En av de bästa dagarna

Jag och mamma började morgonen med lite frukost för att sen åka till flygplatsen. Framme på flygplatsen så checkade vi in och satte oss på planet mot Stockholm för att snabbt där byta flyg mot Göteborg. När vi kom fram till Göteborg så åkte vi taxi till Scandinavium och vi hann bara kliva av taxin utanför så såg vi Roffe, kändes lite pirrigt att se han så nära när man inte var förberedd åsså är det ju ROFFE!

Sen så gick vi till ackrediteringen för att fota mig och hämta ett band som jag skulle ha runt halsen för att kunna komma in på alla olika ställen… Lotta Björe kom och hämtade mig och hon visade mig runt lite bland annat pressrummet, där satt det typ 100 journalister från hela världen och skrev vid datorer. De skrev artiklar om vad som hände under Scandinavium.

Efter vi varit i pressrummer så gick vi till ryttarläktaren och där fick jag träffa Roffes mamma som satt och kollade på när de höll på att bygga om till dressyren, hon var jättetrevlig och snäll. Lotta presenterade mig för henne och berättade att jag var Ridsports stipendiat.

Vi hann inte prata så mycket mer för Lotta hade lite bråttom för hon skulle göra sig fin inför tv sändningen som snart skulle börja. Hon visade mig också framhoppningen som just då var helt tom. Lotta följde mig till mamma för att jag skulle var med henne en stund tills Sylve skulle möta upp mig.

Vi gick runt på mässan och shoppade lite såklart, det var hur stort som helst och hur mycket människor som helst. Vissa av montrarna orkade man inte ens gå in i för att det var så mycket folk, ”Börjes i Tingsryd” släppte in folk i omgångar i sin monter så den fick man stå och köa till.

Jag fyndade två stycken innetäcken till Appe och Grace, ett par ridbyxor och lite smått och gott. Extra kul var att jag äntligen fick träffa Olivia en kompis som jag lärde känna hemma hos Emma Emanuelsson förra sommaren när jag var där och tränade. Det var verkligen jättekul att träffa henne igen, vi har försökt att få träffas flera gånger efter lägret men det går så dåligt med flyg mellan oss så det har inte gått att lösa. Olivia bor i Värnamo i Småland så då måste man byta flyg i så fall flera gånger men nu fick vi ju träffas och så hann vi äta lunch tillsammans och gå runt på mässan lite.

Sen kom Sylve och hämtade mig, han hade med sig en tjej som hette Esther från England. Sylve berättade att hon var här och jobbade som mental coach till några av Sveriges ryttare nu när de ska tävla. Lena Särnholm från tidningen Ridsport följde också med och hon hade också med sig en fotograf som tog en massa bilder. Vi började med att gå banan till 1,45-hoppningen, det var hur kul som helst. Roffe kom dit så jag fick gå banan med honom också.

Efteråt gick jag och Sylve själva upp till ”Vippen” ett rum för alla som tävlar, hästskötare och hästägare. Där kan de vila , fika, äta och dricka om de vill. Jag och Sylve åt middag där och vi satt där typ ett år kändes det som för Sylve pratade med folk heeeela tiden… Jag tror Sylve känner alla människor. Men han presenterade mig för alla så det tyckte jag var kul! Där träffade jag bland andra han som tävlar för Norge, som jag nu har jag glömt vad han heter. Vi såg hela klassen från fönstret i vippen.

Sen så gick vi ner och gick banan inför nästa klass; Grand Prix! Då fick jag träffa Roffe lite mer och även Lisen Bratt Fredricson. Roffe gratulerade mig till stipendiet och jag hade tänkt ställa några frågor till honom men jag ville inte störa honom heller för att han skulle få koncentrera sig på banan.

Hindrena kändes jättehöga men banan kändes mycket mycket mindre än vad det ser ut att vara på TV. Det kändes så himla overkligt att lilla jag gick där! Sen gick jag och Sylve till framhoppningen för att kolla när ryttarna red fram. Jag kollade mycket på Roffe och på Emma Emanuelsson också såklart.

Jag reagerade faktiskt på att de hoppade väldigt många gånger på den höjden de skulle tävla på inne på banan, alltså maxat. Själv är jag alltid lite försiktig och hoppar fram väldigt lite för att spara på mina ponnysar innan jag ska in men de hoppar maxat för att deras hästar verkligen ska få in höjden i kroppen. Det jag också tänkte på att det var typ alla ryttare i hela klassen där inne samtidigt !!! Men ändå var det bra ordning.

Sen gick vi in och ställde oss längst fram vid in och utsläpp för att titta! Jag tyckte det var extra nervöst när Roffe och Emma red. Sylve försökte nog vara lite cool men jag tror han var också lite nervös ibland Joch så fort någon svensk hade ridit klart så följde vi med ut från banan. Sylve frågade om de var nöjda och om de tyckte att de kändes bra. Direkt alla ekipage kom ut så fick de gå till en kontroll där de kollade så att de inte hade stoppat grus innanför benskydden.

Det var verkligen en dröm att få var med backstage en dröm som man bara kanske får en gång i livet . Och nu hade jag ju extra tur att få vara med när det var världscupen och som dessutom gjorde att hela tävlingen blev ännu större. För att fortsätta min dröm så hoppas jag att jag en dag ska få vara med och rida där, på Scandinavium så det är bara att åka hem och fortsätta träna ta med mig all inspiration jag fått och tävla vidare så kanske…kanske även denna dröm blir sann!

Jag och Sylve sa hejdå till varandra när tävlingarna var slut klockan 23 och jag och mamma åkte till hotellet och sov….

Gissa om jag var trött, men världens lyckligaste tjej som sedan åkte hem till Umeå med massor av ny inspiration och jättesugen på att rida och tävla såklart!

Hej från Linn!