Detta inlägg handlar om Zwiggy! Min bästaste Zwiggy. Lite fakta: Zwiggy är ett sto, f. 2004. e Sydney – Guidam. Ca 167cm hög.
I början av år 2010 så åkte vi iväg för att provrida ett par hästar. Zwiggy först ut. Jag visste att det var en väldigt känslig häst och att någon duktig ryttare provat henne innan men det hade inte funkat så bra sa dom, hon hade mest studsat. Hon var då nybliven 6åring och jag blev kär direkt. Det fanns ett lugn i henne trots att hon var väldigt känslig och nervig. Det var mycket korsgalopp, byten hit och dit, hon var väldigt stark efter hinder och ganska ostadig. Hade inte varit riden så länge om jag minns rätt.
Men hon gav en helt fantastisk känsla! Stooora språng även om tekniken inte var tiptop. Och hon var härlig att sitta på.
Här är film från provridningen:
Hästen jag skulle prova efteråt minns jag faktiskt inte alls, ärligt talat minns jag inte om jag ens provred den. Jag tror jag hade bestämt mig redan. Sagt o gjort så köpte vi Zwiggy! (Tack mamma och pappa)
Vi hade verkligen roligt från start. Hon var väldigt känslig men snäll, minns att jag skulle klappa henne på näsan en gång i stallgången och hon FLÖG bakåt, så himla känslig. Hon var snäll att rida ut i skogen, minns att jag hade flera kompisar som inte hade så mycket rutin som ändå hängde med ut i skogen på henne.
Här är vår första hoppträning ihop:
Tävlandet gick bra, hon var väldigt studsig framförallt på framhoppningen, men jag tycker att jag gjorde ett bra jobb där, jag var ändå bara 16 år.
Här är en av våra första tävlingar:
Och här är vår allra första 130cm klass, hon var felfri! Jag var såååå otroligt glad, vilken lycka denna häst har varit hela tiden.
Utvecklingen gick framåt, hon blev starkare och bättre och vi lärde känna varandra bra. År 2012 fick jag möjlighet att åka till Wierden i Holland för att tävla. Vi hade hoppat någon 135cm klass och någon 140cm klass men höjderna var ganska nya ändå, och i en 140cm klass i Wierden så är olyckan framme. Hon hoppar snällt in i en trekombination men av någon anledning så bryter hon ut på B-hindret och halv-hoppar genom hinderstödet. Det var början på en lång och tråkig resa för oss.
Här är film från ”kraschen”:
Zwiggy är född med bockhov, och hade inte haft några problem med det innan, hon såg lite rolig ut bara och man fick vara noggrann med skoningen. Det bildades hovbroskförbening ovanför den foten, stor som en golfboll nästan, som inte heller störde henne egentligen.
Men i krashen i Wierden så slog hon sönder den ”knölen” och det orsakade stora problem. Här har jag dålig koll på exakt vad och varför allt hände, men hon fick opereras till slut. Man gick in och skar av någon böjsena och sträckte ut benet lite för att ändra om hela ställningen på benet. Ta min beskrivning med en nypa salt, har dålig koll. Det var en omfattande operation iaf och prognosen var inte så bra. När den var gjord så påbörjades en lång rehabiliteringsperiod med mycket vila, och mitt i allt detta blir hon otroligt halt.
Efter mycket om och men visar det sig att hon fått en hovböld som i princip täckte hela fotsulan. Det var otroligt sorgligt för hela poängen efter operationen var att hon skulle belasta foten och sträcka ut benet.
Jag tror hon var borta i 1-2 år totalt med detta, men helt otroligt nog så kom hon tillbaka! Det har alltid varit en fantastiskt positiv och glad häst och jag tror det hjälpte oss mycket, hon var så villig att arbeta och villig att försöka.
Här är en 130-klass från när vi väl var tillbaka på banorna igen! Jag tror detta var en av de första klasserna vi gjorde, så full koll på grejerna hade vi inte som ni ser i den uppvändningen då hon viker av, haha!
Vi åkte till Danmark 2014 tror jag och red YR NM. Individuellt slutade vi som 4a!
Zwiggy var väldigt speciell, jag kom fram till ett koncept som funkade för henne, hemma red vi långsamt, låg form, hoppade lågt och långsamt, medans på tävling fick jag sätta lite mer tryck på hinder, det gjorde henne hetare och studsigare men också mer felfri. Så länge jag jobbade lugnt och långsamt hemma så fungerade detta upplägg.
Red jag lugnt och ”mjukt” på tävling så rev hon med frambenen. Hon behövde liksom lite signaler för att få upp språnget bra. Hon besitter ju all spänst i världen men behövde hjälp att fokusera den rätt. Mycket uteritter blev det också, så hon fick länga ut sitt språng och galoppera!
2015 red vi YR-SM i Hammarö och tog brons! Här är finalrundan! Tror det var vår 2a eller 3e 150cm-klass.
Efter det fortsatte vi ha väldigt roligt. Vi vann många klasser men höll oss mest på 140cm höjder, någon 150cm ibland. Men hon var bäst som speedhäst mot ”slutet” av sin karriär.
Hon höll väldigt bra i några år efter operationen men sen började hon bli lite knackig, vi fick behandla henne ibland och tänka på hur vi tränade henne. Hon hoppade inte så ofta utan fick följa med ut på tävlingar för att hon tyckte det var så himla roligt!
Hon har haft skimmelknölar på huvudet sen flera år tillbaka, dom sitter bakom käken ungefär och gick inte att göra någonting åt. I början störde dom henne inte alls, egentligen inte mot slutet heller men jag tror att dom orsakade viss stress när hon inte kunde böja huvudet lika fritt som innan, dom tog nog emot när hon skulle vika huvudet åt höger.
När jag upptäckte att hon blev mer och mer stressad inne på tävlingsbanorna så valde jag att inte tävla mer. Kanske var hon också lite knackig fysiskt. Hon fungerade ju bra och jobbade på bra hemma, men hon trappades ner mer och mer och förra året betäckte vi henne! Nu är hon mamma till fina lilla Zaga och jag önskar mer än allt annat att jag kommer få se en del av Zwiggy i Zaga. För jag vill inget hellre än att ha en till Zwiggy i stallet, ingen har gjort mig så glad som hon!
Tanken är att ta något föl till om hon mår bra och är frisk, men ridkarriären är nog över. Mår hon bra fysiskt kommer jag sysselsätta henne lite i den mån hon klarar, men troligtvis ingen ridning mer!
5 Fun Facts om Zwiggy:
• Visste ni att dom första 4-5 åren när vi åkte på tävling med Zwiggy, så var hon så knäpp att leda att jag fick rida till veterinärbesiktningen, sadla av, besiktiga, sadla på igen och rida in i stallet. Ledde jag henne så var hon en fara för alla andra men ridningen gick jättebra! Nu är hon en av mina snällaste, coolaste hästar.
• Zwiggy flemar ALLTID med överläppen så fort hon ser eller hör att hon ska tränsas. Utan undantag i 8 år har hon gjort så, så söt!
• Zwiggy är den häst som jag hittills dragit in mest prispengar tillsammans med. Det är inga stora summor men vi har vunnit SÅ många klasser att det blivit en slant totalt ändå!
• Jag har aldrig fått så många kommentarer om någon annan häst än Zwiggy. Både via instagram/bloggar och ute på tävlingar. Det är så många som kommit fram och beundrat henne, beundrat hur jag sitter kvar när hon är knäpp och tyckt att jag gjort ett bra jobb med henne. Så underbart att höra.
• Jag tränade bara med Zwiggy första typ 2-3 åren, sen slutade jag ha med henne på träningar. Hon var så speciell och bara hoppade och skuttade och lärde sig inte så mycket. Jag tränade henne ensam istället och tävlingarna gick bra ändå. Vissa hästar passar helt enkelt inte att träna med som vanligt!
Avslutar med en av mina favoritfilmer på Zwiggy. Ett litet ihopklipp från en dag då hon var knäääpp och glad efter en vila!
Följ Ridsport på