I helgen kom den andra 3-åringen hem från utbildning. Hon ska nu vara hemma för en månads vila, för att sedan göra det sista finliret inför unghästtestet. Ada som redan är hemma blev väldigt glad att återförenas med Jasmine. De har gått ihop sedan de var var nykläckta och är väldens bästa kompisar.

Det skiljer bara en vecka i ålder mellan Ada och Jasmine, de är verkligen som ler och långhalm. Så just nu blir det ledighet och grönt gräs för dessa damer. För mig så är det viktigt att hästarna är väl förberedda inför sin uppgift och även om ridprovet är borttaget för diplom så ska hästarna vara i bra skick.

Det vill säga normalt hull, musklade utifrån ålder, fina i päls och hovar – ja, de ska vara presentabla helt enkelt. Jag tycker dock att många hästar idag är tjocka. Det är som att tjocka hästar har normaliserats.

En fet häst är numera normal hull och de som ligger på 4-5-gradig skala klassas som ”tunna”. Men även om man kan känna enstaka revben så kan hästen klassas som fet. Att känna revbenen behöver nödvändigtvis inte betyda att hästen är i normalt hull. Att övervikt kan medföra allvarliga problem är ingen nyhet, vare sig gällande människor eller djur. 

På ridskolor börjar man att införa viktgräns hos eleverna, men hästarna kan vara allt mellan måttligt fet till extremt fet – rimmar inte det lite dåligt? Nu säger jag inte att man ska svälta hästar, utan det är hästägarens ansvar att se till att förse hästen med lämpligt foder.

Är hästen lättfödd så köp inte in det kraftigaste grovfodret som finns på marknaden och kanske är det dags att skippa godiset. Är hästen svårfödd, ja, då får man köpa in foder som lämpar sig för det. 

Är alla mina hästar i perfekt hull? Absolut inte! Jag har några som är lite tjocka, någon som är lite tunn och några i normalt hull. Så nej, det är inte lätt, men snälla, normalisera inte övervikt hos häst. För vi vill väl alla ha många fantastiska år framöver tillsammans med hästen. 

SLU:s hullbedömningsskala

1. Extremt utmärglad
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande, skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga samt inget fettlager.
2. Mycket mager
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
3. Mager
   Revben och ryggrad synliga, svansroten utstickande men individuella ryggkotor är inte synliga, höftknölen rundad men klart synlig, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals markerade.
4. Slank
   Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna.
5. Måttlig
   Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
6. Måttligt fet
   Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
7. Fet
   Kan ha en ränna längs ryggen, går att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
8. Mycket fet
   Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen, väldigt mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlager runt manke, skuldror, ”förtjockad” hals, fettansättning på insidan av benen.
9. Extremt fet
   Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, ”bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Insidan av bakbenen kan ”skava”.

Här kan ni läsa mer om hullbedömning hos häst

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta kommer vara matnyttigt för er där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Nu är det snart dags, de mycket efterlängtade fölen är snart här! Men vad ska man egentligen ha till hands vid fölning? Jag har själv alltid en ”fölväska” redo, för ibland kommer fölen tidigare än beräknat och ibland får jag samtal där det behövs hjälp och då gäller det att ha den snabbt till hands. Det kan såklart skilja sig lite vad folk har, men jag tror de allra flesta har likande redo till hands. Här är iallafall vad jag brukar ha i mitt fölkit:

• Handdukar och många handdukar, gärna i olika storlekar. 
• Plasthandskar, både vanliga men även rektalhandskar. 
• Rep/draglinor, detta ifall man måste dra ut fölet. 
• En klassisk påsklämma (som man steriliserar), detta ifall naveln inte vill sluta blöda, så klämmer man på den. 
• Flaskor, för att kunna förvara råmjölk. Är man ovan mjölkare så ta även med en bunke för att fånga upp mjölken. 
• Descutan svampar
• Glidmedel
• Stetoskop 
• Sax
• Hink
• Nappflaska, jag använder mig utav nappflaska åt lamm. Upplevt att den varit enklare än till barn. 
• Handsprit 
• Ficklampa 
• Termometer 
• Klyx/microlax 
• Lactacyd
• Telefonnummer till veterinär, djurambulans. Gärna till mer än en veterinär ifall den inte svarar. 
• Transporten redo och se till att prata med folk om du behöver lasthjälp så de är redo om det behövs. 
• Sen den viktigaste av allt: hygien, hygien och återigen hygien! Håll rent! Sprita händer, rena kläder (ej varit hos annan häst), virkona boxen innan fölning. Oavsett hur noggrant man än planerar, så sköter man inte hygienen så kan man fölet få fölsjuka och det vill man absolut inte! 
• Sist men inte minst, lite snacks och sockerhöjande till dig själv. Det kan ta några timmar och det sker oftast nattetid/tidig morgon. 

Jag själv har en stor boxväska och en liten handväska, men nu får jag några föl vare år, skulle det vara mer att du tar ditt första föl så fungerar en plastlåda alldeles utmärkt. Förutom allt detta så spärrar jag av den delen av stallet som fått föl. Ingen förutom vi som har hand om sto och föl får beträda den delen av stallet den första veckan. Just för att hygienen sköts på ett visst sätt. Exempelvis fodras sto och föl alltid först och jag spritar händerna och sprejar virkon på skor/stövlarna, alla redskap (har en speciell grep och kärra åt sto och föl) tvättas varje dag. Du kan helt enkelt inte bli för noggrann när det kommer till hygienen. 

Är du förstagångsuppfödare så tipsar jag om att ta kontakt med en rutinerad uppfödare. Vi har massor med duktiga och erfarna uppfödare och många av dem är otroligt trevliga och hjälpsamma. Våga kontakta dem och ställ dina frågor innan du står där. Desto mer förberedd du är, desto mer redo är du om olyckan skulle vara framme. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta kommer vara matnyttigt för er där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Dansk hingstpremiering är avklarad och Helgstrand Dressage fick åtta premierade hingstar. Till sju av dessa hingstar var Helgstrand ensam ägare.

Dansk Varmblod publicerade ett pressmeddelande på sin hemsida efter Operation X, att de tar starkt avstånd från hårda träningsmetoder och att de givetvis ska följa fallet noga.

Andreas Helgstrand har fått sin licens indragen och får inte delta i bland annat landslaget, men företaget Helgstrand Dressage får visa hingstar på Dansk Varmblods hingstpremiering? För mig rimmar detta väldigt dåligt. För rampljuset ska väl ändå inte enbart riktas på Andreas Helgstrand, utan på hela företaget?

I veckan har en annan toppryttare hamnat på löpsedeln för bland annat djurmisshandel. Lövsta Stuteri meddelande via sociala medier att toppryttarens hingst är borttagen från deras hingstprogram. Det är självfallet tråkigt för de stoägare som hade planerat att använda sig av hingsten, men jag personligen anser att det är helt rätt. Tummen upp för Lövsta! 

Man ska inte döma någon på förhand, men man ska inte heller låtsas som om ingenting har hänt.

Man ska inte döma någon på förhand, men man ska inte heller låtsas som om ingenting har hänt. Det bästa är att man får sätta allt på vänt tills man har gått till botten med det hela. För det är viktigt att vi alla arbetar mot en ren och schysst sport där hästarnas (och även människornas) välbefinnande sätts i fokus.

Det gäller oss alla – hästskötare, ryttare, uppfödare, ägare etc. Det är vårt ansvar att se till att hästarna mår bra och att de behandlas på ett värdigt sätt. 

Nästa vecka är det dags för årets bruksprov och i år är det totalt 50 hingstar som ska visas i åldrarna tre år och uppåt. Utav dessa 50 hingstar så är 34 av dem hoppstammade och 16 dressyrstammade.

Av dessa 50 hingstar är 30 svenska varmblod, resterande är antingen utlandsfödda eller grundregisterade i utländskt förbund. Gunnarlunda är de som har flest anmälda hingstar, de har totalt sex hästar med på årets bruksprov. Toppfädrarna i år är hingstarna Conthargos och Kjento, som har tre söner vardera.

Önskar ni titta närmare på årets hingstar, så finner ni bruksprovskatalogen här.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Första treåringen har återvänt hem och det är söta lilla Ada. Ada ser så himla fin ut och hon har verkligen utvecklats fantastiskt under sin tid hos ASP Dressyr.

Det är det som är så roligt med ungarna, man lämnar en unghäst och tillbaka får man en ridhäst och det går ganska fort egentligen. Man ser verkligen hur den här motionen har hjälpt till att utveckla hästen och kroppen ser så mogen ut. Jag märker också att självförtroendet är lite annorlunda. Ada har alltid varit en ”duktig flicka” och så är hon mycket mer självsäker och nästan lite på gränsen till kaxig.

Inte kaxig och självsäker på dåligt sätt, utan på ett bra och moget sätt. Ada har helt enkelt blivit vuxen. Innan Ada åkte så bad hon nästan om ursäkt för sin existens gentemot de andra stona, hon var helt klart det stoet som var lägst i rang.

Nu när hon har återvänt, så kom hon in i stoflocken med huvudet högt och hon visar ”hej här kommer jag”. Tanken var ju egentligen att jag skulle behålla henne, hon är förnärvarande det enda stoet undan Montana. Men jag har för närvarande 20 hästar och väntar ytterligare fyra i år. Med andra ord har jag alldeles för många hästar.

Jag skulle kunna säga att jag är nästan på gränsen till att vara en ”crazy horse lady”, så planen är därför att hon efter treårstestet ska hitta ett eget hem. Eftersom jag inte vill bli en crazy horse lady så lär jag inte betäcka något sto heller. Nästa år blir det alltså inga föl här på gården, vilket inte har hänt sedan 2016. Med handen på hjärtat så kan jag erkänna att det är svårt att motstå när man ser alla fina hingstar. Men det är så det är att vara uppfödare, ibland hamnar man i ett läge där man har för många hästar.

Den andra 3-åringen står fortfarande kvar. Hon har behövt mer tid än vad Ada behövde och det är så det är ibland. Jag vill absolut inte se att något forceras fram, hästar är precis som vi människor – vissa behöver mer tid än andra och då ska de få möjligheten att få den tiden. Jag vill ha trygga och glada hästar och tvång/våld eller forcering ger inte det. Jag tror verkligen inte att quick-fix är lösningen på problem.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Uppfödare, ja vad är uppfödares jobb egentligen? För mig iallafall, är en uppfödare de personer som ansvarar att skapa framtidens hästar åt ryttare, kuskar etc. Men vad vill ryttare ha och hur ser utlandet på svenskfödda hästar?

Jag har frågat två svenska dressyrryttare som är etablerade i utlandet hur deras syn är på svenskfödda dressyrhästar. 

Hej Jenny, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Jenny Brauer. Beridare  och dressyr tränare i Colorado, USA . Jag är anlitad också av kunder från hela USA att matcha dem med rätt häst ifrån Europa.  Har importerat 40 plus hästar till usa de senaste 10 åren . Jag är utbildad ridinstruktör från Strömsholm och har också bott o tränat o Tyskland. Jobbade som ridlärare i Sverige några år innan jag fick erbjudande att komma till USA. Jobbade från slutet år 2001 till 2004 i Kalifornien för ett svenskt dressyrstall -HolmbergWadeborn Dressage och därefter flyttade jag till Colorado där jag arbetade som beridare av unga hästar till försäljning från Tyskland. Sedan 2005 har jag bedrivit min egna träningsverksamhet där jag undervisar 14-15 privat lektioner i vecka plus rider jag de tävlings hästar som jag har i full träning.

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– Svenskfödda hästar så tänker jag att hästarna har blivit korrekt hanterade och omhändertagna redan från början. Vi har ju så stor kunskap i Sverige och en uppfödare måste ha stor passion att jobba med detta eftersom i Sverige har vi inte tillgång på samma sätt som i Tyskland o Holland med att sälja föl och unghästar på auktioner. Jag ser ingen nackdel med att hästen är född i Sverige, men det är nog svårare att marknadsföra dem till, exempelvis, kunder i USA, eftersom de har så stor tillgång till bra hästar i Tyskland och Holland. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den Amerikanska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Mitt bästa tips att komma in på den amerikanska marknaden är att det är otroligt viktigt hur hästen är presenterad. Det är viktigt med snygga foton på hästen av en bra fotograf för det är vad som först drar en kunds intresse här. Man kan ju ha en jätte snygg häst men om det är fel vinkel/ljus på bilden man lägger upp kan ju den inte se så fin ut som den egentligen är. Samma sak med en försäljnings video. Knoppa manen och på med vita benlindor eller boots. Mkt lättare att se gångarterna på det sättet. Majoriteten av ryttarna här börjar rida senare i livet eftersom vi inte har ridskolor på det sättet som vi har i Sverige. Här måste man äga eller ha råd att leasa sin egna häst/ponny att lära sig rida på. Så därför är kanske kunskapen inte lika stor och som försäljare så ska man tänka på att göra det så lätt som möjligt att visa kvalitet i den häst man vill sälja till USA. Sedan förlitar sig kunden på sin tränare att bestämma om de skall gå vidare o provrida. Men som sagt första intrycket är jätte viktigt!! Gör det så lätt som möjligt för en kund att se kvaliten i just din häst med som sagt bra foton och video.

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Eftersom jag är anlitad så mkt att hitta hästar åt kunder i Europa, så är den största önskan alltid att hitta en häst som är snäll, modig och med super ridbarhet. Känsliga heta eller med för stor gång är det super liten marknad för här. Så som uppfödare att maximera försäljning framgång skulle jag välja hingstar som är kända för att ge super snälla, lätthanterliga hästar med bra gång. Givetvis är stoet lika viktigt. Jag är ingen uppfödare själv, utan detta är min syn utifrån min tränarroll här i USA som jag har upplevt, eftersom jag har importerat så pass många hästar, så har jag sett att detta är vad den amerikanska marknaden vill ha. 

Om du hade önskat, hur ser hästarna ut om 5 år?
– Om jag kunnat önska så skulle det bli lättare om 5 år att hitta sådana hästar i olika storlekar med bra grundutbildning och även mindre hästar 162-166 cm tränade till högre nivå. Eftersom det är så svårt att hitta och som de flesta vill ha!! Att vara uppfödare är verkligen inte en lätt uppgift. Så mycket som skall matchas och stämma och så skall man ju ha lite tur på sin sida också!!

—————————

Hej Antonia, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Mitt namn är Antonia Öhrstam och är bosatt i Tyskland sedan 7,5 år tillbaka. Jag jobbar som beridare och har precis startat min egna verksamhet. Jag är utbildad unghästutbildare och hade egen verksamhet i Sverige under några år där jag tog emot hästar för träning/tävling/försäljning samt visade hästar i både Falsterbo och på Breeders. Efter gymnasiet var jag ett år i Tyskland som dressyrelev hos Karin Öljemark. Efter några år med egen verksamhet i Sverige kände jag att jag ville se och lära mer. Tyskland fanns i tankarna ganska lång tid innan jag tog beslutet att flytta ner hösten 2016. Sedan dess har jag arbetat på tre väldigt bra ställen. Jag har lärt mig otroligt mycket och skaffat mig mycket erfarenheter. Idag har jag utbildat och tävlat upp till S dressyr, visat flertal hästar på Bundeschampionat, hingsttest/hingstvisningar, ridit auktioner. Jag har träffat många inspirerande och duktiga människor genom åren. Nu har jag startat min egna verksamhet där jag tar emot hästar för träning/tävling/försäljning. Får även en hel del förfrågningar ifrån kunder som söker häst där jag med hjälp av ett stort kontaktnät hjälper dem att finna rätt match.

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– De har fått den rätta hanteringen och omhändertagande ifrån början. Att de har varit ute mycket på stora marker i varierad terräng. Jag ser ingen nackdel med att hästen är uppfödd i Sverige. Uppfödarna har bra kunskap och gör ett fantastisk jobb med att ge dem en bra grund. Däremot är möjligheterna att marknadsföra dem svårare i Sverige. Jämfört med t.ex här i Tyskland där det finns föl och unghästauktioner. Det kommer helt enkelt fler kunder till Tyskland och Holland då utbudet är mycket större. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den tyska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Tyskland har ett enormt utbud av hästar på olika nivåer. Att arbeta med hästar är verkligen ett yrke här. Du kan vara uppfödare, ha stall/mark för unghästar att växa upp, ta emot hingstar för att visa dem på hingstprov, ha hingststation,beridare m.m. Oftast har ställena flera olika inriktningar. Med det vill jag säga att det krävs att det finns ekonomi och det gör det genom att man säljer hästar. Som föl, unghästar/unghingstar på auktioner eller man behåller hästarna för att träna dem och sedan säljer man en utbildad häst. Det är ett mer proffsigt tänk kring det här nere skulle jag säga. Det är viktigt att man röntgar hästarna innan de blir ridhästar och man måste visa upp hästen bra. Ta bra bilder och gör en ordentlig försäljningsvideo. Knoppad häst med vita lindor. Undvik att knäppa en bild på hästen i hagen eller en fem sekunder film när den travar iväg i paddocken. Utan försök att  visa hästarna från deras bästa sida, så att kunden kan få en bild/känsla av vad det är för hästar. 

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Jag är ingen uppfödare själv, så jag ska inte säga att jag är någon expert. Jag har dock ridit många olika hästar och det är väldigt intressant när man ser/rider fler hästar ifrån samma sto men från olika hingstar. Även om avkommorna är efter olika hingstar, så är de allihopa bra om det är ett bra möderne. Att avla på ett bra möderne måste vara väldigt viktigt är min slutsats och sen att kombinera det med rätt hingst såklart. Att vara uppfödare är riktigt svårt kan jag tänka mig. Så jag respekterar dem oerhört. Jag hoppas samtidigt att fler svenska uppfödare vågar/kan satsa mer. För mig känns det som att SWB hästen i dressyr var mer synlig förr än var den är nu. Det hade varit väldigt kul om den kom att synas mer i framtiden.

Om du hade kunnat önska, hur ser hästarna ut om 5 år?  
– Det finns en stor marknad för utbildade hästar. Hästar med bra kvalité som är hälsosamma och välutbildade. Det tar tid att utbilda en häst och det innebär också att man måste investera mer pengar i hästen. Men det finns också som sagt stor efterfrågan och kunderna är beredda att betala. Jag tror bara att det är viktigt att inse att hästen inte blir värd mer pengar eller såld hemma i hagen. Det kan ske såklart men möjligheterna för det är inte jättestora. Med det sagt så ska man inte skynda på hästens utbildning, den behöver sin tid att växa upp och sedan byggas upp under ryttare steg för steg. Jag tycker att jag ser fler och fler som väntar med att börja rida sina hästar tills de är 3,5-4 år.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Jenny och Antonia som ville vara med och ställa upp på denna intressanta intervjun! Ni finner Jenny’s Instagram här och Antonias Instagram här och som vanligt önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Varje år så kommer frågan ”Ska jag ha täcke på mitt föl?”. För mig är svaret kort och gott: ett friskt föl behöver inget täcke. Jag har fått föl så tidigt som i februari och nej inget täcke behövdes.

Är det dåligt väder så är det bättre att man i så fall tar in dem. Du kan även göra en liten halmplats i hagen så fölet har en torr och ren plats att ligga på. Samma gäller med avelsstona, inget täcke på så länge de har digivande föl vid sidan.

Risken är stor att fölet fastnar och kan i värsta fall avlida. Det händer nämligen att föl avlider just på grund av att stoet har täcke på sig – antingen i samband med att de fölar eller att fölet fastnar när de försöker dia.

Det är bättre att vänja stoet vid att vara utan täcke, man har trots allt elva månader på sig och skulle de vara riktiga frys-kycklingar så får man se till att de har någonstans att skydda sig från väder och vind.

När ska man börja ha täcke på sin unghäst? Det är en fråga med många svar. Jag själv börjar när de är riktiga ridhästar, oftast vid fyra års ålder. Men det är från fall till fall och den största anledningen till täcke på dem är för att de ska vara torra vid sadelläget då fuktig päls kan ge upphov till hudirritation och skav. 

SWB gick ut nu i dagarna och presenterade det nya upplägget för unghästtest och jag har lite blandade känslor till detta. Jag tycker det är väldigt bra att dressyrhästarna bedöms för hand samt lösa i finalen. Breeders är en svår miljö och jag anser att sommaren ska bestå av sommarbete och inte av träning inför Breeders.

Men samtidigt är jag lite orolig över de ston som visas för att sedan sättas i avelsboxen. Ska vi avla på ston som inte ens är ridna? Nu händer det såklart att ston blir skadade som föl/unghäst, det är inte dem jag tänker på, utan på friska och sunda ston som numera inte har någon anledning till att ridas in.

Som diplomsto får man nämligen vissa förmåner ifall man väljer att betäcka. Hoppsidan är bättre på att få ut sina ston på tävlingsbanorna än vad dressyrsidan är. På dressyrsidan så ska det vara det allra senaste och snabba avelsframsteg. Nytt, nytt, nytt – ska det vara. 

Oavsett så kommer jag fortsätta som jag gör nu, inridning runt nyår året de fyller tre år. Men genom de nya reglerna så hoppas jag att fler nu känner att de vill visa sina fina 3-åringar. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

De nyblivna treåringarna kämpar på hos ASP Dressyr. Ada (e. Franklin x Fürstenball) är snart en fullfjädrad ridhäst medans Jasmine (e. Freetown x Franklin) behöver lite mer tid på sig. Jag har än så länge inte sett dem bli ridna ”live”, men jag hoppas på att få göra det snart.

De verkar ha förstått vad löshoppning är nu och det är verkligen roligt att se sina små bebisar få växa i rollen mot att bli vuxen, även om de inte är några hopptalanger. Jag måste erkänna att jag är bortskämd med så många duktiga ryttare runt mig. Alla av dem gör ett fantastiskt arbete med hästarna! 

4-åriga Fratello (e. Franklin x Bernstein) har fått en lite längre vila än vad vi hade planerat. Men nu är det dags för Rebecka och Fratello att komma igång igen. De två har verkligen funnit varandra och börjar växa ihop till ett fantastiskt ekipage!

Den andra fyraåringen, Vincente (e. Vivino x Ampére) väntar på att få plats hos Gunnarlunda för att utbildas och sedan säljas. Den som köper honom kan skratta sig lycklig. Han är så fantastiskt! Han är en av de bästa hästarna som jag har fött upp och han har verkligen hela paketet. När han var mellan 1,5-3 år så kan jag erkänna att han inte såg mycket ut till världen, men han behövde detta extra året på sig att växa i sin stora kropp. Så även om han är nu 4 år, så är han motsvarande som om han vore 3 år. Men för min del gör det inget, jag ger hellre dem ett extra år än att forcera fram något på en häst som inte är färdig för det. 

Denna veckan har det även försegått en del rymningar här på gården. Stoet Montana tycker att gräset är grönare på andra sidan helt enkelt och hennes rymningar är 100% mitt fel. Hon är mästare på att känna av strömnivån i hagarna och skulle strömmen vara av eller låg, ja då kravlar hon under med hela sina 173 cm. Hon går ingenstans som tur är, men har inga planer att ha lösa hästar på gården, så till helgen blir det genomgång av hagarna och byta ut stängsel. 

Fjolårsfölen bor fortfarande hemma, de båda är födda ganska sent och jag har sällan bråttom med att sära på sto och föl. Jag upplever att de blir mer harmoniska och trygga om de får gå länge tillsammans med deras mödrar. Men det börjar bli dags att sära över natten. Att de antingen står bredvid eller mittemot sin mamma under natten tillsammans med minst en kompis. Jag vill verkligen trycka på vikten av kompisar: föl och unghästars behov av kompisar är väldigt stort. De första månaderna i fölets liv så är mamman nummer 1, men desto äldre den blir desto större behov har den av jämnåriga kompisar. Har du ingen möjlighet att förse ditt föl/din unghäst med jämnåriga kompisar, så försök att hitta en äldre häst som den kan gå med. Men som sagt, jämnårig är att föredra. 

Denna veckan vill jag även gratulera Lövsta Stuteri till den nyinköpta hingsten Verbier och även till deras nya samarbete med Van Olst Horses. Det är otroligt roligt att se att de verkligen satsar och jag tror denna fina Verbier kommer hjälpa till att ge ett uppsving till svensk dressyravel. 

Jag hade tyckte det hade varit otroligt roligt om ni läsare hade skickat in förslag och/eller önskemål vad ni hade velat att jag tog upp i bloggen. För faktum det är för er jag skriver. Enklast är om ni skickar iväg ett meddelande via Instagram. 

”Man vågar knappt lägga ut en bild på en dressyrhäst idag med risken för att bli sågad”. Det sa en god vän till mig för ett par veckor sedan. En vän som inte skulle göra en fluga förnär, en person som har det största hjärtat här på jorden. 

Det är som om ordet ”dressyr” har blivit en svordom. Att de som håller på med, framförallt, dressyr är någon sorts djurplågare. Jag kan absolut tänka mig att det finns människor där ute som tycker just så, att dressyr är djurplågeri.

Nu senast diskuteras det flitigt på sociala medier gällande ett inridningsstall nere i Skåne. Ett stall där före detta anställda har berättat och visat bilder för Aftonbladet. Jag har själv ingen egen erfarenhet av detta stall men jag har bara hört gott om det, så jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta och jag verkar inte vara den enda som blev förvånad. 

Idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt.

De som har följt mig att tag nu vet att jag är emot all typ av lidande, både gällande djur och människor. Men idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt. Känns som om alla försöker leta fel hela tiden.

En människas ord väger tungt, så tungt så att den skulle kunna ge dödsdom. 

Att hästsfären har starka åsikter är ingen nyhet, men kan vi sluta vara så förbaskat dömande? Och det gäller alla. Sluta se ner på de som rider i skogen, dressyr, western, akademiskt, ridskola etc. Lägg besserwisser-beteendet på hyllan ett tag och våga prova något nytt. Ingen utvecklas genom ett inskränkt mossigt beteende, det värsta som kan hända är att det inte fungerade som du hoppades. 

Och har du en dålig dag – ja, håll dig då borta från sociala medier. Låt inte sociala medier bli din personliga slagpåse, för du vet aldrig hur personen på andra sidan mår. För någonstans måste vi fundera över målet med våra handlingar.
Är det att förbättra hästvälfärden eller är det att folk ska kliva ut framför tåget? För personen du talar till kanske går i självmordstankar, hon/han kanske blir grovt mobbad på jobbet/skolan, kanske precis förlorat en familjemedlem etc. 

Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar.

Vi alla vet att hästsfären älskar drama. Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar. Rykten sprider sig som en löpeld och versionen ändras varje gång den går ur en människas mun. Så snälla, kan vi inte bara sluta vara en Hollywoodfru.

Vet vi något så säg något, men sluta sprida spekulationer och sluta peka finger till höger och vänster. Att våga berätta och säga ifrån är inte samma som att killgissa bakom en trollprofil eller att vara en typisk ”Karen” som ska klaga på allt mellan himmel och jord.

För helt ärligt, när har lösningen varit att peka finger och ösa avsky över människor? På vilket sätt leder det till en konstruktiv och långsiktig förändring? Det kan kännas bra för dig som för tillfället är arg, framförallt om du får medhåll från andra. Men det finns ingen som helst vinning i att skapa drev eller lufta undertryckta känslor över dem, trots de kanske utfört avskyvärda handlingar – det bidrar inte till en lösning. 

Oavsett vem/vad det än gäller, så låt inte deras dåliga agerande påverka ditt omdöme och hur du väljer att bemöta människor. För kom ihåg, du är en bättre människa än vad de är. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Julen är avklarad och lika så nyåret, jag kan bara säga tack för att 2023 äntligen är över! 2023 är verkligen inte ett år som jag vill återuppleva och jag kan erkänna att 2023 har mest innehållit tråkigheter och eländen. Men som man brukar säga: efter regn kommer solsken.

Så nu ser jag fram emot ett riktigt solskensår! Jag hoppas att det nya året kommer bringa massor med fina föl runt om i vårt avlånga land och förhoppningsvis en kanonsäsong. 

Bjuder på lite uppdatering gällande de nyss fyllda 3-åringarna. Ada (f -21, e Franklin-Fürstenball) är en riktig stjärna! Hon kan numera klassificera sig själv som insutten. Det stoet är verkligen ett riktigt A-barn och har varit redan sedan födseln. Hon är kanske inte hästen med WOW-faktor med tre otroligt balanserade och bäriga gångarter.

Den andra nyblivna 3-åringen Morticia (f -21, e Freetown- Franklin) tycker sadel är ett onödigt påhitt! Frida och Julia på ASP dressyr gör verkligen ett bra jobb med de unga små damerna. 

Här hemma på gården börjar de dräktiga damerna att visa mage. Nu börjar man kunna urskilja de som är dräktiga med de som bara är lite tjocka. Det börjar även närma sig att skilja av fjolårsfölen. Jag drar mig lite för det om jag ska vara ärlig, för jag måste flytta runt lite hästar så att 23:orna kan få egna boxar nära sina mödrar. 

Den senaste veckan har det varit snöstorm här nere i Skåne och då är jag otroligt tacksam över att ha ridhus. Det är kanske inte det finaste eller flådigaste ridhuset på denna planet, men det är ett ridhus som är helt funktionsdugligt!

Min lilla Vaderland-hingst har nu hunnit bli sex månader och helt ärligt så kan jag inte förstå mig på att det inte verkar vara mer sug. Ett otroligt fint hingstföl som är välstammad och besitter enorm kvalitet till ett, i mina ögon, förmånligt pris. Även om jag har fler hästar än vad jag önskar just nu, så kan jag säga att jag blir inte ledsen om han stannar kvar, för det är verkligen ett riktigt bra hingstföl. Tror han kommer bli minst lika bra som sina äldre syskon. Här är han med sin mamma.

För övrigt så lunkar det på i sin stilla gång här på gården. Jag måste ta mig i kragen och skicka iväg min 4-åring e Vivino. Det är hög tid att han får flytta hemifrån. Men jag har väl blivit lite lat och bekväm efter all julmat och nyårsfirande. 

Jag vill önska alla där ute en riktigt god fortsättning på det nya året. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Ibland undrar jag vad som har hänt. Har det alltid varit såhär eller är det bara att vi dödliga inte vetat om det? Jag minns som barn hur vi rabblade Hästens bön som om den nästan vore religion. Men vart har den tagit vägen? Jag ser gång på gång hur människor tappar kärleken till hästar, där de ser hästar som pengamaskiner istället för djur.

Jag kan erkänna att jag får ont i magen av tanken att sälja hästar. Jag vill verkligen inte se någon av mina uppfödningar hamna i dåliga händer. Idag verkar det som om hobbyhästen är den häst som har det bäst, för jag tror verkligen inte att detta enbart förekommer i dressyren, utan det sker säkerligen i varje gren. Men pengarna styr och vi alla behöver pengar. Den girige blir aldrig mätt, utan vill ha mer och mer. Ju djupare man kliver in i branschen desto mer ser man och det gäller nog de allra flesta branscher. Jag ska vara ärlig, jag hatar pengar. Pengar är ett nödvändigt ont som skapar en värld av girighet, fartblindhet och bristande moral. 

Kärleken övervinner allt sägs det, men jag är kluven. Kärleken till häst består idag hos många att få fram den där topphästen, den hästen som kan bringa in mest pengar – är det verkligen kärlek till hästar?  

I veckan meddelade en av Sveriges bästa uppfödare, Lena Nyström, att hon väljer att sluta föda upp dressyrhästar. Dessvärre verkar hon inte vara ensam. Allt fler uppfödare i Europa väljer att lägga ner eller minska verksamheten och jag förstår dem. Hästvärlden håller på att förvandlas till en freak show där hästarna har blivit ett cirkusdjur som ska åka runt från ställe till ställe för att visa upp sig. Hingstar ska jagas runt på diverse hingstvisningar och samtidigt prestera både i sport och avel. Skulle hingstägaren välja bort exempelvis unghäst-VM, ja, då är det något fel på hingsten och rykten börjar snabbt spridas. Hästvärlden har blivit lite av ett slit-och-släng samhälle där många tar föregivet att hästen alltid ställer upp och presterar, skulle de inte prestera enligt önskemål så kasseras de genom att säljas. Men det ska inte vara en självklarhet att hästen alltid ställer upp, att den alltid prestera på topp, hästar måste få lov att få utrymme. Uppfödare har under flera decennier jobbat hårt för att utveckla ridbarheten efter ryttarnas önskemål, vilket idag har resulterat i att hästar gör mer eller mindre vad som helst för sin ryttare. De som presterar trots otäcka metoder så som barrering, pisk, slag och tvång. Jag tror många ryttare har idag blivit lite bortskämda med hästar som alltid vill arbeta. 

Jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva och vårt hästliv. Vi måste se över hur vi väljer att träna våra hästar och hur våra hästar har det i den dagliga livet, för någonstans måste denna filosofin komma ifrån och det är dags att sätta stopp. Kanske dags att våga höja blicken mot en annan tillvägagångssätt? Vi måste även implementera vikten av god moral. Oavsett om man väljer att rida med halsring eller kandar så är det kanske dags att börja rabbla hästens bön igen, en ramsa som någonstans på vägen har fallit i glömska. För det är kärleken till hästar är det som ska vara fundamentet i allt vi gör inom ridsporten. 

Jag vill avslutningsvis önska alla, både två- och fyrbenta, en riktigt god jul. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Året börjar sakta lida mot sitt slut och för de som inte har skickat in om pass för årets föl så är det hög tid att ordna detta. Idag var det dags för fölen här på gården att bli chippade och få sin andra vaccination. Vad som önskas skickas in kan skilja sig lite mellan olika raser, så kolla upp vad ditt avelsförbund önskar få inskickat. 

Enligt Jordbruksverkets regler så gäller det att fölet ska ha fått sitt hästpass innan det blivit tolv månader, alternativt innan den lämnar födelseanläggningen i 30 dagar eller mer.

Om fölet är fött mellan den 1 januari och 30 juni ska du ansöka om pass senast den 31 december samma år, men är fölet fött mellan den 1 juli och 31 december ska du ansöka om pass senast då fölet är sex månader gammalt.

I samband med pass så ska fölet även märkas med ett mikrochip som har godkänts av Jordbruksverket och som bland annat visar födelselandets landskod. Man ska även skicka med tagel i samband med passet för att kunna utföra DNA-analys. Vissa förbund kräver tagel även på stoet, så återigen se över vad som gäller för just ditt förbund.

Det är inte enbart pass som ska ordnas nu under höst/vinter, utan fölen ska även få sin grundvaccinering. Oftast är de första sprutorna så kallade ”kombinationsprutor” av stelkrampsvaccin och hästinfluensa. 

Vaccination A: Första grundvaccinationen ges vid ca sex månaders ålder. Föl, vars moder är adekvat vaccinerad, får antikroppar via råmjölken och de antikropparna som fåtts via råmjölken motverkar fölets eget antikroppssvar vid för tidig vaccination. 
Vaccination B: Andra grundvaccinationen ges cirka sex veckor (3-8 veckor) efter A-sprutan.
Vaccination C: Tredje grundvaccinationen ges cirka sex månader (120-180 dagar, vilket är det nya datumet efter årsskiftet enligt Svenska Ridsportförbundet) efter B-vaccinationen. Detta gäller både stelkramp och hästinfluensa. Gällande botulism så består grundvaccinationen av tre vaccinationer med en månads mellanrum och därefter revaccinering en gång årligen. 

När det gäller avmaskning av föl så rekommenderas det att man avmaskar mot spolmask vid 8-10 veckors ålder och återigen vid 16-18 veckors ålder. Under hösten behöver fölen ofta avmaskas mot blodmask. I januari/februari kan det vara aktuellt med en andra omgång avmaskning mot spolmask, här bör man ta träckprov innan för att bedöma behovet. 

Väntar ni föl nästa år så kan det vara lämpligt att redan innan den föds att göra en ”to-do-lista” med viktiga datum. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta har varit matnyttigt. Väntar ni föl nästa år så kan det vara lämpligt att redan innan den föds att göra en ”to-do-lista” med viktiga datum. 

Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Vintern är här och den gör sig verkligen påmind om sin ankomst… Det är i sådana här situationer som jag måste påminna mig själv om min kärlek till hästar. För det slår aldrig fel, så fort tjälen knackar på dörren så går första trästolpen av. Som tur känner jag till ett bra lifehack när det gäller tjäle och knäckta stolpar, nämligen borrmaskin och plaststolpar. Det är enkelt att borra upp ett lagomt stort hål för att metallpinnen i änden av plaststolpen ska kunna komma ner i marken så att hästarna kan stanna innanför staketet. 

Men vinterbeskymmer stannar inte där, nu när det äntligen blivit lite plusgrader dagtid, så går första röret. De underbara ispropparna som vi alla gårdsägare känner till kommer som ett brev på posten och vattnet inne i seminhallen börjar forsar ut och rinner vidare in i sadelkammaren – jag älskar mina hästar, jag älskar mina hästar… Visst är det härligt att ha häst vintertid? Verkligen inte! Spanien låter helt plötsligt inte så himla pjåkigt. Kanske man skulle flytta söderut? 

Nu när vintern är här så är det också dags för inridning. Den första 2-åringen åkte iväg på inridning förra veckan och nästa vecka åker den andra iväg. Det är alltid lika spännande att se ens uppfödningar under sadel. Det är ju ridhästar som jag försöker ta fram och att se dem under sadel ger lite en kvittens på allt arbete man har lagt ner. Det ger också en lite vägledning i det avelsarbete som man utför. Sen är det lite skönt med färre hästar på anläggningen. 

I år har jag lämnat till ett nytt ställe, ASP Dressyr AB, som bedrivs av de unga och talangfulla ryttarna Frida och Julia som har stor kärlek till hästar. De tar verkligen god hand om Jasmine som anlände förra veckan och har uppdaterat mig väl genom videos.

Just nu är det även hingstselektion igång runt om i Europa. KWPN’s första selektering går av stapeln den 13 december med hela 247 dressyrhingstar och 167 i hoppning. På dressyrsidan ligger Las Vegas och Jameson på delad förstaplats när det gäller flest antal anmälda söner och på hoppsidan är det Chacco-Blue.

Men snart är det jul och jag kommer försöka ta det lite lugnare mellan jul och nyår. Det gäller att passa på att kolla på lite hingstar när det ändå är mörkt och tråkigt ute. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

I helgen blev det utökning i familjen, jag åkte nämligen och hämta min allra första egna lilla valp. En bedårande söt liten Dansk-Svensk Gårdshunds kille vid namn Cheesecake. En hund som förhoppningsvis kommer följa mig genom delar av livet som min bästa vän men även en hund som kan hjälpa till att hålla beståndet av skadedjur nere. För just nu så är jag otroligt trött på både möss och råttor som gladeligen vandaliserar det enda och det andra här på gården.

Efter att ha skaffat valp har jag insett hur svårt det måste vara för de som antigen är förstagångsuppfödare eller för de som köpt sitt första föl. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig. Skillnaden mellan hund och häst är att man troligtvis inte börjar med ett föl som första häst, utan att man då köper sig en vuxen häst. Men det är ingen skillnad när det kommer till de olika ”stadierna”.

Hur ska jag lära hunden/hästen detta?, ”Vad ska jag tänka på gällande dittan och datten?- ja, frågorna är oändliga när man står där som en riktigt gröngöling och det enda man vill är att göra rätt. Men vad är rätt? Denna ovisshet som skapar både en osäkerhet och rädsla, där man får höra att man måste hinna med en massa saker för annars ligger den efter i utbildningen, samtidigt som man inte vill forcera. Men jag försöker påminna mig själv genom att ge mig själv goda råd, råd som jag hade gett till någon annan om det vore i hästvärlden istället för hundvärlden. 

När man hör ordet hästuppfödare så tänker man oftast på en person som föder upp hästar. En person som helt enkelt har en massa ston och föl. Men det är så mycket mer än bara producera fram föl, som uppfödare måste man vara lite av en allt-i-allo.

För ibland blir de inte sålda som föl, utan stannar kvar tills de är i ridbar ålder. Alla dessa olika stadier går en uppfödare igenom: fölstadiet, unghäststadiet, ridhäststadiet och i vissa fall även pensionärstadiet. När man har genomgått dessa olika stadierna några gånger så blir man också trygg med det. Erfarenhet ger helt enkelt trygghet. Nu, som nybliven valpägare, så har jag verkligen försökt att suga åt mig som en svamp all information man kan tänka sig gällande valpar. Alla do and dont. Jag googlar, läser på sociala medier, läser artiklar, lyssnar på poddar, kollar på youtube, ja allt som jag kan finna i denna djungeln.

Men gör jag likadant med hästarna? Söker jag ny information om saker som jag redan känner mig trygg med? Dessvärre måste jag svara nej, jag söker inte speciellt frekvent efter ny kunskap. Jag lyssnar gärna på poddar och läser lite artiklar, men är inte alls lika kunskapstörstig. Det är egentligen ganska tråkigt beteende, för jag vill kunna känna mig uppdaterad om olika rön. Jag vill inte vara den som fastnar i samma gamla hjul. Sen måste ens sunda förnuft och erfarenhet bestämma om den nya eller den gamla metoden passar bäst. Kanske detta blir ett lämpligt nyårslöfte?

Att vara mer  kunskapstörstig inför 2024 och aktivt söka kunskap för att utvecklas.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Den här tiden på året är verkligen inte min grej, en årstid som är något mellan höst och vinter. Kallt, regnigt och mörkt. En tid som får vem som helst att tappa motivation och sug för att ha häst. När man står där med ena foten i stöveln och den andra i leran, så kan man inget annat än att säga jag älskar hästar, jag älskar hästar… och ja, jag älskar hästar! Trots lera, blåst och kyla så älskar jag dem. När första snön har anlänt så blir jag som ett barn på julafton, för jag vet att mina hästar kommer bli så glada över att få leka runt i snön. Inte för att jag själv uppskattar snön, utan för att hästarna gör det. 

Men jag älskar inte industrin…

Operation X ska idag, onsdag, släppas på danska TV2 – Hästmiljardärens hemligheter. Jag har ännu inte sett dokumentären när detta blogginlägg skrivs, men enligt media ska hästarna utsättas för fruktansvärda förhållanden. Är det för detta jag föder upp hästar? Att skapa hästar åt en hästfabrik där snabba resultat uppnås genom tvång och våld? Jag har sedan ett par år tillbaka valt att bojkotta Helgstrand genom att inte använda deras hingstar. Inte för att hingstarna i sig är dåliga, utan för att jag inte vill sponsra något som jag inte stöttar. Jag hoppas att fler uppfödare väljer att tänka till, det finns massor med fina hingstar där ute och många hingsthållare som har en sund förhållning till hästar. Det är bättre att sponsra dem. Våga vägra sponsra smutsiga affärer och fruktansvärd djurhållning! 

Jag är inte dummare än att jag vet att detta försiggår även på andra ställen än hos Helgstrand. Jag hoppas så innerligt att Operation X: dokumentär skrämmer de som inte har en vettig djurvälfärd och djuretik att tänka om.  

För tre år sedan ville Helgstrand köpa ett hingstföl av mig och idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag valde att tacka nej till den affären. Jag väljer hellre glada och sunda hästar före resultat och framgång, såklart önskar jag att hästarna kan få vara glada och sunda i kombination med framgång, men efter allt tumult berörande Helgstrand så börjar man bli rädd att sälja hästar till större aktörer. Jag slutar hellre med avel än att sälja mina uppfödningar till verksamheter som anser att tvång och våld är vägen till framgång. 

Ja, denna situation gör mig både rädd och förtvivlad över hur framtiden ser ut för ridsporten, men jag hoppas även att de trångsynta också inser vikten av en sund och hälsosam hästvälfärd. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Här i veckan har det blivit lite fix och trix med både stallet och hästarna. Under helgen tömdes boxarna på strö och tvättades ur ordentligt. För om några månader är det dags att börja vänja av sto och föl och det krävs lite planering för det, så att sto och föl kan stå nära varandra under natten för en successiv avvänjning.

Även om det inte är panik med avvänjning, så är det verkligen härligt att få ordning och reda innan jul och nyår kommer. Några utav hästarna fick även ett välförtjänt bad som var egentligen helt onödigt då det första de gör är att gå ut och rulla sig i lera. Men äsch! Skitiga hästar är lyckliga hästar, även om ägaren inte alltid är lika lycklig över deras leriga mästerverk. Men jag fick njuta några timmar av rena hästar som doftade lavendel och bubbelgum. 

I veckan har dessutom några utav hästarna fått tandkoll, något som görs årligen. En av 3-åringarna hade en liten bit mjölktand kvar, vilken var tur vi hittade annars hade det funnits risk för inflammation och det är aldrig roligt.

På 3-åringarna kontrollerades även bett, då de snart får upp sina så kallade ”hingsttänder”, som hingstar och valacker vanligtvis får vid 4-5 års ålder. Jag tycker det är viktigt att se över hur betten ligger just för att se så de inte finns risk att dessa hingsttänder kommer ligga emot bettet. Har nämligen fått höra skräckhistorier från hästtandläkare där de har sett bett legat och gnagt upp stora hål i tänderna. Inte på mina hästar, utan på andras. Men jag får rysningar i kroppen av bara tanken! 

Imorgon är det 2,5-åringarnas tur att få tandkoll, deras vargtänder skall nämligen dras ut innan det är dags för inridning. Det är deras första riktiga tandkoll. Jag gör sällan någon riktig tandkoll innan de är 2 år, såvida inte jag misstänker något fel. Jag rekommenderar starkt att undersöka hästarnas munnar innan man börjar sätta bett i munnen, dessa vargtänder kan leda till problem.

Vargtand är en liten tand som sitter precis framför hästens kindtand och fyller ingen funktion. Vissa hästar får dem och andra inte. Dock kan de vara lite luriga att hitta ibland då kan ligga gömda under slemhinnan. Men det ska verkligen bli skönt när vargtänderna är ute, då är båda 2,5-åringarna klara för att bli ridhästar efter nyår.

Hästar har precis som vi människor mjölktänder och precis som vi får hästar sina inre kindtänderna först med de permanenta tänderna. Vid nio månaders ålder har hästen fått alla sina mjölktänder för att sedan successivt börja bytas ut till deras permanenta tänder. Byte från mjölktänder till permanenta tänder sker från cirka 2 års ålder till hästen är runt 4,5-5 år. Under tandbyte kan man märka att hästen är lite öm i munnen. Dessutom är det inte helt ovanligt att man hittar tänder lite var som helst. Jag själv har hittat mjölktänder lite över allt genom åren, en gång fann jag en kindtand i hoven på en unghäst. 

Det som återstår på min ”to-do-list” är att klippa 3-åringarna, de har nämligen förvandlas till riktiga björnar!

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

I veckan blev det en liten åktur för några av ungdomarna i stallet. Två 2-åringar och en 3-åring åkte en runda till Evidensia för att röntgas och vilka stjärnor de var!

Alla tre skötte sig exemplariskt! Både när det kom till själva lastningen och när de var väl på plats. Jag blir tårögd så stolt jag är över dem och helt ärligt så tror jag att alla tre av dem tyckte det var lite spännande med en utflykt. För en av 2-åringarna var det dessutom transportdebut, vilket kan ibland innefatta lite blandade känslor och extra lasttid. Men det gällde inte för tvåårs stoet Ada, som gick rakt på bussen som om hon inte hade gjort något annat. Jag är helt övertygad att genom att ha en god relation till sina hästar tillsammans med en bra grundhantering och tillit, så vinner man otroligt mycket oavsett vilket typ av situation man än möter. 

Men varför röntga unghästar? Det är vanligt bland många uppfödare att göra en så kallad unghäströntgen, det vill säga man röntgar hovleder, kotleder, hasleder och knäleder för att se om hästen har osteochondros (även kallad lösa benbitar). Många gör detta när hästen är mellan 1 till 3 års ålder.

Hästar som har osteochondros kan få symtom såsom hälta eller kraftig galla, medans andra visar inga symtom alls, så det kan vara lite klurigt att veta ifall ens unghäst har lösa benbitar eller inte. Jag själv vill gärna röntga hästarna innan jag lägger ut dyra pengar på träning och utbildning.

Det är inte kul att stå där och har lagt massor med tid och pengar för att sedan behöva operera mitt under tävlingssäsongen, alternativ när jag ska sälja och så visar det sig att hästen har lösbenbit, det blir vare sig kul för mig som säljare eller kul för köparen. Då gör jag det hellre innan de skickas iväg för då vet jag vad jag har och förhoppningsvis undviker onödiga överraskning i framtiden. 

Under söndagen erhöll Nordvästra Skånes hästvänner sin årliga hedersmedlemsträff hos Margretetorps Gästgifvaregård. Jag var på plats för att ta emot Förärvningspris då mitt ena sto Fascination Win T erhöll Elit-premiering och jag älskar verkligen dessa tillställningarna. Inte enbart för självaste prisutdelningen, utan även för att träffa andra eldsjälar. Människor som man kanske inte annars hade träffat. Uppfödare från alla möjliga rasorganisationer, några som föder upp fjordhästar, en som höll på med amerikanska miniatyrhästar, några som avlade nordsvensk m.m. 

Oavsett vad för ras man än håller på med så tror jag att man kan ha stort utbyte av varandra. Även om jag inte har en susning om stamtavlor, rasstandar, avelsmål etcetera på de andra raserna så tycker jag det är otroligt givande och intressant att lyssna på hur de ser på sin avel och vad de tänker på när de selekterar. Vissa av uppfödarna är äldre med en nästan livslång uppfödarerfarenhet, medan andra är yngre med en nytänkande synsätt och oavsett ålder eller erfarenhet så brinner alla lika mycket för hästar och avel. 

Men det är inte bara själva gästerna som är sanna eldsjälar, utan alla de funktionärer, styrelsemedlemmar, sponsorer m.m. som gör detta möjligt. Allt deras slit med olika evenemang, medlemsträffar, föreläsningar, administration etc. De människorna är värda sin vikt i guld! 

Denna veckan lanserade även SWB de nya blup-funktionerna ”provparning” och försäljning. Dock blev jag lite irriterad på att man som redan befintlig plusmedlem inte kunde prova funktionerna, utan det gäller enbart för plusmedlemskap för 2024. För övrigt låter det som en väldigt rolig och spännande idé! Har tidigare provat likande funktion på Horsetelex genom deras virtuella stamtavla, enda knepiga är att hästarna måste finnas där. Men tycker att det låter väldigt kul att kunna se den eventuella avkommans kommande avelsindex och linjära beskrivning.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Nordvästra Skånes hästvänner och till Evidensia i Helsingborg!

Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

I veckan publicerade den norska näringslivstidningen E24 att hingsten Hesselhøj Donkey Boy planeras att klonas nästa år. Att klona djur är ingen nyhet i sig, under flera decennier har forskare klonat fram olika typer av djur. Den första kloningen av djur genomfördes redan 1885 av biologen Hans Dreisch. Ett embryo från sjöborre som bestod av två celler. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin sjöborre.

Men den mest välkända klonen var fåret Dolly, år 1996. Dolly var det första däggdjuret som klonades genom att använda en vuxen cell som transplanterades in i ett ägg, med andra ord samma metod som används när man klonar idag. Kloning har alltså varit länge på tapeten. Idag finns det flera hästar som är klonade, några av dem som har kloner är godkända hingstar så som Quidam de Revel, Jazz, Cruising, Levisto Z, Chellano Z m.m.

Men är kloning verkligen avel? En av dressyrvärldens genom tiderna bästa sto, Poetin (e. Sandro Hit x Brentano ll) har 7 helsystrar varav 2 av dem är kloner. Fyra av dessa systrarna fick tillsammans 8 avkommor 2012, varav 6 av dessa avkommorna undan de klonade stona via embryo transfer. Totalt har Poetin tillsammans med henne systrar fått än så länge 50 registrerade avkommor. Är detta kvalitetsmedveten avel eller försöker vi idag slå ut oddsen att få fram den där topphästen? 

Det finns några stamböcker som har valt att inte godkänna registrering av kloner, SWB är en av dem (taget från SWB): 

”SWB vill vara tydliga med att vi inte anser kloning vara en avelsstrategi, då den enbart går ut på att göra fler av det vi redan har och således inte kan förväntas föra utvecklingen framåt.”

Även inom Idrottsförbundet har kloner varit i fokus inom media under en längre tid och från början förbjöd FEI kloner från att tävla. Grunden för förbudet var att kloning skulle kunna innebära en konkurrensfördel, vilket strider mot deras mål om fair play. Förbudet hos FEI har sedan dess upphävts och kloner får idag tävla hela vägen upp till OS. Medans The Jockey Club och The American Quarter Horse Association tillåter fortfarande inte att kloner tävla.

Men är det etiskt hållbart att klona hästar?

Detta är en otroligt svår fråga! Det finns många för- och nackdelar med kloning. 

2020 föddes ett litet hingstföl i Texas, en Przewalskihäst. Det är en utrotningshotad vildhästart som kommer från Centralasien (främst Kazakstan, Mongoliet och västra Kina). Dessa har inte setts i vilt tillstånd sedan 1969 och i år, 2023, kom den andra klonen av Przewalskihäst, en klon av en hingst vars levande cellinje kryopreserverades för över 40 år sedan i San Diego Zoo Wildlife Alliance Biodiversity Bank’s Frozen Zoo. Så med hjälp av kloning kan man återskapa det som en gång har gått förlorat.

Ett argument som har används för kloning inom hästavel, är att man öppnar upp avelsmöjlighet hos de individer som någon gång i livet har blivit valacker. Valacker som presterat väl i sporten. Det låter ju kanon, men skulle valacken ha presterat lika bra om han hade varit hingst? Det är omöjligt att svara på och som många uppfödare känner till: bara för att den visar sig vara en bra sporthäst så betyder det nödvändigtvis inte att den är ett bra avelsproducent. 

Men jag måste säga att jag tror kloning riskerar framtida problem med genetiska mutationer och kommer även att skapa flaskhalsar inom avel, då det är ett resultat av avel på en specifik linje. Är detta avelsframsteg och är det så här vi vill att våra framtida hästar ska produceras? Om du frågar mig, så är svaret på den frågan nej. För mig är detta inte avelsframsteg och jag hoppas inte detta framtidens avelsmetod. För ska vi börja klona toppindivider för att producera nästa generations hästar, ja då kommer den genomsnittliga hästen att vara utrotningshotad. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Hösten är verkligen här nu nere i Skåne, kraftiga vindar och regn sidledes tillhör snart den dagliga vardagen och jag kan säga att dessa dagarna är det inte speciellt tilltalande att vara hästägare. 

Mina unghästar går fortfarande dagtid ute i de stora sommarhagarna och betar ner det sista och det är väldigt underhållande att se dem fara runt och agera gräsklippare. 

Jag har under veckan fått en del mejl från läsare där det var oklart hur min ställning till lösdrift var och jag kan säga att jag är verkligen för lösdrift! Jag anser att både avelsston och unghästar trivs bäst att få valmöjligheten att välja själv. Om de vill vara inne så går de in och vill de vara ute så går de ut. Dessutom anser jag det mest ekonomiskt och även praktiskt för oss tvåbenta. Dock måste jag poängtera att jag anser att själva fölningen är bättre på box, på grund av att det är enklare att övervaka när sto och föl är för dem själva. Det är i alla fall mina personliga erfarenheter. 

För de som läst förra veckans inlägg, så vet ni att jag ska rensa lite bland hästarna här på gården och några av dem som snart ska säljas är ston. Ston som egentligen var tänkta till att behållas, men nu är de lite för många helt enkelt, så tänkte dela med mig av vad jag tänker gällande avelsston.

Oavsett vilken typ av avel man än bedriver så önskar man avelsframsteg, man vill helt enkelt förbättra och förädla egenskaper/utseende/karaktär… – oavsett om det är gångarter, hoppförmåga, uthållighet, specifikt temperament etc. som man väljer att fokusera på. Detta skiljer sig inte från inriktning till inriktning – alla önskar avelsframsteg oavsett vad man har för mål eller vilken gren man än väljer satsar på.

Här tror jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och försöka ha ”slutprodukten” i huvudet. ”Är avkomman bättre än stoet?” Svarar man ja på den frågan så har man gjort ett bra jobb. Dock är det också viktigt att fråga sig: ”Är avkomman så pass mycket närmare mitt avelsmål, så att det är ekonomiskt försvarbart att sälja modern och vänta i alla fall fyra år innan avkomman får ett föl?” Svarar man nej på den frågan, ja, då var avelsframsteget kanske inte tillräckligt stort. Nu låter det kanske lite kallt med ordet ekonomiskt försvarbart, men om man vill få sin avel att gå runt och kanske även tjäna en liten slant, så måste man även tänka på den ekonomiska aspekten.

För faktum är att det är de bästa stona som ska behållas i aveln, hur ska man annars komma i mål om man gång efter annan startar vid ruta ett? 

Hög kvalité på stona går lite hand i hand med den ekonomiska aspekten – har du hög kvalité på din avel så är din avel också mer attraktiv och därefter mer ekonomiskt gynnsamt. 

Jag tänker liknande när jag ska köpa in sto för avel; ”Hur nära är detta sto till mitt avelsmål?”, ”Hur står detta sto, rent ekonomiskt, gentemot marknaden? – finns det en marknad för denna typ av häst och skulle en avkomma kunna säljas utan större förlust?”. Det är så klart väldigt svåra frågor, men viktiga. Även om man älskar sin häst, så måste man dessvärre ibland tänka på detta. Annars blir det lätt att man står där med massa hästar som man inte får sålda och det är inte kul. 

Jag gjorde själv misstaget med min första uppfödning. Jag tog ett föl undan min tävlingshäst, för jag tyckte stoet var så fin! Jag valde att ta ett föl på grund av att jag trodde det skulle vara billigare och för att jag ville ha en unghäst som var som mitt sto men med lite bättre skritt och exteriör. Den avkomman skulle bli min nästa tävlingshäst var planen. Så jag valde en hingst med bra skritt och god exteriör. Ut kom en häst som inte var i närheten av mitt sto, bra skritt och exteriör hade han, men alla egenskaper som jag ville att han skulle få från stoet saknade han och ekonomiskt var det allt annat än billigare. 

Men en dag stod jag där med dålig rygg och nacke efter en trafikolycka. Min ridkarriär var över och vad skulle jag med en valack till? Så jag lade ner en förmögenhet på utbildning och ridning, för att jag inte skulle gå dunderback. För ingen vill köpa en dressyrhäst som bara står där och skrotar. Jag fann till slut en vettig köpare, men dessvärre fann vi röntgenfynd vid besiktningen, trots han var friröntgad tre år tidigare. Det var inget större fynd, men tillräckligt för att säljaren drog sig ur och prislappen sjönk avsevärt. 

Jag gjorde alla misstag som gick att göra. Men jag lärde mig massor! Denna fina valack fann senare en fantastisk familj och han har det hur bra som helst! Han tillsammans med sin nya ägare är ute och tränar och tävlar, det är verkligen härligt att se!

Så även om man vill ta ett föl för eget bruk så ska man tänka ett steg längre. Vad händer om dagen kommer där man måste sälja? Även om den ursprungliga planen var så, så måste man ändå tänka ”vad om” och ibland är det bättre att köpa ett föl eller unghäst istället för att ta ett föl på sitt sto. Köper man ett föl så har man förhoppningsvis en uppfödare i ryggen som kan guida dig och undvika vissa fallgropar. De har förhoppningsvis ett lika stort intresse att hästen hamnar hos ett bra hem som du och kan kanske hjälpa till med lite kontaktnät som man annars kanske inte har.

Jag läser lite då och då på sociala medier där personer önskar få fram en storhäst undan sitt ponnysto. Mitt bästa råd är att antingen köpa ett färdigt föl alternativ unghäst som kommer bli en storhäst eller helt enkelt välja en ponnyhingst och satsa på att få fram ett ponnyföl. Risken för komplikationer vid fölning är betydligt högre när hingsten är 175 cm och stoet 135 cm och dessutom är risken överhängande att du står där med en avkomma på 155 cm som är kanske för liten för ditt önskemål. 

Men är det verkligen en fantastisk resa att gå igenom från hingstval tills hästen är i ridbar ålder. Kan varmt rekommendera det! Så har du ett fantastiskt sto som verkligen har något att bidra med inom avel och du både vill, har ekonomin och förstår att det är hårt arbete med att ta fram ditt egna föl – då starkt rekommenderar jag att gå ut och söka kunskap. Kolla på hingstvisningar, prata med uppfödare (kanske uppfödaren till ditt sto), prata med avelsföreningen, gå kurser som erbjuds etc. Det finns massor med kunskap där ute och man blir aldrig fullärd. Att ge sig ut i avelsdjungeln är både spännande, roligt och lite läskigt, men när man står där och tittar på den magiska individen som uppfyller så många av ens drömmar – ja, då är allt det hårda arbetet värt det! 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Semestern är slut och även SWB Equestrian Week, så nu är jag åter tillbaka till verkligheten. 

Efter jag har haft ett väldigt prövofyllt år i år, så behövde jag en ganska välförtjänt semester och helt ärligt så gav den mig en hel del nya insikter. En av insikterna är att jag har på tok för många hästar just nu, något som är enkelt att hamna i om man är uppfödare.

Så det är dags för storgallring i stallet! Även om jag älskar varje individ så kan jag inte behålla alla, det är för mycket jobb för en man, eller ja, i detta fall kvinna. Dessutom är det på tiden att se över hur jag kan göra mitt dagliga arbetet mer effektivt – både kostnads- och tidseffektivt. För denna gård byggdes en gång i tiden med inriktning inackordering, inte avel så en lösdrift till avelsstona står just nu högst upp på min önskelista.

Jag tror dessutom att stona skulle älska gå på lösdrift! Såklart kommer jag fortfarande ha fölboxar, för jag föredrar att stona fölar inomhus, men övriga tiden på året så tror jag lösdrift är mest optimalt. 

Så förnärvarande har jag ett huvudbry att besluta vilka ston som ska behållas och vilka som ska säljas. Att välja mellan hingst och sto är enkelt, som uppfödare väljer man självfallet stoet, men när det kommer mellan sto och sto, ja, då blir det svårt! Idag har jag 11 ston i åldrarna mellan 1 år till 13 år och fyra av dessa stona ska få hitta nya hem. Förutom några ston så ska jag även göra mig av med lite unghingstar. Det ska selekteras, röntgas, filmas och förhoppningsvis säljas, så hösten och vintern kommer inte vara sysslolös. 

Missförstå mig inte, jag ska inte avveckla min avel, utan jag ska bara göra en gallring. Visst kanske det är olämpligt just nu mitt under lågkonjunkturen, men samtidigt måste man göra detta för att skapa plats till nya individer. Jag älskar alla av mina 600 kilo veganer, men man kan inte förvandlas till en ”crazy cat lady”.

Förutom dessa insikter så emot tog jag Fascinations elitutmärkelse under SWB Equestrian Week och jag kan inte nog säga hur väl värd hon är! Hon är ett sådant fantastiskt sto och moder. 

Väl hemma igen på svensk mark var det även dags för årets sista dräktighetsundersökning och dessvärre var stoet Fortuny (e. Secret x Ampére) inte dräktig med Bueno SL, men de övriga stona hade alla en bulle i magen. Jag känner mig faktiskt lite snuvad över att Fortuny var tom, hade sett fram emot det fölet lite extra. 

Men nästa år väntas det fyra föl här på gården, så man ska vara nöjd med det. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Många av landets föl börjar komma i den åldern att de ska börja bli ledda. Jag tillhör den skaran uppfödare som lär fölen ganska sent. Till och från hagen går oftast mina föl lösa.

Är kanske lite kontroversiell när det kommer till att träna unghästar, jag vet inte. Men jag tycker det fungerar bra och oftast tar det bara några tillfällen sen går de fint i grimma och grimskaft. Det finns massor med olika metoder där ute, men vill dela med mig utav min. 

Egentligen är det inte så komplicerat, jag använder mig utav belöningsbaserad träning. Följer fölet mig så blir det kliad och efter ett tag så kliar jag fölet samtidigt som vi går. På detta viset så lär man fölet att ledas och hanteras samtidigt som de lär sig att människor är ganska trevliga varelser. 

Det är inte svårare än så faktiskt. Sen tar man steg för steg, sätta på grimman och till slut så är grimskaftet på. Fölet kan reagera lite när väl grimskaftet är på. Jag själv använder mig inte utav vanliga grimskaft, utan speciella band som jag själv har gjort. Anledningen till det är om fölet skulle få panik av någon anledning så vill jag inte ha ett grimskaft kastandes runt benen på dem och kanske skrämma upp dem ännu mer. För olyckor händer och speciellt med yngre hästar. Jag använder dessutom dessa band vid löshoppning när de har uppnått rätt ålder för det. 

Banden går löpande genom grimman och jag håller i båda ändarna utav banden. Se till att de är i lagom längd, inte för långa och inte för korta. Jag har dessutom alltid ett band i fickan ifall någon häst skulle komma på rymmen. Älskar dessa band!

När det kommer till grimma till föl så föredrar jag lädergrimma som går som ett kryss undertill. Jag upplever att de sitter bättre än vad en mer traditionell grimma gör. Jag själv har flera sådana lädergrimmor i olika storlekar och färger, oftast brukar det finnas en lite läder remsa undertill, dem brukar jag skära bort. Dessvärre har jag ännu inte funnit dem i väldigt små storlekar, så ponnyfölen har traditionellt utformad grimma, men har gått i tankarna att försöka lösa några mini-grimmor som har ett kryss undertill. 

Gällande avelssäsongen så återstår det några få dräktighetsundersökningar för min del. Jag har själv upplevt att 2023 har varit ett knepigt år, men så är det ibland. En annan sak jag har upplevt i år är att det är ovanligt många avelsston till salu och jag ser många som har svårt att sälja sina föl. Jag har sett via sociala medier uppfödare nere i Europa som normalt säljer sina föl inom några dagar, fortfarande står kvar med flera föl. Jag själv har också märkt att intresset för föl är ganska svalt i år, kanske det beror på fölet, det vet jag inte. 

Jag var inne och kollade statistiken på språngrulla och det ser onekligen ut till att folk har valt att avstå från att betäcka, ovanligt få ston jämfört mot de senaste fem åren. Nu finns garanterat ston kvar som ännu inte registrerats på språngrulla, men tittar man på siffrorna från förra året så är det en diff på 24 procent. Lite skrämmande om man frågar mig. Samtidigt, med stigande priser på det mesta och en lite mättad marknad, så förstår jag dem som väljer bort att betäcka sitt/sina ston. Det är ett ganska slitsamt jobb att vara uppfödare, aldrig kunna vara ledig när alla andra är det och att hela tiden känna att dygnets 24 h inte räcker till – jag förstår det. 

På tal om ledighet, så kommer jag själv ta en välförtjänt semester innan SWB Equestrian Weeks drar igång. En semester som förhoppningsvis ger mig lite nya intryck och massor med energi innan hösten drar in. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här