Ett politiskt inlägg på en ponnypappablogg?
Nja, oroa er inte.
Det här handlar visserligen om politik men bara om en enda fråga. Frågan som är lika osynlig som viktig. Frågan som alltid glöms bort, i alla debatter och i alla valrörelser. Jag talar förstås om idrotten som den fantastiska samhällskraft den är.
Säg mig: när hörde du senast en politiker av rang göra ett rejält utspel om idrotten? Utlova en extra miljard till våra tusentals föreningar under Riksidrottsförbundets stora paraply?
Nej, just det.
Idrotten står utanför i kylan medan makthavarna, från vänster till höger, avverkar och debatterar alla upptänkliga ämnen – utan att vid ett enda tillfälle föra idrotten på tal.
För mig är det obegripligt.
Det talas om sviktande folkhälsa.
Min fråga: vilken aktör i samhället bidrar mest till folkhälsan om inte idrotten?
Det talas om dålig integration.
Min fråga: har politiker ens någon aning om att idrottsrörelsen i vårt land är det i särklass största, bästa och viktigaste integrationsprojektet vi har?
Om jag får ta min stad Växjö som ett lysande exempel har vi här en fotbollsklubb som heter Östers IF. För Öster handlar det inte bara om att vinna matcher och att avancera uppåt i seriehierarkin. Det handlar även om att vara en aktör i samhället. Varje fredag arrangerar Öster nattfotboll, dit ett snitt på 150 flickor och pojkar från ett 30-tal nationaliteter söker sig. Nattfotbollen är en framgångssaga. Polisen hyllar den reservationslöst och ser en koppling mellan nattfotbollen och att stökigheter på stan minskat till ett minimun under just fredagsnätter.
Även ridsporten är ett föredöme. Massor av ideella eldsjälar lär våra barn att ta ansvar, inse betydelsen av ordet respekt och hur man arbetar tillsammans. I det vi kallar ”de mjuka värdena” vågar jag påstå att ridsporten är bäst i klassen. Och jag kan tänka mig hur viktig den sociala verksamhet som bedrivs på ridklubbarna, med spontant ”fritidsgårdshäng”, är för många unga ridsportare. På vår klubb erbjuds till och med läxhjälp helt utan kostnad. Det alarmerande är att denna viktiga och fysiskt och psykiskt hälsofrämjande verksamhet sker samtidigt som många klubbar går på knäna ekonomiskt. Det är inte säkert att den finns kvar i framtiden. Flera idrottsförbund går enligt initierade bedömare en säker död till mötes.
För mig är det obegripligt att ingen enda politiker spelar ut idrottskortet.
Jag menar: vi som tillhör idrottsrörelsen utgör drygt tre miljoner av det här landets invånare. Det är en helt ofattbart stor väljarbas. Till skillnad mot kultursektorn, där det regnar subventioner och bidrag med astronomiska belopp, vilar vår unika svenska idrott fortfarande på en grund, bestående av ideellt arbetande kämpar som både skapar en meningsfull fritid för oss och avsevärt stärker vår hälsa. Kan någon politiker ens föreställa sig vilka positiva skatteeffekter ett sådant projekt har för folkhälsan? Hur många miljarder kronor varje år som sparas in genom att idrottande människor är friskare människor än de som inte idrottar?
Uppenbart inte.
Om så varit fallet hade satsningarna på idrotten antagit helt andra konturer än vad vi ser i dag.
Det lilla stöd som betalas ut till idrotten, LOK-stödet, är ett litet plåster på såren i verksamheter som i bästa fall balanserar på gränsen mellan plus och minus i boksluten.
Men var är ni? Var är vi? Var är alla som vill värna om idrotten och vill att staten ser idrotten som den garanterade vinstaffär den är?
Jag vill inte att svensk idrott fortsätter att stå med mössan i hand.
Jag önskar att svensk idrott skapar opinion, väcker debatt och kräver bättre ekonomiska villkor gentemot en stat som tjänar på idrotten.
På måndag är det julafton.
På min önskelista finns, med anledning av ovanstående, två saker:
1) Ett idrottsuppror. Vi borde samla oss, göra vår röst hörd, förklara att ju mer pengar som satsas på idrotten desto mer pengar kickbackas tillbaka i form av bättre integration och folkhälsa. Och vilket förbund passar bättre att ta täten i opinionen än ridsporten, som är en föregångare när det gäller att stå enade i viktiga frågor?
2) Gärna ett nyval, där idrotten får en lika given plats i debatten som alla de andra samhällsfrågorna.
Det är dags nu.
Sverige har inte råd att inte satsa på idrotten.
Tack för att ni tog er tid! Jag önskar er alla en riktigt härlig jul – och följ mig gärna på Instagram som ponnypappandaniel.
Följ Ridsport på