Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
17 november 2018 10:03

Bästa vännen Zwiggy – skada, comeback, mästerskap och föl

Bästa vännen Zwiggy – skada, comeback, mästerskap och föl
Foto: Stefan Keturi

Detta inlägg handlar om Zwiggy! Min bästaste Zwiggy. Lite fakta: Zwiggy är ett sto, f. 2004. e Sydney – Guidam. Ca 167cm hög.

I början av år 2010 så åkte vi iväg för att provrida ett par hästar. Zwiggy först ut. Jag visste att det var en väldigt känslig häst och att någon duktig ryttare provat henne innan men det hade inte funkat så bra sa dom, hon hade mest studsat. Hon var då nybliven 6åring och jag blev kär direkt. Det fanns ett lugn i henne trots att hon var väldigt känslig och nervig. Det var mycket korsgalopp, byten hit och dit, hon var väldigt stark efter hinder och ganska ostadig. Hade inte varit riden så länge om jag minns rätt.

Men hon gav en helt fantastisk känsla! Stooora språng även om tekniken inte var tiptop. Och hon var härlig att sitta på.

Här är film från provridningen:

Hästen jag skulle prova efteråt minns jag faktiskt inte alls, ärligt talat minns jag inte om jag ens provred den. Jag tror jag hade bestämt mig redan. Sagt o gjort så köpte vi Zwiggy! (Tack mamma och pappa)

Vi hade verkligen roligt från start. Hon var väldigt känslig men snäll, minns att jag skulle klappa henne på näsan en gång i stallgången och hon FLÖG bakåt, så himla känslig. Hon var snäll att rida ut i skogen, minns att jag hade flera kompisar som inte hade så mycket rutin som ändå hängde med ut i skogen på henne.

Här är vår första hoppträning ihop:

Tävlandet gick bra, hon var väldigt studsig framförallt på framhoppningen, men jag tycker att jag gjorde ett bra jobb där, jag var ändå bara 16 år.

Här är en av våra första tävlingar:

Och här är vår allra första 130cm klass, hon var felfri! Jag var såååå otroligt glad, vilken lycka denna häst har varit hela tiden.

Utvecklingen gick framåt, hon blev starkare och bättre och vi lärde känna varandra bra. År 2012 fick jag möjlighet att åka till Wierden i Holland för att tävla. Vi hade hoppat någon 135cm klass och någon 140cm klass men höjderna var ganska nya ändå, och i en 140cm klass i Wierden så är olyckan framme. Hon hoppar snällt in i en trekombination men av någon anledning så bryter hon ut på B-hindret och halv-hoppar genom hinderstödet. Det var början på en lång och tråkig resa för oss.

Här är film från ”kraschen”:

Zwiggy är född med bockhov, och hade inte haft några problem med det innan, hon såg lite rolig ut bara och man fick vara noggrann med skoningen. Det bildades hovbroskförbening ovanför den foten, stor som en golfboll nästan, som inte heller störde henne egentligen.

Men i krashen i Wierden så slog hon sönder den ”knölen” och det orsakade stora problem. Här har jag dålig koll på exakt vad och varför allt hände, men hon fick opereras till slut. Man gick in och skar av någon böjsena och sträckte ut benet lite för att ändra om hela ställningen på benet. Ta min beskrivning med en nypa salt, har dålig koll. Det var en omfattande operation iaf och prognosen var inte så bra. När den var gjord så påbörjades en lång rehabiliteringsperiod med mycket vila, och mitt i allt detta blir hon otroligt halt.

Efter mycket om och men visar det sig att hon fått en hovböld som i princip täckte hela fotsulan. Det var otroligt sorgligt för hela poängen efter operationen var att hon skulle belasta foten och sträcka ut benet.

Jag tror hon var borta i 1-2 år totalt med detta, men helt otroligt nog så kom hon tillbaka! Det har alltid varit en fantastiskt positiv och glad häst och jag tror det hjälpte oss mycket, hon var så villig att arbeta och villig att försöka.

Här är en 130-klass från när vi väl var tillbaka på banorna igen! Jag tror detta var en av de första klasserna vi gjorde, så full koll på grejerna hade vi inte som ni ser i den uppvändningen då hon viker av, haha!

Vi åkte till Danmark 2014 tror jag och red YR NM. Individuellt slutade vi som 4a!

Cornelia Rylen

Zwiggy var väldigt speciell, jag kom fram till ett koncept som funkade för henne, hemma red vi långsamt, låg form, hoppade lågt och långsamt, medans på tävling fick jag sätta lite mer tryck på hinder, det gjorde henne hetare och studsigare men också mer felfri. Så länge jag jobbade lugnt och långsamt hemma så fungerade detta upplägg.

Red jag lugnt och ”mjukt” på tävling så rev hon med frambenen. Hon behövde liksom lite signaler för att få upp språnget bra. Hon besitter ju all spänst i världen men behövde hjälp att fokusera den rätt. Mycket uteritter blev det också, så hon fick länga ut sitt språng och galoppera!

2015 red vi YR-SM i Hammarö och tog brons! Här är finalrundan! Tror det var vår 2a eller 3e 150cm-klass.

Efter det fortsatte vi ha väldigt roligt. Vi vann många klasser men höll oss mest på 140cm höjder, någon 150cm ibland. Men hon var bäst som speedhäst mot ”slutet” av sin karriär.

Hon höll väldigt bra i några år efter operationen men sen började hon bli lite knackig, vi fick behandla henne ibland och tänka på hur vi tränade henne. Hon hoppade inte så ofta utan fick följa med ut på tävlingar för att hon tyckte det var så himla roligt!

Hon har haft skimmelknölar på huvudet sen flera år tillbaka, dom sitter bakom käken ungefär och gick inte att göra någonting åt. I början störde dom henne inte alls, egentligen inte mot slutet heller men jag tror att dom orsakade viss stress när hon inte kunde böja huvudet lika fritt som innan, dom tog nog emot när hon skulle vika huvudet åt höger.

När jag upptäckte att hon blev mer och mer stressad inne på tävlingsbanorna så valde jag att inte tävla mer. Kanske var hon också lite knackig fysiskt. Hon fungerade ju bra och jobbade på bra hemma, men hon trappades ner mer och mer och förra året betäckte vi henne! Nu är hon mamma till fina lilla Zaga och jag önskar mer än allt annat att jag kommer få se en del av Zwiggy i Zaga. För jag vill inget hellre än att ha en till Zwiggy i stallet, ingen har gjort mig så glad som hon!

Tanken är att ta något föl till om hon mår bra och är frisk, men ridkarriären är nog över. Mår hon bra fysiskt kommer jag sysselsätta henne lite i den mån hon klarar, men troligtvis ingen ridning mer!

5 Fun Facts om Zwiggy:

• Visste ni att dom första 4-5 åren när vi åkte på tävling med Zwiggy, så var hon så knäpp att leda att jag fick rida till veterinärbesiktningen, sadla av, besiktiga, sadla på igen och rida in i stallet. Ledde jag henne så var hon en fara för alla andra men ridningen gick jättebra! Nu är hon en av mina snällaste, coolaste hästar.

• Zwiggy flemar ALLTID med överläppen så fort hon ser eller hör att hon ska tränsas. Utan undantag i 8 år har hon gjort så, så söt!

• Zwiggy är den häst som jag hittills dragit in mest prispengar tillsammans med. Det är inga stora summor men vi har vunnit SÅ många klasser att det blivit en slant totalt ändå!

• Jag har aldrig fått så många kommentarer om någon annan häst än Zwiggy. Både via instagram/bloggar och ute på tävlingar. Det är så många som kommit fram och beundrat henne, beundrat hur jag sitter kvar när hon är knäpp och tyckt att jag gjort ett bra jobb med henne. Så underbart att höra.

• Jag tränade bara med Zwiggy första typ 2-3 åren, sen slutade jag ha med henne på träningar. Hon var så speciell och bara hoppade och skuttade och lärde sig inte så mycket. Jag tränade henne ensam istället och tävlingarna gick bra ändå. Vissa hästar passar helt enkelt inte att träna med som vanligt!

Avslutar med en av mina favoritfilmer på Zwiggy. Ett litet ihopklipp från en dag då hon var knäääpp och glad efter en vila!


Cornelia Rylén
17 mars 20:53

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”
Det blev en ofrivillig avtrillning för Ridsports bloggare Cornelia Rylén. Foto: Privat

Hejhopp!

Får ta o bjuda lite på mig själv!

I fredags åkte vi iväg för att hoppa med bland annat Greta. När jag ska hoppa första varvet på lite högre höjd så tar det bara totalt tvärstopp på b-hindret i en kombination, haha. Får skjutsa på henne lite in då vi fick en lite längre distans, vilket gjorde att jag var kanske mer än vanligt inställd på att vi skulle fortsätta framåt, haha.

Men icke. Greta har en jäkla räv bakom örat och vek blixtsnabbt åt sidan. Får åtminstone stilpoäng för landningen kan jag tycka.

Vrickade foten lite men det är ingen fara. Jag hoppade upp igen och hoppade ett par varv till utan problem, haha. Det ska bli VÄLDIGT intressant att se hur hon beter sig i Borås. Vi har ju tävlat upp till 130 cm än så länge och hon har aldrig stannat på tävling så vi får se om det är något nytt eller om det bara var något som skrämde henne just då!

Jag har ändå några hästar hemma nu, jag har inte ramlat av någon av dom trots att jag haft flera väldigt länge, men GRETA har jag hunnit ramla av TVÅ gånger om bara några månader. Jäkla häst. Men jag tycker om henne ändå, hon är så speciell!

Här har ni filmen från i fredags med den finfina avramlingen:


Cornelia Rylén
15 mars 11:52

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”
Det har varit rena sjukstugan hos Ridsports bloggare Cornelia Rylén den senaste tiden.

Halloj!

Här kommer jag med lite hälsostatus-uppdateringar!

I veckan så åkte Kakan tillbaka till Strömsholm. Kakan har skurit av hela sin sena på höger bakben och genomgått operation samt stått på box med gips ett par månader, och nu ytterligare 6 veckor med bandage. När dom tittade på ultraljudet nu senast så såg det BRA ut! Det läker fint, det håller sig flexibelt, det vill säga att det är inte ett stumt hårt ärr i senan utan det rör på sig vilket minskar belastningen. Hon får fortsätta stå på box nu men nu kan vi linda henne med vanligt stallbandage. Så skönt!

Rydenblogg1
Ett steg framåt – Kakan kan ligga på sin vänstra sida igen. Foto: Privat

Denna bilden ovan är så fin för oss eftersom att hon här kan ligga på sin vänstra sida igen, med sitt stora gips och jättetjocka bandage så låg hon bara på andra sidan, tror inte hon kom upp annars eller så var det bara väldigt obehagligt, men nu kan hon ligga hur hon vill igen, så skönt!

Vi kan ännu inte säga hur framtiden ser ut men det finns i alla fall hopp!

Rylenblogg2
Ullis har varit på en kontroll hos veterinären. Foto: Privat

Sen var vi iväg med Ullis för ytterligare en vetcheck. Sist vi var där för 14 dagar sen så hade hon ju lyckats skada sig i hagen eller boxen SAMMA DAG som vi skulle iväg för att friskförklara henne.

Hon fick äta antiinflammatorisk medicin i några dagar efter det och vila, sen har hon inte sett halt ut och jag har ridit henne ungefär som vanligt, och tog några språng med henne dagen innan den andra vetchecken, allt för att få en rimlig bild av hur hon såg ut i benen när veterinären väl skulle titta på henne.

Sagt och gjort, hon har en liten liten liten rörelsestörning vid longering på mjukt underlag. Ingenting på hårt underlag, ingenting på böjprov. Så nu kör vi på helt enkelt. Hon får följa med till Borås för tävling nästa vecka. Hoppas med allt jag har att hon kan hålla sig frisk nu!

Sen har jag ett par andra hästar som bara nu SENASTE VECKAN lyckats skada sig. Jag tror och hoppas att de går över, det handlar om ömma svullnader på olika ställen på båda, som att dom sträckt sig eller fastnat någonstans. Jag blir bara så trött.

Hoppas alla hästar kan hålla sig i skinnet och slutar skada sig nu.

Rid lugnt!

/Cornelia


Cornelia Rylén
11 mars 12:27

”Ringrostig känsla och jämfotahoppning”

”Ringrostig känsla och jämfotahoppning”
Cornelia Rylén känner sig ringrostig med Rasputin. I Jönköping bjöds det på jämfotahopp över ett hinder. Foto: Privat

Halloj!

Igår packade vi in Rasputin i lilla lastbilen och begav oss iväg till Jönköping! Tar cirka tre timmar för oss att åka men jag kände verkligen att Rasputin behövde komma iväg och hoppa någon annanstans om vi nu ska gå rätt in i 145-150 cm klasser i Borås vecka 12 då Kungsbacka blev inställt. Så vi åkte och hoppade en 140 cm-klass.

Rasputin är världens snällaste att ha med sig sådär, det är så otroligt skönt. Han är nog min enda som är enkel och trevlig att ha med ut på endagars tävlingar.

190311_corneliasblogg3
Stallchef och praktikant ser till att huvan sitter bra och att alla spännen är som dom ska vara! Foto: Privat

Han är så lugn i all hantering och snäll att rida fram och lugn på framhoppning. Men så otroligt larvig med att gå in i ridhus, måste alltid ha någon som leder oss. Då är det aldrig några problem men han var lite mer spänd nu när han inte varit ute alls på över fyra månader.

190311_corneliasblogg4
Rasputin är alltid lugn i all hantering. Foto: Privat

Så framridning och framhoppning gick bra, relativt lugn. Men så fort han kom in på banan blev han verkligen SÅ spänd. Och han är rätt speciell i sitt rörelsemönster, han blir stark som en vägg i handen stundtals medans han sedan istället knäpper av, han vill fram men samtidigt blir han tom. Så han blir rätt knepig.

Vi började hoppa banan i alla fall och känner direkt att han är svår att reglera, han tar tag helt plötsligt när man har två galoppsprång kvar och lägger sig själv väldigt nära hindret, sen lite tom emellan hindren och sen samma visa igen. Många fina språng ändå. På hinder nummer sex som var en oxer ur sväng så gör han samma grej, han trycker på sista sprången och kommer nära, får hoppa rätt högt och tar den bakbommen. Sen blir han jättemärklig i landningen när vi är påväg till ett räcke rakt fram på linje, och han blir helt tom och jag får ta i honom vilket resulterar i ett galoppsprång för mycket. Haha. Han rev inte men hoppade jämfota.

Efter det så försökte jag bara lugna ner honom. Det var korsgalopp bak ibland och det var märklig kommunikation och en av våra sämre rundor men han fick ändå många fina språng och är ju väldigt försiktig och fin.

190311_corneliasblogg2
Det blev många fina språng i Jönköping också. Foto: Privat

Jag är väldigt glad att vi tog oss iväg. Det var uppenbart nödvändigt. Och jag ska verkligen försöka ta mig iväg någon mer gång nu innan vi åker till Borås.

Man känner att vi är ringrostiga, man känner sig förberedd men då han visar så ”nya” sidor i ridhuset så har man liksom inte övat på att bemöta det helt korrekt. Skulle nog tävlingsridit lite mer o bara tuffat på men då slår träningshjärnan i mig till och jag vill hellre fixa och göra lugnt och rätt på banan. Både bra och dåligt såklart. Lite mer fokus på banan önskar jag att vi kan ha nästa gång och jag hoppas han blev lite mer världsvan av denna utflykt!


Cornelia Rylén
7 mars 08:30

”Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt”

”Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hejhopp!
Efter det förra deppiga inlägget om skador så vill jag nu istället hylla min fina Bazinga
(f.2013 e. Baltimore – Testarossa, startad 125cm som 5åring) igen! Jag gjorde det sist i höstas när hon visade mig att hon kunde byta galopp i vartannat, bara sådär.

Utvecklingen med den lilla hästen går spikrakt uppåt, sakta men säkert. Hon är så härlig att jobba med, det finns pondus i henne och attityd men samtidigt så medgörlig och lättlärd.

Förra veckan hoppade vi vår första större bana hemma. 135-140cm på samtliga. Här är film på det:

Hon är så häftig nu när hon har börjat förstå att den samling jag ber henne om och den avspända galoppen jag sätter mellan hindren, gör att hon kan koncentrera sin kraft till själva språnget. Nu kan jag ta bort all spänning och all kraft mellan hindren och sen bara lägga om lite skänkel sista språnget för att tala om att det är dags. På högre räcken behövs inte ens den där stöttande skänkeln, det sätter att jag sitter tryggt i sadeln.

Hon tappar balansen lite efter vita oxern bort till planket, samt att hon aldrig riktigt förstått hur man ska bete sig över den konstiga plankan. Men har ändå lite koll på benen och återhämtar sig fint på nästa hinder.

Ville bara göra upp för det deppiga inlägget med ett glatt inlägg! Tror så mycket på denna häst! Rid lugnt!


Cornelia Rylén
3 mars 15:49

”Upp som en sol och ner som en pannkaka igen”

”Upp som en sol och ner som en pannkaka igen”
Ullis och Carro lyckades båda skada sig när de skulle friskförklaras. Foto: Cornelia Rylén

Halloj!

Jaha ni. Upp som en sol och ner som en pannkaka igen.

Dagen efter att jag hoppade Ullis och Greta här hemma, som jag la ut ett inlägg om, så skulle vi ju på vetcheck.

Ullis skulle med och Carro skulle med. Båda dom har känts fantastiskt fina sista tiden och det var tänkt att kunna friskförklara dom hos veterinären.

Men på torsdag morgon, dagen för vetcheck, så är givetvis BÅDA hästarna skadade. SKADADE. Alltså, inte bara ej godkända hos veterinär, utan skadade innan avfärd. Dumheter. Ullis var svullen i ett framben, där vi dessutom hittade ett jäkla sår i karleden, joggade henne lite men kände att hon var lite ojämn. Carro var supersvullen i ett bakben. Såklart.

190303_corneliablogg2
Hästarna har lyckats göra något i hagen eller boxen. Foto: Cornelia Rylén

Det är så DUMT. Då har dom lyckats göra någonting i hagen/boxen på mindre en ett dygn efter att ha varit helt fina och skadefria flera månader. BÅDA hästarna som skulle med för att friskförklaras. Det är bara så förbannat tråkigt och hopplöst.

Men vi for iväg ändå, tänkte att det kan väl inte skada att åka med trasiga hästar till veterinären. Som väntat, Ullis reaktion på böjprov och även ojämn på volt. Problemet med Ullis är att det är i frambenen hon haft problem sen tidigare, men hon har verkligen aldrig varit svullen eller öm i något ben. Det har handlat om mindre vrickningar med henne tidigare som knappt märkts av. Så vi kan inte veta vad som orsakat detta, om det är såret i karleden, en ordentlig vrickning i kotan, eller bara något mindre som kommit tillbaka efter hoppningen dagen innan.

Men det hjälper ju inte att hon hoppade ordentligt dagen innan. Vi vet ju inte om det är pga det eller om något hänt i t.ex hagen. Så förbannat tråkigt. Det kändes ju toppen när vi hoppade och vi tog hand om henne efteråt med liniment osv och det var inga konstigheter. Blääää.

Carro var lite lättare vid vetchecken då hon aldrig haft några problem alls i just det bakbenet som hon nu var svullen i. I resten var hon faktiskt fin, så det var jättekul. Men även hon ojämn på volt pga det svullna bakbenet så henne kunde vi ju inte bedöma helt korrekt ändå.

Så, båda måste helt enkelt tillbaka igen. När det lagt sig lite.

190303_corneliablogg3
Det är en viss höjdskillnad på dom, Carro med sina 178cm och Ullis med sina fjantiga 164ish cm. Foto: Cornelia Rylén

Vad fort det kan gå va?! Så typiskt. Det var egentligen det jag hade att komma med idag. Lite gnäll.

Tack för mig, bättre lycka nästa gång!


Cornelia Rylén
28 februari 14:02

Cornelia och Ullis hoppar igen: ”SÅ roligt att ha henne tillbaka”

Cornelia och Ullis hoppar igen: ”SÅ roligt att ha henne tillbaka”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Halloj!
Igår hoppade jag Ullis och Greta hemma. Ullis (DonnaBella, f.2011, e.Connor – Cormint, vinster upp till 140cm) blev skadad i Falsterbo förra året och har inte hoppat ordentligt sen dess, hon blev friskförklarad för ca 3 månader sen och sen dess har jag stärkt henne långsamt. Lagt om ridningen lite och lagt mer vikt på bakbenen och jobbar mycket med gångarterna. Men igår fick hon ta sina första 140cm-språng igen och det är SÅ roligt att ha henne tillbaka.

Fram tills igår så har hon kastat sig över hindren och inte känts jättebra, så det var en stor lättnad att få känna hennes fina spänst igen och känna hur lätt och luftig hon är. Det är verkligen en frän häst!

Nu börjar hon tagga ner lite mellan hindren också. Nu i veckan gör vi en vetcheck på henne också, för att se så läget är helt grönt inför tävlingarna som snart drar igång. Jag hoppas verkligen det, har lagt ner otroligt mycket energi och jobb på att lägga upp hennes träning på ett hållbart sätt och försökt att stärka om henne på ett helt nytt sätt från grunden. Spännande!

Här är film från gårdagens hoppning:

Sen hoppade jag också Greta igår. Och Greta (Geniek, f.2011, e.Lord Sandro – Celano, startat upp till 130cm) har varit lite av ett mysterium för mig. Jag har varit kär i henne sen första dagen hon kom hit, köpte henne ju själv istället för att sälja henne vidare, men hon är lite knepig. Hon har en väldigt gunghäst-aktig galopp, hon knäpper av från bettet samtidigt som hon blir stundtals väldigt stark.

När jag hoppat har det inte varit speciellt bra språng, har fått känslan av att hon helt saknat kraft i sina språng och inte vet hur hon ska göra riktigt för att hoppa bra. Vissa språng har varit jättefina men många har inte varit det. Ojämnt, helt enkelt. Men även med henne har jag jobbat på ordentligt, försökt hitta en jämnare balans i hennes gångarter, stärkt kommunikationen mellan hand och skänkel och lärt mig att hon klarar sig bättre utan t.ex stora eftergifter, hon tappar då helt balansen. Så rider med mycket mindre händer nu än tidigare och upplever resultat. Också jobbat mycket förvänd galopp och ”stretchning” av hennes  galoppsprång.

Så när hon igår kunde hoppa flera 140–145-hinder så kändes det genast bättre! Det finns mycket att jobba på men hon visar på en himla fin inställning, hon vill inte riva, och det finns stor potential för att bli riktigt bra! Mycket kul!

Här är film från hennes hoppning igår:

Sådär! Det var allt för denna gång. Rid lugnt!


Cornelia Rylén
24 februari 19:28

”Investera mer i ett senare resultat när ni rider”

”Investera mer i ett senare resultat när ni rider”
Cornelia Rylén och Donna-Bella vid 7-åringarnas tävling i Falsterbo i somras. Foto: Roland Thunholm

Halloj!
Jag tycker ni borde investera lite mer! Investera mer i ett senare resultat när ni rider.

Jag har skrivit om det lite förut, att man ska träna på detaljer, träna på det som får nästa steg att sitta. En ny vinkel är att man kan se det som en investering. Det jag gör idag, hjälper mig imorgon. 

Det är ju inget nytt, alltså. Men jag vill påminna er!

En vanlig grej jag ser när jag står och håller träningar, är att man lägger så mycket energi på själva språnget. Jag tror att man förlorar bra, ärliga språng för varje gång man hjälper en häst för mycket med själva hoppningen. Framförallt när den hjälpen kommer ifrån mer fart eller mer tryck.

Det är samma sak med markarbetet egentligen. Många hjälper hästarna för mycket med drivning och hand. Sen när man skalar av hjälperna så kommer problemen, hästen bryter av när man kortar den, hästen börjar stå emot när man ber den gå fram, eller liknande. ”Den blir så lång annars” ”Den bara saktar av då!” ”Ja men den går ju inte fram!”

Cornelia1
Greta och jag.

En stor miss många gör, enligt mig, är att man missar att ge hästen cred för den respons den ger för ryttarens hjälp. Man lägger på en skänkel och när hästen går framåt så fortsätter man driva. Det är av yttersta vikt att den drivande hjälpen minskar så fort man får en respons av den, samtidigt som man berömmer hästen, i form av en klapp på halsen eller bara en liten eftergift i handen. Precis som när man bromsar, lyssnar hästen måste handen lätta, inte fortsätta hålla.

Detta är en grund för allt egentligen, enligt mig. hästen måste förstå att det ÄR lönt att reagera, att lyssna, för ryttaren finns där, ryttaren lyssnar och ryttaren ger respons tillbaka. Det är ju ett samspel.

Och detta hör ihop med att investera, för att om man konstant hjälper hästen med allt, man hjälper den bära sig, man hjälper den hålla igång galoppen, man hjälper den över hindren, så blir det ett jäkla hålligång sen på tävling. När ju ALLT ska sitta. Gör du inte allt jobb då som du gjort innan så kommer du ju inte undan med någonting. Och är det någon gång man tenderar att göra missar så är det ju i pressade situationer som på tävling. Och då passar det väl alldeles utmärkt att ha en massa gratis-språng till övers, eftersom att man låtit hästen hoppa lite själv och fått lära sig, utan all hjälp.

Att det ser lätt ut för ryttarna i världstoppen är för att det på ett sätt ÄR enkelt för dem. För de har gjort sin hemläxa, de har förberett sig. Det som ska sitta, det sitter. Dom har tränat på det. Och då blir det enkelt. Dom behöver inte kämpa för att hålla igång galoppen på deras hästar även om dom kortar den eller svänger snävt. Dom behöver inte driva, sparka och ta stora förhållningar för att hästen ska lyfta på benen. Dom har övat på det. Ryttaren ger signaler och hästen lyssnar, och hästen reder sig lite själv utefter de instruktioner den får under banans gång. För den har lärt sig det.

Vart vill jag komma.. Svårt att veta ibland, känns som att jag gör samma poäng igen och igen. Men det är för att allt ÄR samma, egentligen. Och jag vill påminna, igen och igen!

En god tanke att komma ihåg, är att om du hjälper hästen med allt, och det sen blir fel, så har hästen ingen aning om varför den rev/stannade, och inte du heller eftersom du var upptagen med att göra sjuttioelva andra saker. Om du istället presenterar uppgiften för hästen och sen bara finns där som stöd, så förstår den mer vad som händer. Får lättare att lära sig och känslan brukar bli lite bättre och enklare att förstå även som ryttare då man inte har fullt upp med att styra och ställa.

Rid lugnt!


Cornelia Rylén
23 februari 06:00

”Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv…”

”Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv…”

Halloj! Det har faktiskt inte bara varit kaos på mina uteritter, jag fick med mig Mika som sällskap på försäljningshäst-Kalle, medans jag red tillridningshäst-Loppan, vilket var väldigt behagligt och lugnt! Skönt att ha hittat två snälla hästar, synd att jag inte äger någon själv!

Rasputin förbereds i full fart inför årsdebuten i Kungsbacka om 2 veckor, där går han direkt ganska stora klasser och eftersom att jag är lite rädd för alla virus som går så vet jag inte om jag kommer iväg för att hoppa honom i annat ridhus innan, men jag hoppas det går bra ändå.

Rasputin har en gammal ryggskada som gör att han har en mindre rörelsestörning framförallt när han blir spänd, för ett par veckor sedan tyckte jag han kändes ovanligt ojämn men det är ju SÅ svårt att avgöra när han alltid är lite ojämn på vänster bak vilket utspelar sig på höger fram. Det blev bättre iaf, men i måndags när vi skodde honom så hittade hovis en liten hovböld!

Vad säger du?! utbrast jag, hovböld?! Den hade kunnat ”sippra ut” via en liten kanal och den var väldigt liten, men ändå! Det kan ju såklart ha bidragit till den utökade ojämnheten hos honom för en liten tid sen.

Cb222
Ni ser gropen där framme i tån! Harmlös men han kände nog av den lite smått. Skönt att det gick bra i alla fall!

Cb223 Copy

Rasputin är en fjant att sko, vi får droga honom på klinik. Krävs i princip ingenting men det hjälper. Vanliga ”hemma-droger” funkar inte. Han går bra att sko fram, men bak är jättesvårt. Det är ett mysterium egentligen, för han skoddes utan problem hos förra ägaren i flera flera år, och när jag fick hem honom (fortfarande då ägd av samma personer) så fortsatte vi med hans vanliga hovslagare och det gick bra, några gånger, sen gick det inte längre.

Det är ju väldigt märkligt? Sen gick det bra med min hovslagare ett par gånger men sen slutade det fungera också. Så nu åker vi helt enkelt till klinik och möter min hovis där, och hoppas att vi kan minska dosen för varje gång och att det sen till slut går bra.

På tal om klinik, så var vi i veckan med Kakan för att byta bandage! Såhär ser hennes ben ut nu:

Cb224

Cb225

Det ser egentligen bra ut, svullnaden är där senan var av. Hon är väldigt hög i trakterna där då hon hade ett stort bandage på sig sist vi skodde som gick ner över hoven. Ska åtgärda det så fort vi kan så det inte blir skevt.  Lilla Kakan vilken kämpe! Hon står snällt i sin box och går snällt på 1minut långa promenader lite då och då. När vi byter bandage så står hon snällt, aldrig behövt drogas eller liknande. Hoppas hoppas att om tre veckor hon kan få gå ut i liten hage!

Avslutar med en liten bild på Ullis som är VÄLDIGT glad över att vara igång. Tog första ”lite större” sprången här om dagen och det firades med ytterligare språng precis när hon landat!
Tack för mig, rid lungt!

Cb226wb


Cornelia Rylén
18 februari 10:01

Goda tider för lerälskaren Kalle och ny box för lilla Zaga

Goda tider för lerälskaren Kalle och ny box för lilla Zaga
Stallets minsting har fått en ny box.

Hello!
Vardagen flyter på, trots smittorna som går. Vi är oroliga och försiktiga men har inte stängt anläggningen än. Eftersom att mitt stall är en bra bit från ridhuset och jag i princip bara har privatlektioner, samt att jag själv är noggrann med kläder och att inte ta på hästarna så känns det hittills lugnt.

I går åkte tillridnings-hästen Macke, han ska flytta till ny ryttare då jag har velat ändra om lite i mitt stall. Byta ut ett par hästar och lite sånt. Han kommer få det bra!

Cb1
Här är Macke innan han åkte igår.

Sen är det goda tider för försäljningshäst-Kalle, som ju älskar värme och lera. Vi älskar inte Kalle i leran. Cb2 Copy

Cb3 Copy
Mysigt.

Lilla Zaga har fått byta box nu. Tidigare har hon bott i en egen box precis bredvid mamma Zwiggy, men nu har hon flyttat ytterligare en bit ifrån. Zwiggy var lite ledsen men Zaga verkade helt nöjd direkt, något förvirrad möjligtvis. Hon vänjer sig!

Cb4
Vi brukar kalla Bazinga för ”bebis” här hemma men det börjar nog bli svårt nu när hon ska ha den där lilla miniatyren bredvid sig!
Cb5 Copy
Zaga är så duktig och går över bron nu när det bara forsar vatten under den. Känns toppenbra att hon får vänja sig vid det mesta, jag SKA ha en snäll och relativt världsvan unghäst, tänk så skönt!

Det har ju varit fantastiskt väder nu senaste dagarna, och jag har passat på att rida ut i skogen på ”de snälla” hästarna, bland de ”snälla” hästarna har vi Ullis, som faktiskt inte alls är särskilt snäll… Hon är faktiskt inte klok alls, skulle jag vilja påstå. Hon har alltid varit pigg o lite knäpp i skogen men när jag red ut i förrgår var det ta mig fasen bland det farligaste jag gjort, suck. Hon var till viss del halv-trevlig och bara pigg och spänd, men fick vissa totalryck alltså där jag hängde löst sista gången, haha.

Cb7bAlltså… Titta vart gärdet börjar. Cirka 1 meter in ifrån den kanten skrittade vi. Titta sen vart fotspåren börjar, Ullis tog helt enkelt ett… litet skutt…. ut på gärdet. Detta var det enda jag orkade fotografera, sen försökte jag mest överleva.

Ullis är en trevlig häst, egentligen liksom. Jag trivs massor med henne och är aldrig rädd eller osäker, men när hon håller på såhär så ökar skaderisken för både mig och henne. Det är så klart mycket värre nu när jag inte kunnat rida ut på ett par månader nästan, jag såg att jag fick någon kritik för att då istället rida runt runt på samma underlag hela tiden när jag inte rider ut, men i förrgår när jag var ute med Ullis så är jag SÅ glad över att jag stannade inne när det var isgata. Vill inte föreställa mig detta beteende men på HALT underlag, totalt livsfarligt. 

Igår kunde jag dock rida på vår fina stora utebana, så där fick hon galoppera av sig lite, sen försöker jag nu rida ut varje dag fram tills det blir kallt igen, för o göra henne lite mer… världsvan.

Är mycket glad över fina Bazinga som är snäppet snällare i skogen, hon fick ut och klättra härom dagen!

Tack för mig!

Cb7

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 116 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-