”Ridsporten behöver en helt ny struktur”

Svensk ridsport tappar medlemmar, föreningar och tävlingsstarter – samtidigt som våra landslag tillhör världstoppen med medaljer på OS, VM och EM. Det är en paradox som inte kan förklaras med brist på kompetens, engagemang eller sportsliga resultat. Den måste förstås utifrån hur sporten är organiserad, styrd och utvecklad över tid.

På drygt två decennier har ridsporten tappat tiotusentals medlemmar. Antalet föreningar minskar, ridskoleverksamheten pressas och tävlingsstarterna blir färre. Samtidigt levererar svensk ridsport internationella framgångar på absolut världsnivå. Dessa resultat är frukten av ett långsiktigt och målinriktat arbete som påbörjades långt innan dagens struktur tog form.

I dag återstår i princip endast ett fåtal stora publika tävlingar.

Här blir ridsportens strukturella dilemma tydligt. Trots en produkt som få idrotter kan mäta sig med – jämställd, generationsöverskridande och djupt förankrad i ansvarstagande och målinriktat arbete redan i unga år, och med dokumenterade resultat på absolut världsnivå – har Svenska Ridsportförbundet inte lyckats ta tillvara sportens fulla potential.

Tidigare fanns en stark nationell tävlingskultur i Sverige, med arrangemang runt om i landet där amatörer och elit möttes inför publik. Dessa tävlingar fungerade som motorer för utveckling, återväxt och intresse. I dag återstår i princip endast ett fåtal stora publika tävlingar, medan många traditionellt starka arrangörer saknar förutsättningar att utvecklas.

När bredden samtidigt försvagas blir sporten mindre jämlik. Ryttare med starka ekonomiska förutsättningar kan fortsätta att utvecklas, medan andra successivt konkurreras ut. För många blir ridsporten helt enkelt för dyr. Amatörsporten måste därför stärkas genom tävlingsformer och strukturer som utgår från ryttarnas verkliga förutsättningar. Det är inte ett alternativ till toppsporten – det är dess fundament.

Detta påverkar även eliten. I dag tvingas många ryttare till stora delar själva finansiera sitt deltagande när de representerar landslaget. Professionella resultat kräver professionella förutsättningar.

Samtidigt präglas ridsporten av en allt mer centraliserad styrmodell. Beslutsprocesser och ansvarsfördelning upplevs som fjärmade från verksamheten.

Ridsportförbundet behöver därför organiseras om i grunden. I stället för en toppstyrd centralorganisation behövs en spetsig, funktionsuppdelad struktur med mandat nära respektive verksamhet.

Ridskoleverksamheten måste ges eget ansvar. Ponnysporten behöver företrädas av barn- och ungdomskompetens. Tävlingsidrotten – bredd och elit – måste ledas av personer med internationell erfarenhet och starka relationer till näringsliv och media.

Förbundets roll bör vara att samla, stödja och sätta riktning – inte att detaljstyra.

Svensk ridsport har alla förutsättningar att vända utvecklingen. Men framtiden avgörs inte på tävlingsbanan – utan i hur vi organiserar och förvaltar sporten mellan mästerskapen.