Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Smärta hos en häst innebär givetvis ett lidande. Att klåda är ett lidande är inte riktigt lika självklart. Men en konstant klåda som kryper i huden, manen och svansen, innebär ett lidande för hästen. Det är en konstant inflammationsreaktion i huden som inte går att låta bli.

När hästen kliar kan även sår och infektioner uppstå som utöver klådan är smärtsamma. För hästar med obehandlad knottallergi är klådan en verklighet under kanske sex månader per år, och vid grava klådreaktioner kan det bli så illa att inflammationen inte lägger sig under vintern utan klådan pågår året runt.

Knottallergi, IBH och sommareksem är olika namn för samma överkänslighetsreaktion. Allergin är en inflammationsreaktion i huden där immunförsvaret är på tå och sätter i gång en histaminfrisättning. De vanligaste symtomen är klåda i manen, svansen, ansiktet och i hudveck. Det är knottens saliv som vissa hästar är allergiska emot. Därför är allergin säsongsbunden och drar i gång så fort knotten vaknar till liv nu på våren.

Det är knottens saliv som vissa hästar är allergiska emot.

Det är viktigt att förstå hur knotten lever för att kunna skydda hästen. Knotten tål inte frost och kan inte flyga i vind. De är även känsliga för fett som gör att deras vingar kladdar fast rent fysiskt. Knotten uppskattar gryning, skymning och skogshagar med lä, fukt och vindstilla platser.

Den förebyggande behandlingen är den viktigaste och bästa behandlingen vid knotteksem. Det är viktigt att börja redan innan knotten kommer. Feta oljor och salvor är effektivt då knotten är känsliga mot fett och deras vingar lätt fastnar i den feta pälsen så de inte kan komma vidare. Mest effektivt är täcken och att spraya täckena med insektsrepellerande spray. Försök att hålla hästarna på platser där knotten inte trivs, gärna på öppna platser där vinden kommer åt. Håll hästen inne den del av dygnet då knotten är som mest aktiva.

Antihistamin i form av allergitabletter kan sättas in innan knottsäsongen för att förebygga. De ger bäst effekt om de sätts in innan hästen börjat klia. Insektsmedel på recept kan vara aktuellt om du har en häst med tidigare dokumenterade kliniska symtom på knottallergi. Men täcken, feta salvor och miljöer med lågt tryck från knott är det viktigaste.

När klådan väl blivit akut krävs en mer intensiv behandling. Har du en häst som tydligt kliar är det kortison som gäller för att få ner inflammationsreaktionen. Då behöver du kontakta veterinär som kan hantera inflammationsreaktionen genom att behandla med kortison. Sekundära infektioner i sår under sommaren med ett högt tryck från flugor kan bli allvarliga. Det är viktigt att hålla rent och smörja med vårdande ämnen för att ge såren chansen att läka.

Allergispecifik immunoterapi använder vi idag till till exempel både hundar och hästar som är allergiska mot exempelvis kvalster. Utmaningen vid knottallergi är att göra ett preparat, då man behöver utvinna knottens saliv i tillräcklig mängd för att i små doser utsätta hästen över tid och skapa en naturlig, balanserad immunförsvarsreaktion där hästen vänjer sig.

I stället håller man på att utveckla ett terapeutiskt vaccin som beräknas komma inom det närmaste året. Målet med det terapeutiska vaccinet är att receptorerna i cellerna som reagerar på knottens saliv blockeras, och då uteblir allergireaktionen.

Man håller på att utveckla ett terapeutiskt vaccin som beräknas komma inom det närmaste året.

Knottallergi är vanligast på importerade islandshästar men andra raser och svenskfödda hästar drabbas också. Allergin utvecklas över tid och en stor andel av importerade islandshästar utvecklar allergi inom två år. Risken är mindre om hästarna är uppfödda i Sverige och har utsatts för knott redan som föl, men allergin är en kombination av arv och miljö.

På Island blir hästarna aldrig utsatta för knott. Ju tidigare i livet en häst importeras, ju mer tid får den att utveckla sitt immunförsvar på ett balanserat sätt. Men vissa hästar har en medfödd känslighet. Hög belastning av knott kan utlösa en allergisk reaktion även hos svenskfödda hästar.

/Jenny Berglind, Distriktsveterinärerna i Vimmerby

Fakta

Lär känna Jenny Berglind

Gör: Veterinär hos Distriktsveterinärerna i Vimmerby.

Utbildning: Veterinärexamen 2016 på Köpenhamns Universitet, Danmark. Utbildad steg 2 i hästtandvård på SLU.

Om mig: Har arbetat som Distriktsveterinär i Vimmerby sedan februari 2016. Tycker om variationen i arbetet som Distriktsveterinärerna erbjuder. Idag jobbar jag till största del med hästar men även lantbruksdjur och smådjur. Tidigare ridit och varit aktiv hästtjej men idag tar familjen och djuren hemma (2 hundar & 1 katt) upp mycket av fritiden. Trivs med att vistas i skogen och trädgården. 

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Många hästägare ställs förr eller senare inför ett av de svåraste besluten i sitt liv med häst. Redan när vi väljer att bli hästägare vet vi att den dagen kommer – men det gör den inte lättare att möta. När är det egentligen dags att låta sin bästa vän, kanske en trogen följeslagare genom många år, få somna in? När är det rätt att sätta punkt?

Oavsett om orsaken är ålder, sjukdom eller en akut olycka är beslutet om avlivning alltid tungt och känslomässigt krävande. Många brottas med tankar som: ”Vem är jag att avgöra någon annans liv?”, ”Varför ligger det ansvaret på mig?” och ”Tänk om jag fattar fel beslut?”. Sådana känslor är helt naturliga. I den svåra stunden kan det ändå vara till hjälp att se beslutet som en sista omtanke – att ge sin häst möjligheten att slippa lidande.

Lidande kan yttra sig på olika sätt. Det kan handla om tydlig smärta, som vid ett kolikanfall som inte svarar på behandling, tandproblem eller en hälta som inte går att åtgärda. Men det kan också vara mer subtilt, till exempel att hästen inte längre kan hålla hull eller tillgodogöra sig tillräckligt med näring. Ingen vill att det ska gå så långt att hästen inte längre får det värdiga avslut den förtjänar efter allt den har gett.

När du står inför beslutet kan det vara värdefullt att ta stöd av andra – stallkamrater, vänner och inte minst din veterinär. Det är lätt att bli hemmablind när man ser sin häst varje dag; små, gradvisa förändringar kan vara svåra att uppfatta. En veterinär, som träffar hästen med längre mellanrum, kan ofta bidra med ett mer objektivt perspektiv.

När dagen väl är inne finns det olika metoder för avlivning. Vad som känns rätt kan variera beroende på erfarenhet och personliga preferenser. De vanligaste alternativen är mekanisk avlivning med bultpistol och efterföljande avblodning, eller medicinsk avlivning med injektion.

Vid mekanisk avlivning får hästen vanligtvis lugnande medel innan ingreppet. Därefter får hästen ett skott i pannan med bultpistolen, vilket omedelbart gör hästen medvetslös och får den att falla omkull. I samband med detta kan muskelryckningar förekomma. Hästen avblodas därefter genom ett snitt mellan hals och bringa. Det kan upplevas som dramatiskt eftersom det innebär att mycket blod rinner ut, men hästen är då redan medvetslös och känner ingenting. Metoden kan i vissa fall utföras av annan än veterinär, men då utan föregående sedering.

Vid medicinsk avlivning sätts en kanyl i halsvenen, antingen före eller efter att hästen fått lugnande medel. Avlivningsvätskan ges via kanylen, varpå hästen snabbt blir medvetslös och faller till marken. Ibland sker detta innan hela dosen har administrerats, och då ges resterande mängd när hästen ligger ner. Hjärtat stannar kort därefter. Det kan förekomma enstaka djupa andetag, men hästen är då inte vid medvetande och upplever inget obehag.

Ingen av metoderna är i grunden bättre än den andra. Vad som är mest lämpligt beror på den enskilda situationen och vad som känns tryggast för dig som hästägare. I akuta fall är det dock veterinären som avgör vilken metod som är mest lämplig.

Det finns tyvärr inget entydigt svar på när det är rätt tid. Om du befinner dig i de tankarna, tveka inte att kontakta din veterinärmottagning för rådgivning. Som hästägare har vi ett ansvar att ge våra djur ett värdigt slut.

Den dagen hästen vandrat vidare till de evigt gröna ängarna, får man försöka bära med sig alla fina minnen man har av sin bästa vän.

/Amelia Åkesson, Distriktsveterinärerna.

Fakta

Lär känna Amelia Åkesson

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Östhammar Tierp

Utbildning: Veterinärexamen från SLU Uppsala 2022

Om mig: Arbetar främst med hästtänder och häst i största allmänhet. Tycker mycket om den stora variationen som distriktsveterinär och alla akutfallen man får hantera. Hästtjej sen barnsben, men hemma finns ”bara” två dvärgschnauzrar. 

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

En eftermiddag ringer telefonen. Det är ägaren till en av de hästar jag träffar regelbundet. Hennes treåriga krigermustang har kommit in från hagen med en svullnad framtill på framknäet, carpus.

Hon beskriver svullnaden som mjuk och svampig. Hästen är inte halt, har ingen feber och verkar inte särskilt öm när hon känner igenom området. Jag ber henne ändå att noggrant leta efter sår – även små sår kan vara avgörande, särskilt om man misstänker en möjlig infektion i leden. Hon går igenom huden noggrant men hittar ingenting mer än själva svullnaden.

Även små sår kan vara avgörande, särskilt om man misstänker en möjlig infektion i leden.

I sådana här situationer blir kommunikationen med djurägaren helt central. Genom frågor och hennes beskrivningar försöker jag skapa mig en så tydlig bild som möjligt på distans. Tillsammans resonerar vi kring vad det kan vara och hur bråttom det är att agera. I det här fallet lutar det åt ett trauma – något som hänt ute i hagen. Eftersom hästen är ohalt, feberfri och utan synliga sår, bestämmer vi oss för att avvakta. Hon får rådet att kyla området dagligen och höra av sig igen om svullnaden inte går tillbaka.

Några dagar senare ringer hon igen. Svullnaden har visserligen minskat något, men samtidigt blivit mer tydligt avgränsad. Den sitter nu mer distinkt över framknäet och sträcker sig något ned över skenbenet. Hästen är fortfarande ohalt. Den här gången är vi överens om att det behöver undersökas närmare, och vi bokar en tid.

När jag kommer ut börjar jag med en allmän undersökning. Jag tittar på hästens rörelsemönster, hur den belastar benet och hur den mår i övrigt. Därefter undersöker jag svullnaden mer noggrant – hur den ser ut, hur den känns och exakt var den sitter. Samtidigt går jag igenom i huvudet vilka strukturer som finns i området: sträcksenor, senskidor och leden. Det är framför allt dessa jag vill utesluta skador på.

Eftersom det inte går att avgöra orsaken enbart genom klinisk undersökning väljer vi att gå vidare med ultraljud. Hästen får lite lugnande för att undersökningen ska kunna genomföras säkert och noggrant. Området rakas och tvättas innan vi sätter igång.

På ultraljudet ser jag att svullnaden ligger under huden. Senorna verkar ligga under förändringen, men det är svårt att följa dem helt där svullnaden är som mest omfattande. Eftersom jag nyligen börjat arbeta med ultraljud sparar jag bilder och filmer för att diskutera fallet med en mer erfaren kollega. Det är en stor trygghet att kunna få stöd i sådana här bedömningar.

Efter genomgången är vi överens – det ser inte ut som en infektion. I stället talar fynden för en kraftigare blödning i området, ett hematom orsakat av trauma. Behandlingen blir vila och lokal antiinflammatorisk behandling.

Under den följande veckan minskar svullnaden något, men en tydlig avgränsad förändring finns fortfarande kvar över framknäet. Vi väljer därför att göra ett uppföljande ultraljud. Den här gången syns senorna tydligare, och de ser fina ut. Dessutom ser vi att svullnaden har börjat organisera sig, vilket ytterligare stärker misstanken om en blödning som håller på att läka.

En påminnelse om hur långt man kan komma med noggrann kommunikation, tålamod och ett stegvis kliniskt resonemang.

Jag ordinerar fortsatt vila i en mindre hage i ytterligare någon månad för att minska risken att området slås upp igen. Vid den här typen av skador finns alltid en risk att en kvarstående svullnad blir permanent, även om den inte påverkar hästen funktionellt.

Men i det här fallet går det åt rätt håll. Med tiden drar svullnaden tillbaka mer och mer – tills den till slut nästan helt försvinner. Och kvar finns inte bara en frisk häst, utan också en påminnelse om hur långt man kan komma med noggrann kommunikation, tålamod och ett stegvis kliniskt resonemang.

/Sofia Petersson, Distriktsveterinärerna i Älvsbyn

Fakta

Lär känna Sofia Petersson

Gör: Veterinär hos Distriktsveterinärerna i Älvsbyn.

Utbildning: Tog veterinärexamen 2012 på Köpenhamns universitet, Danmark.

Om mig: Har arbetat som Distriktsveterinär i Piteå/Älvsbyn sedan hösten 2012. Trivs med det varierande arbetet det innebär att arbeta på distrikt, där ingen dag är den andra lik. Arbetar idag framför allt med häst och smådjur. Har tidigare ridit under flera år men tillbringar nu fritiden tillsammans med mina hundar eller i trädgården.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Hästen är ett utpräglat flyktdjur, och det medför att den ofta försöker dölja om den är sjuk eller har ont någonstans. Den vill inte framstå som svag, för då finns det risk att ett rovdjur känner av det och väljer ut den till sitt byte.

Även vi hästmänniskor kan ibland ha svårt att se om hästen har ont, och därför är det viktigt att lära känna sin häst väl för att snabbt kunna upptäcka om det är något som inte stämmer.

En häst som mår dåligt ändrar ofta sitt beteende. Den kan till exempel stå med huvudet sänkt, dra sig undan från övriga hästar i flocken, stå och hänga inne i boxen med bakdelen mot boxdörren, undvika social interaktion med människor eller sluta äta.

En häst som mår dåligt ändrar ofta sitt beteende.

Som distriktsveterinär träffar jag ofta hästar som har ont. Det kan exempelvis vara en häst med en hovböld eller fraktur som gör den blockhalt, en fånghäst som inte vill röra sig eller en stressad kolikhäst som inte vill äta och rullar sig, skrapar med hovarna och uppvisar flera tecken på oro.

I de fallen är det inte svårt att se att hästen har ont, men ibland är inte symptomen lika tydliga. Hästägaren kanske ringer för att de har märkt att hästen blir sur och försöker bitas när sadelgjorden ska spännas, hästen kanske har börjat snubbla oftare i ridningen eller väljer att fatta korsgalopp.

Kanske står den ibland och kniper lite med ena ögonlocket? Tuggar den långsamt, eller ramlar det ut bossor av hö eller gräs från munnen när den äter? Förutom ett förändrat beteende hos hästen, finns det andra tecken som är viktiga att känna till.

Under många år har det både talats om och forskats på hästens pain face, eller smärtuttryck i ansiktet. Med vad innebär det egentligen att hästen uppvisar ett pain face?

En lugn och frisk häst som inte har ont har ett avslappnat uttryck i ansiktet.

En lugn och frisk häst som inte har ont har ett avslappnat uttryck i ansiktet. När hästen däremot är smärtpåverkad ses flera förändringar:

• Ett ökat avstånd mellan öronen som sänks och kan peka i olika riktningar samt ofta rör sig asymmetriskt.
• En spänd blick där musklerna drar ihop sig runt ögonen och ger upphov till ett tydligt vinklat utseende på hästens ögonlock.
• Utvidgade näsborrar med ett kantigt, spänt utseende.
• Spänd ansiktsmuskulatur.
• Spända och sammanpressade läppar, som leder till ett kantigt uttryck och en platt kontur av hakan, som i normala fall är mjukt rund och avslappnad.

Ibland kan det vara svårt att se om hästen har ett smärtuttryck i ansiktet. Ett tips är att observera den lite på avstånd utan att den märker att den är iakttagen, eller filma hästens huvud från sidan under några minuter för att lättare kunna avgöra om den har ett pain face.

Hästen har ett aktivt minspel och kan uppvisa en rad olika ansiktsuttryck beroende på situation och hur den mår. En stressad häst kan ibland ha ett ansiktsuttryck som påminner om pain face, men då försvinner det snabbt igen när ”faran” är över.

Det är viktigt att alltid kontakta en veterinär om du misstänker att din häst inte mår bra. Veterinären undersöker hästen och kan därefter avgöra om den är sjuk, har ont eller om det är något annat som påverkar den.

/Julia Lundberg, Distriktsveterinärerna i Karlskrona

Fakta

Lär känna Julia Lundberg

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Karlskrona, hästodontolog och Senior distriktsveterinär.

Utbildning: Veterinärexamen 2009 i Köpenhamn, Danmark.

Om mig: Jag har jobbat på Distriktsveterinärerna i Karlskrona i 16 år. Har alltid varit intresserad av djur och har ridit och haft egen häst sedan jag var barn. Äger idag shetlandsponnyn Chanel och har även en medryttarhäst. Rider sedan ett par år tillbaka på ridskola igen efter flera års uppehåll, det är jätteroligt! Det är fantastiskt att få arbeta med olika djurslag, och även om hästtandvård är mitt favoritområde, trivs jag väldigt bra med variationen i mitt yrke som distriktsveterinär.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

En viktig del av mitt arbete som distriktsveterinärer är att samarbeta med räddningstjänsten när djur är inblandade i allvarliga olyckor. För att kunna göra detta på bästa sätt övar räddningstjänsten och Distriktsveterinärerna tillsammans ibland. Vid en olycka är jag som veterinär den medicinska experten, men räddningstjänsten för befälet på plats.

Det händer tyvärr varje år att hästar fastnar i diken, går ner i kärr eller är inblandade i andra allvarliga olyckor. I Skåne är våren en god bit på väg, men efter en händelse där jag kallades ut som veterinär för att assistera räddningstjänsten i vintras vill jag utfärda en varning för isar!

Det är många hagar som utan staket gränsar till vatten av olika slag, vilket sommartid går alldeles utmärkt. På vintern innebär det dock en olycksrisk, som man kanske inte tänker på förrän det är för sent. Om isen intill land är stabil och kanske till och med snötäckt, så är det ingen större skillnad för hästarna jämfört med en frusen, snötäckt mark. Risken finns då att de promenerar ut på isen och, om isen är svagare någonstans, går ner sig i en vak.

Precis detta hände två ponnyer i Skåne i januari. När de skulle tas in på kvällen så var de puts väck och hästägarna började leta överallt. Till slut hörde någon en svag gnäggning utifrån sjön och de lyckades lokalisera hästarna ca 150 meter ut. De hade gått igenom isen och man såg bara huvudena på dem där de förtvivlat simmade på stället för att hålla sig flytande.

Räddningstjänsten tillkallades omedelbart och djurägaren var förutseende nog att inse att även jag skulle behövas så de kontaktade mig direkt. När jag kom till platsen så rådde organiserat kaos med ett stort antal fordon och personal ifrån flera olika räddningstjänster i Skåne. Ledningen var dock mycket tydlig och arbetet sköttes effektivt, så efter några hektiska timmar hade räddningstjänsten lyckats såga upp en lång ränna i isen så att hästarna till slut kom ända in till strandkanten. Där kunde de kliva upp ur vattnet själva, rejält medtagna men ändå så pass starka att de tog sig till stallet för egen maskin.

Med olycksfåglarna väl uppe ur vattnet så började mitt arbete. Hästarna fick omedelbart täcke på sig och under promenaden från sjön kunde jag konstatera att de förvisso rörde sig stappligt och stelt, men att inga större skador verkade finnas.  När de kom in i stallet bäddade vi in dem på alla upptänkliga sätt – dubbla täcken med ett tjockt halmlager under, halstäcke, öronhuva och höga benlindor. Kroppstemperaturen låg på bara 32-33 grader så nu gällde det att långsamt låta dem återfå normaltemperatur.

Vid nedkylning måste man vara försiktig med tillskottsvärme så det vi gjorde förutom påklädningen, var att jag gav dem varmt vatten via sond och varmt intravenöst dropp för att värma kroppen inifrån. Dessutom sattes en byggfläkt utanför boxarna så att det blev både något varmare i stallet och en ökad luftcirkulation som hjälpte till att vädra bort fukten.

Båda hästarna hade några mindre skrapsår och kraftiga ödem/svullnader på halsen efter att ha simmat mot iskanten i ett par timmar, men i övrigt fanns det inga uppenbara skador. Efter att ha fått värme både utifrån och inifrån återhämtade de sig snabbt och började snart nappa efter höet. God aptit är ju alltid ett gott tecken!

Det var två unga och starka ponnyer som drabbades den här gången, vilket säkerligen bidrog till att utgången blev så lyckad. De var båda lite stela och ömma i kroppen några dagar efteråt, men återhämtade sig fullständigt inom en vecka. Under samma period inträffade ytterligare ett par liknade olyckor på andra ställen i landet där hästarna tyvärr förolyckades, så vi hade verkligen änglavakt den här gången.

Om olyckan skulle vara framme:          

• Ring räddningstjänsten omedelbart.
• Tänk igenom på vilket sätt man kan ta sig till olycksplatsen? Fyrhjuling, till fots? Vilken utrustning behöver följa med?
• Möt upp räddningstjänsten om möjligt för att kunna leda till olycksplatsen.
• Tänk på djuret, men prioritera din egen säkerhet. Säkra platsen och se till att ingen kommer till skada.
• Vid allvarligare händelser rekommenderar vi att tillkalla en distriktsveterinär som kan göra upp en plan tillsammans med räddningstjänsten. Hästar är stora, tunga flyktdjur och ofta är det mycket säkrare att jobba med en häst som fått lugnande.

När den akuta situationen är avvärjd:

• Ta tempen på hästen. Om hästen blivit nedkyld, värm upp hästen långsamt, i första hand med hjälp av dess egna kroppsvärme.
• Risk finns att hästen är uttorkad, så erbjud den ljummet vatten att dricka.
• Rengör hästen om den är smutsig och undersök den för att hitta skador.
• Rör på hästen för att se om den är halt.
• Tänk på att en häst som kämpat länge ofta är utmattad och kan ha ont i sina muskler.
• Hästen kan vara i behov av dropp och smärtstillande för att underlätta återhämtningen.

Förebygg olyckor:

• Nu är det vår – se över staketen, komplettera vid behov och byt innan det går sönder.
• Stängsla bort risker för hästarna. Vintertid behövs staket mot isbelagda vatten.
• Tänk igenom vad som kan hända i ditt stall och på din gård. Vilka risker går att bygga bort?
• Gör en grovplan för hur ni ska agera och vilka hjälpmedel ni har att tillgå. Har man tänkt igenom vad man ska göra har man en stor fördel jämfört med om man ska börjar från noll.
• Se till att ha aktuella telefonnummer lättillgängliga i stallet – räddningstjänsten, veterinär i beredskap, hästägare och nyckelpersoner som kan hjälpa till. 

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Antibiotika ger oss en unik möjlighet att rädda liv. För varje behandling riskerar effekten att minska genom att bakterierna blir motståndskraftiga. För att bevara möjligheten att bota infektioner även i framtiden behöver vi använda antibiotika klokt för att rädda liv och i fallen där vi saknar andra möjligheter. Vad betyder det för dig, din häst och ditt stall?

Genom att veterinärer och djurägare jobbar smart och tillsammans kommer vi kunna ge hästar rätt och den bästa behandlingen både nu och i framtiden. Antibiotika används mot bakteriella infektioner. I Sverige är läget jämförelsevis bra, tack vare ett outtröttligt arbete, och majoriteten av gångerna som antibiotika behövs fungerar behandlingen bra.

Läget är betydligt tuffare utomlands och den som har otur kan få med sig bakterier som orsakar oerhört svårbehandlade infektioner från resor runt om i världen. I värsta fall går infektionen inte att behandla alls. Samma sak som gäller hästar och djur gäller oss människor.

Att förbygga och undvika skador och infektioner exempelvis genom vaccinationer och smarta smittskyddsrutiner i stallet, gör att risken för allvarliga sjukdomar som kan leda till direkt eller indirekt bakteriell infektion minskar.

Vi veterinärer vill självklart alltid ge djuren den bästa behandlingen. Det betyder att vi tänker både på hästen framför oss, bedömer skadans eller infektionens egenskaper och hur kritiskt läget är. Vi måste tänka framåt och lära oss av det vi ser utomlands och hur vi gjort tidigare. Det vi gör idag spelar roll för våra valmöjligheter imorgon.

En resa/utveckling mot smartare, säkre och bättre behandlingar

Veterinärmedicin och behandlingarna utvecklas ständigt. Många traditionella behandlingar som saknar stöd i vetenskap behöver utmanas. Genom att följa utvecklingen och visa vägen optimerar vi behandlingarna, och kan lämna gammaldags behandlingar som riskerar att skada bakom oss, och siktar in oss på nya sätt som snabbar på läkningen och har mycket färre baksidor.

Sårsalvor med bredspektrumantibiotika som använts “i alla tider” går att byta ut mot andra salvor med exempelvis zink eller vaselin som bas. Sårhonung kan kännas magiskt bra och har stöd i vetenskap – idag finns det otaliga kompresser och förband som kan både skydda såren från infektion och påskyndar läkningen.

Det kan kännas jobbigt när veterinären vill invänta ett provresultat eller lägger upp en plan istället för att börja behandla med ”allt” direkt.

Att alltid ge “alla mediciner i läkemedelsförrådet” är lätt. Veterinärens roll är att välja behandling till just den patienten som behöver hjälp, och mediciner som antibiotika är kraftfulla verktyg som både kan orsaka skada och hjälpa.

Vi riktar behandlingen med så stor precision som möjligt utifrån kunskap, forskning, egen erfarenhet och det aktuella läget. Ibland är det svårt även för oss experter. Det gör att vi alla måste vara ödmjuka inför att behandlingen som väljs kan behöva justeras längs vägen och att det är viktigt att informera veterinären om vad som händer under behandlingen!

Egna djur och andras djur när det kommer till kritan

För många är det självklart. I andra fall håller man med så länge det gäller andras djur. När något väl händer en själv och man kanske är ledsen, upprörd och förtvivlad så kräver det viss tankekraft att inte falla in i gamla hjulspår. Det är lätt att tänka att det är säkert att gardera sig mot allt, och i kritiska lägen behövs snabba och kraftfulla insatser. Om vi hela tiden garderar oss så har vi snart ingenting kvar att gardera oss med, så därför är det viktigt att vi är smarta tillsammans och alltid tänker efter så att vi väljer att behandla så rätt som det bara går.

Om vi hela tiden garderar oss så har vi snart ingenting kvar att gardera oss med.

Om vi använder antibiotika till färre idag kommer vi kunna hjälpa fler i framtiden

Förenklat går det att säga att det finns antibiotika som har effekt mot ett urval bakterier, och andra sorters antibiotika som har effekt mot många eller väldigt många bakterier. Penicillin som ges i halsen med spruta tillhör den första kategorin, som också kan kallas smalspektrumantibiotika.

Den antibiotika som ges i munnen som finns i Sverige påverkar jämförelsevis många bakterier och kallas därför bredspektrumantibiotika. Det är samtidigt värt att notera att det är mer än bredd som behövs och att effekten mot vissa bakterier tappas i ett ”bredare” antibiotika. I flera fall kan det dessutom vara så att det smalspektriga penicillinet faktiskt är mer effektivt och ”starkare” på den plats där infektionen sitter eller just den bakterien det gäller.

När antibiotika behövs är penicillin förstahandsvalet för väldigt många sjukdomar i Sverige. Det vet vi tack vare forskning, prover och erfarenhet. Utomlands är bakterierna ibland väldigt mycket mer motståndskraftiga och rekommendationerna om infektioner behöver därför vara lokala, även om det finns gemensamma drag. Det är också tydligt att antalet svårbehandlade infektioner ökar på samhällsnivå både för djur och människor ju mer bredspektrumantibiotika som används.

Penicillin-allergi är sällsynt hos hästar men det är viktigt att vara medveten om att hästar ändå kan reagera på ett sätt som påminner om en allergisk chock när penicillin ges i muskeln. I praktiken är det ett hjälpämne som behövs för att förlänga effekten av penicillinet som kan orsaka reaktionen om det kommer in i ett blodkärl. Därför är det viktigt att följa instruktionerna från veterinär både för att minska risken för att det ska hända – och för att kunna minimera effekterna av en så kallad PC-chock.

Resistens gör bakterier svåra eller omöjliga att behandla

Bakterierna är extremt snabba på att ”lära sig” knep för att klara av en antibiotika-behandling. Varje behandling eller kontakt med antibiotika i miljön är ett tillfälle där fler bakterier får chans att utveckla egenskaper eller mekanismer som hindrar medicinerna från att hjälpa. Förutom att lära sig själva så kan bakterier “tipsa varandra” genom att föra över DNA med “instruktioner” om hur de ska kunna gömma sig för antibiotika – både sjukdomsorsakande bakterier och de stora mängder bakterier som alltid finns i exempelvis tarm, på huden och i omgivningen.

Att väga fördelarna mot nackdelarna

Varje enskild behandling påverkar alla bakterier som exponeras – både de ”snälla bakterierna” som behövs för att överleva och de ”elaka” bakterierna som orsakar sjukdom. Bakterier finns överallt och varje behandling kan påverka både den behandlade hästen, spridas till andra hästar, djur och människor och miljön där hästen lever och göra framtida behandlingar svårare. Det finns visat i studier att bakterierna påverkas i månader upp till år efter antibiotikabehandling.

Att anpassa och tänka på både vilken sorts antibiotika som ges och hur det ges spelar därför jättestor roll. En kortare kur som ges i muskeln eller direkt i blodet kan ge ett mindre ”fotavtryck” än antibiotika som ges i munnen och tas upp i tarmen och därmed påverkar tarmfloran. Flera saker har betydelse. Att ge rätt dosering och med rätt intervall är också viktigt. Vi vill behandla så kort som möjligt och så riktat som möjligt.

Det gäller att behandla på ett sätt så att det är värt riskerna i framtiden och för patienten. Förutom de direkta och indirekta effekterna på bakterierna så finns det även andra biverkningsrisker, som till exempel allvarliga mag-tarm-störningar som setts bland annat vid anaplasma-behandling. Många hästar klarar samtidigt av att läka ut anaplasma-infektionen utan antibiotika så länge de får annan hjälp och sammantaget finns det ett tydligt stöd för att det är klokast att spara antibiotikan till de sämsta hästarna.

Anledningar att tänka klokt och att spara antibiotika

Sammanfattningsvis ska vi behandla med antibiotika när det behövs! Unga föl som blir sjuka är en patientgrupp som i princip är beroende av antibiotika. De är väldigt känsliga och behöver ofta all behandling de kan få. Det är bland annat för att ha kvar fungerande antibiotika till fölen som vi behöver tänka smart och hitta nya, ofta smartare vägar som ger bättre resultat. Ju mindre resistens vi driver på med antibiotika, desto fler gulliga, härliga föl kommer vi kunna rädda i framtiden!

Unga föl som blir sjuka är en patientgrupp som i princip är beroende av antibiotika.

I grunden ska antibiotikan sparas till de fallen som inte går att rädda på annat sätt och tillspetsat för att rädda liv. Sverige har ett bra läge när det kommer till antibiotikaresistens och det är värt att vara rädda om – för både vår egen skull och för alla djur.

Tänk på att:

• Antibiotika är en värdefull resurs som ska användas till rätt patienter!
• Vacciner förebygger och minskar risken för infektioner och att behöva behandla med antibiotika.
• När hästar reser (särskilt internationellt) så kan de ha resistenta bakterier med sig hem.
• Behandlingar och tillverkning av antibiotika driver resistensutvecklingen.
• Håll miljön ren och fin för att kunna jobba bra när du ska spruta hästen. Även spill driver resistens. Spruta inte ut antibiotika i miljön.
• Följ alltid de instruktioner du får av din veterinär när du ska behandla din häst. Rätt dos under rätt tid minskar risken för resistens.
• Använd handskar för att skydda dig när du sprutar en häst. Även dina hudbakterier kan utveckla resistens. Släng handskarna.
• Se till att medicinen är fräsch och har varit i kylen. Skaka om så den inte klumpar.
• Stå i en box med mycket halm när du sprutar en häst med penicillin. Stå med ryggen fri mot utgången om hästen ”svimmar av” (”chockar”).
• Dra upp penicillinet med en nål. Stick hästen med en annan nål. Kontrollera noga att det inte kommer blod när du drar tillbaka sprutan innan du injicerar i muskeln. Om läkemedlet och hjälpämnena hamnar i blodet ökar risken för chock.
• Överblivet läkemedel ska lämnas in till valfritt apotek. Det ska inte säljas vidare.
• Köp inte med medicin när du är utomlands. Mediciner som du får av veterinär i Sverige är säkra och effektiva. Anlitas veterinär får du hjälp även efter att veterinären åkt från stallet.

/Michael Segall, överveterinär antibiotika och vårdhygien för hela Distriktsveterinärerna

Fakta

Lär känna Michael Segall

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Dalsland (Bäckefors) och överveterinär antibiotika och vårdhygien för hela Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Legitimerad veterinär, examen vid SLU, Uppsala 2013. Överveterinär sedan 2021.

Om mig: Med en pappa som veterinär och rötterna i en medicinfamilj har jag biologi och vetenskap i blodet. Jag strävar efter att hitta lösningar på problem, hjälpa till och att utveckla vården för våra djur tillsammans med alla mina kollegor och att vi ska ha bevis och vetenskap bakom våra arbetssätt. När jag inte jobbar så finns det chans att hitta mig i skog och mark med djuren eller i en kajak på en spegelblank sjö.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Hunden sägs vara människans bästa vän. Det gäller ju även hästmänniskan! Att förutom sin hästkompis ha ytterligare en trogen fyrbent vän i stallet – en stallhund – är ofta perfekt. Hunden kanske håller koll på vem som kommer och går, kanske erbjuder besökare en välkomnande slick eller svansvift, håller dig sällskap under sena kvällar eller kanske precis som du, faktiskt gillar att bara hänga med hästarna.

Beroende på ras och personlighet kan stallhundens roll se olika ut. Vissa är outtröttliga följeslagare som springer med vid sidan ut på ridturen, medan andra föredrar att vila lugnt på ett hästtäcke i sadelkammaren. Någon kanske är lite väl intresserad av de spännande hästarna, medan en annan alltid håller sig på behörigt avstånd. Oavsett vilken hund du har med till stallet finns det flera saker att tänka på. Du vill ju inte missa chansen att få njuta av alla dina fyrbenta vänner samtidigt, så se till att ordna det väl för din hund, hästarna och de andra som vistas i stallet.

Här kommer några tips för att få till bra och säkra dagar i stallet med alla sina fyrbenta vänner.

Ätbara faror

I stallet finns mycket gott. Hundar har konstig smak när det kommer till godsaker, och äckligt för oss är ofta delikatesser för dem. Hästbajs är en sådan sak. Själva hästbajset är normalt inte farligt, att få i sig rikligt med fibrer och snälla tarmbakterier är inte alls ett problem för de flesta hundmagar. Däremot kan hästbajs innehålla exempelvis avmaskningsmedel, och mängden i bajset kan vara tillräckligt stor för att det ska bli farligt för hunden. Det kan vara ett viktigt skäl till att inte låta hunden hjälpa till för mycket när du mockar.

I ett stall finns också ofta många intressanta föremål. En hund som kanske får tråkigt när du tar lång tid på dig i stallet kan istället börja bedriva tiden med att tugga. Och den som tuggar riskerar att svälja. Har du en hund som du vet kan tänka sig att äta saker – se till att grimskaft, bandagelindor, transportskydd, sadelgjordar och annat tuggbart är utom räckhåll för hunden så du slipper föremål som fastnar halvvägs genom tarmen.

Något som de flesta hundar gillar är hornrester från verkade hovar. Här gäller det att vara med – hovbitar kan fastna och ge stora problem i tarmen. En mindre bit gör sannolikt ingen skada, men förebygg att hunden alls får chansen. Noggrann städning direkt efter verkning är att rekommendera. Kanske passar det även hovslagaren bra att hunden inte är och hjälper till just vid skoning.

Skulle din hund ändå ha fått i sig hovrester, eller kanske tuggat i sig något annat gott från sadelkammaren eller stallgången, kan du alltid kontakta veterinär för att rådgöra. Försök dock aldrig själv att få din hund att kräkas. Dels finns inga säkra sätt att göra det på som djurägare, och dels är det inte alltid rätt åtgärd att framkalla kräkning. Det kan ibland vara direkt olämpligt. Börjar din hund kräkas eller på annat sätt må dåligt efter att ha fått i sig fel saker ska du alltid kontakta veterinär.

Rått- och musgift

Inte bara hästar, hundar och människor trivs i stall. Även råttor och möss har förstått tjusningen med att hänga i stallet. Det säkraste och trevligaste sättet att lösa det problemet är att ha stallkatt. Att placera ut rått- eller musgift är ett annat sätt. Råttgift kan därför förekomma i stall. Råttgift ska placeras ut i stängda betesstationer och på ett sådant sätt att hundar inte kommer åt det, men trots detta kommer hundar ibland över råttgift. Särskilt små hundar kan också bli förgiftade om de äter råttor eller möss som fått i sig giftet.

Råttgift kan ge allvarliga inre blödningar, och musgift kan ge svåra neurologiska symptom. Om en hund får i sig gift är den mest effektiva behandlingen att hos veterinär få hunden att kräka upp giftet så att det aldrig når kroppen. För att lyckas med det är tid helt avgörande. Misstänker du att din hund har fått i sig rått- eller musgift ska du därför alltid genast kontakta veterinär. Ta gärna en bild på eller läs på giftstationen medan du ringer, där ska finnas info om vilket gift det rör sig om.

Spark- och trampskador

En viktig skaderisk för hundar i stall är som för oss andra – risken att bli trampad eller sparkad. Hundar rör sig ofta snabbt och kanske inte alltid med självbevarelsedrift, och även de tryggaste hästar kan råka skada en hund som är på fel plats vid fel tillfälle.

Det bästa för att minska riskerna för skador är att skapa rutiner och strukturer kring hur hunden är med i stallet. Om hunden ska vara lös behöver den få lära sig var den får vara och inte. Hagarna är sällan en bra plats för hunden. Även parkeringen kan innebära risker.

Kanske går det utmärkt att ha hunden lös i stall och stallgång, men det är ofta klokt att undvika specifika risksituationer. Vid intag och uttag av hästar, när det finns uppbundna hästar på stallgången eller andra tillfällen när hästar rör sig i stallet kan man med fördel låta hunden vänta i en tom box eller sadelkammaren eller på en annan säker plats.

Stallhund – mysigt för alla?

Det är en ynnest att kunna ha med sig hunden till hästen. Vad kan vara bättre än att få umgås med ett favoritdjur – det är nog att få umgås med två, samtidigt. Så när det funkar bra är hund och häst ihop underbart. Men kanske njuter inte alla lika mycket av det som du. Det är viktigt att komma ihåg att stallet först och främst är hästarnas hem. Vissa hästar trivs inte med hundar alls, eller trivs inte med vissa hundar. Det behöver respekteras. Att hunden är med får inte innebära att hästens hem blir en otrygg och stökig plats.

Dessutom kan det finnas människor som inte uppskattar hundens närvaro i stallet. Att älska hästar är ingen garanti för att också älska hundar. Och även den hundälskande stallkamraten kan ha önskemål om hur det blir bäst för alla i stallet. Lyhördhet och respekt för andras åsikter är alltid viktigt för dem av oss som önskar ta med oss hunden dit vi går.  

Att skapa bra rutiner och träna hunden i var den får vara och inte och hur den får bete sig kräver både planering, tid och tålamod. Men det är väl värt insatsen. Då kan man få till avslappnande, mysiga dagar i stallet där alla fyrbenta och tvåbenta kan få chans att trivas och njuta av varandras sällskap.

Tips

• Ha gärna reflex på hunden. Tiden går fort i stallet och plötsligt har det blivit mörkt.
• Lär hunden att inte gå in i hagarna om den är lös ute.
• Träna hunden i var den får vara och inte inne i stallet.
• Se till att hunden har en trygg och bekväm plats att vila på om den är med under många timmar.
• Är ni många i stallet, stäm av med de andra att de är bekväma med hundens närvaro i stallet.
• Vistas hunden självständigt i stallet, se till att alla vet vem som äger hunden och vem de ska kontakta om något händer den.
• Förvara mediciner, kemikalier och gifter i stängda/låsta skåp.
• Placera eventuellt råttgift så att hunden inte kan nå det.
• Försök aldrig själv att få en hund att kräkas.
• Kom ihåg att stallet är hästens hem.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Idag ska vi grotta ner sig oss i hovbölder, främmande kroppar i hovar, konsten att lägga bedövningar för att lokalisera hältor och hur man röntgar en hov på bästa sätt.

På Distriktsveterinärernas hästklinik i Örnsköldsvik håller vi idag en vidareutbildning i allt som rör hovar, både teori och praktik, för våra kollegor som är distriktsveterinärer från hela Sverige. Till vår hjälp har vi den mycket meriterade Henrik Jansson, klinikhovslagare på SLU.

Vi heter Beate Lundbäck och Monika Wartel och är Överveterinärer på häst på Distriktsveterinärerna. Våra arbetsuppgifter är att fungera som stöd åt våra kollegor inom området häst. Vi tar fram behandlingsriktlinjer, arrangerar utbildningar, följer forskningen och är ett stöd till ledningsgruppen i hästfrågor. Som Överveterinärer är vi också med på konferenser runt om i världen och tar med oss den senaste kunskapen hem till våra kollegor.

Vi arbetar för att bredda och öka kunskaperna hos alla våra veterinärer, även de som inte har så mycket erfarenhet av hästar sen innan. Som veterinär vill man naturligtvis utvecklas och lära sig nytt under hela sitt yrkesliv. Vi arrangerar många hästkurser årligen med varierande tema och erfarna föreläsare. Några exempel på våra kurser för året är en ultraljudskurs med Christian Pedersson, ultraljudsexpert, ISELP certifierad. Under våren kommer vi ha vår årliga röntgenkurs tillsammans med radiologen Ellen Law, expert på bilddiagnostik på häst. Och till hösten har vi tandkurs med våra egna duktiga odontologer Ellen Winqvist och Julia Lundberg.

Inom distriktsveterinärerna jobbar vi ju med många djurslag och man kan välja att utvecklas inom flera djurslag eller specialisera sig på ett. Du kan till exempel vara duktig på både hästtänder och att operera hundar och katter.  Sedan en tid tillbaka finns även möjligheten att genomgå examen för att bli Specialist inom Hästen sjukdomar. Våra kollegor Moa Hällbom och Linnea Birgitsdotter går just nu utbildningen för att bli specialister. Ni kanske har läst deras inlägg tidigare i veterinärbloggen som handlar om deras specialistarbeten inom EMS respektive ammabehandling.

Vårt mål är att erbjuda utvecklingsvägar och bygga långsiktig utveckling för hästintresserade distriktsveterinärer. Det ger i sin tur dig som hästägare tillgång till hästveterinär där du bor. Hästkliniken här i Örnsköldsvik där vi har utbildning idag är ett bra exempel. Härifrån är det långt till närmaste remissinstans. Att arbeta som Överveterinär är väldigt varierande och det bästa med vårt jobb är kicken vi får av att se våra kollegor växa och utvecklas.  

Fakta

Lär känna Beate Lundbäck och Monika Wartel

Beate Lundbäck

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Stenungsund och Överveterinär häst på Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Veterinärexamen år 2001 vid Universität Leipzig.

Om mig: Hästtjej som haft hästar nästan hela livet. Inom veterinäryrket är mina intresseområde främst ortopedi och bilddiagnostik.

Monika Wartel

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra och Överveterinär häst på Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Veterinärexamen år 2008 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala.

Om mig: Jag är hästtjej sen barnsben och som veterinär är jag intresserad av mycket men speciellt av endokrina sjukdomar och sår.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

EuroHorse och Gothenburg Horse Show betyder alltid intensiva dagar i Göteborg. Det är mycket folk, mycket intryck och framför allt mycket häst. För oss på Distriktsveterinärerna är det också en arbetsvecka – och en väldigt rolig sådan. 

Vår monter är belägen bredvid polisrytteriet, precis intill paddocken. Paddocken är ett av mässans mest levande inslag. Där pågår ett fullspäckat program med clinics, prova-på-ridning, uppvisningar med polishästar, voltige och andra inslag som speglar bredden inom svensk hästsport. Under vissa tider används paddocken dessutom som träningspaddock där ryttare från Gothenburg Horse Show får möjlighet att förbereda sina hästar mellan tävlingarna – en ny satsning av mässan för i år.  

Jag heter David Köster och är treating vet. i paddocken, det betyder att jag tillsammans med mina kollegor ansvarar för akutsjukvård, men också att jag är delaktig i det förebyggande arbetet – att underlaget är säkert, att rutinerna fungerar och att smittskyddet håller högsta nivå. För samtliga hästar gäller samma regler som inne på Gothenburg horse show. Vi finns på plats om något skulle hända i eller kring paddocken under hela mässan. 

Det kommer det vara full fart med militärens hundar, islandshästar och mycket mer. En personlig favorit är att se polishästarna visa upp sig, det är alltid fart och fläkt. Det skall även bli väldigt roligt att se tävlingshästarna träna i paddocken. Då jag själv jobbat med och ridit en del islandshäst är det alltid lite extra kul att se islandshästarna, i år representerade av bland andra Louise Löfgren och hennes Tyr. 

I Distriktsveterinärernas monter med temat ”Fråga veterinären” möter jag och mina kollegor besökare under hela mässans öppettider. Vi brukar få många frågor kring hältor, tandhälsa och förebyggande arbete men också metabola sjukdomar såsom EMS och fång. Själv arbetar jag mycket med hästtänder så för min del brukar det bli en hel del samtal kring detta spännande ämne. 

Ibland kommer det frågor om hundar och andra djur också och då försöker vi svara även på dessa, de flesta av oss i montern har lång erfarenhet även av hund, katt och andra djurslag. Vill du testa dina kunskaper? Då skall du vara med i våra quiz – en för barn och en för vuxna. Har du koll på våra hästfrågor så kan du vinna fina priser! 

Jag ser fram emot fantastiska dagar i Göteborg! Alla glada människor, möten med kunder och branschkollegor och alla de djurägare som brukar komma förbi vår monter och berätta historier när vi varit ute och hjälpt deras djur. Och sen måste man ju smita in och kolla på tävlingarna ibland – världscuphoppningen är ju väldigt, väldigt rolig att se. 

Så om du är i Göteborg – kom förbi vår monter. Ställ dina frågor, diskutera din hästs utmaningar eller bara säg hej. Vi finns där under veckan och ser fram emot många bra samtal. I slutändan är det just där, i mötet och i engagemanget för hästens bästa, som ridsportens och våra hästars framtid formas.

Väl mött!

Fakta

Lär känna David Köster

Gör: Treating vet. för EuroHorse de senaste fem åren. Klinikchef på Distriktsveterinärernas mottagning i Vårgårda, där jag även jobbar kliniskt med framför allt häst.

Utbildning: Veterinär sedan 2011. Vidareutbildad inom hästtänder.

Övrigt: Ponnypappa med två ponnyer i familjen, Joe och Fancy. Två hundar och en katt finns också där hemma. Brinner för att utveckla vår verksamhet varje dag så vi på bästa sätt kan hjälpa våra djur och djurägare. 

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Det finns många bakterier, virus, svampar och andra smittsamma ämnen som kan drabba våra hästar. Smittoämnen kommer ofta in i ett stall eller en hästanläggning genom att det kommer en ny häst eller att man är ute på tävling och träning eller via besökare. Det förekommer tyvärr ibland även att hästar som varit på klinik eller djursjukhus har med sig en smitta hem därifrån. Egentligen innebär alla ställen där hästar från många olika anläggningar blandas en risk för att sprida smitta.

Vissa smittor, som till exempel Streptococcus zooepidemicus (kvarkaliknande sjukdom/falsk kvarka) finns normalt i miljön och är ofarlig men kan i vissa fall bli sjukdomsframkallande, till exempel om hästen av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Andra smittoämnen som hästens herpesvirus (EHV) eller hästens coronavirus (ECoV) kan ge allvarlig sjukdom på individnivå och leda till långtgående konsekvenser för en anläggning som långtidsisolering och spridning till andra avdelningar eller anläggningar.

En av grundprinciperna för smittskydd är att hästarna ska vara motståndskraftiga, här kan vi gå tillbaka så långt som en stressfri miljö, välbalanserad foderstat och motion till att vaccinera mot de sjukdomar som det finns godkända vaccin för. I dagsläget kan hästar vaccineras mot stelkramp, hästinfluensa, kvarka, herpesvirus, botulism.

En viktig rutin är att isolera nya hästar i tre veckor. De bör vara helt skilda från de andra hästarna, undvik både direkt och indirekt kontakt via till exempel personer eller utrustning. Det bästa är om olika personer kan hantera de isolerade hästarna och de friska hästarna.

Vad är då en smitta? Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är. Ibland har en häst i stallet varit lite hängig för ett par dagar sedan, och sen blir boxgrannen allvarligt sjuk i samma smitta med till exempel feber och diarré en knapp vecka senare. Symtom att hålla utkik efter är bland annat feber, hosta eller andra luftvägssymtom, vissa sjukdomar ger även diarré, men det är inte nödvändigtvis symtom på en smittsam sjukdom.

Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är.

Om ni har en sjuk häst med något av dessa symtom bör ni alltså isolera stallet i 21 dagar efter att de sista symtomen har avtagit. För ett par sjukdomar finns lagstiftning som styr detta, och även andra isoleringsrekommendationer. För kvarka rekommenderar SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, isolering i 4-6 veckor från sista symtom hos den sist sjuka hästen. För hästens coronavirus är rekommendationen 28 dagar. Din veterinär kan hjälpa till med isoleringsrekommendationer och vara ett stöd under denna tid.

Skulle en smitta drabba ditt stall eller hästanläggning bör du:

• Kontakta veterinär
• Informera om smittan – sätt till exempel skyltar på dörrarna, glöm inte att informera hovslagare, tränare och besökare.
• Isolera sjuka hästar så fort som möjligt, gärna i eget karantänstall.
• Tänk på att upprätthålla isoleringen även om hästarna vistas utomhus.
• Ha en tydlig gräns mellan rent och smittat område där klädbyte sker, använd skyddskläder och separat utrustning (grepar, skottkärror).
• Ha god hygien (tvätta händer, använd handsprit) även om du bara har hanterat till synes friska hästar.
• Om kläder, skor och utrustning trots allt måste användas i ett annat stall ska de tvättas i 60 grader och desinficeras innan.
• En grundregel är att luftburna smittor kan transporteras ca 50 meter.

Mycket kan göras för att förebygga och vara förberedd. Skulle smitta ta sig in på anläggningen eller i stallet är det bra att ha en plan, både för hur man ska hantera de sjuka hästarna, hur smittspridning ska minimeras eller i bästa fall stoppas, hur en isolering i stallet ska gå till och hur kommunikation till hästägare och besökare på anläggningen ska ske. Prata gärna om smittskydd tillsammans i stallet och med din veterinär.

Checklista för smittskydd

• Minska risken för att hästarna träffar på smittsamma sjukdomar. Stanna hemma om ni har tecken på sjukdom i stallet, undvik att vistas i stall eller ridhus där smittor finns.
• Om du måste vistas i ett stall med smitta är det viktigt att byta kläder, skor och tvätta händer innan du går in i ett nytt stall. Har du otur kan några viruspartiklar transporteras mellan smittade hästar på skor, i hår och så vidare. Korsa inte vägar med smittade/ej smittade transporter, ex smittat/ej smittade stall tömmer skottkärror på samma ställe
• Ingen utrustning får flyttas mellan stall, alla hästar har egen uppsättning utrustning, borstar, vattenhinkar.
• Var uppmärksam på hästens allmäntillstånd, om något avviker, ta tempen, håll koll och ta kontakt med veterinär för provtagning om du upplever hästen så sjuk att den behöver vård eller om du behöver rådgivning.
• Ha ett karantänstall och hagar för nya hästar där de får stå i 3 veckor innan de flyttas till det vanliga stallet. Under den här tiden är det mycket viktigt att man är noga med hygien och att man inte transporterar en potentiell smitta mellan olika stallavdelningar. Kontrollera temperatur på nyanlända hästar dagligen.
• Undvik transporter som blandar hästar från olika anläggningar.
• Ge hästarna ett skydd mot smitta med ett i grunden gott hälsotillstånd och vaccinationer.

Tips på vidare läsning

SVA – Smittskydd för häst
SVA – Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar
Hästsverige – Smittskydd, smittspridning och rutiner
SVA – Checklista om en smitta drabbar stallet

/Adam Rääf, Distriktsveterinärerna i Flyinge

Fakta

Lär känna Adam Rääf

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Flyinge sedan sex år.

Utbildning: Veterinärexamen från Köpenhamns universitet 2017.

Övrigt: Tycker hältor och ögonsjukdomar hos häst är extra intressant, men jobbar också som insatschef i Jordbruksverkets krisorganisation där vi bekämpar smittsamma djursjukdomar.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Fakta

Lär känna Linnéa Birgitsdotter

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Stenungssund, Specialistaspirant inom Hästens sjukdomar

Utbildning: Veterinärexamen år 2017 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. Internship ett år på Mälaren Hästklinik, Sigtuna. Hästodontolog.

Övrigt: Arbetat hos Distriktsveterinärerna i snart 4 år, dessförinnan på större hästklinik. Har ett specialintresse för tänder och är med i Distriktsveterinärernas tandgrupp för hästtänder. Har varit ”hästtjej” sedan barnsben men just nu finns bara två katter i hemmet för att kunna ha tid för småbarn, studier och jobb.

Expandera

Fölsäsongen närmar sig, och även om det för de flesta ston är ett tag kvar, står du kanske just nu och kikar på den allt större magen och funderar på vad det är för ett nytt litet liv som ska se världens ljus i stallet?

De allra flesta fölningar går bra, men tyvärr händer ibland det som vi alla fruktar, att förlossningen innebär allvarliga komplikationer för sto eller föl. Att plötsligt stå med ett moderlöst föl är en omvälvande situation för vilken djurägare som helst. Men det finns nya metoder som kan underlätta situationen.

Ett nyfött föl diar mycket ofta (i början upp till tio gånger per timme!) och är helt beroende av att få i sig råmjölk inom de första 12–24 timmarna för att bygga upp sitt immunförsvar. Visst går det att föda upp ett föl på flaska, men det kräver en enorm arbetsinsats, innebär stora kostnader och det finns dessutom en överhängande risk för beteendeproblem senare i livet, eftersom fölet saknar stoets naturliga uppfostran. För både fölet och dig som djurägare är det därför oftast bättre om fölet kan få en fostermamma – en så kallad amma.

Har man möjlighet är ett lakterande sto, till exempel ett som nyligen förlorat sitt eget föl eller precis avvant ett fjolårsföl, det bästa alternativet. I vissa fall går det även att hormonellt stimulera mjölkproduktion hos ston som inte nyligen har fölat. Det är oftast lite lättare att få stoet att acceptera fölet om hon någon gång haft ett eget föl. I Sverige finns Ammajouren, som hjälper till att förmedla kontakt mellan föl och tillgängliga ammor.

Att få ett sto att acceptera ett främmande föl är dock inte alltid enkelt, då det inte faller sig naturligt för ston att ta sig an ett okänt föl. Tidigare har man ofta använt olika former av tvång, som att fixera stoet, använda brems eller lugnande läkemedel tills hon accepterat fölet, vilket kan ta flera dagar. Andra metoder har handlat om att försöka dölja fölets doft genom att smörja in det med fostervatten, stoets svett eller till och med lägga på huden från det döda fölet.

I dag använder vi veterinärer allt oftare en mer skonsam metod, där vi försöker efterlikna kroppens egna hormonsignaler vid en förlossning. Behandlingen sker hemma i stallet och går till som följande; Sto och föl hålls först åtskilda. Stoet får smärtlindring och därefter ges prostaglandin, ett hormon som naturligt frisätts i samband med fölningen och utdrivningen av fostret.

Det har även setts på andra djurslag att hormonet i sig själv kan inducera modersbeteenden. Det ger som biverkning bland annat kraftig svettning, och den svetten används för att smörja in fölet så att dess doft maskeras. Prostaglandinet kan även ge övergående koliksymtom, och det är därför vi först ger smärtlindring.

Därefter ges oxytocin, ett hormon som är avgörande i den naturliga förlossningen, dels för kraftiga livmodersammandragningar vid fölningen, att stimulera mjölkproduktion och är väldigt viktigt för modersinstinkten. Några minuter efter sista injektionen får sto och föl mötas under lugna former och noggrann övervakning. Visar stoet intresse, nosar på fölet och börjar ”prata” med det, kan man försiktigt hjälpa fölet mot juvret. När behandlingen fungerar accepterar många ston fölet direkt – ett ögonblick som känns lika magiskt varje gång det sker!

Ibland behöver behandlingen upprepas två till tre gånger, och i vissa fall lyckas det tyvärr inte alls. Metoden kan även provas på ston som inte accepterar sitt eget föl, men då är chanserna ofta något sämre. Behandlingen är inte farlig och kan vara väl värd att prova, eftersom vinsten är så stor när den fungerar.

Kunskapen kring ammabehandling är fortfarande begränsad ur vetenskaplig synvinkel. Därför genomför vi på distriktsveterinärerna just nu en studie för att beskriva metoden som används i Sverige och utvärdera hur effektiv denna hormonella metod faktiskt är. Målet är att i framtiden eventuellt kunna förbättra behandlingen samt att ge fler föl chansen att växa upp med en mamma.

/Linnéa Birgitsdotter, Distriktsveterinärerna Stenungssund

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Att människor kan drabbas av astma känner många till, och de flesta av oss känner nog igen astma-inhalatorerna som man sätter i munnen och “puffar in” medicin med för att som astmatiker få lättare att andas. Faktum är, att astma även är vanligt bland våra hästar, och kan behandlas med inhalation på liknande sett. Miljön som våra hästar oftast lever i är dock en utmaning, eftersom både foder, strö och gamla stallbyggnader inte sällan innehåller partiklar som mögelsporer, damm, kvalster och annat som kan orsaka problem för känsliga luftvägar.

Astma är en kronisk inflammation i luftrören orsakad av överkänslighet mot ämnen som finns i luften. Historiskt har denna typ av inflammation hos hästar haft många olika namn (bronkit, RAO, IAD, COPD, kvickdrag) men idag samlas alla dessa diagnoser under rubriken Ekvin astma. De flesta hästar med astma har lindriga symtom så som enstaka host i början av ridpasset. Astma kan dock bli så pass allvarligt att hästen andas mycket tungt och har svårt att få in luft.

När man som veterinär misstänker astma består utredningen oftast av en allmän undersökning då man lyssnar extra noga på lungorna, endoskopi (kameraundersökning av luftvägarna) och ibland även sköljprov från lungorna.

Alla former av kameraundersökningar tycker jag personligen är väldigt roliga och spännande, och det finns många tillfällen då endoskopi eller gastroskopi (kameraundersökning av magsäcken) är viktiga delar i medicinska utredningar. På stationen där jag jobbar i Fjärdhundra har vi både endoskop och gastroskop, som vi använder flitigt både på vår hästklinik och ute i stallarna. Undersökningen är ofta uppskattad av djurägarna som kan “följa med” på skärmen och det blir väldigt tydligt och pedagogiskt. Hos hästar med astma kan man vid endoskopi se att svalget ser normalt ut, men att inflammation och slem från lungorna finns i luftstrupen.

När en häst har diagnosticerats med astma så finns olika varianter av medicinsk behandling. I regel kombineras en luftrörsvidgande medicin med en antiinflammatorisk medicin (kortison). Medicinerna kan både ges som injektioner, i foder/munnen eller med inhalator precis som för människa (men kopplad till en speciell mask). Det allra viktigaste för hästar med astma är dock att se över hästens närmiljö och försöka minska mängden partiklar från mögel, damm, kvalster etc. som hästen andas in. Får man till en tillräckligt bra miljö kan de flesta hästar med astma efter en behandlingskur fortsätta hålla sig symtomfria och även prestera på hög nivå.

Tips på hur du kan optimera hästens luftmiljö:

• Utfodra hästen med hösilage istället för torrhö, givetvis av god hygienisk kvalitet och fritt från mögel.
• Använd inte hönät utan låt hästen äta från marken. Dels minskar mängden partiklar i luften när hästen inte drar loss fodret, och så renas luftvägarna bättre när huvudet hålls lågt.
• Ha hästen ute så mycket som möjligt, gärna på bete/lösdrift eller i utebox. Om hästen behöver stå på stall så är det viktigt med god ventilation och att byggnaden är fri från mögel etc.
• Använd ett strömedel som dammar så lite som möjligt. Halm, även av god kvalitet, innehåller tyvärr som regel mest småpartiklar av de olika strömedlen medan t.ex. torv innehåller mer stora partiklar som fastnar redan i näshålan och inte tar sig ner till lungorna lika lätt.
• Undvik att sopa, ströa och mocka när hästen är i stallet eftersom små partiklar virvlar upp från golv och bäddar när detta görs. Undvik även att borsta hästar med mycket intorkad lera i pälsen inomhus.

Fakta

Lär känna Hillevi Hassler Wallin

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra

Utbildning: Legitimerad veterinär med examen 2021

Om mig: Hästnörd sedan barnsben och fyller dagarna med hästar både på jobbet och fritiden. Tycker att medicinska utredningar och hästtänder är de mest intressanta fallen på jobbet, och rider fälttävlan med min egen häst (som har astma!) på fritiden.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Vintern har kommit till hela landet, i söder med stora mängder snö, och här i norr, i Kalix, där jag jobbar, med en bitande ihållande kyla som periodvis kryper ner under -30 grader.

Idag är en sån där riktigt kall dag. Min dag började med ett besök i ett rengärde för utfärdande av ett officiellt intyg då renarna ska åka till renslakteriet en timme bort, på finska sidan av gränsen. Då behövs ett officiellt intyg innan renarna får transporteras. Under besöket kontrollerar jag att renarna inte visar några tecken på smittsam sjukdom och att de kan transporteras. Under besöket tar jag även några prover från renarnas ögon för att bidra till SVA:s forskningsprojekt om smittsamma orsaker till ögonproblem hos ren.

Dagens nästa besök är ett besök på en mjölkgård med månadsbesök för förebyggande djurhälsovård, gynekologisk undersökning av kor och avhorning av kalvar. Under tiden jag är där ringer det på beredskapen om en katt som är sjuk. Turligt nog befinner jag mig nära en av våra filialer och så även katten. Efter ett snabbt besök till filialen blir det ett stopp på vägen tillbaka för att vaccinera ett par hästar.

Arbetspasset fortsätter på kvällen med beredskap där en dålig hund kommer in för att utreda en akut uppkommen kräkning. Då är det viktigt att kolla att hunden inte har ätit något föremål som har fastnat i tarmen. Som tur är har den inte det. Röntgen, blodprov och lite behandling, sen får hunden åka hem.

Lite senare på beredskapspasset, mitt i natten, ringer det om en häst som är dålig i förstoppningskolik. Hela dagen har det varit -30 grader men bilen tuffar på. Hästen står i ett oisolerat utrymme och trots att hästen egentligen hade behövt dropp är det inte möjligt när det är såhär kallt. Det är svårt nog att få i en kanyl och hinna få i mediciner intravenöst i denna typ av kyla, även om jag försöker hålla medicinen varm.

Som tur är släpper koliken på den kramplösande medicinen. I ett blogginlägg före jul med min kollega Eva, ”Om din häst blir sjuk på vintern”, finns många bra tips på vad som är viktigt att tänka på när din häst blir sjuk på vintern. Det är helt avgörande och ibland skillnad på liv och död att kunna erbjuda hästen en uppvärmd yta där veterinären kan behandla sjuklingen.

Distriktsveterinärerna har ett brett uppdrag, där allt från smådjursverksamhet till fältverksamhet för livsmedelsproducerande djur och häst ingår. Vi har även ett viktigt uppdrag i bekämpning av utbrott av smittsamma sjukdomar, officiella intyg av djur och djurprodukter.

Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll.

Som veterinär inom Distriktsveterinärerna innebär det att du oftast behöver många strängar på din lyra och ha kompetens inom flera olika vitt skilda områden. Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll. Under Distriktsveterinärernas tak sitter en uppsjö av spetskompetenser inom olika områden, som stöttar alla kollegor ute i landet. Under beredskapen träffar vi dock alla patienter och här kan utmaningen bli att man även stöter på patienter och åkommor man inte är van vid.

Jag som huvudsakligen är fältveterinär har till exempel diagnosticerat och behandlat en korallfingergroda med bandmask-infektion under huden! Jag har även kört 15 mil enkel väg i snöstorm för att besiktiga en vedklyv (ja ni läste rätt) som skulle säljas till Norge och då behövde ett officiellt intyg.

Distriktsveterinärerna har som uppdrag att fungera under stränga väderförhållanden, och andra typer av samhällsstörningar, och det är något vi jobbar för att utveckla hela tiden. Jag, tillsammans med två andra kollegor på olika ställen i landet, ska under kommande år lägga delar av vår arbetstid för att jobba med att utveckla Distriktsveterinärernas civila krisberedskap.

Hur vi ska klara utmaningar som strömavbrott, vattenbrist, eller andra stora samhällsstörningar och bli en ännu mer robust verksamhet som likt nu kan nå ditt djur när det behöver oss!

/Maria Olsson, Distriktsveterinärerna Kalix

Fakta

Lär känna Maria Olsson

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Kalix.

Utbildning: Köpenhamns Universitet, examensår 2011. Efter utbildningen ett par års arbete på Öland med stordjursverksamhet och sedan vikariat på Distriktsveterinärerna i Kiruna. Sedan 2014 stationerad på Distriktsveterinärerna i Kalix.

Specialintresse: Förebyggande djurhälsovård inom mjölkproduktionen, djurslagssamordnare för djurslaget Ren, Civil beredskap.

Om mig: Bor utanför Kalix med sambo, två barn 3 och 6 år gamla, samt sju Siberian Huskies som jag kör hundspann med, och en huskatt som heter Tage.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Stallet är ofta en stimulerande miljö för en katt. Liggande högt upp på en halmbal i ett hörn har katten koll på allt som händer i stallet inklusive mushålet nere vid golvet. Eller så ligger den ihoprullad till en spinnande boll bland täckena i sadelkammaren.

En katt har mycket att tillföra både två- och fyrbenta i stallet. Men det finns några saker som är bra att ha lite extra koll på för att stallets mysigaste livsnjutare ska få ett långt och friskt liv.

Råttgift

Katter är känsliga för mus- och råttgift. Det är sällan katten äter själva giftet men de kan mycket väl äta en mus som har giftet i kroppen. Gift med ämnet alfakloralos är farligast för katter, som kan bli mycket sjuka, vingliga, krampa och få låg kroppstemperatur. Tyvärr finns inget motgift mot alfakloralos men understödjande behandling hos veterinär är nödvändigt och kan vara livräddande.

Mot förgiftning med råttgift innehållande warfarin finns motgift. Men det bästa är att helt undvika mus- och råttgift om du har katt i stallet. Dessutom brukar det inte behövas om katten gör sitt jobb.

Avmaskning

Innekatter behöver sällan avmaskas men katter som vistas ute och jagar får i sig mask från sina bytesdjur och behöver avmaskas regelbundet. Tydliga tecken på att katten har mask är om katten kräks och det syns mask i det som kommer upp, eller i kattens avföring eller i pälsen runt ändtarmsöppningen.

Om katten hostar eller pälsen blir glanslös kan det också vara ett tecken på mask. Det är dock viktigt att du kontaktar veterinär om din katt har olika symtom på sjukdom.

ID-märkning och ansvar

Katter i Sverige ska enligt lag vara ID-märkta och registrerade med en ägare i Jordbruksverkets kattregister. Se till att det är tydligt i stallet vem som äger katten och därmed har ansvaret för den och kan fatta brådskande och viktiga beslut vid behov.

Kastration eller p-piller

I lagen står också att katter ska hindras från att föröka sig okontrollerat. Det bästa, enklaste och vanligaste sättet är att kastrera både hankatter och honkatter vilket fungerar utmärkt. Ett alternativ, om man vill kunna få kattungar i framtiden, är att under en period ge honkatten p-piller. Det är dock ingen långtidslösning på grund av risken för biverkningar. Det är i så fall viktigt att ha en rutin för vem som ger p-pillren och när så att det inte dyker upp en överraskning i stallet. 

Vaccination

När du hämtar en kattunge bör den vara grundvaccinerad mot kattsnuva och kattpest. Grundvaccinationen är två sprutor med några veckors mellanrum. Rekommendationen för alla utekatter som kommer i kontakt med andra katter är därefter att vaccinera på nytt varje år.

Päls och omvårdnad

Ett tips är att välja en korthårig katt till stallet. Den korthåriga pälsen kan katten sköta själv medan det lätt bildas tovor i en långhårig kattpäls. Se till att någon i stallet kollar till katten varje dag och ser att den har en sund päls, ett bra hull, fina tänder och verkar frisk och välmående.

Checklista

• Se till att alla vet vem som är ansvarig för katten och att det finns kontaktuppgifter till personen i fråga.
• Se till att katten är registrerad och hindrad från att föröka sig okontrollerat.
• Ordna rutiner för att se till att katten får daglig tillsyn, friskt vatten och mat i lagom mängd.
• Ordna bra liggplatser där katten kan vila i fred, gärna varmt, avskilt och upphöjt.
• Ha en plan för avmaskning, vaccination och veterinärvårdsförsäkring om det är aktuellt.
• Ha gärna kontaktuppgifter till stallkattens veterinär tillgängligt.

Fakta

Lär känna Johanna Löthman

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Gävle och Överveterinär smådjur för hela Distriktsveterinärerna.

Utbildning: Legitimerad veterinär med examen 2006.

Om mig: Jag jobbar med alla djurslag men mest med hund och katt. Jag gillar kirurgi eftersom det ofta ger snabb bättring för patienten men uppskattar också variationen av fall jag träffar som distriktsveterinär. Mina jaktgoldens upptar det mesta av min fritid. Jag gillar friluftsliv och har som mål att besöka alla nationalparker i Sverige.

Expandera

/Johanna Löthman, Distriktsveterinärerna

I år, 2026, är det hästens år. Hästen symboliserar energi, rörelse och livsglädje enligt den kinesiska almanackan.

Det är eviga värden som hästen alltid har burit genom historien. Men som vi i vår moderna värld ibland tappar bort någonstans mellan fyrkantiga hagar, fyrkantiga scheman och fyrkantiga ridhus. På stäppen fanns inte så många fyrkanter. Men det fanns ett flöde, en puls, årstider och en rytm. 

Människan tämjde hästen för ungefär 5000 år sedan, och det är ganska sent. Senare än hunden, katten, höns, kor, får och grisar som vi distriktsveterinärer också behandlar. Och det finns teorier om att hästen kanske hade varit utdöd idag på grund av jakt om inte människan insett vilken nytta hästen kunde göra för oss genom ett samarbete. Och sen hjälpte hästen oss att övervinna världen.

En vanlig förklaring till varför hästen blir sjuk är att den helt enkelt fortfarande är gjord för att leva på stäppen. Det återkommer som förklaring bakom många sjukdomar som drabbar våra hästar, från fång till magsår och hältor. Det finns många olika sätt att ha häst på idag och det är lätt att kritisera. Hästar är överbeskyddade eller ovårdade, har belastningsskador eller är överviktiga. Det är lätt att hitta fel. 

Hästens år är ett år med stor potential för utveckling enligt den kinesiska almanackan. Tänk om hästens år kan vara ett avstamp för hästvälfärden? Där hästens behov, så som den är, får stå i centrum. 

/ Distriktsveterinärerna

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Sitter och läser den klassiska dikten Tomten som skrevs 1881 där gårdstomtens grubblande över livets gåta har blivit en vacker och tankeväckande koppling mellan julen nu och då i ett Sverige där hästens roll och vardag har förändrats mycket. I dikten njuter Pållen av sin vila och drömmer en krubba fylld med färsk klöver.  

Visste du att den första skolan för veterinärer grundades i Sverige 1775? Det är 250 år sedan i år, mer än 100 år innan dikten skrevs. Peter Hernqvist, den svenska veterinärmedicinens fader, skickades till Paris av Carl von Linné mitt under härjande boskapspest för att utbilda sig och sen komma tillbaka till Sverige och inrätta en veterinärskola. Den främsta anledningen var att förhindra svält hos befolkningen. Något som en dag som idag kanske känns långt borta med uppätet julbord och kanske en och annan julgodis för mycket i magen.

Vi på Distriktsveterinärerna firar även 30 år som organisation i år. Men distriktsveterinärer har naturligtvis funnits mycket längre än 30 år. En riktigt God Jul önskar vi till dig och dina hästar! Vi hoppas att ni får en fridfull jul och inte behöver oss. Men om ni gör det, så finns vi här.

/Distriktsveterinärerna

Kan man forska som distriktsveterinär? Det handlar väl mest om att bota akut sjuka djur och remittera de mer avancerade utredningarna till klinik?

Vissa diagnoser kan utredas bättre på klinik eller sjukhus, av specialister inom specifika ämnesområden och med avancerad teknik som inte är praktiskt möjlig att ha i fältverksamhet. MEN, visste ni att det faktiskt finns många områden där vår expertis och vår fältmässiga verksamhet faktiskt kan gynna utredningen och patienten?

Fång är en av de största välfärdssjukdomarna våra hästar drabbas av och vi veterinärer som jobbar i fält är de som allra oftast träffar de här patienterna, såväl i akutskedet som vid uppföljande besök, då hästarna inte ska transporteras under pågående fång.

Den allra största delen av de hästar som drabbas av fång har en endokrin (hormonell) orsak till att de blir sjuka. Vanligast är att de lider av ekvint metabolt syndrom (EMS) och som följd av förhöjda insulinnivåer efter foderintag har en klart ökad risk för fång.

I första hand är det foderåtgärder som krävs för dessa patienter, men i vissa fall är hästarna så sjuka att det inte räcker med ett bra grovfoder med låga sockervärden för att de ska få ner sitt insulinsvar tillräckligt. De hästarna kan, under rätt förutsättningar, bli hjälpta av medicinsk behandling. Medicinen, som har det krångliga namnet canagliflozin, ökar utsöndringen av socker i urinen och används på människor med diabetes.

Vi har tidigare bloggat om vårt samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) när det gäller att utreda och behandla de hästar som är väldigt sjuka i sin EMS och här händer det grejer! Forskargruppen på SLU är världsledande inom forskning om EMS och insulindysreglering och det är en ära att de har inkluderat oss i det här viktiga arbetet. Men, ska man vara lite kaxig så hade det faktiskt inte gått utan oss…

Vi på Distriktsveterinärerna har påbörjat behandling med canagliflozin på EMS-sjuka hästar runt om i Sverige sedan november 2023. I nuläget behandlas långt över 100 hästar totalt inom studiens ramar. Inför att behandlingen startas genomgår hästen två belastningstest hemmavid, ett på glykossirap och därefter ett på sitt grovfoder, för att se om de är så sjuka att de behöver medicin.

Fakta

Lär känna Moa Hällbom

Gör: Leg veterinär och specialistaspirant inom hästens sjukdomar hos Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Specialintressen: Endokrinologi och vård av den gamla hästen

Expandera

Alla hästar mäts med viktmåttband och vi uppskattar deras fettansättningar och hull. Då medicinen också kan påverka lever och blodfetter tas även blodprov för mätning av dessa värden. Efter tre veckors behandling görs samma typ av provtagning och bedömning för att se hur hästen svarat på behandlingen. Hästarna följs därefter upp kontinuerligt av oss, hemma i stallet, under fortsatt behandling, så vi ser att allt fortsätter att gå bra.

All information som samlas in från dessa patienter utgör en viktig grund i forskningen. Jag har som en del av min specialistutbildning inom hästens sjukdomar studerat 70 av dessa hästars svar på de första tre veckornas behandling, en stor samling patienter!

När det handlar om hästforskning är det nämligen ofta svårt att ha så stora grupper, och framför allt att få en studie där man redan innan man börjar forskningsprojektet sätter klara ramar för vilka hästar som får vara med och hur de ska följas upp (en så kallad prospektiv studie).

Det här ger oss helt enkelt de bästa förutsättningarna för att utreda om den här nya behandlingen har effekt. Inom forskningen tittar man ofta tillbaka på behandlingseffekten av läkemedel (retrospektiva studier) och då skiljer det sig ofta väldigt mycket mellan olika hästar gällande exempelvis hur och när man har provtagit och vilka doser man behandlat med.

Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg!

I och med samarbetet med forskningen vid SLU har vi tillsammans börjat komma så mycket längre med de här svårt sjuka patienterna. Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg! Jag kan inte avslöja för mycket resultat från studien än, men redan nu ser vi en mycket bra behandlingseffekt. Viktigt är dock att hästarna kräver noga övervakning kontinuerligt under medicineringens gång.

Det här har för min egen del resulterat i att jag, tillsammans med forskningsgruppen på SLU med professor Johan Bröjer i spetsen, har skrivit en vetenskaplig artikel utifrån de resultat vi sett på tre veckors behandling med canagliflozin. Forskningen har blivit internationellt uppmärksammad och i november bar det av till Liverpool för presentation på European College of Equine Internal Medicine ECEIM. Inte något en distriktare (och småbarnsmamma) gör varje dag!

Så jo, man kan forska som distriktsveterinär, i praktiken är vi över 60 veterinärer som gör det inom organisationen. För forskning är inte bara att skriva, forskningen sker dagligen hemma i stallarna med datainsamling och övervakning. Allt med syfte att öka hästvälfärden.

/Moa Hällbom, Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Hoppas du också på en vit jul? Även om stora delar av Sverige fortfarande har leriga hagar står vintern för dörren och trots stora skillnader från norr till söder så brukar alla få ett par perioder med temperaturer stabilt under nollan varje vinter.

Här i Dalarna där jag jobbar brukar vi få ordentlig vinter. Är du beredd om din häst blir sjuk i kyla och mörker, då allting är mera utmanande?

Här kommer några tips som jag och mina kollegor har samlat på oss i samband med sjukbesök under vintern:

• Belysning – se gärna till att det finns extra belysning. Till exempel en arbetslampa eller en pannlampa. Eller både ock om det är mörkt där hästen står.
• Varmt vatten – om man inte har tillgång till varmvatten i stallet kan en vattenkokare underlätta. Eller ta med en dunk eller termos med varmt vatten hemifrån. Varmvatten kan behövas för att sonda i hästen ljummet vatten till magen, värma droppåsar och tvätta händer.
• Värme – med en värmefläkt kan man tillföra värme i stallet eller behandlingsboxen. Om hästen är sjuk har den svårt att hålla värmen som vanligt. Värme gör också att läkemedel och vätska för dropp inte fryser. Det kan ta flera timmar att ge hästen dropp genom en tunn droppslang. Värmen ger också en bättre miljö för dig medan du tar hand om din häst och för veterinären som behöver jobba i plasthandskar med tanke på hygienen.
• Behandlingsbox – om du har lösdrift, se till att ha tillgång till en behandlingsbox där hästen kan tas in för behandling, vila, och koll hur den äter och dricker. Kissar och bajsar den normalt? Om ett eget stall inte finns behöver man ha en plan. Kanske ligghallen kan stängas till, men var ska de andra hästarna få skydd då? Eller ordna en utebox som går att stänga igen och som vid behov kan värmas upp, eller kanske en granne har något utrymme nära? Tänk på att ha en rutin att träna hästen på att gå in och vara där en stund så den accepterar att vara där om den blir sjuk. Utrymmet behöver vara begränsat och anpassat så att en häst kan gå lös på ett säkert sätt även då den är orolig och till exempel har ont i magen.

Tipsen kan verka banala, men de är helt avgörande en natt då temperaturen faller till -25 grader för att kunna behandla till exempel en kolikhäst med dropp.

Förbered dig för det värsta, tro och hoppas på det bästa, och passa på och njut av de fina vinterdagarna som kommer!

Fakta

Lär känna Eva Tujulin

Gör: Arbetar sedan 1999 på Distriktsveterinärerna i Mora, mest med stordjur, men även smådjur och med beredskap – jag gillar blandningen med olika djurslag.

Utbildning: 1993 färdig veterinär, 1999 veterinärmedicine doktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Om mig: Bor i Mora med sambo och två hundar, har tre utflugna barn. Är hästtjej från början och håller på med fågelhund, skidor, kyrkbåtsrodd och trädgård numera.

Expandera

/Eva Tujulin, veterinär

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

”Jag tror att min häst har en kolikkänning så jag skulle bara vilja rådfråga lite”

Vad är egentligen en kolikkänning? När blir det en ”riktig” kolik? Kolik är en av de vanligaste diagnoserna vi sätter – fast egentligen är det ingen diagnos utan ett symtom.

Fakta

Lär känna Jessica Olsson

Gör: Arbetar sedan 2008 på Distriktsveterinärerna i Falköping, mest med stora djur. Inriktad på mjölkkor som är det vi har mest av i Falköping, men uppskattar blandningen det innebär att ha beredskap och aldrig veta vad som ska hända.

Utbildning: Färdig veterinär 2008 vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Om mig: Bor tillsammans med sambo och två barn på en gård där vi är deltidsbönder med 100 tackor plus hund, katt och höns. Hästtjej från början men träffar numera bara hästar i jobbet, i väntan på att tiden ska räcka till för fler djur på gården. 

Expandera

Kolik betyder helt enkelt ont i magen. Det kan ha många orsaker och yttrar sig på vitt skilda sätt. Samma typ av problem kan dessutom se väldigt olika ut beroende på vilken individ som drabbas. Kallblod och ponnyer, för att inte tala om islandshästar, är generellt mer smärttåliga och visar inte symtom lika tydligt som till exempel fullblod.

Det gör att även den noggrannaste av hästägare kan missa tecknen på att något är fel hos en shettis, samtidigt som man kan tro att ett lindrigt fall av kolik på en arab är jätteallvarligt.

Ibland får vi samtal för rådfrågning angående kolik av djurägare som är osäkra på om hästen är tillräckligt påverkad för att behöva ett besök. Samtidigt har djurägaren valt att kontakta en veterinär. Min erfarenhet är att dessa fall nästan alltid leder till ett besök förr eller senare – och förr kommer att vara bättre för alla.

Med tidig behandling slipper hästen ha ont lika länge. Det innebär självklart en bättre välfärd men också oftast att den är enklare att undersöka och behandla, samt att chansen att den blir bra på första behandlingen ökar.

Det är inte fel att testa en kort stunds longering eller rask promenad om hästen inte är för dålig, men om det inte hjälpt på en liten stund är det dags att kontakta veterinär. Det är dock viktigt att inte trötta ut hästen, det gör inget om den lägger sig i boxen för att vila.

Under den kalla årstiden ökar mängden kolikfall rejält. Du kan minska risken för kolik genom att erbjuda hästen fri tillgång till vatten, gärna tempererat. En del hästar är dåliga på att dricka och då kan man ibland lura i dem extra vätska genom att blötlägga kraftfodret.

Att erbjuda vatten i kar eller hink gör att de dricker bättre än i vattenkopp och dessutom är det lättare att se om de druckit som de brukar. Höga kraftfodergivor, stress och tvära foderbyten kan öka risken för kolik. Hästar med upprepade kolikanfall kan även ha magsår. 

I behandling av kolik ingår vissa standardmoment som nästan alltid utförs. Man kan dock behöva anpassa undersökningen både av säkerhetsskäl och av andra anledningar. Det går till exempel inte att rektalisera föl eller små ponnyer. Ibland kan rektalisering och tempning inte utföras av säkerhetsskäl på hästar som är väldigt smärtpåverkade eller ovana vid hantering. Vi ger ofta lugnande medel för att kunna undersöka hästen på ett skonsammare sätt och det innebär också en viss smärtlindring.

Medan du väntar på veterinären, förbered gärna ett bord att ställa saker på och tillgång till ljummet vatten. Finns det bara kallvatten i stallet kan en vattenkokare vara en bra investering.

Kom ihåg:

• Lita på magkänslan när du tror att något är fel, du känner din häst bättre än veterinären!
• Tempa hästen regelbundet, både för att veta normal temp och för att den ska vara van vid det
• Ta reda på telefonnummer till veterinär som nås dygnet runt innan det är skarpt läge. Fundera igenom i förväg om du kommer att vilja åka in med hästen till klinik om det skulle bli aktuellt. När veterinär väl är på plats kan det behövas snabba och ibland svåra beslut.
• Var försiktig vid hantering av hästar med kolik! Smärtan kan göra den snällaste häst oberäknelig. Vi på Distriktsveterinärerna har alltid hjälm när vi arbetar med hästar. 

Kolik kan visa sig som dramatiska symtom men många gånger är behandling i fält framgångsrik. Även om varje fall är unikt har de alla det gemensamt att vi veterinärer blir lika glada och lättade som hästägaren när en häst som haft jätteont äntligen kan slappna av och bli sig själv igen!

/Jessica Olsson, veterinär

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Skogsbränder 2014, torka 2018, översvämningar 2024, strömavbrott och vattenbrist. Listan på kriser, naturkatastrofer och olyckor som är svåra att planera inför kan göras lång. Genom att öka din beredskap kan du bättre hantera det oförutsägbara. 

Att vara förberedd och påläst kan vara till stor hjälp om en oväntad händelse inträffar. Det finns ett annat lugn om man har tänkt igenom innan och vet lite grann vad man ska göra. Det gör ofta att man kan hantera situationen lite bättre.

Jag heter Adam Rääf och är veterinär på Distriktsveterinärerna i Flyinge. En del av mitt arbete är att vara insatschef i Jordbruksverkets krisorganisation. Mitt senaste uppdrag som insatschef var vid ett utbrott av fågelinfluensa hos en större fjäderfäproducent i södra Sverige.

Men som distriktsveterinär arbetar jag även med kriser varje dag – man vet aldrig vad som ringer in under dagen. Och alla kriser är individuella och måste hanteras på sitt eget sätt. I det här inlägget kommer jag ta upp några saker som du som hästägare kan tänka igenom på förhand för att vara mer förberedd om det uppstår en kris. 

Stallpärm: Ha en stallpärm med checklistor, information om hästarna, hästarnas pass, kontaktuppgifter till veterinär, foderproducenter, markägare och grannar och ha djuren registrerade i Jordbruksverkets databas. Ha gärna märkningar på grimmor med dina kontaktuppgifter, och sätt upp dina kontaktuppgifter vid hagarna där hästarna går.

Vatten: Finns det ett alternativt sätt att skaffa och lagra vatten? Till exempel handpump från brunn eller en naturlig källa? En 500 kg tung häst har ett dagsbehov av ca 25 liter vatten/dag. Vätskebehovet ökar även vid högre temperaturer, träning eller digivning. 

Foder: Se till att alltid ha ett lager med extra foder hemma, både grovfoder och kraftfoder. Lusern kan i nödfall utgöra en ganska stor del av den dagliga grovfodergivan. Historiskt har även halm, vass och sly använts för att dryga ut foderstaten. Det är viktigt att ta reda på hur mycket foder ens häst behöver. Speciellt vid tillfällen av foderbrist är det viktigt att inte överutfodra sina hästar. Överviktiga hästar är något som vi ser mer och mer idag.

Elektricitet: Om elen försvinner är det många funktioner i stallet som faller bort. Tänk igenom hur vardagen i stallet ska fungera vid ett strömavbrott. Vid ett längre elavbrott kommer även telenätet att sluta fungera. Om man behöver komma i kontakt med en veterinär kan man bli tvungen att köra till kliniken för att meddela detta. 

Bränsle: Ha bränsle i tanken och kanske en eller ett par extra dunkar om du måste köra längre sträckor med transport. Olika typer av händelser, som brand i terräng eller extremväder, kan leda till att du rekommenderas antingen att evakuera djuren eller stalla in dem. Om möjlighet till installning eller en säker plats att evakuera till inte finns kan det också bli aktuellt att släppa djuren i en stor hage.

Transport: Har du möjlighet att snabbt få tag på en transport för att flytta djuren till en säker plats? Vart kan du flytta djuren och hur tar du dig dit, ha flera vägval ifall någon väg är avstängd. Hur ska du prioritera om du inte kan flytta alla djur samtidigt? Hur löser du tillsyn, foder och vatten om några hästar måste lämnas kvar? Det är en fördel om hästarna är vana att vistas på lösdrift. 

Avlivning: Har man inte möjlighet att varken ta med eller lämna kvar sina djur, kan det bästa ur djurskyddssynpunkt vara att avliva dem. I stallpärmen bör det finnas kontaktuppgifter till personer som veterinär, lantbrukare eller jägare.

Kunskap är gratis och att ansvaret för djurens välfärd faller på verksamhetsutövaren och djurhållaren. Samarbeta i stallet och med prata gärna med grannarna om beredskapsfrågorna. 

Kom ihåg att i en kris eller nödsituation är vår vilja att hjälpa varandra vår största tillgång!