Att arbeta på ett av Sveriges största hästverksamheter…

Jag förstår inte hur ridsporten på så många sätt kan stå så pass still i sin utveckling. Då syftar jag inte på de sportsliga framgångarna eller Sveriges avel, utan på den atmosfär och den tysta överenskommelse som gäller i vår sport.
Det har diskuterats mycket tidigare kring de dåliga arbetsförhållandena och arbetsvillkoren som finns för (framförallt) ungdomar i stall runt om i landet idag. Jag kan själv som tidigare anställd på ett av Hästsveriges största och mest välkända verksamhet inte förstå hur det, trots detta, känns skäligt att de anställda inte tjänar mer än knappt minimilön. Men visst, det är ju ”så mycket mer” än bara lönen som man får på det här jobbet! Kanske möjlighet till att billigare stalla upp sin egen häst (om man har någon, annars är det ju inte mycket till förmån), erfarenhet, längre raster för frukost och/eller lunch och kanske gratis träning (i mån av tid)… Att personalen faktiskt ska vara tacksam över detta, för det ser minsann inte alls ut såhär på andra större hästverksamheter, verkar vara en genomgående tyst och underförstått mening. Men man måste fråga sig, är detta verkligen förmåner? Är det något som personalen faktiskt kan ta glädje av och uppskatta förstår jag att man kanske kan tycka att den låga lönen ändå är rimlig. Men jag vet också av erfarenhet att det sällan är så bra som det först verkade, eftersom för vem är egentligen t.ex. lunchrasten förmånlig? Är det för personalen som då får ca 1-2 timmars rast (vad de nu kan tänkas göra på den tiden mitt på dagen. Att t.ex. rida skulle ju ingå i arbetstiden…), eller är det för företaget som det är gynnsamt att då slippa avlöna personalen för en tid i schemat då det är lugnare och arbetskraften inte behövs? Dessutom är troligtvis personalen ändå i närheten om något skulle ske eller om plötsliga problem skulle uppstå.
Att det sedan även råder en sådan atmosfär i hästvärlden att arbeta övertid gratis, ställa upp när det blir ”kris” trots att man är ledig, arbeta kvällar och helger utan OB eller liknande är något ”fullt normalt” och det får man ”räkna med”, förstår inte jag. Varför ska personal i stall eller liknande hästverksamheter inte kunna förvänta sig samma rättigheter som på någon annan arbetsplats? Vad är det som gör att stallpersonal går att slita på och utnyttja så mycket mer än någon annan sorts personal?
Men det är faktiskt värre utomlands/i större stall/på andra platser är ingen godtagbar ursäkt. Det spelar väl ingen roll om det är dåligt här men värre utomlands, det är ju fortfarande inte dåligt? Min poäng är att någon gång måste förändring börja ske, och jag uppmuntrar alla hästkillar och hästtjejer att värdesätta sin egen insats, inte ”ta skit” och fråga sig själva vad är det egentligen Du gör för det Du får? Vad är det egentligen för någon erfarenhet som Du får, är den värdefull och mödan värt? Men det är inte bara vårt ansvar, för problemet ligger i att personal är lätt ersättlig, speciellt på dessa större hästverksamheter. Krav och hjälp måste framförallt komma utifrån, från högre instanser. Annars har jag svårt att se möjlighet till någon utveckling i vår annars så underbara och fantastiska sport.