Tre hästar i OS-satsning – Viklund bygger bredd mot 2028

Efter ett par år med unghästar på väg upp finns nu en bredare bas i verksamheten hos rutinerade Therese Viklund, som bland annat red OS i Tokyo 2021. Sella (SWB sto f -17, e Mr Vain GJ-Sabiango xx, uppf Lena Nyström, äg Lena Nyström & Therese Viklund) är längst kommen, med rutin och placeringar på fyrstjärnig nivå.

Samtidigt är den franska valacken Hardi d’Eole (SF val f -17, e Upsilon-Jaune et Rouge, äg Sonia du Baret de Lime) på väg att ta klivet upp, och bakom dem finns Mr Wilder (SWB val f -17, e Mr Vain GJ-Herald III, uppf/äg Per Viklund) som ett mer långsiktigt kort. Tillsammans ger de tre hästarna en annan stabilitet i satsningen än tidigare, där mycket har vilat på enstaka individer.

I år finns Therese Viklund, baserad i Storbritannien sedan sex år, med i landslagets observationstrupp mot EM 2027 och OS 2028 – något hon ser som en fullt rimlig plan.

– Jag ser att alla tre kan vara med i matchen. Vi siktar mot Los Angeles, även om de är i lite olika faser. Sella och Hardi är nio i år och har kommit längre, medan Mr Wilder är sju och mer för framtiden. Men jag tycker ändå att alla tre skulle kunna vara aktuella.

Ovan vid ”färdiga” hästar

Upplägget skiljer sig också mellan hästarna. Med Sella och Mr Wilder har hon haft möjlighet att forma utbildningen från början. Hardi d’Eole kom däremot in i stallet med mer erfarenhet – valacken hade redan tävlat trestjärnigt när han kom till Therese. Arbetet under vintern har därför handlat om att hitta en gemensam modell snarare än att bygga upp allt från grunden.

– Det är inte så vanligt för mig att få en mer färdig häst, det var väldigt roligt och spännande. Men det blir också annorlunda, de andra hästarna har jag haft sedan de var unga och de är formade efter mig. Här är det mer att han har sin stil och jag har min, och så får vi hitta något mittemellan som fungerar, säger Therese och beskriver valacken:

– Han är otroligt ärlig på hinder och har alltid hoppat det som står framför honom, men nu börjar han också förstå uppgiften mer och söka sig mot hindren. Han har blivit mycket mer ridbar och det känns som att vi börjar hitta rätt tillsammans.

”Vågar man inte, vinner man inte”

Satsningen kring Hardi d’Eole bygger på ett nytt samarbete med en hästägare, något som blivit möjligt i takt med att Therese etablerat sig allt mer i Storbritannien. Kontakten kom efter att hon lagt ut ett inlägg i sociala medier, att hon letade efter fler samarbetspartners.

– Jag berättade lite om mig själv och att jag var intresserad av fler hästar och samarbeten. Jag trodde inte att inlägget skulle leda till något, men samtidigt – vågar man inte, så vinner man inte heller.

Med tre hästar i höga klasser handlar det nu om att befästa nivån och förhoppningsvis EM-kvala under året med Hardi d’Eole och Sella.

– I år är planen att rida fler fyrstjärniga och göra EM-kvalet i Boekelo till hösten.

Uppstallad hos Bergendorff

En viktig del i satsningen är också stödet från förbundskaptenen Fredrik Bergendorff, vars anläggning Therese utgår från i Storbritannien. Han finns med både i den dagliga träningen och i den långsiktiga utvecklingen.

– Jag har väldigt stort stöd från honom, han är både min hopp- och terrängtränare och mentor. Samtidigt försöker jag inte gå runt och tänka på att han är förbundskapten, utan vi tränar och försöker bli så bra som möjligt. Den dag det blir aktuellt för mig att rida mästerskap är han professionell nog att ta ut det lag som är bäst, oavsett om det är jag eller någon annan.

Finns alltid plats för fler

Therese Viklunds verksamhet innehåller just nu åtta hästar i träning, vilket hon tycker känns ganska lagom.

– Jag tycker om att göra träningen av hästarna själv. Blir det för många hästar, fler än tio, blir det mer fabrik av det. Även om man egentligen aldrig kan ha för många hästar med tanke på att det alltid händer något med dem, säger hon och skrattar.

– Det finns ju dock alltid plats för ett par fyrstjärniga hästar till, eller en fin unghäst, om någon skulle vilja vara med på resan!

Hon konstaterar att vägen framåt sällan är rak.

– Det är en lång resa, och det är både svängigt och bumpigt. Men jag är väldigt glad för hästarna jag har nu.

Se TV4:s reportage hemma hos Therese Viklund här