Jag har för tillfället bytt ut de där gula ponnyöronen mot en blå motorhuv när jag tänker.
Det går nästan lika bra att tänka när man snurrar runt i sakta mak på en åker och harvar eller kultiverar. Även om världen verkar stå lite stilla just nu så snurrar fordens hjul stadigt på därute i vårsolen.
Det är bra för framtidsplaneringen.
Vi har redan skrivit papper på min gård så nu brinner det lite i knutarna när det gäller städning, det gör att en del tid har ägnats åt det förgångna. Framtidsplaner är viktiga, kanske extra mycket just nu när allt är som det är. Att ha mål, både långsiktiga och kortsiktiga, skapar ju lite entusiasm och framtidstro.
Det kortsiktiga målet är att städa klart innan jag ska flytta. Det långsiktiga är att bygga upp allt på nytt.
Ett tredje framtidsmål är att hitta en ny häst. Jag har ju den där gula ponnyn, men hon är 15 år och är egentligen mest bra på en sak, uteritter.
Efter Delilah saknas den där som älskar att träna och lära sig saker. En häst som kan tänka sig att följa med på lite äventyr. Lydia är vad man kan kalla introvert, rutiner och igenkänning är det viktigaste i hennes liv och det gör att det inte är aktuellt att utsätta henne för konstiga miljöer.
Det finns ju ett hemligt nöje som nästan alla hästmänniskor ägnar sig åt och det är att söka efter hästar på nätet. Att sitta och lusläsa alla annonser är lika spännande oavsett om man verkligen letar häst eller bara fönstershoppar. Det är ett sätt att få inspiration, precis som det är när man sitter och tittar på hus till salu bara för att få se hur andra har det hemma.
Jag har inte köpt någon häst på väldigt länge, de hästar jag haft de senaste 20 åren har bara ramlat ner i knät på mig. Det har varit några inbyten och några bekantas som inte fungerat för dem. Några av de där hästarna har varit bland de bästa jag haft, på något sätt var det meningen att de skulle funka hos mig. Har man inte ekonomi att köpa det bästa så får man liksom utveckla det man får.
Sura ston och heta hästar har varit mina favoriter, sådana där som andra tycker är lite för jobbiga.
Nu sitter jag lite i en annan sits då jag alltså ska köpa något som jag vill ha, något som passar från början. Det är ju nästan helt omöjligt då jag aldrig tidigare valt utan mer blivit vald. Det som gör det ännu svårare är att nu ska jag inte köpa något som kan hoppa högt och springa fort utan en häst som passar till lek och kanske dressyr.
Egentligen ska jag nog köpa en häst som absolut inte kan hoppa då risken finns att jag blir frestad att göra det annars. Problemet med hoppning är att man måste ha fungerande knän och mina går ur led lite då och då. Knäskålarna sitter inte riktigt fast som de ska och glider fel och då fastnar jag med knät i det läget som det befinner sig i, mycket opraktiskt om man rider lätt eller är på väg mot ett hinder och behöver ställa sig upp.
Om man nu ska köpa en häst så finns det massor av fallgropar. Det svåraste är att läsa annonser, det man måste tänka på är att den som har hästen ju faktiskt vill bli av med den och därför alltid är något mer positiv än vad verkligheten är.
Det är lite som de där husen på Hemnet som är sådär perfekt städade och inte har en enda sned gardin, så ser inte verkligheten ut. Att åka runt och titta på hästar kan säkert bli en utmaning då jag ju känner igen varenda uppsnyggning som säljarna kan hitta på.
Vad ska jag ha då? Några kriterier har jag redan satt, men absolut inte tillräckligt många för att börja leta på riktigt. Jag började med att tänka att den inte får vara för stor, men så kom jag att tänka på att den bästa och mest lättridna häst jag ägt var Midas, 175 centimeter över havet och den näst mest lättridna var Olivia, 178 centimeter (själv är jag stadiga 164 centimeter, inga långa dressyrben här inte).
Alltså ska hästen helt enkelt inte vara för liten för mig att rida på men snäll. Det gjorde då inte saken mycket klarare. Sedan har jag tänkt en del på vad det ska vara för sort och då kan jag säga att det inte blir ett dugg bättre. Om man tittar på några mina favorithästar genom åren så var Delilah var en connemara, Midas var halvblod och min första häst Tellus var en nordsvensk, ingen riktigt klar röd tråd där inte.
Lydia är ju fullblodskorsning med betoning på fullblodet och det gillar jag ju också. Vad gäller utseende så var Midas faktiskt en av de fulaste hästar jag ägt, brun, stor, kantigt med världens största huvud. Hur hästen ser ut påverkar ju inte hur bra den kan vara, det finns många exteriört mindre vackra hästar som är perfekta för det de ska göra. Vad gäller karaktär så blir det plötsligt mer klart, hästen ska vara vänlig och öppen för samarbete, den ska gilla mig helt enkelt.
Vi har ju alla olika utstrålning och sätt att vara och det är framförallt där vi kan hitta matchningen.
Storlek är obestämt, utseende obestämt, ras obestämt, ålder och utbildning obestämt. Den enda röda tråd jag hittar i det hela är alltså att individen är viktigare något annat. Det blir många timmar på nätet och i traktorn för att komma på hur detta ska bli.
/Johanna
Johanna Sällberg är en mångsysslare inom hästbranschen som har arbetat heltid med hästar i över två decennier. Ridsportläsarna mötte henne i vintras då hon bloggade om arbetet som funktionär på Sweden International Horse Show i Friends. Nu säljer hon släktgården Åkerby i Hölö och bygger nytt. Häng med på resan in i framtiden med hästar, hundar och den rosa grisen Greta!
Följ Ridsport på