Då var det tisdag igen och bloggdags och i denna bloggen blir det mycket uppdateringar ifrån tävlandet på sista tiden.
Den gångna helgen har spenderats på Åby travbana och West Coast Equestrian Week men innan dess gjordes ett par starter i Stensäter. Nya förmågorna Charlie och Bella hoppade felfritt två gånger var i 110 cm klasser. Nina var felfri och placerad i en 130 cm klass och dagen efter det hade hon ett nedslag i en annan 130 cm klass. Och där gjorde även Nisse, Zizzi och Uno uppladdningsstarter inför West Coast, i ösregn. Uno hade inte tävlat sen Stockholm och var därmed vildare än någonsin kan man ju säga, likaså Zizzan men då är ju allt som det ska. Nisse hoppade super och kändes fin.
På onsdagen bar sedan häst- och människolasset av mot Göteborg för tävling i dagarna fyra. Med i lastbilen fanns Zizzi, Nisse, Higge och Uno.
På torsdagen började tävlandet, då med Zizzi och Nisse i kvalet till ATG Riders League i 135 cm. Båda hoppade fint och felfritt och Zizzi blev sjundeplacerad medan Nisse blev elfteplacerad. Sedan hoppade även Higge och Uno kval till ATG Riders League fast i en 145 cm klass. Där fick jag inte till en linje på någon av hästarna tyvärr, sånt som händer ibland antar jag … Så Uno hade ett nedslag och Higge två. Bra känsla på båda men ryttaren var inte hundraprocentig alltså.
På fredagen var det bara Uno som hoppade och det visade sig inte vara så bara. För Uno hoppade magiskt i 150 cm klassen, kval till söndagens Grand Prix och var felfri och blev sjundeplacerad. Magiska fantastiska Uno.
Lördagen följdes sedan upp med att Zizzi hoppade sin heatfinal i ATG Riders League. Jag var i det tredje och sista heatet och därmed visste jag att det ”bara” krävdes en felfri runda för att ta sig till kvällens omhoppning. Därför tog jag något längre svängar och kunde därför vara lite mer på den säkra sidan. Vi levererade en felfri runda med det femte bästa resultatet av de tjugofyra startande och tog oss visare till kvällens omhoppning.
I heatet efter startade Higge, fast då var hindren upphöjda till 150 cm som även var debut för oss ihop. Vi var först ut av alla och lyckades leverera en nästintill perfekt felfri runda, och att hoppa just felfritt lyckades ingen annan med i mitt heat så vi avgick med segern och även Higge kvalade sig alltså till kvällens omhoppning. Helt otroligt roligt och dessutom att han gjorde det på ett så fantastiskt sätt, nästan drömlikt.
Så kom kvällen och finaldags. Zizzan kändes allra bäst där på kvällen, men piloten ville lite mycket till det tredje hindret och skar kurvan väldigt mycket in på en linje, vilket gjorde att vi hamnade på ytterkant in i kombinationen och B-hindret trillade. Men känslan var super och vi fick med oss viktiga poäng inför resterande kvaltävlingar i ATG Riders League.
Higge kändes även han fin, riktigt snabb i början på banan men tyvärr trillade även en bom för honom. Men precis som för Zizzi så fixade vi finfina poäng inför kommande omgångar.
Så lite revanschsugen var man alltså efter omhoppningarna i ATG och visst fanns det en chans kvar den där kvällen. Då med Nisse som fick äran att hoppa In the lights lagtävling. En tävling där man tävlade två och två, sent på kvällen under strålkastarljus.
Jag och Nisse fick äran att teama ihop oss med Irma Karlsson och hennes Fatalite de Hus. Irma var extremt snabb och vi låg på andraplacering efter att alla tio lagens första ryttare hoppat en bana på 120 cm. Därefter höjdes hindrena till 140 cm och Nisse och jag leverade en felfri runda som gjorde att vi behöll andraplatsen. Ebba Danielsson och Kajsa Björe var helt omöjliga att slå. Så otroligt roligt intiativ som gör det där extra för både publik men också oss ryttare.
Och avslutningsvis på söndagen hoppade Nisse sin final i 140 cm touren och gjorde det finfint med ett nedslag, medan Uno skulle hoppa 150 cm Grand Prix-klassen. Känslan på förhand var magisk, och så även början på banan men sedan var det som att Uno inte uppfattade ett hinder riktigt och det blev ett litet missförstånd. Sånt som händer och det är bara att klappa på sin häst och åka hem och träna för att sedan komma tillbaka ännu bättre. Min älskade Uno-pojke.
Ännu en gång, oj vad tacksam jag är för mina fina hästar och allt jag får uppleva ihop med dem, världens bästa! Och tack alla människor runt omkring mig för hjälp både på tävlingarna men också hemmavid, utan er hade det aldrig gått!
Vi syns och hörs!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på