Jag får nys om krönikan genom en tweet av min goda vän och journalistkollega Malin Fransson på Dagens Nyheter som, precis som jag, har hockey och ridsport som profilämnen i sitt skrivande. ”Nu är jag partisk eftersom Johan Esk både är min kollega och vän. Men den bredd han har som journalist förtjänar beröm. Ena veckan levererar han ett välskrivet reportage om Erik Granqvist. Nästa vecka en klockren krönika om Jessica Springsteen” skriver Malin i sin tweet.
Jag klickar på den bifogade länken. Läser. Jag gillar Johan Esk. Kan inte säga att jag känner honom, men under mina unga år som journalist var han en av mina största förebilder med sin kunskap, bredd och goda stilistik. Jag har träffat Johan några gånger genom åren och noterat vilken ödmjuk, nästan blyg, person han är. Nästan alltid med ett leende på läpparna. Alltid eftertänksam och noggrann när han sätter sig vid ett tangentbord. Jag har faktiskt aldrig hört ett enda ont ord sägas om honom.
Jag börjar läsa och inser direkt att jag håller med Malin Fransson. Johan Esk gör mig inte besviken den här gången heller. Krönikan ä-r klockren, den sätter fingret på precis det jag en längre tid snuddat vid i mina egna tankar och funderat över att skriva i den här bloggen: Jessica Springsteen kan bli ridsportens första fixstjärna.
Ett par dagar senare har Tidningen Ridsport snappat upp Esks intressanta krönika och återger den i rewritad form på denna sajt. Den läggs även ut på Facebook. Kul, tänker jag när jag ser Facebookinlägget, eftersom fler inom ridsporten förtjänar att ta del av Johans text. Därefter har jag desto svårare att förstå vad som händer. Det är rentav obegripligt.
Johan Esk kallas saker. Beskylls för att vara korkad, inte påläst, skriva som ett barn, ha bott under en sten, ha noll koll, bara gilla fotboll, inte kunna styrka sina åsikter (sic!). Och så vidare. Alltså ren sandlådenivå.
Folk är, till min enorma förvåning, rasande på den klockrena krönikan. Jag börjar ana ett tonläge som jag kommit att ogilla mer och mer under eran där sociala medier regerar:
Bror Duktig-tonen.
”Lille vän, kom inte här och tro att du vet något om det här”-tonen.
Den hånfulla vuxenmobbande tonen som i det här fallet fullkomligt tar heder och ära av Johan Esk.
Stormtrupperna fylkas inför nya angrepp. De talar om hur fel Esk har, trots att han inte h-a-r ett enda fel. Det finns tydligen visst en massa fixstjärnor i ridsporten, påstås det upprört. Malin Baryard Johnsson är en. Jessica Kürten en annan. Till och med Stephanie Holmén nämns som en fixstjärna.
Det spelar ingen roll att inlägget i sig får många tummar upp. Det spelar ingen roll att personer som faktiskt läst och förstått försöker skynda till Esks räddning i kommentarflödet. Försöken är fruktlösa. Drevet v-i-l-l inte förstå, vill inte erkänna att det gått igång på ett enda stort och, som det verkar, medvetet missförstånd. Istället växer kritiken, förgrenar sig. Det sanna påståendet att hästsporten alltid varit dominerad av män sågas, med hänvisning till att fler kvinnor än män u-t-ö-v-a-r ridsport, vilket är som att jämföra äpplen med päron. Jag fortsätter att läsa med tappad haka.
Återigen: Johan Esks krönika handlar om att Jessica Springsteen kan bli hela ridsportens första fixstjärna. Istället för att tänka åtminstone ett halvt varv och begrunda det som skrivs beskylls Johan Esk av kritikerna för att inte ha koll på att det finns fixstjärnor som Malin Baryard Johnsson, Jessica Kürten och Stephanie Holmén.
Ok. Då ställer jag en fråga:
Om någon gick runt på gatorna i…säg Perus huvudstad Lima, visade upp ett foto på Malin Baryard Johnsson för tio slumpvis utvalda peruaner – hur många tror ni skulle känna igen henne?
Mitt tips: noll.
Om vi upprepar samma procedur i…låt säga New Delhi – hur många hade känt igen personen på bilden?
Mitt tips: noll.
Hur många i Peru och Indien hade känt igen Stephanie Holmén, tror ni?
Mitt tips: lika många som känt igen Baryard Johnsson.
Om någon istället gick runt på samma gator, visade upp ett foto av David Beckham eller Tiger Woods – hur många tror ni skulle ha känt igen dem?
Mitt tips: minst fem.
En fixstjärna är nämligen en stjärna som känns igen, inte bara i Sverige, utan i Lima, New Delhi, Rom, Washington, Moskva och Kairo. En fixstjärna är ett globalt fenomen.
En fixstjärna inom idrotten är däremot inte alls detsamma som en förebild, det har Tiger Woods visat upprepade gånger genom sina otrohetsaffärer och drograttfyllor.
En fixstjärna är en stjärna som är större än sin egen sport, lyser medialt starkare än alla andra och därigenom skapar ett enormt intresse långt utanför sporten, vilket leder till att både fixstjärnan och dennes sport ökar lavinartat i intresse.
Det är detta krönikan handlar om, från första till sista tecken: om en ryttare som inte är men som k-a-n och kanske kommer att b-l-i en fixstjärna.
Ryttaren är Jessica Springsteen och blir hon fixstjärna blir hon det så fall tack vare två saker:
1) Att hon blir bäst i världen.
2) Sitt efternamn.
När David Beckham förvandlades från en makalös frisparksskytt i Manchester United till att bli fotbollens fixstjärna berodde det inte på att han tillhörde de bästa spelarna i världen. Det berodde på att han gifte sig med Posh Spice, introducerades i modevärlden och med sin uppenbarelse arrangerade ett slags giftermål mellan idrotten och nöjesindustrin. Om Jessica Springsteen gör en Beckham och blir ridsportens första fixstjärna är det Bruce som är hennes motsvarighet till Posh – megastjärnan som står för den sista knuffen ut på den största av scener.
Det var allt detta Johan Esks krönika handlade om.
Jag är säkert också både korkad och dåligt påläst, har säkert sovit under en sten, har noll koll och skriver som ett barn – men om du läst ända hit har du läst en text om samma ämne som det Johan Esk förmedlade. Den som inte vet skillnaden mellan en förebild och en fixstjärna är varmt välkommen att kasta den första stenen.
Tack för att ni tog er tid – och tänk ett varv till innan ni går bananas på sociala medier, är min största önskan just nu. Följ mig gärna på Instagram eller gå med i den charmiga Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (kvinnor är jättevälkomna) där vi alltid har en underbar och givande samtalston!
Följ Ridsport på