I dag kommer jag att skriva mycket om kärlek men även om svårigheter, problem och svårhanterliga situationer. Som när ens älskade son kommer hem från skolan och berättar att han fått höra hånfulla kommentarer om sin jacka.
Kommentarerna handlade inte om att jackan var ful eller såg spektakulär ut på något sätt. Kommentarerna handlade om de orangefärgade bokstäver som broderats på tröjan: Killar som rider.
– Haha, kolla vad det står på jackan, hade Angelo fått höra, följt av hånflin och tillmälen.
För det första har jag aldrig förstått varför det ens anses vara en grej att killar rider till häst. Historien är full av dem; fältherrar, soldater till häst, ridande poliser. Genom historien är det faktiskt främst män som suttit till häst.
Även filmhistorien vimlar av manliga idoler på hästryggar.
Vi som är födda under 70-talet minns alla westernfilmer och serier, kanske framför allt Familjen Macahan. Vad vore Zeb och Luke Macahan utan sina vapendragare till hästar? Eller för att ta ett något mer närliggande exempel: Hur dyrkad var inte Orlando Bloom som den magnifike Legolas i Sagan om ringen-trilogin, sittande på en häst och skjutande från en båge vars pilar alltid träffade sina mål?
Man skulle till och med våga påstå att kombinationen man och häst är norm, sett ur ett historiskt perspektiv. Det är tydligen annorlunda i Sverige 2018.
Här riskerar du att bli retad, mobbad och utstött om du är kille och tycker att det där med ponnyridning verkar fantastiskt kul. Här hånas Peder Fredricson när han vinner ett Jerringpris.
För min älskade Angelo är djuren hans allt. Han älskar hundar, katter, fåglar, kaniner, älgar och rådjur. Men mest av allt älskar han hästar.
Malin säger än i dag att hon, redan när Angelo var i magen, visste att han skulle bli ett livligt barn. Han sparkade otåligt därinne och tycktes bara vilja komma ut och ta del av världen därute. Malin fick såklart rätt. Angelo blev en vilding. Inte en enda lugn sekund. Full fart framåt, uppåt, inåt och utåt – samtidigt.
Vi insåg snabbt att Angelo var överaktiv. En Nicke Nyfiken på riktigt. Vi lät göra en utredning, som gav svart på vitt att Angelo har diagnosen medelsvår ADHD. Vi märkte också att Angelo, efter perioderna av extrem intensitet, blev slö och orkeslös. Eftersom vi har diabetes i familjen gjorde vi några blindtester. Sedan ännu en utredning. Det stod klart att Angelo inte bara är diabetiker. Han lider av en besvärlig form av diabetes, MODY kallad, som inte kan behandlas med insulin utan bara med motion och rätt kost.
Att ADHD och diabetes gifter sig med varandra innebär inget lyckat äktenskap. Den ena triggar igång den andra och tvärtom. Ett överaktivt barn med ett blodsocker som pendlar mellan väldigt lågt och väldigt högt – ja, ni kan säkert räkna ut att det inte är direkt lätthanterligt.
Angelo har provat olika aktiviteter. Han har ett stort bollsportintresse och har både spelat fotboll och innebandy. Trots att han är duktig på det, en riktig kämpe om du frågar mig, lyckades det dock bara få honom ännu mer okoncentrerad och frustrerad. Han var ofta ledsen när han kom hem från träningen. Jag har också förstått att den grabbiga jargongen inte passade honom.
Angelos räddning är hästarna.
Det är när han kommer in i ett stall undret sker. I ett stall finns levande djur och levande djur kräver ansvar och full uppmärksamhet. Här går Angelo inte alltid men förbluffande ofta från duracellkanin till en pojke som präglas av lugn och fullt fokus. Han borstar, kratsar och tränsar.
Sedan, när han slutligen tar plats i sadeln, sker nästa under. Angelo hamnar i ett komplett avslappnat tillstånd. Tungan sticker till och med ut ur den halvöppna munnen på honom. Här kan varken ADHD:n eller diabetesen rå på honom. Här är han i fullständig harmoni med sig själv. Med hästarna stänger han allt annat ute. Han har hittat sin fristad.
Jag är så ofattbart glad för hans skull och så outsägligt stolt över honom. Han är en liten kämpe som redan i ung ålder tvingats att hitta ett sätt att slåss mot inre demoner. Ofta hittar vi honom i hagen, tätt intill sin favoritponny Tindra. Eftersom så få killar rider och eftersom ridkatalogerna ofta inte ens har bilder på killar finns det nätverk som syftar till att uppmuntra killar att fortsätta med ridsport. Ett av dessa nätverk är Killar som rider, som generöst sett till att Angelo fått sin broderade jacka (tack Maria Åkerhielm!).
En jacka som nu gett upphov till dryga kommentarer i skolan.
Vad som hände nästa dag efter att Angelo blivit retad?
Han insisterade på att ha den på sig igen.
– Äh, dom är bara löjliga, sa han.
Så drog han på sig jackan och vandrade bort mot skolbussen med högburet huvud. På den vägen har det fortsatt.
Angelo bär sin Killar som rider-jacka med stolthet.
Jag älskar honom så det gör ont.
Tack för att ni tog er tid – och diskutera gärna hur vi kan se till att fler killar kan komma in i den värme som ridsporten erbjuder. Följ mig gärna på Instagram som ponnypappandaniel och på teamenestubbe kan du följa hur det går för Angelo i sadeln.
Läs mer om reaktionerna efter detta blogginlägg.
https://www.instagram.com/p/Bp45EBgAzyJ/?utm_source=ig_web_copy_link
Följ Ridsport på