För att pejla opinionsläget bland de suraste och mest smaklösa kritikerna i vårt avlånga land finns en plats som är oöverträffad: Twitter. Vill man höra hur illa det är ställt med Sverige och världen, hur hopplöst läget är, hur fel alla har och hur korkade alla politiker är är det bara att trycka igång den ljusblåa appen med den lilla vita kvittrande fågeln.
Twitter fungerar precis lika bra när det gäller att pejla vart vindarna blåser i sportopinionen och därför har jag alltid gjort det till en kär tradition att direkt efter det att Svenska Dagbladets Anders Lindblad presenterat årets bragdguldvinnare snabbt bege mig in i härdsmältan av kritiker på Twitter för att ta del av sågningarna.
När jag söker på hashtaggen #bragdguldet och ögnar igenom flödet upptäcker jag direkt en del förväntade kommentarer:
Ska köpa en dyr häst så jag med kan få bragdguldet.
Borde inte hästarna få bragdguldet?
Årets skam är att Nils van der Poel inte vann bragdguldet.
Nu är dom igång igen, dom jävla hästhopparna. HUR kan inte van der Poel få bragdguldet?
Om man är missnöjd med var bragdguldet hamnade, kan man överklaga i HOVrätten då?
Som vanligt på Twitter: en smältdegel av rent raseri, lätt upprördhet och lite humor. Min poäng är inte att valet av bragdguldvinnare får kritik. Det får det alltid, utan minsta undantag. Poängen och det anmärkningsvärda detta år är att jag faktiskt får skrolla och kämpa ett bra tag för att hitta tweetsen ovan.
I övrigt ser jag nämligen en strid ström av hyllningar som dominerar kritiska Twitter, vilket förvånar mig stort. Ridsport betraktas generellt med stor skepsis av gemene fritidstyckare i sportsverige och att de hårda orden är så lätträknade 2021 – efter ett fantastiskt svenskt idrottsår där vi hade fyra fem verkligt värdiga kandidater som slogs om bragdguldet – är tydliga tecken som pekar i en och samma otvetydiga riktning: OS-finalen satte djupa avtryck i den svenska folksjälen. Dramaturgin vi fick var så välregisserad att folk först bet på naglarna, sedan gav upp och sedan skrek sig hesa när det hela äntligen var över.
Avsaknaden av utbredd kritik får mig att inse att det inte bara är jag som rankar hopplandslagets bragd som ett av de största tv-ögonblicken vi fått under de senaste decennierna. Jag tror dessutom, precis som jag skrev i den här bloggen direkt efter guldet, att det som gör guldet större än alla andra är det faktum att Peder Fredricson rev sista hindret i grunden. Hade han seglat över hade det varit ett guld bland andra. Att samme Peder sedan hittar ett sätt att tjäna in ett galoppsprång under en infernaliskt snabb och spännande omhoppning gjorde guldet unikt och oöverträffat och inte minst: det gav det svenska tv-tittarfolket det mest spännande de sett sedan Thomas Ravellis straffräddning mot Rumänien i kvartsfinalen i fotbolls-VM 1994.
Utan den oöverträffade finishen är jag rätt säker på att bragdguldet hamnat hos skridskoåkaren Nils van der Poel. Hans prestation är fullkomligt sensationell: kommer från ingenstans, är plötsligt överlägset bäst i världen, vinner fyra VM-guld och sätter nya världsrekord på löpande band. Helt klart kan jag förstå om en och annan är besviken över att Busterstoryn om van der Poel inte belönas. Full förståelse, faktiskt.
Men det finns ett viktigt men som vi ska väga in.
Nämligen det faktum att ett OS är ALLTID större än ett VM och att det aldrig tidigare hänt att ett VM-guld, oavsett sport, trumfat ett OS-guld samma år när det kommer till bragdguldet.
Om Nils van der Poel står överst på prispallen i Beijing om några månader är jag helt övertygad om att han, helt välförtjänt, tilldelas bragdguldet 2022.
För svensk ridsport har 2021 blivit ett enda triumfens år. Vad som än händer framöver kommer vi som älskar ridsport alltid att kunna se tillbaka på det här året, väl medvetna om att vi fått uppleva det första svenska OS-guldet på nästan 100 år och att vi för första gången tilldelades ett bragdguld.
Till sist en personligt reflektion och ett tips till Svenska Ridsportflörbundet.
Just nu representeras Svenska Dagbladets guldjury, den så kallade Bragdnämnden, av representanter för sporterna kanot, fotboll, skidsport, friidrott, orientering, parasport, simhopp, curling, bordtennis, speedway och hockey.
Sverige tillhör i dag stormakterna i ridsport. Vore det inte på tiden att förbundet, på goda grunder, krävde en plats i juryn, vikt åt ridsport?
Tack för att ni tog er tid – sluta aldrig njuta av guld och följ mig gärna på Instagram, gå med i Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige även om du är kvinna eller varför inte lyssna på det färska poddavsnittet av Fria Tyglar där vi pratar om bragdguldet, elefanten i ridsportrummet och intervjuar Jens Fredricson!
Följ Ridsport på