Mellan den djupaste besvikelse och den största glädje finns de. De små luriga marginalerna. Turen och oturen. Det lilla som som får brädan att tippa över åt det ena eller det andra hållet. Den senaste tiden har jag, med en blick på vår egen hemmaklubb Växjöortens Fältrittklubb, bevittnat detta på nära håll. För man kan lugnt säga att VFK fått smaka på båda medicinerna.
Inför förra helgen kunde vi nästan känna förväntningarna i luften, ta på dem. Efter en lång lång vinter hade kalendern äntligen letat sig en bit in i maj. Maj, förresten. Årets bästa månad.
Innan mina barns hästintresse gick från medelstort till ren besatthet och vi gick från två till sju ponnyer hade jag alltid september som årets favoritmånad. Efter en lång härlig och varm sommar kändes det skönt att välkomna den milda hösten. Att hantera två små ponnyer var en promenad i parken året runt. Inte ens ansträngande.
Nu har jag kommit på andra tankar. För en som anammat ridsportens livsstil är maj oslagbart. Ingen is att hacka sönder, inga fingrar som fryser sönder, inga frysboxar till ridhus att plågas i vecka ut och vecka in.
Maj är värme, utomhussäsong och utomhustävlingar där allt roligt finns inom räckhåll och känslan är att vintern, den kommer aldrig mer tillbaka.
Det är därför man nästan kunde ta på förväntningarna på VFK inför föregående helg. Växjö Spring Show står nämligen på programmet. Den första av flera stortävlingar i VFK-regi den här säsongen och med drygt 600 starter.
Som vi längtat.
Som vi väntat.
Då kommer chockbeskedet.
Tävlingen inställd!
Ett enda litet fall av virus i stallet och vips, hela tävlingen blir till en icke-tävling. Alla förberedelser, allt ideellt arbete som lagts ner, alla pengar, alla mobila boxar som monterats upp – allt är plötsligt förgäves och tredagarstävlingen blir till en nolldagarstävling. Virusfallet leder även till att Växjö Distansryttarförening tvingas skrota sin årliga klassiker Dackeritten, som i år skulle ha innehållit SM för juniorer och young riders.
Det är sämsta tänkbara tajming och hopplös besvikelse efter att små saker gjort stora förödande skillnader. Jag kan bara hoppas att anläggningen snart är virusfri. Vad jag hört mår den smittade hästen bra, inga andra hästar har visat symptom och karensdagarna tickar på.
Det är bara för klubben att bryta ihop och komma igen. Och ett bättre sätt eller en större morot för att komma igen än det som hände på andra tävlingsplatser medan VFK:s stod ofrivilligt tom är svår att finna.
Det var i tävlingarna i Västervik det hände. Sista omgången av ponnyelitens laghoppning i den östra zonen. VFK, som tidigare haft lite stolpe ut, är inte bara tvingat att vinna för att ha chansen att ta sig vidare till SM i Strömsholm. De måste även – som vi sportjournalister som bevakar bollsporter brukar säga – ha tur med andra resultat på tavlan. Ett visst lag måste komma sist samtidigt som VFK vinner – annars skrivs ingen historia.
Men det otroliga händer. Efter att första ryttaren Casper Jönberg gjort vad han kunnat men till slut blivit utesluten sätter de tre resterande ryttarna varsin nolla. Först Noelle Ekander, sedan Alicia Jönberg och till sist Elvira Aaby-Ericsson. VFK vinner, har tur med övriga resultat och saken är klar. För första gången i klubbens historia har Växjöortens Fältrittklubb ett ponnylag med på lag-SM i Strömsholm den 6 juni. Det anses så stort att klubben till och med fattat beslut om att boka en supporterbuss som är gratis för alla som vill åka upp och heja fram laget.
Angelo har varit reserv i laget och känner samma glädje som de andra, trots att han inte hoppat ett hinder. Även han ska till Strömsholm, för att rida kringklasser och heja fram lagkamraterna, och just nu pågår planering och logistik inför resan.
Inte nog med det. Apropå lagframgångar var LillyBelle och VFK i farten under söndagens division 3 i Älmhult. Tolv lag kämpade mot varandra och två av dem gick till omhoppning: VFK lag 1 och VFK lag 2. LillyBelle och Peggy brukar vara pålitligheten själva i laghoppning men hade inte sin bästa dag. Det blev ett nedslag i såväl grund- som omhoppning, men vad gjorde det? I lag kan du räddas av dina lagkamrater och det var precis vad som hände när de unga VFK:arna Kajsa Niesel, Alma Lüning och Svea Karlsson svarade för dubbla nollor. De hade dessutom snabbast tid och kunde fira segern med klubbkompisarna i lag 2 som tvåor.
En plats i Strömsholm och dubbelt VFK i topp i division 3.
Det tycker jag att vi är värda efter två hastigt inställda tävlingar.
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på