Peter Eriksson: ”Han hoppade som tusan”

De tre hingstarna har alla verkat i avel samtidigt som de utbildats av Peter Eriksson och tävlats upp till högsta nivå. Två av dem har också nått elitklass när det gäller avkommornas prestationer. Så här berättar Peter själv om hingstarna:

VDL Cardento 933 (f -92 e Capitol I-Lord)
Cardento är den häst jag haft längst – en hingst jag först kom i kontakt med när han var fyra. Jag fick provrida hotnom – han var ung och lite gänglig, men hoppade som tusan redan då.

Som 5-åring kom han till Flyinge. De första åren på tävlingsbanan var inte särskilt framgångsrika, men utvecklingen tog fart. När han var sju år lossnade det ordentligt och vi började visa vår fulla potential.

Vi blev en viktig del av det svenska landslaget år 2001, 2002 och 2004 då vi tog silver på OS, VM och EM – några av de största prestationerna i min karriär.

Att han senare blev en fantastisk avels-hingst gjorde det ännu roligare. Det är över 30 år sedan Cardento blev godkänd, och sedan dess har han lämnat många hästar på högsta internationella nivå.

Folk kommer fortfarande fram, till exempel i Wellington, och berättar om sina hästar efter honom. Han är känd över hela världen, och det är stort.

Han var modig, avslappnad och orädd. Han hade kanske inte de bästa gångarterna från början, men utvecklades enormt. Jag red honom i tio år, och vi utvecklades mycket tillsammans. Det som verkligen stack ut med honom var hans hållbarhet. Under alla de år som jag red honom var han aldrig halt. 

Cardento dog för sju år sedan.

Framgångssaga inom aveln

Robin Z  723 (f -83 e Ramiro Z-Almé Z) 

Under de sju år jag red honom nådde vi bland annat en sjätteplats i en världscupfinal och en sjundeplats på EM 1995. Han var ingen het häst, snarare åt det lugnare hållet. Samtidigt var han kraftfull, noggrann och hade en mycket fin hoppteknik.

På grund av problem med en sena i ett framben avslutades tävlingskarriären i förtid, och aveln hamnade i fokus. Som avelshingst blev han mycket betydelsefull och lämnade många framgångsrika avkommor, bland annat Butterfly Flip och Mynta.

Gav det stora genombrottet

Imperator 529 (f -72 e Gaspari-Biarritz)

Efter en hästskötarkurs på Flyinge fick jag upp ögonen för Imperator. Jag frågade den dåvarande Flyingechefen om jag fick ha honom hemma hos oss – och så började vår tävlingsresa.

Imperator var avlad för dressyr, men visade snabbt talang för hoppning. Redan vårt andra år gick vi svår klass, och 1983 deltog jag i mitt första senior-SM – där vi tog guld. Året därpå blev vi uttagna till OS, vilket blev en viktig erfarenhet tidigt i min karriär. Imperator var en häst som gav mig många fina upplevelser. Han var hetare och mer framåt än de andra, men samtidigt lugn och enkel att hantera i stallet.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2026.