På ridskolorna ser vi tydligt hur ridning är en sport för alla åldrar.
En ridlärarkollega till mig berättade hur hon hade en grupp på tolv elever bestående av äldre damer och karlar i sitt jobb på ridskolan.
Trots att hon med tydlig röst ropade ut i mikrofonen att det var dags att sakta av till skritt så fortsatte Jörgen galoppera. Bengt galopperade upp jämsides Jörgen och instruerade honom att det var dags att sluta galoppera och då saktade han av.
Det blev lösningen på att kommunikationen under lektion skulle fungera.
En annan kollega frågade en elev på lektionen om hon hade svårt att höra instruktionerna.
”Jag tror det är fel inställning på din mikrofon”, sade eleven.
Ridlärare vände sig till en annan elev.
”Anne, tycker du att det är svårt att höra mina instruktioner?”
”Va?”
”Jo, jag frågade om det är svårt att höra vad jag säger.”
”Jag hör inte vad du säger, jag har glömt hörapparaten hemma idag.”
Några av mina elever behöver hinna hem för att avlösa sin barnvakt efter avslutad lektion, andra ska hem till sin ”gubbvakt”.
Jag hade en äldre elev som jag, liksom jag gjorde till de andra eleverna, gav instruktioner.
”Lollo, de har bett mig korta tyglarna i tjugo års tid och det har fortfarande inte blivit bättre.”
Samma elev dök alltid upp oavsett väder, även när det var snöstorm och alla andra elever avbokade sina lektioner.
”Lollo”, sade eleven. ”Jag har sagt till mina kamrater att idag är det okej att gå som en 84-årig gubbe.”
Han skrattade; syftade på sig själv och den hala marken i snöstormen.
En gång dök inte den eleven upp till sin lektion och jag blev orolig eftersom han alltid hade full närvaro.
Veckan efter var han på plats och bad om ursäkt för att han glömt avboka.
”Jag var i fjällen och åkte skidor.”
Idag träffade jag en äldre dam som det fullkomligt strålade om när hon berättade om sin häst.
Hon berättade att hon fortfarande dressyrtränar och känner att det är otänkbart att missa en dags ridning. Hon delade med sig av sin hästs viktiga träningsprogram varje vecka och den målsättning hon arbetar för.
Hennes stora bekymmer var att hon behöver gå en grönt kortkurs för att få rida sina tävlingar.
”Men Lollo,” sade hon. ”Det känns ju märkligt eftersom jag var en av de första som tog grönt kort innan allt blev digitalt. Jag borde ju inte behöva gå kursen; jag kan ju allt det där redan?”
Hon kände stor lättnad när jag tipsade henne om hur hon skulle få hjälp att lägga sitt gröna kort i tdb.
”Ja, för jag har det ju kvar!”
Henne ser vi nog snart på tävlingsbanorna.
/Lollo
Följ Ridsport på