Ännu ett hett koncept – bland stjärnor, ödlor och starka män

Stjärnorna är förstås de fantastiska hästar som jag har äran och nöjet att få arbeta med. Mina grannar ödlorna är faktiskt riktigt söta. Men det är fortfarande helt overkligt att svettas oavbrutet. Jag är ju van att frysa konstant från oktober till mars och under minst lika många månader spola hästarnas ben när de kommer in från leriga hagar.

Hur som helst så börjar våra dagar konstigt nog med att ta av alla täcken. Nätterna är nämligen inte tillräckligt varma ännu, trots de otroligt heta dagarna. Emma och jag gör i ordning de första hästarna åt Mette och Anna och sedan borstar jag och sadlar den häst jag själv ska börja med. Jag får väldigt bra hjälp av Mette, och vi filar bland annat mycket på min sits. Det vi har slitit hårdast med och utvecklat mest senaste veckan är mitt skänkelläge, och nu måste jag hitta något mer tryck i stigbyglarna igen. Det är ju alltid så att när man får ordning på en sak så är det någon annan  som får stå tillbaka ett tag. Min första dressyrtränare Gunilla ”Bugg” brukade säga att ”Nu tar vi ut en tårtbit och jobbar med, sedan sätter vi tillbaka den och ger oss på nästa”. En rätt bra bild av den ständiga utvecklingen av alla ingredienser i ridningen. Man kan inte göra allt samtidigt och hela tiden – en tanke som jag är noga med även när jag själv håller träningar.

Nästa mål för Valenzo och mig är Intermédiaire I.

När vi är klara med allt förmiddagsarbete blir det ca 20 minuter för lunch dvs Keso och frukt.  Det är helt omöjligt att äta mer när det är 30 grader i skuggan.  Eftermiddagarna ägnar vi åt att hålla träningar och att sköta om hästar och utrustning. Det här är ett annorlunda arbetssätt för mig och har tagit ett tag att bli van vid, men det är helt enkelt nödvändigt att jobba med det som är mest fysiskt ansträngande innan det blivit olidligt varmt. Med andra ord så borstar vi av snabbt innan vi rider, och lämnar den riktiga rykten till senare. Eftersom det är sådan torka i Kalifornien duschar vi bara hästarna om det är absolut nödvändigt, och borstar och ryktar istället väldigt noga på eftermiddagen. Dagens sista jobb är ”Night Check”; jag kollar att alla hästar är OK, fyller vatten, lägger på täcken, lindar ben och nattar mina ödlor ;).

Mettes söta hundar Squiggles och Pebbles tar vattenpaus i värmen.

Och så det riktigt heta konceptet: Under en hel månad har jag bara mockat lite och lunchfodrat höet på måndagarna (då både två- och fyrbenta har ledigt). Precis som på många ställen i Europa är det nämligen starka killar som sköter allt tungt jobb resten av tiden. Det känns så otroligt lyxigt för en svensk tjej som är uppväxt med att lasta hö i IKEA-påsar och med många års stalljobb med allt från bära på vattenhinkar, köra vinglig skottkärra och mocka torv på ojämna trägolv i lutande 1700-talsstall, till mer rationellt arbete med fyrhjulingar och fodertruck på Flyinge med full skötsel av upp till 10 hästar.

OBS! Jag säger INTE att vi är ett svagt släkte och vi är ofta stolta över att ha ordentliga muskler och lätt slänga upp en spånbal på axeln, men det borde inte vara fel att fundera på liknande varianter hemma i Sverige. Även om man tänker att mockning mm är bra uppvärmning före ridningen så är det en stor skillnad på vilken typ av arbete man utför. Om man jämför med hästarnas uppvärmning inför ett träningspass så skrittar vi, joggar och mjukar upp dem – vi inleder ju inte passet för dem med ren styrketräning.  Hur mycket mer känslig och elektrisk i sin hjälpgivning skulle man inte kunna vara om man inte hade gjort ett par timmars stalltjänst före ridningen?

Kan det vara möjligt att ”think outside the box” när det gäller organisation och arbetsfördelning?

Ser fram emot synpunkter och idéer!

En elev gav mig ett Starbucks-kort häromdagen, så himla gulligt! Snacka om att förstå vad en svensk långt hemifrån behöver 😉