Äntligen på plats i Spanien

Nu är jag installerad på Yeguada Mile, norr om Alicante på Spaniens östkust. Jag har verkligen rivstartat på mitt nya jobb som beridare och tävlingsryttare. Första dagen red jag nio hästar före lunch och longerade tre under eftermiddagspasset. Hur det är möjligt? Med tidig start, sen lunch och framför allt superbra markservice från mina danska kollegor!

Men vi backar lite först. Innan jag åkte i torsdags morse var jag och hälsade på min stora kärlek Nalle, Aristokrat Pan, på hans fantastiska pensionärshem i Strängnäs. Här jobbar vi med den suveräna principen att blanda dagis och äldreboende. Nalle med över 23 års livserfarenhet tar sin uppgift som förskollärare på största allvar och håller ordning på fina 2-åringen Caspian (e. Tailormade Temptation u. Cazcada- Don Schufro). Nalles BFF är Acke, den underbara lilla minishettisen, som tar skydd bakom sin stora vän när det går för vilt till för hans smak. Tänk vilken tur vi hade som träffade på en som Anja som tar hand om Nalle på hans ålders höst. Han kunde inte ha det bättre och jag är så glad att min fina häst fått en sån fin tillvaro efter tävlingskarriären.

Avresan från Arlanda morgonen därpå var med rekordpackning. 57 kilo till USA i maj fick stryk med ytterligare 6 kilo. Med tanke på att jag denna gång flyttar ”på riktigt” och har både tävlingskläder, två par stövlar och alla tre hjälmarna med mig tycker jag nog att jag gjorde det rätt bra med så pass lite mer. Mile hämtade mig på flygplatsen och så packade jag upp precis allt på en gång. Lika bra att vara helt i ordning direkt.

Första arbetsdagen var det som sagt fullt upp, så även den andra. På söndagen var vi lediga, och därför passade jag och mina arbetskamrater, Olivia och Kathrine, på att åka ner till Benidorm på lördagskvällen. Mycket intressant folk i denna turistort… Sedan var det en vanlig arbetsdag på måndagen, och nu känns det som att jag har fått in rytmen. Jag ska inte sticka under stol med att jag hade fruktansvärd träningsvärk efter dag två, 9 hästar på raken var det längesedan jag red och det kändes i kroppen! Men klagar gör jag verkligen inte, bilden nedan föreställer utsikten från min arbetsplats.

Step in to my office. Bilden är tagen från stora banan, nedan syns lilla banan och några av stallen, samt vårt hus.

I området finns en hel del svenska och norska kolonier tack vare det fantastiska klimatet. Jag jobbar nu på att radera bonnbrännan genom att, hör och häpna, rida i linne! Det sitter långt inne för en beridare fostrad på Flyinge, en riksanläggning med krav på uppvisningsskick på ryttarens klädsel, men till vardags är det huvudsakligen mina kollegor som får stå ut med mina än så länge randiga armar.

Shoppade lite nya linnen före avfärd, men inte detta. Kände inte att jag kunde stå för texten riktigt 😉

Jag har hur mycket som helst att berätta och massor av bilder att dela med mig av, så det får nog bli hyfsat frekvent bloggande framöver. Ska såklart även presentera de 12 hästar jag har i träning just nu. Stay tuned!

Och förresten, missa inte min krönika som kommer i Tidningen Ridsport nästa vecka. Den kommer kanske sticka i ögonen på några, men jag menar vartenda ord.