Vi kommer alltid tillbaka till hur vi behöver anpassa oss efter att hästarna är flyktdjur. De är designade för att överleva på prärien. För överlevnad i det vilda så behöver hästarna antingen fly för sitt liv eller samla energi för att kunna göra det.
Vad vi begär är att de ska göra något där emellan; vi vill ha energi när vi ber om det, utan att hästen springer för överlevnad. För att klara sig i det vilda behöver hästarna läsa av energier och kroppsspråk. De lyssnar till vår andning och läser av om pulsen är hög eller låg.
Vi vill ha energi när vi ber om det, utan att hästen springer för överlevnad.

Vi människor lever i vardag i högt tempo och söker oss till stallet för lugn och ro. Vi vill varva ned. Kanske är det ingen slump att vi ofta upplever att det går bättre i slutet av ett ridpass – då vi arbetat kroppen en stund, kommit ned i varv och måste börja ta andetag (för annars faller vi av hästen på grund av bristande syresättning).
Korta, snabba andetag högt uppe i bröstkorgen signalerar risk för fara till våra hästar. Längre, långsammare andetag ned i magen ger hästen ett lugn; ökar vår följsamhet, medvetenhet till ryttarens sits och bättre samspel med hästen.
Jag fick för några år sedan lära mig att galopp är den enda gångart där hästen inte kan hålla andan. I skritt och trav kan hästen välja att hålla andan, detta för att obemärkt kunna smyga förbi rovdjur och faror i det vilda. Galoppen som gångart fungerar som en ”blåsbälg” och gör att hästen syresätter sig automatiskt.
Galopp är den enda gångart där hästen inte kan hålla andan.
Det jag helst vill, är att arbeta min häst i skritt. När den i skrittjobbet ger mig en frustning, är det signalen för att den är redo att gå vidare till trav. När samma frustning sker i trav så är det hästens signal till mig att vi är redo för galopparbete.
”Min häst blir jättespänd på tävling!”
Ja, jo, eller en kombination av tävlingsnerver hos både häst och ryttare.
”Du skulle sett oss på framridningen, där var det jättebra!”
Hur kommer det sig att alla ”som vinner framridningen”, sjunker många procent i resultat på väg in på tävlingsbanan? Det är som att 15% dunstar bort på den lilla skrittsträckan mellan framridning och tävlingsbana.
Mina senaste tre dressyrstarter har varit ett experimenterande. Vilket upplägg behöver vi hemma? Hur mycket tid behöver vi på tävlingsplatsen? Vad behöver jag göra på framridningen? Hur ska jag invänta min startsignal?
Jag kom hem med fler svar från min tävling i lördags. Vi gick in på banan och började direkt galoppera. Efter ett och ett halvt varv fick jag den frustning som jag behövde – sedan var det bara att rida.
Följ Ridsport på