Ridsportmamman Elsa har somnat in

Det fanns inte en tävling på den skånska landsbygden med Rolf-Göran Bengtsson i startlistan där Elsa inte fanns med. Hon fanns alltid där till hands, som chaufför (innan Rolf-Göran kunde köra själv), som supporter, som allt-i-allo, som stöd.

Utgångspunkten för familjen Bengtsson med pappa Sven-Erik, Elsa och barnen Ing-Mari och Rolf-Göran var Sularpsgården strax utanför Södra Sandby och bara ett stenkast från både Flyinge och Flyinge Ryttarförening. Det var här på Sularp som pappa Sven-Erik födde upp hästar (minns Sombrin och Cosmin) och barnen fick sin stabila hästbakgrund. Allt medan mamma Elsa med stort intresse och engagemang såg till att organisationen runt dem fungerade.

Bullbakare av rang

Elsa var en riktig bullmamma, ingen kunde baka som hon. Det är bara att fråga alla som besökte Flyinge RF:s tävlingar i Granelundshallen. Där var det Elsa som basade i kafeet. Ingen åkte hungrig från de tävlingarna. Även om Elsa med ålderns rätt så småningom drog ner på sina insatser så heter serveringen ännu idag Elsas Café.

Elsa kunde alltid sätta fram något gott hembakat på bordet. Jag minns våra kaffestunder vid köksbordet, med finkopparna framdukade och härliga bullar att mumsa på. Det var varmhjärtat och äkta och vi pratade om allt från tomatodling till hennes ganska nyvunna intresse för måleri, och självklart blev det en liten konstvisning i vardagsrummet. 

Elsa berättade också ofta och gärna om sin relation till sonen, om hur ofta han ringde henne (mer eller mindre dagligen). Hon fick känna sig delaktig, både i det hästrelaterade och i Rolf-Görans familj med fru Evi och barnbarnet Pamina, och det var hon också.

Engagerad supporter

Resorna till tävlingar blev allt färre med åren men Elsa var med på de stora evenemangen och ofta fångades hon in av en tv-kamera. Hon höll sina tummar, hon var med i vartenda språng och hon gladdes, på sitt lite lågmälda sätt, över framgångarna. Stoltheten över sonen lyste i ansiktet, något jag inte minst märkte när Rolf-Göran fick priset som årets idrotts-skåning av min dåvarande tidning Skånska Dagbladet och jag tog på mig uppgiften att lotsa Elsa rätt i festhallen.

Vid årets Scandinaviumtävlingar i februari fanns Elsa inte på plats. Den 3 april somnade hon stillsamt in. Elsa Bengtsson blev 92 år.