Går aveln framåt eller bakåt kan man undra när man läser om SWB:s nya projektgrupp ”SWB Ridhäst”.
Jag tror att jag kan tala för de flesta uppfödare här i landet att hälsosamma hästar med bra temperament och ridbarhet är första prioritering när det kommer till avel. För vad ska vi med avkommorna till om de inte går att hantera och ännu mindre rida på?
Dyra hagsmycken som bara kostar pengar. Jag har svårt att tro att det finns nån uppfödare som aktivt väljer att avla på hästar med ärftliga defekter och med ett temperament som gör hästen obrukbar.
Som uppfödare har man ett ansvar att försöka producera hästar åt ryttarna – oavsett nivå. Det arbetet vi gör ska underlätta för ryttarnas kommande arbete. De ska vara lättlärda, ridbara, positiva – ja, trevliga hästar helt enkelt. Sen finns det såklart hästar som är mindre lämpade åt nybörjare. Men här tror jag att det är viktigt att avel, framförallt stamtavlor, ingår i allmänbildningen hos alla ryttare som tänker köpa häst – oavsett om man rider på LB-nivå eller på Grand Prix-nivå. Som uppfödare så känner man oftast till att vissa stamtavlor ger bättre eller sämre psyke och genom bättre kunskap hos ryttarna så får man också bättre insikt när man letar häst.
Många yngre vill ha flashiga hästar. Sådana hästar man ser på Instagram.
Emelie Röstad
Förra året sålde jag en supertrevlig 8-årig valack som var perfekt som hobby/JR häst. Men jag la märke till att många yngre vill ha flashiga hästar. Sådana hästar man ser på Instagram som travar runt med världens gång. Många ungdomar väljer hellre stor gång än att byterna är befästa och för mig är det helt galet! Man köper inte en 27 växlad cykel till sitt 5-åriga barn som precis lärt sig cykla, det blir sällan bra.
Jag var en gång i tiden själv ryttare, ingen superstjärna, men jag arbetade som beridare med inriktning på unghästar och jag lärde mig att se ett mönster vad vissa hingstar gav. När det anlände en avkomma efter en viss hingst så kunde jag satsa pengar på hur den var i psyket och oftast hade jag rätt. Idag tycker jag att aveln har gått framåt och att allt fler uppfödare väljer bort dessa hingstar som lämnar psyken som inte är lämpade som ridhästar.
Mycket tack vare sociala medier så får vi löpande information om vad hingstarna ger, sen kan det skilja sig enormt mellan olika människors uppfattning, men en hingst som ger svåra avkommor kommer att få en stämpel.
Om jag tittar på mitt egna stomaterial så skulle jag säga att 33 % av mina ston hade varit lämpade för alla ryttare och 50 % hade varit lämpade för ryttare på minst LA nivå. Det vill säga att 83 % av mina ston är lämpande som avelsston för hobbyryttare och uppåt. Resterande 17 % är mer för professionella ryttare eller hobbyryttare på hög nivå. En av skillnaden mellan hobbyryttare och en professionell ryttare är ofta den ekonomiska biten. Jag förstår att man inte vill ta ett lån för att kunna köpa en häst och att man inte har ett gäng sponsorer i ryggen om man rider på stadig LA-nivå.
Man kan inte avla bara för att det är kul.
Emelie Röstad
Men att säga att det är psyket det är fel på, känns som en urgammal myt. Jag hade gladeligen sett att mina avkommor (de som är lämpade för det) hade sålts till hobbyryttare. Hobbyryttare brukar oftast vara ett bra hem och de ger hästen massor med kärlek. Oftast har ryttaren färre antal hästar och jag vet att min avkomma kommer stå i centrum.
Men dessvärre kan man inte avla bara för att det är kul, det måste åtminstone gå runt rent ekonomiskt.
Borde jag som uppfödare sänka priset bara för att ryttaren inte har råd med den typen av häst?
Som uppfödare så får man inte mycket vinst om man slår ut intäkter med utgifter på antalet hästar och ska man vara krass så har ridskolor oftast en begränsad ekonomi. Det blir ett oändlighetsproblem; ryttarna/ridskolan har inte den plånboken som kanske krävs och uppfödarna står med kostnader upp över öronen.
Det kostar nästan lika mycket att föda upp en häst med mindre talang som att föda upp en häst med mycket talang.
Emelie Röstad
Faktum är att det kostar nästan lika mycket att föda upp en häst med mindre talang som att föda upp en häst med mycket talang. Seminstationen blir inte billigare för att du kommer med ett allroundsto som har bra psyke och fölet behöver inte mindre vaccin för att den ska gå på ridskolan när den blir stor.
Ja, ni förstår, de generella kostnaderna blir ungefär desamma.
Såg ett förslag på sociala medier där några tyckte att staten kan gå in och ge bidrag, vilket hade varit fantastiskt. Men är verkligen svensk hästavel lika högt prioriterad som exempelvis elstöd? Idag rusar diverse priser och det påverkar alla – även hästvärlden. Misstro mig inte, jag älskar idéen bakom detta projekt och som jag skrev tidigare så hade mer än gärna sålt fler avkommor till hobbyryttare.
Hur ska människor vet vilka hästar som är lämpade för ridskolor eller hobbyryttare på lägre nivå? Bör det finnas någon typ av kvalitetsstämpel på dessa hästar och hur lockar man uppfödare till att vilja satsa på detta projekt? Istället för att ha 3 poäng som förärvningspoäng så skulle man kunna ge 5 poäng för avkommor som gått på ridskola i 5 år?
Tänker att de flesta uppfödarna trots allt önskar att deras avelsston når upp Elit – vilket är svårt om den skall vara avelssto åt ridskolor eller likande verksamheter. Något som jag tidigare har reagerat på gällande förärvningspoäng hos SWB är att avkommor som går som parahästar inte blir tilldelade något förärvningspoäng. Är detta inte en merit som är minst lika stor som att vara en ridskolehäst eller polishäst?
Man får till och med förärvningspoäng för en registrerad avkomma utan särskilda meriter, men inga extra poäng för en parahäst – för mig är det helt tokigt!
SWB vill dessutom anordna visningsdagar där unga SWB-hästar visas för köpare som till exempel beridna högvakten, polisrytteriet m.m. SWB skriver på sin hemsida att de tror liknande lösningar och samarbeten som opitionsprogrammet kan vara framtiden för flera verksamheter.
Kommer detta att medföra att fuxvalacker kommer vara mer eftertraktade än andra färger och att en 4-åring med fina röntgenbilder kommer att säljas för en spottstyver jämfört med vad den är värd?
Jag har svårt att se hur detta ska kunna gå runt rent ekonomiskt, man får inte glömma att genomsnittsuppfödaren för SWB föder upp 1-3 föl per år och därför är vinstmarginalen ganska pressad. Risken är överhängande att man förlorar flera 10.000-tals, om inte 100.000-tals kronor för att ta fram en häst. Om detta sker på en kontinuerlig basis, så tror jag att många uppfödare kommer att upphöra med sin avelsverksamhet och vad händer då med svensk hästavel?
Jag älskar mitt jobb och jag älskar livet som uppfödare, men uppfödare kan inte bara avla för att de älskar vad de gör.
Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här
/Emelie
Följ Ridsport på