Vilken vecka!

Det är jättekul att kunna sitta och rida samtidigt som Knytkalasert pågår i ridhuset. Man hör vad Kyra säger och kan kasta ett öga på vad resultatet av det hon säger blir. Man kan lugnt säga att ögat njuter! 🙂 

I torsdags var det dags för den första av två träningsdagar i hoppning med landslaget. Före avfärd passade jag på att rida ett dressyrpass på morgonen med Quickie. Annica Westerberg kom hem till oss för att trimma med Tove och hennes hästar, och eftersom Quickie inte fick följa med på landslagsträningen tyckte jag att det var jättebra att få en genomkörare med Annica. 

Annica har varit borta på semester och hämtat lite nya krafter, och det märktes! Hon var i sitt esse, och träningen med Quickie var helt fantastisk! Det är så fascinerande hur hon kan ändra på så små detaljer som gör så stor skillnad! Superkul, och det som kan tänkas vara svårt känns helt plötsligt så naturligt och enkelt! 

När träningen var klar, lastade jag Gaston och Pix för att köra ner till Tygelsjö och Maria Gretzers anläggning. 

Första dagen bjöd på gymnastiserande övningar med fokus på smidighet och lösgjordhet hela tiden – före, under och efter språnget. Vi jobbade mycket med att verkligen få hästarna runt skänklarna, och att jobba genom hela svängarna och de böjda spåren. 

Ibland när vi ska göra sådana övningar med Maria, kan det se väldigt simpelt ut med hindermaterialet. Man ska dock inte låta sig luras, för hon har ALLTID en svår och utstuderad övning med det som står framställt, så även denna gången. 

Jag slet som ett djur, och då menar jag inte slet i djuren, utan kämpade verkligen med att få till den smidigheten, aktiviteten i galoppen, mjukheten i rygg och hals och samtidigt bärigheten hela vägen bakifrån och fram. SAMTIDIGT som vi skulle hoppa hinder och vara noggranna med vägarna. Fysiskt blev jag inte så trött – ridkondisen är riktigt bra, men psykiskt blir man lite avslagen efter en timme och 15 minuter hård duvning av tankeverksamheten! 

Nåja, det var absolut värt allt slit, Pix blev superfin, och det kändes riktigt bra inför nästa dag. Direkt efter Pix pass skulle Gaston få jobbas igenom. Ytterligare ett pass med noggrannhet och precision, och nu började hjärnan bli lite seg. Gaston var lite mer laddad och fick jobba på lite längre än Pix innan han till slut kom igenom och blev superfin han med. 

Efter att ha samlat ihop mina grejer och lastat upp hästarna på lastbilen igen, var det dags för lite fika och kika på mina landslagskollegor som drillades lika hårt. Mycket inspirerande att se alla jobba. Alla är så himla ambitiösa och seriösa i sitt jobb, och det ger verkligen en boost att se hur de kämpar och vilka resultat det ger!! 

När sista gruppen fick sin duvning körde jag hem hästarna igen, duschade och bytte om, och körde ner till Höllviken för att möta upp de andra på en av pubarna för att äta en gemensam middag. Fantastiskt god mat och superstämning !

Vid 22.30 var det dags att styra kosan hemåt för att orka med nästa dags träningar!

På fredagen åkte vi till Hagahill i Vellinge – en hästby som är uppbyggd av Jan Telde, Minna Teldes far. Där skulle vi hoppa bana i deras nya ridhus på 30×90 meter, och hoppa fram innan lite som om det vore tävling. 

Pix var först ut, och kändes superfin på framhoppningen. Enbart bra språng, och inne på banan fortsatte det i samma stil. Det var första gången jag hoppade en riktig bana med henne, och det kändes hur lätt som helst! En felfri runda, supernöjd ryttare, och supernöjd tränare. Det var bara att klappa om Pix och ställa in henne i lastbilen igen. 

Gaston fortsatte i samma stil. Riktigt bra på framridningen och framhoppningen, och även han en felfri runda! Kändes riktigt härligt, eftersom hoppningen har varit min och Gastons stötesten tidigare. Kanske kan vi nu få till en vändning ? 

Ritterna filmades, och efter att vi var klara hade vi en liten teoriomgång uppe i cafeterian, där vi tittade på våra ritter och analyserade dem. De som hade fått hoppa två rundor eller ta om något fick möjligheten att se hur skillnaden blev, och det var även riktigt bra träning för mitt eget öga att titta och se skillnaderna på runda A och B. Mycket inspirerande och lärorikt!

På vägen hem var jag sedan mycket upprymd och bara bubblade av inspiration och motivation! Att få se så mycket bra ridning, få fyra helt fantastiska ridpass, och lära mig så mycket på våra teoriomgångar var verkligen en riktig boost!!

Nu hoppas jag att jag ska kunna behålla den här ridningen i morgon när Gaston och Quickie ska iväg på hopptävling. Jag är i alla fall laddad till tusen, och lastbilen är packad o klar! 

Det var allt för denna gången!

Vi hörs igen! 

CIAO!! // Hannes