leta reda på vad som är fel på folk i allmänhet.
I själva verket var detta ju egentligen en expert på just min diagnos och han hade redan förklarat att jag tydligen är ett medicinsk unikum eftersom jag lyckats komma tillbaks efter ryggoperationen som jag gjort.
Jag måste alltså nu ge honom lite rätt och då inte bara i att jag behöver byta hus utan att det faktiskt är dags att sluta med gårdsskötsel, eller tja, skötsel av stor gård.
En lång rad av coronarelaterade problem har alltså gjort att grundplanen måste ändras, både för de som skulle köpa gården och för mig. Det enda kloka nu är då att sälja hela gården och inte börja bygga en massa saker, planen att bo i någon byggbarack över vintern är ju strålande enligt optimisten men inte helt praktisk enligt realisten i mig.
Optimisten har dock inte gett upp helt så nu har jag istället börjat leta färdigt boende och plötsligt öppnar sig ju en massa andra möjligheter.
Planen nu är då att jag ska bli en sådan där klassisk Stockholmare som köper hästgård i Skåne, det är ju ändå lite varmare där än här vilket är det mina leder kräver.
Om man nu inte kan fortsätta ha en massa äventyr som innebär fysisk ansträngning i form av traktorkörning i minusgrader och staketsättning i snålblåst så kan det vara dags att slänga sig ut i världen litegrann och Skåne ligger ju en bit bort.
Faktum är att jag aldrig har flyttat hemifrån och kanske är det bra att göra det åtminstone en gång innan man blir utrullad med tårna upp.
Fördelen med att vara optimist är ju just det att man deppar ihop i exakt en kväll över stora livsavgörande problem och sedan så kommer man på att det kan bara bli bättre. Alltså då inser jag ju att jag inte blir bättre fysiskt, men det som kommer ur det hela är egentligen bara en förändring och inte nödvändigtvis en försämring av livet.
Förändring där man rör sig framåt är alltid bra och de små steg som blir bakåt på grund av att saker slutar fungera i kroppen kan man ta igen genom att hitta nya vägar. Jag är priviligierad på det viset att jag faktiskt fattar att jag har mängder av val som jag kan göra, de val som är omöjliga blir inga val utan bara problem.
Att vara transparent med alla sina felbedömningar är rätt så befriande.
Problem ska man helt enkelt antingen lösa eller runda och inte nödvändigtvis välja.
Kanhända tycker vissa att det blir lite rörigt när jag först bestämde mig för att bygga och sedan hoppar av den idéen efter att ha delat den med världen, men samtidigt så är det exakt så det fungerar i livet.
Att vara transparent med alla sina felbedömningar är rätt så befriande, det finns ju ingen som är perfekt men ofta vill vi visa en bild av perfektion då det kan göra lite ont i själen att göra saker som upplevs som misstag.
Jag vet inte hur många gånger jag sett människor kämpa vidare i motvind bara för att det är pinsamt att vända och erkänna att det blev tokigt. Realisten i mig vänder därför nu och cyklar i nedförsbacke söderut och tur är väl det eftersom knäna bara hoppar ur led när jag försöker trampa åt fel håll.
Min stora fina gård finns nu ute på försäljning och jag ägnar en stor del av min vakna tid åt att städa och lusläsa varenda annons om skånelängor till salu. Egentligen så var det min första plan att sälja och flytta söderut, att den ändrades i höstas beror ju på att det dök upp en bra annan plan. Nu verkar det nästan som om det där viruset ändå gjorde lite nytta då det fick mig att återgå till en ganska så bra idé.
Hur många skiftnycklar lönar det sig till exempel att köra till Skåne?
Min mäklare hoppade alltså igång snabbare än blixten så allt är fotograferat, dokumenterat och genomgånget och annonsen är på väg.
Det blir ett helt nytt liv och nu håller jag på att fundera på vad som ska med och vad som får stanna kvar. Det är inga små frågor som ska avgöras, hur många skiftnycklar lönar det sig till exempel att köra till Skåne? Hur många spadar? Hur många hönor? Om inte annat blir det en intressant inblick i min samlarsjäl som nu vrider sig i små konvulsioner varje gång realisten lite torrt konstaterar att det går utmärkt att köpa nya spadar i Skåne och att det är viktigare att få plats med en extra gris.
Då jag inte bara är optimist utan även begåvats med en stor portion fantasi så sitter jag redan och galopperar runt i solen på en ridbana i Skåne på den där nya hästen jag tänkte unna mig efter att ha sålt gården.
Den där realisten i mig muttrar lite om skåneblåst och att det kommer att gå åt några månader bara till att packa upp tretusen böcker och diverse andra viktiga saker samt att den nya hästen säkert kommer lida av grisskräck då det inte går att kräva att få prova det innan man köper.
Trots allt så vinner ändå alltid optimisten varje diskussion, det är dess natur när den är sådär obotlig.
/Johanna
Johanna Sällberg är en mångsysslare inom hästbranschen som har arbetat heltid med hästar i över två decennier. Ridsportläsarna mötte henne i vintras då hon bloggade om arbetet som funktionär på Sweden International Horse Show i Friends. Nu säljer hon släktgården Åkerby i Hölö och flyttar söderut, till Skåne är planen. Häng med på resan in i framtiden med hästar, hundar och den rosa grisen Greta!
Följ Ridsport på