Catharina Hansson: ”Dags att skrota hästkarlarna”

Nu börjar det kännas mossigt att i en sport som i så hög grad domineras av kvinnor fortfarande prata om ”riktiga hästkarlar”. 

Visst finns det och har det funnits fantastiska ”hästkarlar” – av båda könen. Men det är en titel som också har förärats en del som kanske inte förtjänade det.

Häromdagen hade jag ett samtal med en erfaren och meriterad kvinnlig tränare som sa: ”Det här begreppet ’hästkarlar’ har nog gjort mycket skada. Vi har gett de här gubbarna en gloria som de kanske inte förtjänar. Även de där som bara gick omkring i keps och trätofflor och bankade på hästarna. Vad var kunnandet egentligen?”  

Kanske ligger glorifieringen av män inom sporten också bakom mycket av det som är sunkigt? Jag tänker på sexuella övergrepp, maktmissbruk eller elever som tyst tittar på när hästar straffrids och misshandlas.
Det är svårt att säga ifrån till någon som satts på piedestal.

Under många år jobbade jag tillsammans med en av Sveriges mest anlitade föreläsare inom jämställdhet. Han var helt övertygad: ”Om kvinnor hade makten skulle de ägna sig åt samma maktmissbruk som män.” Och visst kan man se att ju närmare makten man är, desto mindre benägen är man att stå upp mot missförhållanden. 

Ridsport-Sverige är ju en ankdamm där alla är intrasslade med varandra och där man har alldeles för mycket att förlora på att säga ifrån och ta avstånd. Kanske är det därför som det är de som står längst ner på stegen som blir visselblåsare. De har mycket att förlora, men kanske inte lika mycket som den som är närmare eliten eller är en del av den, och har satsat både pengar och prestige. 

Men låt oss hylla Sveriges kvinnliga hästkarlar, inte bara nu när det är Internationella kvinnodagen utan året om: 

De som lever och andas häst, de nördiga, de kunniga, de som har handlaget, forskarna, uppfödarna, ryttarna,  veterinärerna, stallcheferna, hästskötarna  … 

Listan kan göras lång och du får gärna göra den längre. Vilka vill du lyfta fram?
Mejla tips@tidningenridsport.se !

Sedan får vi nog slakta begreppet; antingen blir ”hästkarl” ett könsneutralt ord, som ombudsman, eller så får vi helt enkelt säga – hästmänniska.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2024.