Catharina Hansson: ”Låt guldsatsningen bana väg för bredden”

Knappt har man hunnit vädra sin frustration och knorra klart över ridsportens uteblivna Björn Borg-effekt, förrän ett nytt ljus tänds i höstmörkret. Den nya stiftelse som initierats av hoppningens förbundskapten Henrik Ankarcrona och Sophie Stenbeck ska stärka upp Svenska Ridsportförbundets befintliga verksamhet. Ett stöd för morgondagens mästerskapsryttare.

För trots alla medaljer från OS, VM och EM vet vi som följt sporten länge att toppen vilar på sköra strukturer. Svenska ryttare har i åratal presterat över sin budgetnivå. Vi har lutat oss mot talang, envishet och en svensk hästkultur som saknar motstycke – men det räcker inte. 

Även svensk ridsport har sina miljardärsfamiljer, men en betydligt större grupp med en verklighet av ekonomiska kompromisser, lånade hästar, ideella krafter och familjer som balanserar på bristningsgränsen. 

Svensk breddridsport när den är som bäst – guldstandard.

”Sverige är guldstandarden inom alla aspekter av ridsporten”, säger Sophie Stenbeck i en intervju med tidningen Dagens Industri. 

Jag såg det när Peder Fredricson red hem 27 miljoner kronor förra söndagskvällen och jag såg samma helg när vi var på tävlingar på en av landets största ridanläggningar. Is utomhus gjorde att framhoppningen fick ta in extra många ekipage, men i fullkomlig harmoni samsades en 12-åring på en jättehäst, ett stort gäng hobbyryttare, några unghästproffs och en landslagsryttare. Välskötta, fräscha hästar, positiv stämning, välbyggd hästvänlig bana, fina ritter. Svensk breddridsport när den är som bäst – guldstandard. 

Och hundra starter på en dag får numera ses som helt okej. Men för några år sedan hade det varit minst det dubbla. Nu är den här anläggningen till salu och många andra ridklubbar överväger att helt lägga ner sin tävlingsverksamhet. Bredden skakar i sina grundvalar. 

Låt oss hoppas att guldet sipprar ner från elitsatsningarna till bredden. Att stiftelsens ambitioner inte bara ger internationella resultat, utan också stärker fundamentet som allt vilar på. Kanske kan den om inte annat bidra med motivation och inspiration. 

Ankarcrona kommer att gå till historien som förbundskaptenen som förvaltade svensk ridsports största guldålder, men tro mig – om den här stiftelsens satsning förvaltas väl och når utanför det redan privilegierade toppskiktet så är det detta som kommer att bli hans verkliga ”legacy”.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2025.