Svårt att rida med smärta i händerna

Ordspråket ”no hoof, no horse” skulle kunna översättas till ”inga händer, ingen ryttare”. Tappar du känsel och motorik i fingrar och handled är det omöjligt att skapa en mjuk kontakt med hästens mun. För att inte tala om arbetet i stallet.

– Är det för kallt får jag be om hjälp med att dra ut hösilage, säger Agneta Dahllöf som har artros och har jobbat på ridskola hela livet.

Hon är en av många som Ridsport har varit i kontakt med inför den här artikeln, och som lider mer ju fler minusgraderna blir.

Värmehandskar hjälper

Pontus Lidsell är beridare i mellan-Sverige. Han skulle aldrig kunna jobba om stallet inte var isolerat.

– Jag lider av Raynauds fenomen, vilket gör att jag tappar känseln i fingrarna. Jag äter medicin och har eluppvärmda handskar – gjorda för jakt och alpint – så det går ändå.

Varma handskar framtagna för andra ändamål än ridning, det är räddningen för många. Eva Hed, som tävlar i enbets-körning, har både el- och kompressionshandskar. En kombination som hon starkt rekommenderar:

– Jag har inget brosk kvar i knogarna i höger hand. Det är ben mot ben. Som kusk är det mycket att hantera med sele och vagnar, men den här kombinationen gör att det fungerar.

Forskning på nyponpulver

Men det är inte hela sanningen. Inför tävling tar hon smärtstillande, och så nallar hon av hästarnas ledpreparat. Hon strösslar nyponpulver och glukosamin över filmjölken.

Handkirurgen Stefan Lewold i Lund, med egen erfarenhet av ridning, kommenterar:

– Mycket talar för att de med artros har något att hämta där. Det forskas på nypon-pulver, och kanske kommer det på recept en dag. Att det kan hjälpa är allmänt spritt.

”Inget pipigt folk”

Inom ridsporten finns mer (led)preparat till hästen än till ryttaren. Det kan upplevas som frustrerande, säger Christel Ågren, som möter många ryttare i sin roll som arbetsterapeut på vårdcentralen i Klippan.

– Men hästmänniskor är bra på att snappa upp saker och hitta på egna lösningar. Det är inget pipigt folk.

Hon säger också att det inte är farligt att rida med smärta i händerna, såvida man inte är tillfälligt överansträngd.

– Vi är byggda för att vara aktiva. Även om man har artros är det bra att vara i rörelse. Man blir stelare av att inte röra sig.

Hon påminner också om den mentala biten. Många av hennes patienter rider med smärta, men lever på den positiva energin.

– Vad jag kan hjälpa till med är paraffinbad och tips på stärkande övningar, och så finns det ortoser. Rent generellt ska man se till att hålla sig varm.

Bibehåll rörligheten

Monica Berglin Olsson, arbetsterapeut i Eslöv, har hållit på med hästar i 45 år. Hennes erfarenhet är att ryttare över lag har god handstatus vad gäller rörlighet och styrka, och att de som söker hjälp ofta har ådragit sig en skada eller har fått besvär av en gammal skada.

– Karpaltunnelsyndrom och triggerfinger förekommer också, och många blir bra med nattskena, ergonomiska råd kring statiska grepp och töjningsövningar. När vi talar om artros är det A och O att bibehålla rörligheten i händerna och att inte använda tum- eller handledsortosen jämt, eftersom man då kan bli stel och svag.

Just vid handartros tipsar hon om att linda den drabbade leden med vetwrap; klipp i 25 millimeter bredd, 40 millimeter lång.

Rätt tyglar

För att underlätta ridningen finns numera speciella tyglar med paddar för bättre grepp. Gummityglar är också bra, tipsar Marie Karlberg, elitryttare i paradressyr med artros i handled och fingrar. Hon är ett bibliotek av smarta tips för den som har svårt med greppet.

– Jag tycker att gummityglar är lite mjukare och följsammare än de av läder, plus att de är lite smalare. Se också till att ha bra handskar. Voltigesprej som antiglid är också bra. Eftersom jag har svårt med allt där man ska greppa har jag gjort egna skaft till sopkvast och grep; jag har lindat på det tempurliknande materialet från en sadelpadd och fäst med självhäftande linda. För rykt har jag borstar med gelhandtag.

Att det finns mycket för branschen att göra när det kommer till mer greppvänliga redskap, intygar Ellinore Persson som har reumatism men ändå sköter markservicen med dotterns ponny. Hon jobbar för en stor ridsportbutik och har insyn:

– Nu är helt rätt tid för produktutveckling. Ridning som friskvård ökar, artros ökar. Här finns mycket att göra.  

Ridteknik och tyglar

Ridning är rörelse, och rörelse är bra. Men vi ska inte gå i fällan ”antingen eller”, säger Pia Tillberg, leg fysioterapeut och verksamhetschef på Stall Kungsgården.

– Ridning kan vara lika belastande som välgörande. Rider du på ett sätt som är belastande, då sliter det – på knän, höfter, rygg, nacke.

Jämfört med andra idrotter har man inom ridsporten mindre kunskap om människans förutsättningar. Ridlärare och tränare är främst utbildade i hur hästen fungerar, inte ryttaren.

– Men kunskapen och intresset ökar hela tiden. Det är stor skillnad på hur man ser på ryttaren i dag jämfört med tidigare.

Vad gäller handen och olika problem med grepp säger hon:

– Steg ett är att du har tyglar som känns bra. I dag finns många olika varianter, olika material, bredd och tjocklek. Det ska kännas bekvämt och du ska inte behöva kraft för att bibehålla greppet. Sedan handlar det mycket om ridteknik, hur mycket belastande tryck som läggs i handen.

– Ridning handlar om att hästen måse kunna bära sig själv och att vi ska kunna hålla balansen utan att behöva ha ett statiskt stöd genom tygeln. Men det är många faktorer som spelar in för att nå dit, och både vi och hästarna har olika förutsättningar att ta hänsyn till.

Fotnot: Pia Tillberg är OHI-certifierad, vilket innebär att hon arbetar med hästunderstödda insatser som en del i att stärka människors hälsa utifrån ett helhetsperspektiv.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 7/2024.