Det första jag ser när jag tittar ut genom fönstret är ett vågrätt regn, orkestrerat av en plågsam vind som piskar in från havet. Jag har precis vaknat upp på ett hotellrum i Halmstad tillsammans med övriga familjen. Jag skulle egentligen inte vara här, men nyfikenheten blev för stor och jag lyckades bli klar snabbare än jag trodde med mina hockeytexter på Smålandsposten kvällen före. Sedan satte jag av västerut så fort jag kunde.
Nu vaknar jag upp på ett hotell i Halmstad som ska visa sig ha fler likheter med Fawlty Towers än vad en normal människa behöver utsättas för. Hotellet är under ombyggnad, visar det sig, och när vi tagit hissen ner till entréplanet möts vi av ljudet från en fontän. Tror vi. Det är dock ingen fontän vi hör utan ett ilsket takdropp.
Byggnaden läcker som ett såll, golvet är fyllt av vatten trots att enorma kärl placerats ut för att samla upp läckaget. Vi halkar oss fram i vätan och fram till receptionen. Där får vi veta att frukostsalen är provisorisk och ligger en bit bort.
I frukostsalen råder kyla eftersom det bara skiljer en spånskiva mellan långväggen och det ursinniga västkustvädret Kvällen före har Malin kallat på personal för att få igång ventilationen och för att ens få ut våningssängarna i vårt familjerum. Upp dök en vaktmästare som fixade med ventilationen och med kraft pressade ut sängarna ur väggen.
Fawlty Towers-vibbarna blir därför inte mindre när vi nu, i frukostmatsalen, ser vem som är dagens kock. Det är vaktmästaren. Det enda som fattas är att han presenterar sig som Manuel på bruten spansk-engelska.
Men det är varken det skräckinjagande vädret eller det läckande hotellet som fått mig att sent en lördagskväll bila 13 mil västerut. Malin och barnen är nämligen ute på provridningsturné och den här söndagen vill även jag vara med.
LillyBelle och Angelo har nu kommit så pass långt att det är dags att hitta den nya Läromästaren, B-ponnyn som ska hjälpa dem att ta ytterligare ett, två och tre steg i sin utveckling. För hundrade gången slår det mig hur annorlunda ridsporten är. Hur lätt är det inte att byta upp sig till ett nytt golfset, inhandla en ny innebandyklubba eller prova ut ett par nya skidor?
Sådant är jag bra på eftersom jag är både otålig och beslutsam.
Det visar sig inte otippat att dessa egenskaper inte är direkt klockrena när det kommer till att välja en ny ponny.
Hittills har jag bara sett filmer från när barnen provrider och med min obefintliga expertis har jag tyckt att alla hästar ser bra ut.
”Fin. Köp!” har varit mitt standardsvar när jag textat tillbaka och jag märker på
Malin att det kanske inte är exakt de orden hon vill höra gång efter annan.
Malin är min motsats här. Eftertänksam, grubblande och utrustad med svår beslutsångest. Kassa egenskaper när det kommer till att köpa innebandyklubbor men fullkomligt ovärderliga som hästspekulant. Om jag och barnen fått bestämma hade vi köpt första bästa häst, eftersom jag är som jag är och barnen förälskar sig i hästar lika snabbt som de äter upp en glass.
Angelo rider en stark kandidat. Vad tror ni? Kan det vara en läromästare?
Vi har nu provridit hästar i Borås, Kalmar, Jönköping och på Öland. Gårdagen i och kring Halmstad bjöd på två nya provridna hästar, varav en – en stark kandidat – reds för andra gången. Alla hästar utom en har känts mer eller mindre bra, även enligt Malin, men tydligen saknas det där lilla extra. Nu väntar nästa anhalt på turnén. Vi skriver in en adress i skånska Höör i navigationsappen, trotsar det sneda regnet och beger oss söderöver. Drygt en timme senare stiftar vi bekantskap med en irländsk herre, född 2005. Är det Läromästaren vi har framför oss?
För mig är allting nytt. Här ska man, under någon halvtimme, förväntas se i nutid vad som kan och kommer att kunna hända i framtiden. Hur känslig hästen är, hur lyhörd, vilket temperament den har, om den är lätt att få i galopp och hur den reagerar på störande moment.
Angelo är först ut. Han skrittar några varv, travar en stund och får ponnyn att fatta galopp. Det ser följsamt ut, tycker jag, men i det här sällskapet är jag analfabeten som ska analysera Shakespeares verk och mina åsikter väger fjäderlätt.
Efter att ha hoppat över ett antal hinder säger plötsligt Angelo att han inte vill rida mer.
– Jag vill inte ha honom, säger han och jag förstår inte vad han menar.
Något är det och även när LillyBelle tagit plats i sadeln dröjer det inte länge förrän hon, den största lilla hästnörd jag känner till, vill kliva av.
Det är någonting som inte stämmer.
Fråga inte mig, jag vet inte.
Själv frågar jag Malin vad det är, men inte heller hon kan peka på någonting specifikt.
– Känslan finns inte där, säger hon krasst.
Så är det. Det finns situationer i livet när allt ser bra ut men någonting svårdefinierat saknas. Det vi upplever är ett sådan situation.
Att välja rätt är en konst och trots att vi gått tillbaka till ruta ett känns det som att vi valt rätt som valt bort.
Läromästaren finns därute och jag vet att den snart står i vårt stall.
Tack för att ni tog er tid – vi fortsätter vårt letande och mig kan ni följa på Instagram som ponnypappandaniel
Följ Ridsport på