I dag ska jag börja med lite gnäll så vi får det överstökat. Vi fick nästan 20 centimeter snö förra veckan och med det får man kämpa lite med motivationen. Båda mina hästar fick en välförtjänt micropaus under de värsta dagarna. Jag har ändå hunnit vara på dressyrträning där fokus låg på att växla tempo och gångarter, övergångar, övergångar, övergångar. Zaphira känns som hon mår utmärkt och gör sitt bästa när vi kommer iväg så det känns ju lovande inför framtiden, våren. Nu hoppas vi att det var sista snön och det äntligen kan bli grönt och varmt.
Jag längtar efter att kunna komma ut på tävling, tyvärr har Ölmstad flyttat sin från vecka 14 till 17 så jag får vänta tre veckor extra, men det är åtminstone P&WE den 25:e mars hemma. Där har jag kommit fram till att jag rider teknikrundan på två händer (MSV A) och sen ska jag försöka göra om det på en hand under speeden. Jag brukar inte träna speed på träningstävling, mina hästar hetsar upp sig ganska mycket och det är inte det jag behöver träna på först och främst. Så att öva på en hand kändes som det som ger mest just nu i längden.
Hur tänker ni när ni rider träningstävlingar, rider ni det exakt som på tävling för att öva in det eller har ni någon annan plan?
Jag hade ett nytt möte igår med Maria Sundin som är mentaltränare på förbundet – väldigt givande som vanligt. Vi pratade mycket om upplägg och träning inför prestation. Vi kom gemensamt fram till att jag behöver ett tydligare system och bättre struktur för min framridning och jag har fått lite förslag på hur jag kan öva på det fram tills nästa tävling.
Zaphira har varit lite svår för mig att komma fram till exakt hur jag ska lägga upp framridningen. Vet man att man har en häst som springer lite för mycket och trycker in bogen jämt så får man göra halvhalter och öppna varje gång. Zaphira varierar lite från dag till dag och tävling till tävling så jag har fortfarande inte hittat ett enhetligt system som funkar varje gång.
Vi har också fått så bra respons på våra ridläger på Skrubbeboda gård. Från början hade vi tänkt ha ett läger men det var så många som var intresserade att det blev tre läger istället. Även de är fulla och vi har elever på väntelistan. Jag hade aldrig kunnat vänta mig att det skulle finnas så stort intresse! Vår gård har ju en lång historia av ridläger och har haft 100-tals elever här på 70- och 80 talet. Vi känner oss hedrade att få fortsätta det arvet.
Vidare vill jag dela med mig av en observation från min träningar i helgen, vilket är att vi alla måste våga lite mer, framförallt i träningssammanhang. Det är bra att den nya klassen Lb2 har kommit in, för min upplevelse är att det är lätt att fastna i LB, eftersom det är ett stort steg upp till LA och då ska hästen gå från att i princip bara trava teknikbanan till att kunna göra 10 meters volter i galopp och enkla byten.
Det tar tid att bygga upp hästen så pass att övergångarna skritt – galopp – skritt sitter och det går inte att börja med det när man tycker att det börjar bli dags för LA. Detta måste övas länge innan. Så in med mer galopp i träningen och var inte rädda för att det kan kännas lite flängigt. Det är inte perfekt när man börjar. Hela poängen är att man ska utvecklas och då kan man inte alltid hålla sig på en bekväm nivå. Just galoppen tycker jag är viktig att ha med sig hela vägen, även som konditionsträning. I msv och svår klass ska hästen galoppera i 9-12 minuter med fullt fokus hela tiden. Det kräver en bra kondition för att de ska orka genomföra det på ett bra sätt. Inte heller det bygger man upp på en eftermiddag.
Jag är också helt medveten om att det är mycket enklare att säga att man som ryttare ska våga utmana sig själv och ta chanser än att faktiskt genomföra det. Ofta får jag tänka tillbaka på saker jag säger till mina elever och faktiskt applicera det på min egen träning också.
Att träna är lite som att uppfostra barn, de gör som jag gör, inte som jag säger.
Lycka till med träningen i veckan och glöm inte att ni kan följa min vardag på instagram @we_med_LisaGustavsson
Följ Ridsport på