Oktober nu. Det börjar långsamt bli svalare. Kyligare. Det mörknar tidigare. Solen tar sig rejäla tupplurar under morgontimmarna innan den behagar gå upp. Precis som alla fruktar i Game of Thrones fruktar jag och många andra när vi nu ser vad som väntar: Winter is coming.
Vintrarna är tuffa, tunga, kalla och jobbiga redan som de är. Vintern kommer ofta så tätt inpå sommarens värme att vi har semestern i färskt minne och undrar vad som hänt, hur fort det kunde gå från kortbyxor till underställ.
Vintern kommer även i år och för en betydande del av idrotten kommer det att bli den mest brutala och skoningslösa årstid vi någonsin sett. Elitidrotten är under attack, den utkämpar redan en dödskamp som i bästa fall kan sluta med att de starkaste överlever. Hur det värsta tänkbara scenariot ser ut vill jag inte ens tänka på.
Restriktionerna som gått ut på att i princip alla branscher givits en möjlighet att klara sig undan coronan har haft ett förödande undantag: elitidrotten. Den har i princip belagts med näringsförbud sedan i våras.
Elitidrotten är under attack, den utkämpar redan en dödskamp som i bästa fall kan sluta med att de starkaste överlever.
Fotbollen har drabbats skoningslöst, har redan tappat miljarder i intäkter och nu står hockeyn på tur. Friidrotten blöder, har inte kunnat arrangera ett enda lopp under hela utomhussäsongen. Om regeringens utlovade extra stödmiljard kan med säkerhet sägas en enda sak: den kommer inte att räcka, utan mer fungera som ett plåster på ett dödligt sår.
Arenaidrotten – där fotbollen och hockeyn är störst – fungerar enligt en och samma modell: det är herrlaget som får folk i mångtusental att till varje match köpa biljetter, souvenirer och mat och dryck. Herrlaget är det ekonomiska loket som drar runt alla de andra vagnarna: damlagen, pojklagen, flicklagen, motionslagen och får hela verksamheten att gå runt.
Strypt tillförsel av entréintäkter slår mot hela verksamheten, ända ner till de yngsta knattelagen. Och vad värre är: många klubbar löper en betydande risk att helt upphöra att existera. Just nu lever jag med detta dagligen i mitt jobb. Jag pratar med förtvivlade klubbledare, ångestdrabbade sportchefer och styrelseledamöter som inte ser någon väg ut ur mörkret. Det är en hemsk upplevelse.
Men medan arenaidrotten, likt Max von Sydow i Det sjunde inseglet, utkämpar sitt schackparti mot Döden finns det lyckligtvis idrotter som coronan inte biter på, som både kan njuta av en nutid i balans och se fram emot en ljus och fin vår efter den kalla vintern.
Med en handfull undantag i form av våra allra största nationella och internationella tävlingar lever ridsporten inte av några biljettintäkter.
Ridsporten är, som jag ser det, det bästa exemplet på en idrott som bara blivit starkare ju längre pandemin pågått. Medan övrig sportmedia har arenaidrottens dödskamp överst på agendan är det tidstypiskt att jag, när jag skummar igenom Tidningen Ridsport på webben, knappt hittar en enda text där viruset omnämns. Det är nyheter om Breeders, om avkommor, tips om bästa framridning, webbinarium med Jens Fredricson, rapporter från internationella tävlingar. Det är precis som vanligt.
Ridsporten är nämligen resistent mot den typ av restriktioner som drabbat fotboll, hockey, speedway och friidrott. Med en handfull undantag i form av våra allra största nationella och internationella tävlingar lever ridsporten inte av några biljettintäkter. Att gå och titta på ridtävlingar är gratis till 99,99 procent och därmed kan ridsporten lugnt fortsätta sina verksamheter, nästan som om ingenting hänt.
Det kortare tävlingsuppehållet mellan mars och juni såg hotfullt ut, men det som hänt därefter – extrainsatta tävlingar, smarta tävlingsupplägg med indelade 50-zoner och ett enormt uppdämt intresse från ryttarna att äntligen få tävla – har gjort att mycket hämtats in. Inte nog med det.
Coronatiderna har även fått en annan positiv effekt för ridsporten i form av ett ökat intresse. Ridsportens naturliga fysiska distansering är helt klart någonting som tilltalar nya utövare som söker smittsäkra aktiviteter. Klubbar jag pratat med vittnar om fler nybörjare, fler och större träningsgrupper och det är ett belagt faktum och helt säkert kopplat till corona att fler och fler köper häst 2020. Står vi rentav inför en ridsport-boom? Det är fullt möjligt.
Ridsportens allra översta skikt kommer förstås att brottas med en hel del problem, men känslan är ändå att det finns resurser att lösa dem, exempelvis i form av de många penningstarka aktörer på sponsormarknaden som har betydligt mer att förlora än att vinna på att ridsporteliten går under.
Där andra idrotter svettas kring frågan om det ens finns någon framtid kan ridsporten redan nu planera för sin.
Det är ett styrkebesked mitt i en tid då stora delar av idrotten går på knäna.
Tack för att ni tog er tid – följ mig gärna på Instagram där jag heter ponnypappandaniel!
Följ Ridsport på