”Man vågar knappt lägga ut en bild på en dressyrhäst idag med risken för att bli sågad”. Det sa en god vän till mig för ett par veckor sedan. En vän som inte skulle göra en fluga förnär, en person som har det största hjärtat här på jorden.
Det är som om ordet ”dressyr” har blivit en svordom. Att de som håller på med, framförallt, dressyr är någon sorts djurplågare. Jag kan absolut tänka mig att det finns människor där ute som tycker just så, att dressyr är djurplågeri.
Nu senast diskuteras det flitigt på sociala medier gällande ett inridningsstall nere i Skåne. Ett stall där före detta anställda har berättat och visat bilder för Aftonbladet. Jag har själv ingen egen erfarenhet av detta stall men jag har bara hört gott om det, så jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta och jag verkar inte vara den enda som blev förvånad.
Idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt.
De som har följt mig att tag nu vet att jag är emot all typ av lidande, både gällande djur och människor. Men idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt. Känns som om alla försöker leta fel hela tiden.
En människas ord väger tungt, så tungt så att den skulle kunna ge dödsdom.
Att hästsfären har starka åsikter är ingen nyhet, men kan vi sluta vara så förbaskat dömande? Och det gäller alla. Sluta se ner på de som rider i skogen, dressyr, western, akademiskt, ridskola etc. Lägg besserwisser-beteendet på hyllan ett tag och våga prova något nytt. Ingen utvecklas genom ett inskränkt mossigt beteende, det värsta som kan hända är att det inte fungerade som du hoppades.
Och har du en dålig dag – ja, håll dig då borta från sociala medier. Låt inte sociala medier bli din personliga slagpåse, för du vet aldrig hur personen på andra sidan mår. För någonstans måste vi fundera över målet med våra handlingar.
Är det att förbättra hästvälfärden eller är det att folk ska kliva ut framför tåget? För personen du talar till kanske går i självmordstankar, hon/han kanske blir grovt mobbad på jobbet/skolan, kanske precis förlorat en familjemedlem etc.
Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar.
Vi alla vet att hästsfären älskar drama. Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar. Rykten sprider sig som en löpeld och versionen ändras varje gång den går ur en människas mun. Så snälla, kan vi inte bara sluta vara en Hollywoodfru.
Vet vi något så säg något, men sluta sprida spekulationer och sluta peka finger till höger och vänster. Att våga berätta och säga ifrån är inte samma som att killgissa bakom en trollprofil eller att vara en typisk ”Karen” som ska klaga på allt mellan himmel och jord.
För helt ärligt, när har lösningen varit att peka finger och ösa avsky över människor? På vilket sätt leder det till en konstruktiv och långsiktig förändring? Det kan kännas bra för dig som för tillfället är arg, framförallt om du får medhåll från andra. Men det finns ingen som helst vinning i att skapa drev eller lufta undertryckta känslor över dem, trots de kanske utfört avskyvärda handlingar – det bidrar inte till en lösning.
Oavsett vem/vad det än gäller, så låt inte deras dåliga agerande påverka ditt omdöme och hur du väljer att bemöta människor. För kom ihåg, du är en bättre människa än vad de är.
Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


































Följ Ridsport på