Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
16 september 2018 15:34

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Idag tänkte jag prata lite om serier och gymnastikövningar, hur tankarna går och vad jag vill uppnå. Jag får ofta frågor om vilka avstånd jag har i de serier jag sätter upp hemma, men svarar sällan. Detta då jag ändrar så mycket beroende på vilken häst det är och vad jag vill få ut av det hela. Det enda generella är väl avståndet mellan studds och det är för storhäst 2,5-3 m tycker jag om höjden på studdsen är ca 40-60 cm.

Hur jag bygger upp en serie varierar stort, jag brukar bygga så den bara hoppas från ett håll, och det kan varieras i oändlighet.

Vi tar ett exempel:
Markbom – 2,5 m – sockerbitshinder 2,5 m sockerbitshinder – 2,7 m – markbom – 2,5 m – räcke – 3 m – markbom – 2,7 m – kryssoxer – 3 m – markbom – 3 m – sockerbitshinder – 3 m – sockerbitshinder – 3m – låg kavaletti – 3m – räcke.

Det är verkligen bara ett exempel för man kan göra precis hur som helst. Denna serie blir ganska allround, med studdsen i början så tänker jag att hästen ska aktiveras lite enkelt. Markbom för att hinna andas och sen ett räcke för att få ett ordentligt språng, markbom efter för att få benen på rätt plats, ganska tight med plats till en kryssoxer, detta för att inte hästen ska använda fart för att ta sig över den.

Kryssoxer väljer jag för att lättare få ett rundare språng och mer självsäkert språng, markbom efter, igen för att hästen inte ska hoppa för långt, sedan lägger jag in ett par studds igen för att göra hästen uppmärksam och snabb, sedan en låg kavaletti istället för markbom för att helt enkelt göra livet lite jobbigare för hästen och sedan avsluta med ett räcke för en sista check på hästens balans, uppmärksamhet och styrka.

Generellt ser ni att avstånden ökar något mot slutet av serien, detta då hästen får upp mer fart ju längre in den kommer tack vare de större hindren. Jag skulle inte säga att jag ökar avstånden så mycket om jag sitter på en ung eller väldigt svag häst, jag sänker snarare höjden på hindren istället, gör serien kortare och hoppar färre gånger.

Man måste såklart ta hänsyn till den häst man sitter på men att hoppa studds med 4 m emellan bara för att man inte kan bromsa, det ger inte så mycket. Då räcker det gott med markarbete några dagar till.

En favoritövning är att sätta upp minst 3-4 oxrar på rad, med 6,5-7 m emellan helt beroende på höjd på oxrarna. Blir lätt långt med oxer-kombinationer. Denna övning är trevlig för du ska inte göra så mycket som ryttare, lite lätt sits in, hålla balansen och inte störa hästen genom kombinationen. Otroligt styrkekrävande och lärorikt, hästen tvingas öva uppmärksamhet, balans, styrka och teknik. De äldre hästarna hoppar här ganska breda oxrar för att öka svårighetsgraden ytterligare.

Detta fungerar även med räcken, men då har jag gärna markbommar mellan alla hinder (vill då ha 3 m mellan hinder och bom) för att öva språngkurvan.

När jag hoppar serier är det alltid fokus på att hästen ska lära sig själv. Jag finns som stöd och vägvisning men tar inga förhållningar eller sätter något tryck, jag passar på att träna min balans och kroppskontroll, checkar av så jag inte gör något utan att tänka på det. Att hoppa serier är ett utmärkt tillfälle att känna av vad hästen klarar själv, utan hjälp.

Här ser ni ett exempel där jag hoppar min häst Rasputin genom en serie. Tittar man på min sits, balans och underskänkel så ser man att jag inte påverkar hästen alls, håller min balans och låter honom hoppa själv. Trampet i stigbygeln gör att jag ändå finns som stöd för honom. Det lät ju förfärligt självsäkert men jag tycker det är trevligt att kunna titta såhär noga och se exakt vart vikten hamnar och hur man påverkar hästen med kroppen.

Men ibland behöver det inte vara konstigare än att hoppa massor med studds på rad bara. 2,7 m mellan alla. Brukar variera höjden lite då också för att göra det lite roligare.

Jag tycker man kan tänka till lite, vad har min häst svårt för? Bygg upp en serie för att utveckla din häst på bästa sätt. Utgå ifrån enkla distanser, ca 3m mellan studds, 6-7 m i en kombination med ett galoppsprång t.ex, börja lågt och ändra avstånden utefter hur det känns och vad som behövs.

Ett starkt tips är verkligen att skaffa mjuka markbommar för att förhindra skador.

Hoppas ni fick något tips och lite mer feeling för hur tänket kan gå när man bygger och hoppar serier, lycka till!


Cornelia Rylén
Idag 14:51

Cornelias blogg: Glädje med Ullis och Greta

Cornelias blogg: Glädje med Ullis och Greta
Två glädjeämnen hos Cornelia Rylén: Greta och Ullis. Foto: Privat

Halloj!

Jag är mitt uppe i att ändra om mitt veckoschema en del, jag håller vanligtvis två till fem privatlektioner om dagen, men har nu cirka åtta hästar i träning varje dag samt att det ska finnas tid att visa hästar för kunder också, och det håller inte riktigt.

Så jag försöker lägga upp det med en dag eller två där jag försöker få ihop lite gruppträningar istället. Men det är krångligt just vid omställningar, det är knöligt att boka om och det är knöligt att få ihop allt på samma dag. Men jag hoppas kunna skapa lite mer tid helt enkelt.

Det är också lite tråkigt att minska på privatlektionerna, jag älskar ju dom! Jag vet att jag kan bidra med bra hjälp men jag hoppas kunna tillföra lika mycket även vid gruppträningar. Jag kommer ju fortsätta ha privatlektioner men inte lika många. Jag har väldigt svårt för träningar där ryttarna rider fram, hoppar fram lite, man säger ”bra där” och sen avslutar man med bana där man tränar avstånd. Inte riktigt min grej. Jag vill kunna ändra, prata, förklara, förbättra och instruera. Det blir såklart svårare i grupp men jag kommer ha som mest fyra ekipage per grupp så det ska nog gå bra ändå, även för de som är vana att träna privat!

Jag är helt enkelt lite förvirrad i vardagen för stunden, haha. Det hjälpte inte att hela min kalender i telefonen raderades förra veckan och jag har fått fixa iordning allt igen, men jag tror inte jag missat någonting faktiskt!

Men! Jag är SÅ glad för att Ullis är fräsch. Hon tränar på för fullt nu, galopperar i skogen, klättrar, markarbetar och tävlar. Det är SÅ himla roligt, det är något med den där lilla hästen som jag verkligen tycker om!

Corneliasblogg3
Ullis strikes a pose! Foto: Privat
Corneliasblogg2
Ullis innan galoppträning Foto: Privat

Någon som också gör mig glad är Greta. Vi åkte iväg häromdagen för att se hur hon betedde sig på annan utebana, och hon var pigg men snäll! Och hon hoppade stort vatten på första försöket utan konstigheter, så himla skönt! Här är film på det:

Duktig! När hon ”busar” efter hinder så ser det ut ungefär sådär. Det går jättefort och huvudet åker uppåt och framåt, eventuellt något framben som sprätter till. Hon är inte så dramatisk, haha!

Det var allt för mig, rid lugnt!


Cornelia Rylén
23 april 10:05

”Vilken förbannat härlig häst det är!”

”Vilken förbannat härlig häst det är!”

Hejhopp!
I helgen vankades det tävling. Det var bara 1,5h att köra dit så vi åkte fram och tillbaka, fredag, lördag och söndag.

Outlook-jdvvqmer Copy
Bazinga innan avfärd.

På fredagen så skulle Bazinga ( 6år e.Baltimore – Everest) debutera 130cm! Hon har gått två st 125cm klasser innan och varit felfri i båda och hon var felfri även i 130cm debuten! Vilken förbannat härlig häst det är! Tyckt om henne från början och det blir verkligen bara bättre och bättre. Hon har ett superhuvud, stor kapacitet och är bara så härlig!

Outlook-bkizm0n0 Copy
Bazinga med fin ”jag-var-felfri-rosett”.

På lördagen följde Ullis (Donna-Bella, 8år e. Connor – Cormint) med istället! Hon skulle gå en 135cm klass. Hon var knäääpp, det var första utomhustävlingen, hon var pigg, skuttig, hoppig, snabb, pigg, knäpp och full av energi! Detta ledde till att hon överhoppade sig ordentligt på framhoppningen, hoppade riiiktigt bra men också lite väl bra. När hon blir sådär pigg, så kan man inte ha så mycket ben om, då hon bara hoppar högre och högre, och denna kombination av stooora språng och inte så mycket ben som stöd, gjorde henne osäker.

Inne på banan hoppar hon ju snällt men man kände att hon tvekade lite på vissa hinder, men hon varken stannar eller river. Hon var duktig och felfri fram tills trekombinationen, där jag kände att hon tvekade på insprånget, och efter att hon varit osäker i kombinationen när vi var i Borås senast, så valde jag att styra ut och hoppa ett annat hinder istället.

Jag var helt nöjd med mitt beslut, jag älskar den där hästen och vill inte att det uppstår något problem.

Så på söndagen tog vi med henne igen, och hoppade en 130cm klass. Jag hade hunnit fundera lite på hur jag skulle göra ett bättre jobb med henne. Känslan blev då helt annorlunda denna dag och hon var fin, felfri och 3 sekunder snabbare än tvåan så vi vann!

Outlook-fkozsmjq Copy20190421_145215

20190421_145230
Ullis på väg in till banan på söndagen!

Så det var riktigt roligt. Det var ju ”bara” en 130cm klass men känslan var tillbaka och det var samma gamla fina roliga Ullis att tävla! Ingen tvekan fanns och allt var bara roligt. Jag är så GLAD att jag var lite klok dagen innan, att det aldrig blev ett problem!

Screenshot_20190420-185030
Ullis hoppar fint!

På söndagen följde också Rasputin med. Rasputin fick gå in på prisutdelningen när Ullis vann, eftersom att Rasputin var först i klassen direkt efter.

Rasputin ville inte alls vara med på prisutdelning och gick bestämt ut därifrån igen. Han kändes fin på framhopp sen, spänd och stark men det är han alltid sådär. Väldigt spänd inne på banan men hoppade snällt 1-5 felfritt, sen var det en bruten linje till en oxer, mitt på den brutna linjen så sa han upp sig. Han skulle ut från banan helt enkelt.

Jag får fortsätta fundera lite kring hur vi löser det men det kommer ta lite tid. Jag hoppar det går relativt lätt att lösa bara!

Bra helg med lite tråkigt slut bara. Är i alla fall främst glad över att Ullis går bra igen! Rid lugnt!


Cornelia Rylén
17 april 10:21

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

Hello!
Jag har fullt upp nu, mycket lektioner, 8 hästar att rida varje dag, häst till salu som ska hinna visas och sen ska det hinnas lagas mat på kvällen innan vi sover kl 21, fulla dagar!

Men det är också FULLA DAGAR, vilket innebär att alla hästar ligger inte uppochner och är skadade! Dom är friska och glada och tar all min energi, fantastiskt!

Gladast är nog Kakan, som är den enda hästen som kanske inte är helt frisk än. Men hon läker riktigt bra, lite för bra kanske…

Img-20190416-wa0008
Mika på ”promenad” med Kakan.

Kakan mår ändå toppen. Benet ser tiptop ut med tanke på vad det varit med om (senan skars helt av i december).

Img-20190416-wa0005
Kakans ben idag!

Det är ett par månader kvar tills nästa check på benet, tills dess står hon kvar på boxvila. Men hon får gå i skrittmaskinen 5 minuter om dagen nu.

Vi promenerar (så gott det går), betar med henne, masserar henne och myser. Så hon tycker nog inte livet är helt förskräckligt ändå. Tråkigt säkert, men ändå helt okej.
Img-20190416-wa0011Img-20190416-wa0012Img-20190416-wa0014

Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten men det kommer ta tid.

Annars är faktiskt Bazinga, Rasputin, Ullis, Greta och Carro helt fräscha, Carro har såklart en del uppbyggnad kvar innan hon är tillbaka men hon känns pigg och glad och fräsch. Får passa på att vara glad för det medans det varar!

Woho, allt för idag. Rid lugnt!


Cornelia Rylén
13 april 09:49

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”
Greta på bild! Foto: Stefan Keturi

Hejhopp! Idag vill jag egentligen mest komma med lite tips. Tips angående själva tänket när ni löser problem på hästryggen.

Det är så himla välkänt att en häst ska gå fram, den ska lyssna framåt och den ska bjuda, ta för sig framåt och framåt framåt framåt. Det är vad tränarna säger och det är så man löser problem. Framförallt beror många problem i grunden på att hästen inte går fram. Och det löser man ju framåt… Men har ni verkligen tänkt efter?

När du ger en framåtdrivande hjälp, dvs skänklar på, så lägger du på ett tryck. En lyhörd häst reagerar snabbt och trycket släpper. Men lägger du på detta tryck och inget händer så kvarstår trycket du lagt på, bara i en lika dålig situation (dvs en situation där hästen behöver reagera framåt).

Här krävs det träning, hästen ska inte sparkas fram och sen hålla den farten utan problemet ligger i att hästen inte reagerar. Då är det lättare att först be hästen vänta, för att sedan kunna BELÖNA den med att få gå fram, dvs eftergift i handen och ev en förstärkande liten skänkel som ”belöning”, och beröm. Här bygger man lättare upp ett system att det är en BRA sak att gå fram för små hjälper, och du har mer kontroll på situationen.

För har du verkligen löst ditt problem när du fått fram hästen i en högre fart? Den springer framåt… men sen då? Kommer inte problemet tillbaka? Går hästen verkligen FRAM aktivt självmant eller springer den bara framåt?

Jag upplever också att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket. Vilket gör det svårt för hästen att någonsin klara det själv. Vanligast är detta i galoppjobbet, galoppfattningar, variation av galoppen osv. Ryttare fattar galopp, och när hästen väl galopperar så släpper man aldrig på trycket för man är rädd att den ska sakta av. Hästen lär sig att för att behöva galoppera behöver ryttaren jobba. 

Här bör man också vända på steken lite, när hästen fattar galopp, släpp direkt trycket (galoppskänkeln, drivande hjälpen) och beröm (för att den så duktigt fattade galopp), be här också hästen att vänta. Efter galoppfattning ska hästen finna sin balans, vänta, och sedan få en belöning för det i form av ”varsågod tack så mycket nu får du slappna av framåt nedåt”. 

Låter krångligt kanske. Men kortfattat: Efter en reaktion på din signal, sluta ge den signalen. Beröm. 

När det uppstår ett problem, stressa inte igenom det. Lägg inte på mer tryck.
Tänk logiskt, ett problem = hästen förstår inte/ har förstått fel, behövs verkligen mer tryck/press i en sådan situation? Det man lägger på om man rider framåt då, är mer tryck och press.

Om du istället backar, alltså ber hästen vänta, så har du längre tid och väg på dig, en lugnare situation, mindre press och stress och du kan när problemet känns delvis eller helt löst, belöna hästen med eftergift vilket betyder ”Tack, här varsågod gå framåt som belöning” vilket gör det till en positivare upplevelse för hästen än om du hade direkt bett den ÖKA genom ett problem. 

För mig går ridning ut på att hästen ska förstå vad jag vill och vad den förväntas göra, den ska få guidning i sitt arbete men inte HJÄLP med det. Den ska få hjälp att lära sig förstå det.

Nu glider jag kanske från ämnet… Men en häst som VILL gå framåt på ett kontrollerat sätt är väldigt lättriden, och det är dit vi ska sträva. Hur vi lär hästen att VILJA gå framåt. För all sorts tvång och kraft gör den mer svårriden, gör att vi behöver ta i munnen MER och därför dämpa den framåtbjudning vi får. Förutsatt att vi inte baaara vill gasa o styra men det vill inte jag i alla fall.

Jag vill väl helt enkelt slå ett slag för att man ska tänka steget längre när man rider, vad ber jag egentligen hästen om och på vilket sätt presenterar jag uppgiften? Framförallt, hur förklarar jag för hästen när den inte förstår och vilken situation skapar jag för att lösa problemet?

Haha. Hoppas någonting är relativt enkelt att förstå. Jag förstår att jag är rörig men jag går igång lite på sånt här! Ni skulle höra mig live… Fick nyligen höra att jag lät som en sektledare, det tyckte jag var kul! 

Rid lugnt!


Cornelia Rylén
9 april 18:55

Bildbomb från lösdriften

Bildbomb från lösdriften
Cornelia Rylén har varit och hälsat på sina hästar på lösdriften. Därifrån bjuder hon på en riktig bildbomb. Foto: Cornelia Rylén

Halloj!

I veckan var vi iväg och hälsade på mina ston som går på lösdrift en bit härifrån, samt min fina 2-åring.

Corvara är dräktig med Ike, och Ilona har tyvärr kastat sitt föl. Tvååringen heter Hidden Heliodor och har samma mamma som min fina Bazinga, hans pappa är Hemerald.

Här kommer en bildbomb!

190409_bildbomb_corneliarylen_2
Corvara mumsar hö. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_3
Corvara och Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_4img-20190404-wa0024
Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_5img-20190404-wa0036
Lilla Helge! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_6
Han är lite större än stallets andra hästar som mest består av ridtravare i trevlig storlek! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_7
Han är väldigt försiktig, men ändå nyfiken! Här framme och gosar med Mika, på lagom avstånd. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_8
Det kommer bli en sååå stor och snygg häst! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_9
Fina Ilona, här kliad av Mika. Hon mår bra och verkar nöjd trots att hon tyvärr kastat sitt föl. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_10
Korven börjar bli tjock, hon beräknas föla i början av juni! Sååå spännande. Samma pappa som Zaga. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_1
Helge har ett så speciellt ansikte. Är väldigt taggad på framtiden med honom. Om jag har möjlighet vill jag ta hem honom en sväng i höst, kanske inte för att rida in men i alla fall påbörja. Hanterad blir han där han är men det är en väldigt känslig häst som kommer behöva tid, olika upplevelser. Jag tror det blir en riktigt bra häst i alla fall! Foto: Cornelia Rylén

Vi hörs snart igen, rid lugnt!


Cornelia Rylén
4 april 10:46

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”
Cornelia Rylén berättar att hon känner sig som en hypokondrisk hästägare som alltid hittar fel på hästarna fast de är friska. Till höger syns Ullis fotograferad av Praktikant-Jennifer. Foto: Natalie Lindholm/Privat

Halli hallå!

Det är väldigt skönt att vara hemma när vädret börjat bli så himla trevligt. Jag har nu åtta hästar i träning och faktiskt alla är relativt friska nu. Rasputin fick några konstiga utslag för fyra/fem dagar sen och Bazinga blev svullen i två ben (dock varken öm, ojämn eller på något sätt påverkad av det). Annars är dom friska, vilket är helt otroligt ju. Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar saker som är fel, men egentligen är jag faktiskt tvärtom. Jag är ganska lugn sådär och stressar inte upp mig i onödan, utan vi har verkligen haft mycket otur. Hoppas det lättar snart.

Ullis skrämde mig till döds när vi kom hem från Borås. Jag red ut i skogen och tyckte hon kändes ojämn, ALLT är kört hann jag tänka. Allt. Men lugnade ner mig, väntade till dagen efter och longerade lite och såg iiingenting. Har ridit på som vanligt efter dess och hon känns superfräsch. På söndag ska hon hoppa en 125cm klass!

Jag tyckte hon hoppade lite väl bra i sista 140cm klassen i Borås och hon blev nästan lite skrämd kändes det som, så jag vill att hon går in och gör någonting väldigt enkelt och bara har roligt nu.

190404_corneliasblogg3

Jag har en ny tillridnings/försäljningshäst som är häftig. Han känns och ser ut som en stort kallblod emellanåt men besitter stor kapacitet och är egentligen väldigt väldigt känslig. Märklig blandning men blir väldigt coolt i slutändan!

190404_corneliasblogg2

Häftigt, han kan kännas lite markbunden och obalanserad innan och mellan hinder än sålänge och sen slår han dessa lyror ibland, fränt! Han heter HerbsmanS och är en 9-årig calack e Click and Cash.

190404_corneliasblogg5
På bilden är Greta! Foto: Stefan Keturi

För några veckor sen så kände jag mig rätt uppgiven vad gällde hästarna och tävlingar, ingenting gick vår väg här riktigt och jag hade inte orken att kolla på tävlingar som skulle komma längre fram, det kändes hopplöst att ens titta och försöka. I och med detta så har jag såklart missat flera av de tävlingar vi vanligtvis åker till varje år. Favorittävlingar som Sundbyholm och Wermland Equestrian Games. Det är väldigt tråkigt men sånt är livet! Vi får åka på lite mindre tävlingar över dagen tills det drar igång lite mer.

190404_corneliasblogg4
Greta på bild igen. Foto: Stefan Keturi

Jag kommer i alla fall tävla i helgen, lite 110-125cm klasser. Ska test-flyga tillridningshäst-Loppans vingar på tävling då och se hur hon beter sig! Alltid spännande.

Vi börjar där, helt enkelt. Och hoppas komma igång ordentligt med meeting v18.

Det var allt. Rid lugnt!


Cornelia Rylén
29 mars 17:03

”Roligt att känna att det finns lite hopp”

”Roligt att känna att det finns lite hopp”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Hello!

Jag har lite tekniska problem med att lyckas få in filmerna från Borås-helgen till datorn, så jag lyckas inte riktigt få med alla de filmer jag tänkt.

Men jag kan bjuda på ett par!

Först har vi Greta som jag är så glad över.

Sista hopp-passet innan denna start åkte jag ju av. Så jag var väl lite skeptisk inför hur det skulle gå. Men som jag skrivit så överraskade hon ju verkligen, hon var SÅ fin och jag är så glad. Man kan känna på henne att jobbet jag ändå lagt ner faktiskt lyser igenom. Jag har jobbat mycket förvänd galopp för att stärka henne, jobbat myyycket på hennes rytm, på jämn kontakt och på att hon varken ska gå upp i spänning eller falla ner och bli tom. Det kändes bra!

Det är en vacker häst med hög ridbarhet men som behöver LÄRA sig allting kanske lite mer än andra hästar. Hon är begåvad men det känns som att hon måste få in rätt rytm, rätt rörlighet och rätt lydnad och verkligen befästa det mer än många andra som kan gå lite mer på känsla. För mig är det roligt att jobba med, utvecklande!

Här nedan är hennes första runda från 120cm klassen:

Sen har jag Rasputins första klass. Han var väldigt spänd, det ser man tydligt i början av banan. Med inslag såklart genom hela banan men främst i början. Men jag har lärt mig en del under helgen, hur jag ska komma till ridning. Jag går lätt in i att jag vill ha kontroll och jag vill skolrida lite när hästarna spänner sig. Men med just Rasputin så är det lite halvkört när han väl blivit så spänd, och jag har lärt mig att hitta rytmen på ett bättre sätt inne på banan när han blir spänd. Så det gör mig i alla fall glad, att jag utvecklats något! Vi kom tvåa i denna klass.

Här är i alla fall Rasputins 145cm klass:

Det var väldigt roligt att komma ut och tävla igen, att känna att det finns lite hopp, haha. Jag har inte tränat för tränare på över ett år och det känns ändå bra att jag inte förfaller, att jag kan hålla igång min ridning relativt bra själv. Sen vore det såklart ännu bättre att få lite hjälp, men jag är väldigt engagerad i varje hästs utveckling och det tar ju även mig som ryttare framåt. Det är roligt. Mitt jobb ÄR roligt, trots allt!

Rid lugnt!


Cornelia Rylén
24 mars 21:12

Blandade känslor efter Borås-meeting

Blandade känslor efter Borås-meeting
Bazinga nöjd efter sin felfria 125 cm start! Foto: Privat

Hej!

Nu sitter jag i skrivande stund i lastbilen på väg hem från Borås.

Det har faktiskt varit en jättebra helg för mig. Jag har ju inte tävlat på ca fyra månader och blir såklart ringrostig. Men det har inte direkt märkts av, faktiskt. Jag har skött mig bra!

Vi jobbade verkligen på under de första två dagarna när alla fyra hästar hoppade en klass var. Då var det lite körigt men vi redde ut det fint! Var lite svårt att hinna äta ordentligt mellan hästarna bara. Men vi sov gott!

Vi går igenom en häst i taget.

Greta, min fina Geniek som är 8 år i år e Lord Sandro. Henne har jag bara tävlat ett par gånger tidigare och under vintern har vi haft problem med mugg på bakbenen så vi har inte kunnat träna riktigt som vi tänkt oss. Så helt förberedd kände jag mig inte men hon har verkligen levererat och jag har känt att jag ändå fått lite jobb gjort. I inledande 120 cm klassen gjorde hon en fantastiska fin felfri runda, Jag red lugnt och fint och det var mycket trevligt.

Outlook-qcw15g4f
Mårten var med hela helgen, han är alltid med oss på meetings!

Efter det gick hon en 125 cm klass, där provade vi att rida lite mot klockan för första gången någonsin vilket hon redde ut förvånansvärt bra, hoppade felfritt och kom sjua tror jag!

I och med det kvalade vi in till final som gick i 130 cm. Hon kändes trött och lite ofokuserad men hoppade snällt hela banan fram tills sista hindret där jag inte riktigt fick igenom henne som jag ville på en båge och fick komma lite nära så hon rev. Inget konstigt alls, hon var trött. Vilket inte heller är konstigt då vi som sagt inte kunnat träna helt som planerat.

Men är väldigt imponerad och glad över hur hon skött sig på banan och generellt på denna tävling, jättekul!

Sen har vi Bazinga, 6 år e Baltimore. Jag tror det var hennes andra inomhustävling och hennes fjärde meeting någonsin. Går snällt in och hoppar felfritt men ett tidsfel i 120 cm och sen felfri i 125 cm. Tyvärr fanns inte fler klasser tillgängliga för henne så vi fick nöja oss där. Hon blir lite spänd inne på banan och jag vill inte forcera fram henne vilket gör att det blir lite sämre språng ibland. Men hon är försiktig och inte i en enda bom, faktiskt. Så det känns toppen verkligen, hon ger en så bra känsla i sitt språng. fantastisk inställning och hög ridbarhet. Lite rutin som ska till bara!

Outlook-tuldzot3
Greta efter sin 125 cm klass!

Sen har vi min underbara fantastiska lilla ULLIS! (Donna Bella 8 år e Connor). Hon har ju inte tävlat sen Falsterbo förra året, det är nio månader sen. Inte bara har hon inte tävlat, hon har inte hoppat, tränat, varit iväg eller någonting alls sen dess. Lite hoppning har vi ju kunnat göra hemma men vi pratar fyra, fem pass med riktiga hinder varav två eller tre pass var hinder högre än 110 cm.

Men hon var i full kondition, starkare än någonsin och sitt gamla vanliga fantastiska själv! Hon var jättejättejättepigg men SÅ GLAD i sin första 135 cm klass på torsdagen, hon hoppade fint och felfritt och blev placerad. SÅ GLAD vad jag också. Sen gick hon in i en 140 cm klass, vilket hon ALDRIG hoppat inomhus förut, och är såååå himla fin, nästan FÖR fin, felfri fram tills en kombination i slutet av banan som kom ur en tight sväng, jag kom bra in och hade bra tryck men hon tog i lite väl mycket på insprånget och hoppade för högt, och vågade helt enkelt inte ta av till b-hindret, så hon försökte ta in ett extra men hann såklart inte utan rev i stället.

190322-154224-9233
Ullis och jag i 140 cm. Foto: Stefan Keturi

Det var liksom inget tokigt som hände egentligen, jag kom bra in med bra galopp. Jag tror det var en blandning av stora hinder, på mindre yta än hon är van vid på den höjden, och att banbyggaren byggde så att många hinder dök upp väldigt fort som en överraskning. Hon hoppade fint de två hindrena efter kombinationen iaf och slutade på sina 4 fel. Är så himla himla nöjd och glad över henne. Bäst är hon!

Och sen har vi ju Rasputin. 13 år e Pomme Royal. Han var fin och felfri och andraplacerad i inledande 145 cm klassen. I 150 cm klassen på fredagen så var han jättefin och snabb men vi fick ett nedslag. Hindret kom snabbt ur sväng och jag fick inte alls kontroll över hans balans och vi var inte helt förberedda på hindret helt enkelt, språnget fick inte rätt kraft. Men himla glad över hur han kändes ändå!

190322-181328-9860
Rasputin och jag i 1,50-klassen. Foto: Stefan Keturi

Sen fick han gå den stora 150 cm Grand Prixen som avslut. Det var stort och väldigt svårt, elva stycken av 27 var uteslutna, och många fler med mycket fel. Rasputin hoppar SÅ fint, jag rider vettigt, vi är felfria och duktiga fram tills hinder nr 9 som är den förbannade Borås-muren. En stor mur, med tryck på, utan hinderstöd eller infångare av något slag, bara en stor fyrkantig vägg. Det tog tvätstopp, haha.

Rasputin är ju en knepig häst. Han är väldigt känslig och lite osäker. Inte direkt tittig i vanliga fall men ställer inte upp på precis vad som helst, vattengravar är ett bekymmer och likaså denna dumma mur. Han hoppade på försök nummer 2 men stillastående och väldigt snett, i ren förvåning försökte jag styra på fram till nästa hinder vilket naturligtvis inte gick då det var på tok för långt bort och helt fel distans så där tog det stopp igen. Vilket var rimligt, verkligen. Men hade inte jättemycket att välja på.

Så det var ett väldigt tråkigt avslut. Men jag är samtidigt mycket glad över hur han hoppade fram tills dess och att han visar på att stora svåra banor inte är något problem egentligen.

Så blandade känslor så klart efter denna helg, där egentligen allt gått väldigt väldigt bra. Men ett tråkigt avslut. Men det är bara att ladda om, försöka träna på detta (vilket är svårt då vi inte har en egen Borås-mur) och tänka framåt!

Jag återkommer med videos, har inte hunnit få till allt det än!

Tack så länge, rid lugnt!

/Cornelia


Cornelia Rylén
22 mars 12:29

”Bra dag helt enkelt”

”Bra dag helt enkelt”
Bra dag!

Hallihallå!
Vi har verkligen haft att göra senaste dagarna. Det vankades ju tävling i Borås för oss. När man inte varit iväg sen slutet av november och dessutom ska ha med fyra hästar på en gång, då blir det lite rörigt och körigt!

Outlook-qhivn15a CopyMen vi kom iväg, i onsdags åkte vi. Hästarna var galna, livsfarliga skulle jag säga, både vid lastning och sen väl framme på plats.

Jag trimmade Bazinga och Ullis här på plats. Bazinga var jättesnäll och Ullis var knäpp, men vi alla överlevde.

Img_20190321_071912_086En hel tävlingsdag har vi hunnit med också. Alla hästar har varit felfria faktiskt, eller ja Bazinga fick ett tidsfel.

Greta gick en 120, kändes otroligt fin vilket var roligt då jag inte fått någon toppenkänsla på henne i hoppningen hittills egentligen, men nu var hon rytmisk, stabil, trygg och hoppade fint!

Även Bazinga gick en 120cm klass. Väldigt spänd inne på banan vilket är helt rimligt då hon är orutinerad på tävling framförallt inomhus. Men hon skuttade snällt runt ändå även om det gick lite långsamt då jag inte ville stressa henne.

Outlook-oaqgaygj CopyOutlook-0awzqu3q CopyOutlook-yllpqmfe CopySen gick min fina bästa Ullis in i sin första klass sen Falsterbo i somras, in i en 135cm klass direkt och hoppade SÅ bra. Det kändes verkligen kanon och även hon var felfri och placerad. Är så otroligt glad över att ha henne tillbaka på banan och jag hoppas hon kan stanna där!

Till sist gick Rasputin en 145cm klass. Han ville inte gå in på banan så när det var jag som skulle in så fick jag hoppa av honom, leda fram honom, bli uppkastad av Mika och sen kom vi in, det var lite dramatiskt men det gick bra. Han var spänd inne på banan och knappt styrtam de första hindren men sen fick jag ordning på det litegrann och han hoppade bra och felfritt och kom tvåa!

Bra dag helt enkelt. 

Under fredagen är det samma visa igen fast 5cm högre för alla hästar. Så Greta och Bazinga går 125cm, Ullis går 140cm och Rasputin går 150cm.
Återkommer senare i helgen med uppdatering och filmer! Rid lugnt!

Outlook-rjgdoovx Copy

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 117 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-