Eriks blogg: Vildvittror och genomkörare
I skrivande stund sitter jag i lastbilen med pappa Bengt, Higge och Uno och är påväg till Uggerhalne och Helgestrand event för tävling.
Helt perfekt att skriva blogg när man åker lastbil så är man produktiv samtidigt som man fördriver lite tid. Jag är inte största fanet av att åka bil överhuvudtaget så det är perfekt att ha något att göra under tiden.
Förra veckan hade jag inga tävlingar att uppdatera er om här, men under den gångna helgen gjordes 10 starter fördelat på 6 hästar. Detta på Stensäters fina anläggning endast 15-20 minuter hemifrån Fulltofta. Helt perfekt avstånd till tävling tycker jag, så skulle det vara oftare.
Nina började helgen i lördags med att få hoppa runt en 120 cm klass och gjorde det fint med ett litet nedslag, hon har verkligen blivit så himla mycket tryggare i sig själv och funnit väldigt mycket tillit till mig på sistone och det är så roligt. Nina är en stor men väldigt känslig tjej, så det känns så skönt att hon börjar få ännu mer självförtroende ihop med mig, det kan nog hjälpa oss till fortsatt utveckling och framgång.
Sedan startade Zizzi vildvittra i en 130 cm klass och var just det, en vildvittra. Vi var helt toppade där inne på banan och har nog rekord på kortast tid innanför grindarna på tävlingsbanan … Vi fick tyvärr med oss två bommar på färden men men Zizzi var lika pigg och glad för det.
Sedan avslutades dagen med att både Nisse och Selma hoppade runt varsin 130 cm runda fint och felfritt, eller Selma hade ett litet tidsfel men det spelar inte så stor roll. Och båda kändes pigga och fina och redo för söndagens klasser.
Söndagen började sedan med att Uno-pojken fick göra en liten genomkörare inför tävlingarna i Uggerhalne i en 130 cm klass och gjorde det felfritt med placering. Nisse var även han felfri och precis utanför placering i samma klass. Och så även ZZZ, Zuper Znabba Zizzi som var ungefär lika pigg som dagen innan, men vi hade lite bättre koll på både spakarna och hovarna denna gången och det resulterade i ännu en vinst för oss. Hon är rolig den där Zizzan.
Sedan hoppade Nina även hon en runda i 130 cm klassen, vår andra 130 cm start ihop och denna gången gjorde hon det med sååå stort självförtroende, jag satt tillbaka lite väl mycket till ett räcke så vi fick ett litet nedslag där, men vi är exakt lika glada för det. När känslan var otroligt bra och speciellt när det känns så enkelt. Väldigt lovande inför vår framtid ihop.
Söndagen och dagen avslutades sen med att Selma och Higge hoppade runt varsin runda i 140 cm klassen. Selma hoppade fint men petade bakbommen på A-hindret i första kombinationen när jag fick igenom en förhållning något lite för mycket efter muren, och även sista hindret trillade när orken tog lite slut på slutet. Men som hon hoppar stora och pigga tjejen Selma, det känns verkligen som att hon kan hoppa hur högt som helst.
Sedan hoppade Higge vääääldigt fint och lätt runt en felfri runda i samma klas, wow vilken känsla det var. Jag tryckte på lite mycket till ett räcke i omhoppningen sedan så vi fick ett nedslag där, men slutade ändå på en fin 6:e plats i det otroligt namnkunniga startfältet där i Stensäter, med bland annat två VM-guldmedaljörer och en GCT-ryttare.
Och nu sitter jag alltså i skrivande stund i vår guldiga hästlastbil på väg till Uggerhalne med Uno och Higge för tävling onsdag-söndag. Uno ska gå klasserna för U25-ryttare och Higge de 1* klasserna. Det ska bli otroligt roligt, särskilt när det känns som att båda hästarna är i fantastiskt fin form.
Önska oss lycka till så hörs vi nästa vecka med nya uppdateringar och tankar!!!!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: Hörni hästsekt, nu gäller det att visa vilka vi är
Denna veckans blogg vill jag börja med att säga ett massivt tack till det fantastiska mottagandet som förra veckans blogg fick. Väldigt fin och bra respons! Och att läsa kommentarsfälten var också väldigt roligt, men också givande att läsa vad många av er där ute har för tankar om det hela! Så tack snälla för det, tillsammans kan vi nå en förändring och förbättring.
Nu lite tävlingsuppdatering ifrån helgen i Kungsbacka.
I onsdags kväll rullade stora hästlastbilen med tjejligan i form av Selma, Elsie, Nina, Bella och Zizzi mot Kungsbacka. Men då tänker ju ni, skulle du inte ha sex stycken hästar med dig dit?
Jo och det hade jag men enda killen i gänget Charlie fick åka ensam i lilla hästlastbilen när det var ”No Boys roadtrip” i stora lastbilen. Nä men skämt åsido, stora killen Charlie åker dels mycket bättre i lilla bilen samtidigt som vi ändå behövde köra den med eftersom att det är en hel del foder och saker som måste tas med. Ni som vet ni vet.
Charlie hoppade felfritt alla dagar och var så himla duktig! Bella hade ett nedslag totalt på tre klasser. Sexåriga Elsie hoppade två otroligt fina rundor i 120-klasser, en felfri och en med ett nedslag. Zizzi vann en klass, var fjärde placerad i en annan och hade ett nedslag i sista klassen. Åttaåriga Selma var helt toppad i första klassen, sjundeplacerade i 135-klassen andra dagen och sedan hoppade hon en helt magiskt fin runda i avslutande 140-klassen och blev fyra. Sist men inte minst så var Nina otroligt fin i första dagens 140-klass och blev niondeplacerad, dagen efter kändes hon inte riktigt hundra så jag hoppade henne inte mer under helgen. Det var absolut inget allvarligt så vi är snart tillbaka på banan igen!
Med andra ord en fantastisk vecka och helg med ännu en gång ovärderlig hjälp av min familj som alltid ställer upp och stöttar mig, utan er hade jag aldrig varit där jag är idag.
Nu väntar träning för gudfar Rolf-Göran Bengtsson i Flyinge i dagarna två med Kaffe och det ska bli så otroligt givande och roligt! Så nästa vecka kommer det uppdateringar, tankar och känslor från det och annat kul.
Vi höres och synes alla där ute. Och kom-ihåg att visa ridsporten extra mycket från dess ljusa och rätta sida i dessa tider, det är viktigare just nu än någonsin innan!
Kram på er!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: ”Unghästklasserna måste ändras”
Veckan som gått
Den här veckan inleder jag med lite genomgång av veckan och avslutar med ett förslag till ändring av svårighetsgraden i 110-klasser. Cliffhanger? Jajamen, men nu börjar vi med veckan som gått:
Sen sist vi hördes av har det hänt en hel del faktiskt. Redan i onsdags så var jag en del av Jens Fredricsons clinic i Flyinge. Det var en fantastisk clinic med fokus på anridning, position och tempo där jag och Nina fick vara med oss visa våra så kallades ”skills”. Nina kändes riktigt fin och visade verkligen upp sig från sin bästa sida och hoppade fantastiskt fint och jag red ändå hyfsat. Det var en otroligt rolig och inspirerande kväll i Flyinges ridhus med cirka 950 personer i publiken. Kvällen avslutades med uppvisning av Jens och Markans Cosmopolit, ”Cosmo”.
Vilket radarpar de är ihop och det var så coolt att få se dem live!
På torsdagen var det sedan dags för lite ”kick-off” hoppning/träff med IM Sportriders lag inför elitallsvenskan som drar igång om ett par veckor. Selma och Crille (Cristals Gemstone BT) fick vara med och hoppa och de skötte sig galant och även dessa två kusarna känns riktigt fina och fräscha.
I fredags åkte jag med favoriten Nina till Lund en sväng och hoppade en 130-klass som lite uppladdning inför denna veckans meeting i Kungsbacka där hon ska få hoppa lite större klasser. Hon hoppade återigen väldigt fint och fixade en lugn och trevlig felfri runda!
I lördags styrdes sedan skutan till Trelleborg där det var dags för lite bebishoppning. Crille och jag gjorde tävlingsdebut och det med en felfri runda, Crille är verkligen en Erikhäst och jag tycker om honom sjukt mycket efter väldigt kort tid! Utöver Crille så var även Fabbe med (Faboulus Rock) som gjorde livsdebut på tävlingsbanan. Det var dock inte speciellt läskigt eller konstigt tyckte Fabbe som tog även detta med en klackspark. Fabbe är en otroligt personlig kille som kan allt redan, fem år egentligen men beter sig som han har femton års erfarenhet på axlarna. Så skulle alla vara, Fabbe kan man då alltid lita på!
Och sista dagen ut för veckan men absolut inte den lugnaste var söndagen som även den spenderades i Lund på tävling. Denna gången med Elsie, Charlie och Bella. Elsie och Charlie hoppade hoppade felfritt medans Bella hade en bom ner. Även alla dessa tre kändes fina och känns redo inför tävling i Kungsbacka till veckan dit hela sex hästar följer med. Fullt upp vill säga men det ska bli väldigt roligt.
Erik tycker till
Just denna veckans blogg skulle jag vilja avsluta med en liten åsikt. Jag vet inte om jag kanske är den enda som tycker så här men jag tänker att jag delar med mig av min åsikt ändå.
På sista tiden har jag tagit emot lite fler gröna och oerfarna hästar för träning och tävling och en sak jag tycker skulle kunna förbättras och ändras är svårigheten på de lägre unghästklasserna. De klasser jag specifikt anspelar på är 100- 120-klasser, men kanske allra mest just 110-klasserna.
Allt för ofta upplever jag att första hindret står alldeles för svårt, kanske ur en sväng eller längst med långsidorna. Det är linjer med korta distanser. Distanser in i kombinationer eller ut ur kombinationer kan jag också tycka är lite överkurs för att vara en 110-klass. Det kan också vara så att banan består av för många språng enligt min åsikt. Till exempel hoppade jag för ett par veckor sedan en avdelning B 120-klass med tolv hinder och fjorton språng, lite för mycket kan jag tycka.
Jag vet inte om jag bara upplevs som en kille med mycket åsikter. Men jag tycker verkligen att vi behöver en förändring och förbättring av banorna i lägre klasser och speciellt då i unghästklasserna.
Visst kan man kvala till årgångschampionaten i 120-klasserna för de 5-åriga hästarna och visst att man vill att dessa ibland kanske ska vara lite svårare inför championaten. Men rider du en 110-klass, där du startar för att unghästarna ska få mer erfarenhet och utvecklas, varför då göra det så svårt?
Det finns ju heller ingen aspekt av att man gärna vill ha cirka 25 procent av klassen felfria som man kanske vill ha i en vanlig större klass eller liknande.
Jag tycker i alla fall hellre ett helt startfält med hästar som kommer ut från banan glada, vid gott mod och med viljan att kunna gå tillbaka och göra det en gång till än att sju av femton har stannat ut sig eller där ryttaren fått utgå på grund utav att den ställts inför för svåra uppgifter.
Ja, jag vet att man inte ska styra in en klass om man inte är 100 procent redo inför den men jag tränar i alla fall inte mina gröna 5-åringar på distanser in i kombinationer eller med ett första hinder ifrån utgången ur sväng hemma…
Sammanfattningsvis, hellre för enkelt än för svårt när vi ska lära och utveckla våra unga fina hästar!
Jag vet inte om ni tycker att jag är fel ute eller att ni inte håller med mig i denna frågan men detta är vad jag tycker och känner angående detta. Skriv till mig eller kommentera gärna nedan om ni håller med eller vad ni tycker!
Vi hörs nästa vecka med nya tävlingsuppdateringar och vardagsfilosofiska tankar!
Kram på er allihopa!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: ”Jag längtar redan tillbaka till Göteborg”
Då var det tisdag och bloggdags igen!
Som ni kunde läsa i förra veckans blogg så kommer det i bloggen idag mestadels bestå av uppdateringar ifrån veckan i Göteborg och tävlingarna i Scandinavium!
Avresan mot Göteborg gick i tisdags morse tidigt och då var det mamma Carina, Rikard, jag, Kaffe och Zizzi som fanns i bilen. När vi kommit fram lastade vi först ut hästarna för att sedan packa ut och upp alla saker. Sedan bars det väskor till hotellet för att sedan ackreditera in oss. Senare på eftermiddagen fick jag rida både Zizzi och Kaffe i arenan och båda var väldigt lugna och snälla. På kvällen hade Zizzi även sin besiktning och även den gick som på räls.
Dagen efter var det dags för Zizzis final i ATG Riders League och vi startade i det första heatet och var näst sist ut av de sju ekipagen. Zizzi hoppade fantastiskt fint en felfri runda och vi blev tredjeplacerade i heatet och sjundeplacerade totalt och det viktigaste, kvalificerade för kvällens winning round final.
I finalen lyckades vi även där komma runt med en felfri runda, inte lika snabbt som Kajsa Björe och hennes super snabba Ballyshan Copa Cabana dock utan vi slutade på exakt samma plats som förra året.
Alltså en fjärde plats, som jag är väldigt nöjd med! Jag och Zizzi är ganska snabba men inte så bra på att svänga, vilket krävs i denna typen av omhoppningar men vi är så otroligt nöjda med resultatet ändå! Världens bästa tjej!
I torsdags var det sedan dags för Kaffes första start i de sjuåriga klasserna som Lövsta Future Challenge anordnar. Det började med att det var ganska mycket kaos på framhoppningen då många hästar var antingen pigga eller spända vilket även Kaffe var. Så det var en lite spänd kille som äntrade arenan där i torsdags vilket resulterade i två nedslag.
I fredags var det vilodag för att det på lördagen sedan var dags för det andra kvalet och även debut i 135 för oss tillsammans. Då var det en mycket lugnare och mer avspänd Kaffe jag hade under mig och det resulterade i en fin och felfri runda. Så roligt!
Och till sist så var det då dags för final, även det över en 135 bana. Vi började rundan helt perfekt och sedan skulle jag balansera av honom lite in i sista kombinationen, dock blev det lite tomt precis i slutet vilket resulterade i en bom med i backen. Vi var dock snabbast fyra fels ekipage och det hela slutade med en nionde placering i finalen. Allt som allt är jag väldigt nöjd med både Kaffes och Zizzis hoppning och min ridning under veckan!!
Utöver själva tävlandet hann jag även med att besöka och hänga med och i mina samarbetspartners montrar– här kan ni se mig i Ridsports studio! Jag hade även uppdrag att agera lite spelexpert i ATG:s monter inför de spelbara klasserna som gick på kvällarna vilket var riktigt kul, jag satte två och tre av vinnarna så det var ju extra kul!
Och sedan hade jag även föredrag om mig själv, min karriär och verksamhet för personer som jobbar i och med Handelsbanken och det gjorde jag tre dagar i rad. Det var väldigt roligt och givande!!
Nu är alltså en av årets absolut bästa veckor över och man ser ju sjukt nog framemot nästa år redan nu, eller hur?
Den kommande veckan väntar clinic för Jens Fredricson som jag ska rida ihop med Nina på onsdag och sedan är det dags för lite tävlande i helgen med fem hästar!
Vi hörs och syns nästa vecka, kram på er!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: Häng med till Scandinavium
I skrivande stund sitter jag på hotellrummet vid Scandinavium i Göteborg och färdigställer bloggen. Vi har en otroligt rolig vecka framför oss som startar i dag, onsdag, och pågår till söndag!
Men först vill jag börja med att säga ett stort tack till det fantastiska mottagandet av förra veckans blogg. Jag har fått så mycket fina meddelanden privat men också i olika kommentarsfält och det betyder så mycket, så tack för det! Förutom tacksamheten till er och er respons på förra veckans blogg så var det också otroligt skönt för mig att berätta om allt detta. Det var verkligen en sten som föll från mina axlar och vilken skillnad det kan bli bara av att dela med sig av sina erfarenheter eller som i detta fallet känslor, och hur mycket styrka man kan finna i att andra människor stöttar och pushar en! Tillsammans är man verkligen så mycket starkare!!!
I helgen var det tävling för två av stallets hästar på ”hemmaplan” i Flyinge, det är verkligen en sådan ynnest att få ha så fina tävlingar som Flyinge har bara femton minuter hemifrån. Elsie började helgen med en 120 cm klass men hon råkade riva första hindret lite konstigt och sedan blev hon väldigt försiktig så jag valde att utgå, för att dagen efter hoppa en mindre och lättare klass vilket hon gjorde väldigt fint, lätt och avspänt! Vid sådana tillfällen tycker jag det är väldigt viktigt att lyssna på hästen och som jag gjorde ta ett steg tillbaka och göra det lätt för både hästen och sig själv så man får tillbaka självförtroendet och kan komma starkare ur det hela. Världens bästa Elsie som har så många fina kvaliteter och egenskaper att bygga vidare på.
Förutom Elsie var även en viss pigg tjej Selma med och luftade sig. Hon har inte tävlat sedan i höstas på Elmia. Hon fick en lång vila efter säsongen och de stora klasserna hon gjorde på Elmia och det behövde hon. Återhämta sig och få ny energi och kraft inför den stundande säsongen vi har framför oss. Hon hoppade fantastiskt fint runt två 130 cm klasser med felfritt resultat och både vilan och vinterjobbet verkar ha gjort susen.
Som jag nämnde i början av bloggen så är jag, familjen, Zizzi och Kaffe nu på plats i Göteborg och Scandinavium och gör oss redo inför tävlandet som börjar på onsdagen. Då är det Zizzis final i ATG Riders League som går av stapeln, vi blev ju fjärdeplacerade förra året så det resultatet ska vi försöka förbättra. Snabbt kommer det gå, det kan jag lova, haha!
Senare i veckan, närmare bestämt torsdag, lördag och söndag så kommer man kunna se mig med Kaffe i Lövsta Future Challenges klasser för de nyblivna sjuåringarna. Det var vår fjärde placering i Breeders-finalen som kvalade oss hit tillsammans med elva andra svenska ekipage och vi kommer ställas emot internationella ekipage så det ska bli spännande.
Det är verkligen en helt magisk känsla att få rida in i Scandinavium och jag är så otroligt tacksam för mina fina hästar och dess hästägare som ger mig chansen att få uppleva det här. Wow säger jag bara!
Följ mig gärna på mina sociala medier för att få följa med på vad som händer här i Scandinavium i realtid typ! Annars hörs och ses vi kanske här i folkmängden på Scandinavium alternativt här i bloggen nästa tisdag. Ha det bäst!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: Resan ingen visste om – förrän nu
Tisdag och ännu en vecka har sprungit förbi innan man ens hann blinka.
I förra veckans blogg avslutade jag med att säga att det snart var dags för skidskytte-VM och de första tävlingsdagarna är redan förbi, en medalj hittills och fler hoppas jag att det blir. Jag älskar skidskytte så mycket, en riktigt cool sport där det händer massor. Men man kan ju inte låta bli att bli lite avundsjuk på skidskyttet ibland. Vad menar jag med det? Jo, att jag hade mer än gärna kunnat reparera mina misstag på banan och rida lite snabbare för att ändå kunna vinna liksom. Man kan ju göra det i en klass med bedömning C men hur ofta händer det haha. Aja skämt åsido men ni förstår vad jag menar.
I tisdags kväll råkade jag ut för en liten olycka när jag trillade av en unghäst och fick spendera kvällen på akuten i Lund med en fraktur i fingret. Men jag är glad att det inte blev något värre och att jag ändå kunnat fortsätta rida nästan som vanligt. Så i Scandinavium nästa vecka kommer ni få se mig rida med tyglar med öglor på och en omlagd finger med skena. Jag och hästarna fick stå över tävlingarna i Borås i helgen och rehabar och förbereder oss inför Scandinavium istället.
Vad som hänt i hästväg annars i veckan är att jag innan det lilla fallet på kvällen där i tisdags tränade med Selma för Jens och det var första riktiga hoppningen för henne efter hennes långa vintervila. Selma är som många av er vet en väldigt stor tjej som behövt mycket tid att växa i sin kropp och jag och hästägaren Iwona kände att hon behövde ett långt break efter tävlingssäsongen. Vilket hon fick och nu känns otroligt fin och redo för mer och större uppgifter under året och det ska bli riktigt kul att få fortsätta utveckla henne och oss tillsammans.
Ett par gånger här i min blogg har jag blivit ganska personlig, gått ifrån det klassiska hästsnacket och uppdateringar från min vardag och tävlingar med hästarna. Vilket har visat sig vara väldigt uppskattat. Jag gillar ju att se min blogg lite som en dagbok även fast den ju publiceras här på Tidningen Ridsport där det som tas upp alltid angår hästar på något sätt. Men bakom allt finns ju alltid du, en helt vanlig människa som lever med alla olika sorters vardagliga utmaningar och erfarenheter. Idag tänkte jag att bloggen skulle gå ifrån häst och bli lite sådär personlig istället. Väldigt personlig faktiskt.
Alla som följt mig här genom bloggen det senaste året har fått ta del av nästintill allt som skett och hänt runt om kring mig och det har minst sagt varit ett år med stora händelser och främst känslor.
Jag träffade och blev för första gången i mitt liv tillsammans med en människa. Jag berättade för min familj, vänner och er om människan som dessutom var en kille. Och just det att skulle vara en kille jag ville träffa var det ingen som visste om mig så bara det var en stor grej att berätta för alla. I somras fick jag vinster och placeringar i 150cm klasser med två olika hästar för att på sensommaren sedan bli av med båda två och det var väldigt tufft även fast jag ju var och är otroligt tacksam över den tid och framgång jag fick med dem två älskade killarna. Och sedan var det ju mycket därtill.
Men den nästan största resan jag genomgått och faktiskt genomgår än idag under hela mitt liv är det nästan ingen som vet förens nu. Idag måndag när jag skriver denna blogg så skickar jag den till min familj och nära vänner så de får läsa den innan den publiceras för allmänheten under morgondagen, så väldigt få personer är det faktiskt som vet om detta. Jag har länge velat berätta men jag har inte vetat hur, inte tagit mig själv på allvar, tryckt ner och förminskat mina egna känslor angående detta men nu äntligen känner jag att jag landat, kommit en lång bit på vägen och känner att jag vill och är redo att dela med mig. Och vem vet, kanske kan jag hjälpa eller inspirera andra samtidigt.
Alla har vi nog någon hört citatet ”Du måste älska dig själv först innan du kan älska någon annan!” och det kan jag absolut hålla med om. För mig blev det faktiskt tvärtom. Tidigare i bloggen kunde ni läsa att jag träffat och blivit kär i en annan människa (vid namn Rikard förövrigt haha) och han är också i stor utsträckning anledningen till att jag började och nu gillar mig själv för första gången. Må låta lite klyschigt men så är det faktiskt.
Sen jag kan minnas så har jag aldrig trivts eller varit nöjd med hur jag sett ut. Allt ifrån mitt utseende eller min kropp. Jag har aldrig gått igenom huset hemma med handduken runt midjan när jag duschat för att gå in på rummet och byta om utan har alltid haft ombyte med mig in på toaletten. Jag har knappt gått utan tröja hemma överhuvudtaget ens, inte en chans att jag skulle gå från rummet till toaletten i bara kalsonger eller liknande. Jag har hatat och har än idag lite svårt för stränder, poolområden eller liknande. Jag har haft det jobbigt med olika omklädningsrum. Jag har även fast jag vetat att det är killar jag gillar knappt träffat någon för att jag inte vågat och varit rent ut sagt livrädd för den dagen då jag eventuellt skulle ta av ett klädesplagg inför en annan kille.
I många av dessa fall har detta bara varit inför familjen och jag önskar att jag vågat berätta för folk tidigare. Jag har en fantastisk familj som jag vet och alltid har vetat egentligen skulle stöttat och hjälpt mig i det här men jag har helt enkelt inte varit redo och inte vågat. Men nu idag äntligen känner jag att jag vill och vågar och det är jag så glad för.
Men min räddning och anledningen till att jag kommit så långt med att äntligen börja tycka om mig själv blev att jag bara slängde mig ut egentligen. Vad men menar med det är att jag bara åkte och träffade en kille jag skrivit med ett tag och hade fattat tycke för. Och utan att jag i början berättade något om det här ”problemet” jag hade så förstod han mig och väntade och gjorde så att jag kände mig trygg. Efter ett tag kände jag att jag vågade och var tvungen att berätta och sen dess har jag för varje dag som gått blivit mer självsäker i mig själv och hur jag ser ut. Det har varit en stor resa för mig själv men med hjälp och påhejning av bästa Rikard har utvecklingen skett överhuvudtaget men också blivit en lättare resa att genomföra.
Och igår var första gången jag på sju år publicerade en bild på mig själv på sociala medier, stort steg för mig och så kul!
Så mitt råd till er alla där ute som känt eller känner något liknande till det jag beskrivit ovan är att våga berätta för någon! Det kan vara till någon i din familj, en vän, någon du träffar, en psykolog eller någon du bara känner att du kan lita på. Ensam eller själv är inte bäst. Och det finns hjälp att få!
Du är fin exakt så som du är och ser ut!
Kram på er allihopa där ute så kanske vi ses nästa vecka uppe i ”Götelaborg”!!!
// Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg om varför Guerdat är hans stora förebild
Då var det tisdag igen och bloggdags.
Om vi går tillbaka tills för en vecka sedan så stod träning för Jens på agendan för mig, Kaffe och Nina. Jag trivs verkligen så himla bra med Jens och hans träningar och hur vi förstår varandra och tänker lika på många plan. Båda hästarna var väldigt pigga men kändes samtidigt väldigt fina och hoppade otroligt fint. Med Kaffe tränade vi mycket på att få mer ryggverkan, både i markarbetet men också i hoppningen. Han springer gärna med huvudet lite högt upp och sänker ryggen lite men med lite nya knep och tips så blev han väldigt fin i dressyr jobbet och hoppade sedan väldigt fint.
Med Nina jobbar vi mycket med att få en galopp med lite större steg, hon blir gärna lite kort i steget och lite hetare och hetare i känslan men hon blev också väldigt fin efter ett tag. I hoppningen jobbar vi med att hon ska hoppa lite mer runt och ut över bakbommarna på oxrarna, Nina är en otroligt försiktig häst och det blir lätt att hon hoppar lite för mycket upp än fram. Så det är inga direkta ”problem” vi jobbar med men vi slipar på detaljer och saker som kan göra att både utvecklingen av oss som ekipage blir bättre men samtidigt resultaten på banan. Jag är ju också lite perfektionist vilket Jens också är så att jobba tillsammans med honom är otroligt roligt och lärorikt. Jag är väldigt tacksam över den hjälpen!
I helgen gjorde även Kaffe sin sista uppladdning när det gäller tävling inför Lövsta Future Challenge i Scandinavium, vilket vi åker mot om lite mer än två veckor. Det ska bli så otroligt spännande och extremt kul! Kaffe hoppade en 125 cm klass i lördags och en 130 cm klass i söndags. Känslan i både klasserna var väldigt bra så nu bara väntar och längtar vi inför första start. I Scandinavium kommer jag även att rida i ATG Riders League i början på veckan, det är en deltävling kvar i Borås i helgen men poängen som jag samlat på mig under säsongen kommer räcka till final, hur kul??
Något annat som jag också hunnit göra i helgen är att i vanlig ordning kolla på världscupen som gick av stapeln i franska Bordeaux i lördags på mello tiden. Jag kollar väldigt mycket på hoppning och det kan vara från var som helst i världen faktiskt. Och i lördagens världscupklass så var det en otroligt bana ekipagen ställdes inför, kanske den svåraste hittills under alla omgångarna som gått. Något som jag dock slås av och som jag imponeras av otroligt ofta är Steve Guerdat, både hans ridning men också hästar. Att Steve Guerdat är en otroligt duktig ryttare är jag varken den första eller sista att påstå men hans förmåga att ta sig an hoppning i stort men också de allra svåraste och högsta av klasserna är något man bara blir helt hänförd av.
Det kan för ögat se ut som att han bara åker häst runt de där banorna men han är otroligt effektiv i det lilla eller hur man ska förklara det. Han har också förmågan att få exakt alla hästar att se väldigt tillfreds ut med hans ridning och dessutom ser det typ likadant ut oavsett vilken häst han rider på. Det vill säga att hästarna rör sig och hoppar på typ samma sätt. Håller ni inte med? Och för att inte tala om hans omhoppning i lördags, som han ju gjorde med en av hans fantastiska hästar ”Is-Minka”, ett elvaårigt sto efter Mylord carthago och med Flyinge hingsten Quite Easy som morfar. Steves förmåga att rida fort svänga snävt och dessutom hoppa 160 cm hinder och det ser så enkelt ut. Samtidigt som det för andra ser mycket jobbigare ut och dessutom går mycket långsammare.
Ja, som ni märker är Steve Guerdat en otroligt stor förebild för mig och jag försöker ta in minsta lilla av hans ridning samtidigt som jag förundras över allt han gör och tar för sig.
Kanske lite väl utsvävande utläggning och Steve där men jag ville bara få det sagt haha!
Vi hörs om en vecka!! Och glöm inte, imorgon börjar skidskytte VM, en annan av mina favorit sporter att följa!!! Heja Sverige!
Kram på er!!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg om att visa ridsportens fina sidor
Tisdag och då ska bloggen skrivas ännu en gång.
Sedan sist vi hördes av har det redan gått en vecka och det har hänt massor med kul sedan dess faktiskt. Som sagt har tävlingssäsongen dragit igång lite mer och i och med det så kommer man ju ut på lite roligheter lite hela tiden.
Denna helgen var det tävlingar i Lund som hägrade. Detta för Charlie, Bella och Elsie som fick hoppa vars två klasser under lördag och söndag och de skötte sig som vanligt hur bra som helst. Bella hoppade felfritt i en klass och hade en bom ner i en klass, och kändes mer lagom pigg nu än i Åstorp så det var ju skönt haha. Elsie var hur duktig som helst och utvecklas så otroligt fint och i söndags fick hon även debutera 120cm och gjorde det med bravur. Charlie fick lite scenskräck första dagen och tyckte allt var superläskigt så vi hoppade en lite enklare klass dagen efter och då var det inga problem med något. Dessa tre hästarna hur väldigt många bra egenskaper och det ska bli väldigt kul att få fortsätta utvecklas ihop med dem.
I förra veckans blogg så avslutade jag med att säga att jag bland annat skulle berätta vad vi hittade på på ATG Talangs sista dag på Bosön nu i denna veckans blogg. Så det tänkte jag berätta nu. Dagen började med att vi fick träffa Svenska ridsportförbundets nya generalsekreterare Johan Fyrberg och vi fick lära känna honom, höra lite om förbundets arbete samt att han fick lära känna oss lite snabbt. Vi kom snabbt in och pratade om trygghetsfrågor, ridsportens tystnadskultur, framtiden och hur vi som unga i ridsporten kan vara med och påverka samt förbättra ridsporten. Johan kom med många otroligt bra svar och vi fick utlopp för att berätta våra upplevelser och känslor samt vad vi tycker i de olika frågorna. Vilket var otroligt skönt och givande.
Som många av er vet så tog jag ställning i en av dessa frågor här i min blogg för snart ett och ett halvt år sedan och Johan menade på att på just dessa sätt, dvs att man uttrycker sin åsikt, lyfter ämnet och vågar göra sin röst hörd är exakt den vägen vi måste gå för att nå förbättring och förändring. Jag och många jag pratat med känner dock att våran röst inte blir tillräckligt hörd eller får den spridningen som man vill. Och just därför tänker många och så även jag innan jag publicerade min blogg att till exempel, ”Jag har bara ett par tusen följare på mina sociala medier så det är inte lönt att jag säger något för ingen kommer läsa det eller jag kommer inte nå ut till så många”. Men det är just där många måste och ska tänka om. Se bara på mig och hur det blev för mig. Jag nämnde min tanke för en kontakt här på tidningen ridsport, fick publicera min krönika här, den fick otroligt stor spridning på sociala medier och den blev såpass uppmärksammad att den togs upp i Sydsvenskan där jag fick både framsidan och ett helt uppslag.
Många, inklusive mig själv är också rädda för var sporten är på väg och konsekvenserna på vad som skett inom ridsporten senaste tiden. Det jag pratar om är såklart de skandalerna som kommit till ytan. Man känner sig nästintill maktlös inför att sporten kommer försvinna helt. Detta på grund utav att ridsporten är sedan innan en ifrågasatt sport av många och i och med den sista tidens skandaler så är den om möjligt ännu mer ifrågasatt. Mista mig inte för att jag verkligen tycker det är helt rätt och bra att händelserna tas upp och visas, först och främst för de påverkade hästarnas bästa men också så att ryttarna och personerna i fråga kan ställas inför svar och straffas för det dem gjort. Men hur ska jag och du som läser detta, som älskar våra hästar, inte kunnat tänka oss leva en annan livsstil än den vi gör ihop med hästarna samt som älskar sporten göra för att hålla den vid liv och låta oss hålla på med den fantastiska sport vi gör?
Jo, vi måste visa ridsporten från dess rätta och fina sida. Och kontentan av det hela och vad jag vill ha sagt är att våga berätta din historia för folk, uttryck dig på sociala medier, visa bilder och filmer ifrån din vardag och livsstil ihop med din häst så alla får se hur det faktiskt ser ut i ridsporten vid de allra flesta fall, helt fantastiskt och alldeles magiskt. Eller hur? Och allt detta även fast att du kanske inte har hundratusentals följare, kan vi nå minsta lilla skillnad så är det bättre än inget. Tillsammans kan vi visa ridsporten från dess rätta sida och göra hästvälfärden bättre.
Under ATG Talangs sista dag för den första avsuttna träffen så han vi även med att få höra en föreläsning med en legitimerad dietist vilket var väldigt ”nyttigt ;)” och lärorikt. (Dålig humor jag vet).
Och till sist så fick vi även träffa norska Maria Terese Engell och höra om hennes företag Rider in balance. Ett företag där hon jobbar med att sprida sin kunskap och erfarenhet om hur vi som ryttare kan utveckla vår balans men också medvetenhet i sadeln. Det var en otroligt rolig och lärorik stund där vi först fick lyssna på en föreläsning men sedan också få hjälp rent praktiskt och gjorde massa övingar. Man fick sig ett par ”Aha-moments” när man förstod sig på saker och kände vilken stor skillnad saker kunde göra. Det kunde vara allt ifrån att man kanske utan att tänka på det har bättre balans och styrka ett ben, att ett knä peka lite mer in bara av att man stod rakt upp, att man kanske la huvudet lite på sned och så vidare. Små saker som kan påverka i stort.
Så allt som allt var det två dagar fyllda med inspiration och jag är så tacksam till ATG samt Svenska Ridsportförbundet att jag får vara med och ta del av allt det här!!
Kram på er allihopa!!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: Mjukstart på säsongen och utveckling med ATG Talang
Tisdag och dags för årets fjärde blogg.
Är det inte helt sjukt att januari snart redan sprungit förbi och jag kan ännu en gång landa i slutsatsen att tiden går verkligen så otroligt fort. Det gäller att ta vara på tiden som någon vis man eller kvinna sa.
I veckan som gått så har tävling i Åstorp varit den främsta händelsen, på lördagen med tre hästar och söndagen med tre hästar även då.
I lördags var det Charlie, Bella och Elsie som fick åka lastbilen hemifrån Fulltofta till Åstorp.
Charlie, eller Charming boy som han egentligen heter är sju år i år och fick börja året med en enkel klass för att bli lite varm i kläderna och han kändes väldigt fin och det ska bli otroligt roligt att se hur han utvecklas under året. Jag känner på mig hur han förhoppningsvis kommer blomstra ut.
Bella, ”Bella Notte” fick också göra en mjukstart då hon inte tävlat på ett tag och det var en pigg Bella som vi lastade ut från lastbilen där på parkeringen. Jag fick hålla i mig på framhoppningen men väl inne på banan var det fullt fokus, eller ja tills påväg till sista hindret när hon fick feeling och laddade på rejält. Jag kände bara ”ehh vem var det som sa att vi helt plötsligt skulle börja gasa här nu?”. Haha skämt åsido, hon kändes pigg och fräsch och redo för fortsatt tävlande i snartid.
En tjej som verkligen visade snabb utveckling på kort tid var Elsie, ”Thorsagårdens Elsie” som hoppade fantastiskt fint och kändes väldigt avspänd och cool och hoppade otroligt fint genom kroppen! Henne ska det bli kul att kampera ihop med under året!
Dagen därpå var det Kaffe, Zizzi och Nina som gjorde årsdebuter!
Kaffe och jag gjorde våran första genomkörare inför Scandinavium och han kändes pigg, fräsch och redo inför vad som komma skall. Jag har redan börjat längta sjuuukt mycket och ser fram verkligen emot det!
Och så Zizzi som också kommer att hoppa på Göteborg Horse show även i år, hon var exakt så som jag vill ha henne på tävling. Det vill säga helt wild and crazy. Då är hon som allra bäst och jag ihop med henne, hade jag haft långt hår så hade jag släppt ut det och hade Zizzi fått bestämma så hade det varit plattan i mattan totalt 24/7. Även hon fick gå ner och hoppa en mindre klass och fick med sig en liten tredje placering.
Och så sist men inte minst, min älskade Nina som kändes fantastiskt fin. Det jag har att säga om henne och oss ihop är att jag är så otroligt spänd och ser så otroligt mycket fram emot att se hur vi kan utvecklas på tävlingsbanan ihop under året. Som kanske några av er sett så besitter Nina väldigt många av de kvaliteter som man eftersöker i en modern hopp sporthäst och det känns spontant som vi verkligen kan visa framfötterna under året! Jag kan knappt bärga mig inför att få visa upp våra fina kvaliteter och det nu nu nu helst!
I skrivande stund befinner jag mig på Bosön och riksidrottsförbundets utvecklingscentrum för ATG Talangs första avsuttna träff. Jag är väldigt tacksam över att få ha blivit uttagen att få ta del av allt vi får lära oss här, även fast det bara gått en dag hittills så är jag redan fullmatad med ny intressant information och lärdomar som jag kan ta med mig i både vardagliga livet men också i tävlingssituationer och så vidare.
Redan bara under idag, första dagen så har vi fått göra dels lite fys-tester för att se hur vi ligger till där och hur vi kan utveckla det, men också rörelseanalys och hur vi kan förbättras rent rörelse- och kroppsmässigt. Samt även fått prata och hur vi kan utveckla oss själva och vår verksamhet i stort, det vill säga genom allt ifrån mål, ekonomi och administration för att nämna något. Och sedan avslutades dagen med en väldigt härlig, rolig och lärorik föreläsning idrottspsykologi med Johan Plate.
Så med andra ord en som sagt fullspäckad men otroligt lärorik och utvecklande dag.
Imorgon tisdag ska vi fortsätta med lite annat spännande men det tänkte jag faktiskt spara och ta upp lite i nästa veckas blogg och då tänkte jag även djupdyka lite i mina tankar i några frågor som på sista tiden blivit väldigt aktuella som rör hästvälfärden! Så ”stay tuned” som man säger alla där hemma så hörs och syns vi snart!
Kram på er allihopa!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Eriks blogg: Strax börjar tävlingsåret
Tisdag och bloggdags!
Herregud vad veckorna går fort tycker jag, känns som det är tisdag hela tiden och glad är jag för det för jag älskar att skriva min lilla blogg. Som blivit som en liten dagbok för mig, fast veckovis då!
Vad som hänt sen sist är att jag ridit på här hemmavid, och jobbar mig framåt med alla hästar. Nu i helgen ska jag och hästarna dra igång tävlingsåret 2024 och som vi längtat. Några kommer nog ha ganska mycket luft under vingarna nu på lördag och söndag, eller ja typ alla, haha.
Tävlingsåret 2024 börjar i år i Åstorp och det med tre hästar på lördag och tre hästar på söndag. Sedan kommer tävlingarna efter varandra hela tiden och jag har tävlingar planerade varje helg fram till Scandinavium. Fullt upp med andra ord! Men det är ju så det ska vara och det jag älskar mest.
Jag tycker att vintervilan och vinterträningen verkligen gett resultat så det ska bli så spännande att se hur hästarna utvecklas och hoppar på tävlingarna också. Jag är så taggad och motiverad!
Så nu framåt kommer det bli mycket uppdaterande från tävlingar här i bloggen och jag hoppas att ni också är spända på att få läsa om dessa och att ni vill vara med på resan, önska mig lycka till!
2024 here we come!
Vi hörs nästa vecka! Kram på er!
/Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på