Lina Nydahl: Svenska Ridsportförbundet måste sluta säga dialog

Efter vinterns kommunikationshaveri kring beslutet om 13-årsgräns för elittävlan finns ett ord som skaver i mig mer än alla andra: dialog.

När Svenska Ridsportförbundet använder det låter det – efter vinterns storm – tyvärr som en desperat nödlösning efter ett haveri man själv orsakat. Det är, för att vara jädrigt pang på rödbetan, dags sluta säga det.

Ja, jag vet att saker är i ett annat ljus nu. Det är ett nytt ledarskap. Men fortfarande, en tillförordnad ordförande med samma infekterade ord som ledstjärna som den tidigare. 

Ordet dialog och Svenska Ridsportförbundet bör pausas i samma mening. Märk väl skillnad här i ord och handling. För den är milsvid.

Vi fokuserar på ordet. Efter 13-årsbeslutet fortsatte förbundet – med en dåres envishet – att upprepa samma ord. Dialog.

Samtidigt beskrev människor i sporten hur just dialogen varit dålig, obefintlig eller aldrig ens förekommit. När verklighet och retorik glider isär så brutalt händer något oundvikligt: orden blir tomma.

Det är så att säga mest ett ihåligt eko.

13-årsgränsen blev ett skolboksexempel på hur snabbt förtroende raseras när kommunikation kommer i fel ordning. Beslut först. Förklaring sedan. Samtal långt därefter. Det är inte dialog. Det är skadehantering. En illa skött dessutom.

Nu kliver förbundets tillförordnade ordförande in i rollen med just dialog som ledstjärna. Som om ordet i sig skulle kunna reparera en process som upplevts som toppstyrd och redan avgjord. Det kan det inte.

Så här är ett vänligt men skarpt formulerat råd: Svenska Ridsportförbundet, släpp ordet dialog. Använd i stället ord som beskriver vad sporten behöver – och lev upp till dem i handling.

Här kommer därför tre alternativa ord till det där mossiga ekoaktiga-ordet:

• Förankring. Beslut som påverkar tusentals aktiva måste bottna (tex i sporten i det här fallet) innan de presenteras.
• Lyssnande. Inte när kritiken redan exploderat, utan så tidigt att kursen faktiskt går att ändra.
• Redovisning. Visa hur ni har tänkt. Vilka underlag finns? Vilka röster har fått väga tungt? Ett konkret exempel att börja med om ni vill hålla transparensens fana högt är protokollen för era förbundsstyrelsemöten som ligger på er sajt – de är helt obegripliga för alla utom de som varit med. Så vill väl ändå ingen i ett medlemsstyrt förbund ha det?

Det här är ingen raketforskning. Men med det bagage Svenska Ridsportförbundet släpar med sig in i våren krävs det mer än att repetera ett slitet ord; nämligen modet att öppna beslutsprocesser – och därmed också ta risken att behöva ändra sig.

Svensk ridsport i allmänhet och Svenska Ridsportförbundet i synnerhet behöver mindre tom ordbajsande yta och mer förtroende. 

Det kan börja med något så enkelt som att lägga ett enda ord på hyllan.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2026.