Sissela Smith: ”Därför älskar jag Peter Lundströms system”

Hej igen, sedan sist har mycket hänt.

Alla hästarna har hoppat otroligt bra, vi har haft bra flyt och jag är även nöjd med min ridning. Har fått ett kvitto på att träningen över vintern som jag gjort och fått i hemläxa av Rob Ehrens har gett resultat, känns jättekul!

Gialitha gjorde sin första rankingklass, en 1,45 GP med omkring 90 startande där hon var dubbellnolla. Red lagom fort i omhoppningen, i Sverige hade det kanske räckt till en top treplacering, men här blev det en niondeplats. Jättestolt med tanke på startfältet!

Charmonix rev ett hinder i 1,50 GP, hon blir lite spänd när gräsunderlaget blir lite torrt och stumt så hon tappade lite styrka i första kombinationen, men sånt som händer. Nya tag!

Här kan ni se ett sammandrag från klassen.

Allmänt är banorna här både stora och väldigt tekniskt svåra under rankingklasserna, de kräver väldigt mycket planering från ryttaren.

Det finns många mellandistanser där du behöver planera ridningen kanske redan två hinder innan. På stora banor som dessa blir galoppen större på hästarna med det höga tempot man måste rida, därav blir distansen och ridningen mellan hinderna lite annorlunda.

Inomhus hemma rider jag till exempel 24 meter på sex galoppsprång medan jag här rider 27-28 meter på sex galoppsprång.

För att göra det extra komplicerat för oss ryttare på högre nivå bygger bandesignern ofta distanser mitt emellan, exempelvis 25 meter, så man behöver välja att gå på fem eller sex galoppsprång, beroende på häst och planering till hindret innan.

Jag har därför stenkoll på mina meter per distans för varje häst så jag har en tydlig plan över hur jag ska rida innan jag går in, jag chansar aldrig på de högre höjderna för jag måste ge de bästa förutsättningar till min häst att vara felfri.

I Sverige tycker jag att banbyggare som Peter Lundström och Fredrik Malm har internationell nivå och perfekt för oss att ge ryttarna och hästarna mer rutin på hemmaplan av det som krävs när vi tävlar internationellt.

Det jag även älskar med Peters system är att när man tävlar unghästar så är det fokus på att de får en bra erfarenhet, medan det i högre klasser är mer press på ryttaren.

Precis så funkar det här nere.

Mitt tips är att skriva ner på papper när du går banan antal meter och din plan och analysera sen med filmen på ritten.

Annars så har jag själv ordentlig struktur på mig själv också, att jag är lika tränad och förberedd som hästarna är. Det kommer jag förklara lite mer om i nästa inlägg.

Min hästskötare Emma börjar redan klaga på att hon inte vill hem, fast vi har några veckor kvar. En dag av 18 har det varit lite mulet annars sol och superhärligt. Hästarna mår bra, lite pigga och busiga och älskar att springa på de stora banorna.

Denna vecka som kommer är det full tävling igen, veckan efter är det vila för några hästar. Håll tummarna!

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

För oss på Rytteriet så har den dagliga verksamheten ännu inte förändrats jättemycket på grund av coronasituationen. Men den kommer kanske göra det längre fram, beroende på hur länge denna kris håller i sig.

Våra hästar måste ju ut och vi patrullerar på som vanligt. Det som händer just nu är att alla fotbollsderbyn är framflyttade och högvakterna är inställda tills vidare.

Hur det kommer att bli med den stora Nationaldagskortegen den 6 juni vet vi inte ännu.

Det kommer med säkerhet bli så att vi på Rytteriet får förstärka upp i polisbilarna om den ordinarie personalen där blir sjuka.

I dessa tider så är det ju ganska lugnt ute på stadens gator och torg, då passar det väldigt bra att vara ute med våra unga och nya hästar. Både Colorado och Phindus, som jag berättat om tidigare har fått vara ute och gått på stan.

Den som rider den nya hästen har då en väst med “polishäst i utbildning” på sig, så att våra medtrafikanter ska förstå att det är en häst som inte är så van.

Allt kan ju hända, så helst vill man som ryttare på den nya eller unga hästen, inte ha uniformen på sig heller. Skulle man ramla av med bältet på där pistolen, radion, batongen och allt annat sitter runt midjan, så gör det ganska ont om du landar tokigt i backen.

Jag vet… man kan slå i höften rätt rejält på sin pistol.

Både Colorado och Phindus sköter sig fint. Så här i början handlar det om att hästarna ska kunna hantera trafiken i stadsmiljö, kunna stå stilla vid ljussignaler eller kunna stå stilla om vi stannar och pratar med folk.

“Det som göms i snö, kommer fram i tö” är ju ett känt gammalt ordspråk. I vinter har vi ju inte haft någon snö att tala om här i Stockholm men skräpet finns ju i alla fall. Jag undrar, (nu blir jag sådär tråkig igen) varför en del människor tycker sig kunna använda naturen som sin privata soptipp?

Vi måste alla ta sitt ansvar, annars kommer vi drunkna i sopor och skit. Härom dagen var jag ute och red. På en väldigt kort sträcka så låg allt möjligt slängt, allt från kläder till microvågsugnar till plastdunkar.

Nu börjar ju tiden då folk vill vara ute, ha lite pick-nick. Vill därför passa på att be er, snälla plocka upp efter er!

Här kommer lite bilder från förra våren och försommaren då vi varit ute och patrullerat. Det är ju jättetrevligt att kunna sitta ute, äta lite gott, dricka lite gott. Sen när en del sällskap är klara, ja då reser man sig och går därifrån…det som blir kvar är historia.

Som polisryttare har vi en uppridning varje år. Det blir ju första gången på Gorm eftersom jag började rida honom i höstas.

Fortsättning följer på det…

Rid väl och håll er friska, så möts vi där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Ännu en vecka har passerat.

Tiden går fortfarande fort om man har roligt. Sedan förra veckan har vi haft ytterligare en hoppträning.

Gorm och jag har hoppat vidare. Jag lovade att jag skulle jobba lite på hinderhöjden sedan jag skrev senast. Om jag nu bara hoppade 60 centimeter senast så var vi upp på 90 centimeter i torsdags och vi hoppade mer bana!

På torsdag har vi hoppning igen. Det blir tre gånger detta år än så länge.

Jag hoppas att jag kan bjuda på ett nytt filmklipp på mig och Gorm längre fram.

På fredagen var vi en grupp på Polishögskolan i Solna. En grupp ryttare är, som vi kallar det 1+5, ett befäl och fyra ryttare. Vi övade tillsammans med andra poliser som går en så kallad SPT utbildning (särskild polistaktik).

Det är poliser som sedan ska vara med och arbeta på fotbollsmatcher och vid demonstrationer. De får bekanta sig med våra hästar, de får gå framför och bakom oss. De får också känna på hur det känns då vi flyttar på en folksamling med våra hästar, gå emellan hästarna vid ett trångt läge och så försöker man bygga upp en lite stressad situation, som det kan vara ute i verkligheten.

Många av dessa poliser har kanske aldrig varit nära en häst och en del kan tycka att det är lite obehagligt att komma nära.

Jag hade Gorm med mig på övningen. Dessa övningar är kanske inte hans favoritgren men jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Jag tror att vi börjar hitta varandra.

Man blir alltid lite nostalgisk då man kommer tillbaka till Polishögskolan. Jag gick där från januari 1989 till december 1991.

Mycket har ju förändrats på Polishögskolan sedan dess. Nu går ju inte nya blivande poliser där längre. Det är mest andra utbildningar på skolan för de som redan är poliser.

Men det är alltid lika roligt att få komma tillbaka till och öva på Lagtorget.

Annars så patrullerar vi på med våra hästar på stadens gator. I helgen gick det ut ett jobb om en dam som ramlat på gatan, ambulans var på väg fram.

En ryttarpatrull befann sig närheten och red fram till platsen (jag hade förmånen att få vara ledig under helgen så jag var inte med). Detta var på söndagen och jag kan meddela att det blåste väldigt mycket den dagen. Min kollega sitter av hästen och går fram till damen som ramlat omkull och pratar med henne. Det är en äldre dam som berättar att hon varit ute och gått i blåsten och blåst omkull.

I fallet har hon brutit något i benet. Det är farligt när det blåser ute!

I måndags morse var jag och Gino ute och patrullerade. Det går ut ett jobb på radion om en krock mellan cyklist och bil. Jag ligger bra till och rider dit. Ambulans och en till polispatrull är på plats. Det är mitt i morgonrusningen nere vid Stureplan. Jag och Gino hjälper till med trafikdirigering.

Den stackars cyklisten har brutit armen.

Som ryttare kan man göra ett bra jobb på platsen och spärra av övrig trafik så ambulanspersonal kan arbeta i fred. Av någon anledning ska både gångtrafikanter och bilister gå och köra just där ambulansen jobbar med patienten på gatan.

Det är som att folk inte ser längre än till sina tår eller där motorhuven slutar. Tyvärr .

Tack för denna vecka och var rädda om er. Hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Hej igen
Ja tyvärr blev det ett snabbt avslut på touren, vi som trodde vi skulle klara oss så bra. Allt var väldigt lugnt och vi märkte knappt av Corona viruset, men under två dagar exploderade det och det blev kaosartat.

Direkt efter jag hoppat GP kvalet fick jag höra att tävlingen skulle avslutas på order av regeringen. Synd om arrangörerna, klart vi blev lite besvikna också. Gick från 0 till 100 så fort, och idag var så många stressade att hinna iväg så fort som möjligt. Men det är bara att gilla läget och respektera besluten som tas.

Jag bara önskar att vi alla kan ta oss hem så fort och smidigt som möjligt, så får vi vara i ”karantän miljö” hemma och att hästarna får komma hem.

Egentligen skulle jag flyga hem, men vår chaufför kunde inte komma förrän onsdag, om han nu får, som tur är har vår andra chaufför kommit redan.

Carin beslutade att det var bäst att jag åkte med Marcus hem som skulle åka direkt, han kör själv så kunde hjälpa lite när han blir trött och förhoppningsvis komma hem snabbare så jag kan börja med hästarna hemma. Jag har bara C-körkort så kan inte köra vår lastbil med släp tyvärr. Så jag fick packa ihop snabbt och nu kör vi hem. Förhoppningsvis går allt bra.

Annars resultatmässigt om man ska sammanfatta allt så är jag otroligt nöjd, har hunnit få in många rundor. 54 rundor och 40 av dem felfria så det är mitt kvitto.

Hade kvalat båda mina unghästar Daquars Dream och Daiquiri till finalen sista veckan men missar ju det. Båda har hoppat otroligt bra, DD gjorde 10/11 rundor felfritt och Daiquiri lyckades kvala klart till Falsterbo och ett kval till Elmia. Gialitha har hoppat strålande och Max haft ett nedslag, hon är otrolig och CC tackade nej till många stora bud från stora stall till min hästskötare Emmas stora glädje.

Casemiro avslutade med ett retligt nedslag på näst sista i lilla GP men fått lite mer rutin. Dior har kommit igång igen upp i högre klasser efter hennes paus i höstas och levererat nästan bara felfria rundor. Sist men inte minst Charmonix som har hoppat 6 st 150 hoppningar, haft lite otur med 4-felarna men är jättenöjd över utvecklingen och rundorna vi har haft

Det är en fantastisk tour och faciliteterna är magiska, helt rätt upplägg enligt mig för alla nivåer på hästar och ryttare. Väldigt blandade känslor att åka hem.

Ska bli kul att komma igång igen efter denna resa, när vi får komma igång! Hoppas ni uppskattade CCs upplevelse under denna tour och följa med vår resa.

Mvh Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Förra veckan blev lite av en mellanvecka, ingen som hoppade GP och hästarna började bli lite trötta. Men både Dior och Casemiro var felfria i 1,45. 7-åriga Daiquiri rev inte ett hinder på hela veckan. Men denna vecka hoppar alla hästar och det krävs en del planering för att få in den mest optimala lösningen på klasserna.

Annars så en dag har det varit slagsmål på framhoppningen, bokstavligen, över ett hinder som båda ville hoppa. Lite action blir det ändå. I torsdags kom första regnet, duggade lite i två timmar, men det räckte för nu är det 25 grader och sol varje dag.

Här har de även en veterinärstation fullt utrustad och med Spaniens bästa veterinärer tillgängliga sju dagar i veckan, jättebra om något skulle hända.

De har också en hovslagarstation till båda stallområdena med några rutinerade kunniga hovslagare och deras elever, under åtta veckor borta på resa måste vi också sko våra hästar. Denna vecka fick Charmonix manikyr när hon hade lite ledigt.

Coronaviruset är ju en stor snackis i Sverige, men helt ärligt inte alls här. Ingen stressar över det, känns som mer fokus på själva tävlingen.

Arezzotävlingen i Italien blev inställd, så några ryttare stannar kvar här eller kommer hit istället och Sunshine Tour har behövt bygga upp två stall till för att få plats med alla hästar.

Men jag har inte märkt av någon hysteri eller liknande vilket känns lite skönt. Vi är ju nästan bara här på området så det blir lite som att vara i karantän ändå.

Jag kommer att flyga hem med Claes, men det ska bli intressant att se hur resan hem till Sverige går för de i lastbilen om någon händer vid gränserna. Förhoppningsvis inga dramatiska händelser så de kommer hem!

I måndags gav jag tjejerna lång sovmorgon och fixade hästarna och stallet själv, de fick lite extra energi inför de sista två veckorna och jag fick lite ledigt på eftermiddagen. Hann fokusera på min träning vilket jag är mycket noggrann med.

Tack vare ATG hopp och talang blev jag noggrannare med vissa detaljer, som min egna träning och den mentala planeringen.

Att ha en daglig struktur.

Under lågsäsong (tävlingsmässigt) tränar jag på gym 3-5 dagar i veckan och göra yoga för att hålla mig stark och frisk i många år framöver. Men här tränar jag bara en dag i veckan för att hålla igång och spar energin till hästarna.

Pratar även med Rob Ehrens varenda dag om träningen/tävlingen av hästarna och vi gör en plan för kommande vecka, hans tips är guld värda.

Så denna vecka är jag supertaggad. Bara två helger kvar! Tiden går fort när man har kul!

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Jag och min kollega rider ut efter klockan 07.00. Vi tänker ta en tidig runda på stan. Vi brukar göra det och då rör vi oss ofta runt skolor.

Vid den tiden är det alltid mycket folk ute och rör sig. De ska lämna sina barn på skolan eller förskolan eller de är på väg till sitt arbete. Det är en utmärkt tidpunkt för oss att vara ute och patrullera med hästarna.

Cirka kl. 08.00 passerar vi Karlaplan, just utanför uppgången till tunnelbanan. Där står det en stor lastbil parkerad eller jag kan säga sopbil. Den står med motorn igång, den är olåst och ena sidorutan är nedvevad. Den står helt övergiven.

Vem som helst som har onda avsikter hade kunnat ta lastbilen och kört iväg. Alla vet ju vad som hände på Drottninggatan. Det är bara tre år sedan, det har gått alldeles för kort tid för att vi ska ha glömt det.

Jag och min kollega stannar givetvis med hästarna vid lastbilen och väntar. Vi står x antal minuter utan att någon förare ger sig till känna. Efter en stund kommer två gubbar upp med rulltrappan från tunnelbanan. De har varit nere och hämtat sopor.

Jag försöker förklara för dem det olämpliga med att lämna sin lastbil på detta sätt. De har av någon anledning svårt att förstå mitt resonemang, de har ju bråttom. Alla har alltid bråttom och som jag sagt tidigare, det är många som ”jag skulle bara”.

Nog pratat om tråkiga saker. Under veckan har vi haft en extern hopptränare hos oss. Han ska komma några gånger till nu under våren. Vi har många duktiga hoppryttare hos oss. Jag vet inte om jag kan vara en sådan men jag är gärna med och hoppar om jag har någon som hjälper mig.

Hoppning är verkligen färskvara, man måste liksom hålla på med det hela tiden för att det inte ska kännas läskigt. För mig är det första gången detta år jag hoppar och förra året tror jag det blev typ tre gånger. Man kommer liksom aldrig igång.

Gorm han kan ju hoppa bara man låter honom sköta sig själv. Det är ju där det blir lite fel för mig, jag vill liksom lägga mig i för mycket, det måste vara något med det där kontrollbehovet.

Några små skutt kan jag och Gorm bjuda på. Varsågoda!! Jag ska se om jag kan göra något åt hinderhöjden nästa gång vi hoppar…

I dag så har vår äldsta polishäst X-Ray fått gå i pension. Han har nu fått börja sitt nya liv ute på landet. Där får han gå med en kompis i hagen och bli promenadriden då det passar.
X-Ray kom till polisrytteriet då han var fem år gammal. Han är född 1999 och är e. Cardento-Ahorn.

Han har varit en häst som gjort allt en polishäst kan göra, allt från stökiga fotbollsmatcher till patrullering på stan, kungliga korteger och massor med högvakter.

Allt har han skött på bästa sätt. Han är verkligen värd att få avsluta med en tid som pensionär.

Gorm och jag tackar för denna vecka, hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Vecka 4 här i Vejer de la Frontera har precis börjat för oss nu, fortfarande soligt och varmt!

Förra veckan:

Marcus Westergren vann ena 1,50-klassen, stor och svår bana. Jag lyckades riva första hindret och 0,18 sekunder över maxtiden. De som vet känslan av att riva ettan vet nog hur jag kände.. slutade på 33:e plats varav 30 kvalade till GP:n, ännu mer irriterande.. här har du råd med max ett nedslag i en 1,50-rankingklass som kval för att kvala till Grand Prix.. tufft men lärorikt.

Angelie von Essen kom 2:a i GP:n, stolt svensk!

Min 5-åriga unghäst Daquars Dream har satt 9 av 9 rundor felfria nu, fast en gång så startade sprinklersystemet igång när jag skulle hoppa på gräs. Vet inte vad som var mest nervöst, att bli blöt eller hur hästen skulle reagera.

Men allt gick bra.

Gialitha rev näst sista i lilla GP 1,45-rankingklassen, lite surt. Hon är 9 år i år och haft två föl så hon ligger på väldigt bra nivå. Men denna vecka (V.4) får hon och Charmonix vila från hoppning hämta ny energi medan vi fokuserar lite extra på de andra.

Testade även en ny säkerhetsväst…

För mig själv så fick jag också hämta ny energi, min pojkvän flög ner i några dagar så hann även ta lite ledig tid och turistade lite. Han är en stadskille från Norrköping med inga hästkunskaper, men vill lära sig vad jag sysslar med och det uppskattar jag.

Mentalt var det bra att komma bort lite och bli ”lite hungrig” igen tävlingsmässigt, när man tävlar 6 dagar i veckan i 6 veckor kan tävling lätt bli vardag så då passar det att ha en eller två dagar mitt i touren att se något annat. Så jag golfade, åkte till Gibraltar och vandrade uppe i byn Vejer de la Frontera.

Men nu är rutinerna på igen och jag är supermotiverad. 7-åriga Daiquiri felfri och placerad båda dagarna här i början av vecka 4. Nu blir det extra fokus på Dior och Casemiro som ska upp i rankingklasserna igen.

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Veckan som gått har känts ganska intensiv. Rytteriet har haft en del på agendan.

Senast så berättade jag att vi i skrivande stund hade en grupp ryttare på Zinkendamms IP för att det var ett bandyderby. Där var det lugnt kan jag säga. Detta var på tisdagskvällen. På torsdagen så var det dags igen för bandyderby. Då på Bergshamra IP i Solna.

Vi var en grupp ryttare (sex hästar) där med. Jag får säga att alla supportrar skötte sig utmärkt. Men det är väl som det ska vara. Det är helt tokigt hur mycket polisresurser som läggs på framför allt fotbollen. Det är märkligt hur vissa supportrar uppför sig bara för att det är en fotbollsmatch. Det som är ännu mer märkligt är att de som uppför sig illa är vuxna människor, som efter en match går hem till sin familj och nästa dag går till sitt vanliga jobb.

Det skulle kännas väldigt märkligt om Rytteriet hade två grupper ryttare (12 hästar) nästa gång det är världscupen i hoppning vid Gothenburg Horse Show. Peder river ett hinder och alla supportrar skulle skapa ett upplopp för det. Kasta bangers och allt som kommer i deras väg. Tur att vi inte är där …

Jag och Gorm har ridit så kallad ”audiens” i veckan. Det är när nya diplomater åker häst och vagn med Hovstallet från UD (utrikesdepartementet) till slottet och besöker kungen. Då är vi fyra ryttare med och eskorterar dem upp till slottet. Det blev fyra vändor denna gång. En vända för varje ny diplomat. Detta är en ganska lugn tillställning, en del vänta och stå för hästarna och vi håller på ganska länge, typ nästan fyra timmar. Gorm kan tycka att det blir lite tråkigt och långsamt. Han är inte den tålmodiga typen och när han dessutom måste gå där bak i kön så blir han lite missnöjd. Men han höll sig på plats och höll mig varm. Gorm kan ha lite bestämda åsikter ibland men vi reder ut det. 

Jag och min kollega Zanna jobbade fredag kväll. Då är vi nere i city under kvällen. Vi patrullerar runt Stureplan, Kungsträdgården, Humlegården eller där vi behövs. Det var mycket jobb som gick ut på radion under kvällen. Ja, det gör det ju varje kväll under helgerna. När vi är med på helgkvällarna försöker vi följa jobben som går ut via radion och vara med på det som vi kan. Händelser inomhus blir ju lite bökigt. Men allt utomhus, runt krogar är vi med på.

Vi är med och stöttar andra kollegor till exempel om det är mycket folk och en patrull ska göra ett ingripande så kan vi vara med och hålla obehöriga borta. I fredags var vi först på plats vid misshandel utanför en känd hamburgerkedja vid Fältöversten. Gärningsmannen var redan gripen av en ordningsvakt. Det var lite rörigt på plats. Målsägaren var väldigt berusad. Vi tog lite vittnesuppgifter. Efter några minuter kom en till polispatrull till platsen. Vi kunde lämna efter en stund.

Lite senare på kvällen var vi med och grep en misstänkt klockrånare. Det har ju varit en del klockrån på Östermalm. Gärningsmännen följer efter personer in i trapphusen där de sedan rånar folk på deras dyrbara armbandsur. I fredags var det en målsägare som kände igen en misstänkt rånare. Ett signalement gick ut på radion tidigare på kvällen. Ett tips kom in att gärningsmannen skulle sitta på en restaurang. Vi red dit, tog position utanför, inväntade bilburen patrull som gick in på restaurangen där den misstänkte gärningsmannen satt. Allt gick helt odramatiskt till.

På fredag är det dags för ett nytt kvälls-nattpass för mig och Gorm.

De nya hästarna som jag skrev om förra veckan, jobbar på. De har haft miljöträning i ridhuset och varit med och gått bredvid Hovstallets vagnar. De sköter sig fint. Då vi har miljöträning i ridhuset så släpar vi fram allt möjligt som hästarna ska gå igenom, över, på och under. Allt för att se om hästarna är nyfikna eller om de bara vill fly.

Rid väl och hoppas vi möts på stan.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

De kommande veckorna har jag fått äran att få visa och förklara för er hur vi på team CC Holsteiner Breeding lever i sex veckor här i södra Spanien och tävlar på Sunshine Tour.

I första inlägget tänkte jag förklara lite hur vi har startat.

Mellan Norrköping och Vejer de la Frontera är det 367mil och vi körde ner sex hästar, bara resan kräver en hel del planering.

För att minska risker har vi två chaufförer som kan turas om och inte bli för trötta, sedan kör vi per sträcka cirka 70 mil tills ett stop på nio timmar minimum så både hästar och chaufförer får vila ordentligt.

Det är väldigt viktigt att hästarna tempas innan och efter körning samt att de dricker mycket vatten så man inte riskerar transportsjuka. Hästarna brukar även motioneras lite på stoppen, äta lite mash och hö.

Under färd brukar de få äta hö på golvet halvvägs och få lite mash med mycket vatten, dricker de dåligt kan man alltid ha i lite äppeljuice och morötter. Allt som allt tar fem stopp- norra Tyskland, norra Frankrike, södra Frankrike, norra Spanien och sedan äntligen framme.

Vi är noggranna med att resan blir så bra som möjligt för hästarna så de mår bra.

Under denna tour har vi även två hästskötare, Emma Cervin och Hanna Elofsson som tar hand om våra hästar. Det är slitigt jobb som hästskötare på såna här tävlingar, självklart är det väldigt trevligt med sol och +20 grader, men det är jobb sju dagar i veckan 06-21.

Dessa tjejer är tuffa och arbetsvilliga men framförallt intresserade av det vi gör tillsammans och orkar därför jobba så intensivt. För att det ska bli schyssta arbetsförhållanden och bra kvalité på arbetet så har vi två hästskötare så de hinner göra det lilla extra och även hinna ta några timmar ledigt då och då.

Emma är min huvudgroom och är minst lika stor prioritet för mig som hästarna, att hon mår bra och får rätt förutsättningar för hennes jobb är jätteviktigt för mig. Jag har själv groomat när jag jobbade hos Rolf- Göran Bengtsson och det har gett mig en förståelse på hur mycket jobb och press de faktiskt har att ta hand om andras hästar på denna nivå.

I lastbilen bor även Claes och Carin, ägare av stallet CC, de är med hela touren och tar hand om oss på olika sätt, Carin lagar oftast mat till oss och Claes dirigerar.

De är mycket noggranna med att alla äter ordentligt för att få energi när vi jobbar så mycket, faktum är att de faktiskt betalar för alla våra måltider för att vi inte ska vara slarviga med det.

De fyra bor i vår stora fina lastbil och jag bor själv i trailern som har en liten bodel. Vi skurar ur hästdelens båda platser och använder den ena som garderob, så jag har lite som en egen ”walk in closet”!

Vi är några svenskar här, några hela touren och vissa hälften. Jag tycker svenskarna alltid har varit duktiga på att bygga god stämning, lära sig av varandra och ha kul ihop. I söndags när vi red klart spelade vi lite golf, jag, Claes, Jacob Hellström och Pontus Westergren.

Roligt att lära känna varandra utanför stallet också.

Förra veckan startade vi lite lätt med touren, Charmonix min bästa häst var felfri 145 ranking klass och känns förberedd på att göra två Grand Prix helger. 5-åriga Daquars Dream var felfri tre av tre klasser – en mycket bra start!

Faktiskt första tävlingen jag gör på henne. Unghästarna kvalar till finalen som går sista veckan med sju stycken felfria rundor. Sen har jag Casemiro, Gialitha och Dior som ska utbildas mot GP klasser, alla har gått svår hoppning.

Sist men inte minst 7-åriga Daiquiri som jag faktiskt kvalade till Göteborg, men han får springa bland palmerna istället för strålkastarna. Huvudmålet med touren är att bli stabil i större klasser, helt enkelt lägga i en växel till och komma hem med fyra GP-hästar.

Unghästarna ser jag detta mest som rutin och utbildning.

Nästa gång får ni höra och se lite vad som har hänt under veckan

/ Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Jag har fixat körkortstillstånd för tung lastbil, alltså C-körkort. Alla vi som jobbar här har körkort BE, bil med tungt släp. Nu till sommaren skall vi bli med 6-hästars lastbil. Det är ju superbra! Och nu är vi några stycken som skall plugga så vi kan köra denna lastbil.

Jättekul, tänkte jag… Sedan fick vi böckerna och så tog det stopp, för mig alltså, jag har öppnat böckerna en gång. Det känns som att sätta sig vid skolbänken och det är ju länge sedan man satt där.

Det är som man inte vet hur man ska göra när man ska plugga.

Sedan är det ett teoriprov som mest består av kuggfrågor, känns det som i alla fall. (Jag har en son som inte för så länge sedan fick sitt körkort för bil). Det är väl bara att ta tag i detta nu. Man måste först klara teoriprovet, innan man ens får börja övningsköra, bara en sådan sak.

I veckan har vi fått två nya hästar, Colorado och Phindus. Och lite före jul fick vi Opsy Daysy. Så tre nya hästar som skall skolas in under våren.  Nu är dessa mycket ridna innan, men det blir ju ändå väldigt speciellt för dem att vara här.

Det är mycket som de ska vänja sig vid. Hela atmosfären blir väldigt speciell.

Så vi hälsar våra nya hästar välkomna och det skall bli spännande och se vad de går för.

Jag brukar få frågan om det är vi polisryttare som sköter alla hästar och stallet själva. Det gör vi ju inte. Vi har ett stort gäng hästskötare som jobbar i stallet med allt vad det innebär, ja, mockning, fodring osv.

De sköter och gör rent vår utrustning, gör ordning hästarna då vi ska ut på t ex fotboll eller demonstrationer. Det är ju en massa extra skyddsutrustning som skall på hästarna då. Om vi har kortege vid stadsbesök eller vid Sveriges Nationaldag, så putsar de hästarna och knoppar manar.

Men till vardags borstar vi givetvis våra hästar själva innan vi ska ut och rida.
Våra hästskötare är också väldigt duktiga ryttare och hjälper till då det behövs med att motionsrida hästarna.

Just i denna stund då jag skriver detta, kl 18.14 på tisdag kväll, är det sex hästar och ryttare på Zinkensdam IP. Det är bandyderby mellan Hammarby och AIK.

Sist det var match där blev det väldigt stökigt. Jag får rapportera nästa gång hur det gick. Det är ju ett returmöte nu på torsdag också, då jobbar jag. I dag är jag ledig.

Vi hörs nästa vecka, rid väl!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!