I helgen har jag äntligen varit på årets första tävling. Min lilla Casanova Hästak-avkomma som hunnit bli fem år har gjort sin första start i livet och vilken start det blev. Det var nästan så jag grät lite när jag kom ut från banan. Tore är helt fantastisk och vill bara göra sitt bästa hela tiden. Med nästan 73% i den ena och 73% i tekniken i den andra klassen så verkade domaren hålla med mig!
Trots en ganska långsam och försiktig speed vann vi LC. Jag vill inte stressa hästarna i speeden och väljer att rida långsamt men korta ner vägarna lite. Tore är som sagt bara fem år och han är så duktig på att vänta och lyssna på mig. Jag vill inte skapa en situation där han börjar stressa för att jag har jagat honom i speeden.
Hästar måste få ta tid på sig. Överlag är jag ganska försiktig med att rida speed innan hindrena känns helt befästa. Zaphira känner jag mer att hon inte hetsar upp sig så lätt och det går att rida fortare. Jag är dock alltid noga med att ta ett kort andetag och våga vänta i de hinder som innehåller halter. Detta för att jag inte vill att hästarna ska börja jogga i halten och få dåligt tålamod nästa gång det är dags för teknik.
Vill tacka alla funktionärer i Eriksmåla för ett fint bemötande och väl genomfört arrangemang som vanligt! Extra roligt denna helg var att en av mina elever, Lisa Levin, vann sin klass med över 74% i tekniken. Då blir man väldigt stolt som tränare!
I vardagen arbetar jag just nu mycket både själv och på mina träningar med växlingar i energi, att hela tiden jobba med hinder relaterat till annat, både andra hinder eller till exempel travbommar. Det är också extra härligt att det äntligen går att rida på mina fält igen. Då har jag som exempel på övning att hästarna får gå ett par språng över några små stockar för att sedan kunna göra en lugn halt och genomföra grinden korrekt.
Växling mellan anspänning och avspänning är ständigt närvarande i WE. När man som ryttare kan rida med full energi genom parallellslalom för att sedan släppa tyglarna och hästen kan skritta helt avspänt i en tävlingssituation då har man hittat kopplingen till engagemang utan stress och det är verkligen inte enkelt.
Nästa helg ska Zaphira gå en tremoments Medelsvår B i Åsbo. Jag hoppas hon kan hålla jämna steg med Tore även om det såklart är lite svårare i en medelsvår än i LC att nå så höga poäng. Att det blir hela 30 starter känns ju roligt, det märks att WE växer. Det känns som tävlingarna fylls i en rasande hastighet och det hjälper att ha koll så man anmäler sig i tid.
Propositionen till vår två-momentstävling på hemmaplan den 28 maj kom ut igår och efter sex timmar hade vi fyllt tävlingen och hade ett par reserver. Det är något som jag aldrig har varit med om tidigare, då gäller det att hänga på låset så man får en plats. Det behövs verkligen fler tävlingar, men det är ju kul att arrangera när det är så populärt! Jag har också sett ett par nya klubbar i närområdet som lagt in tävlingar, så det blir successivt mer och mer.
Något annat som ständigt utvecklas är nivån på de tävlande ekipagen, när jag började för några år sen var det sällan man såg procent över 65% och nu känns det som det är mer regel än undantag att rida på över 70% för att kunna ligga i toppen, det är bra för det kräver av oss alla att vi ska jobba lite hårdare, mer fokuserat och ha en tydlig plan. Med en bred bra bas kommer det att komma många duktiga ryttare i svår klass i framtiden, det är jag säker på.
Vidare tycker jag att det kommer fler och fler ponnyryttare eller juniorer på häst, vilket såklart är kul och en förutsättning för att hålla en hög nivå också i framtiden. Hoppas många av dessa unga ryttare kvalar och rider Riksmästerskapet i Vetlanda så vi kan få ett Svenska Mästerskap för juniorer också.
Ska ni tävla i helgen, kanske se vi i Åsbo?
Lycka till med träningen i veckan och vill ni ha mer uppdateringar kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson
Följ Ridsport på