”Det är inte djurvälfärd – det är grymhet”

När islandshästen Kolfinnur skadades allvarligt i hagen i mars i år stod ägaren Sandra Bergman inför ett av de svåraste beslut en djurägare kan fatta. Skadan, ett djupt sår på hasen med påverkan på böjsena, led och synoviala strukturer, bedömdes av behandlande veterinär som mycket allvarlig med osäker prognos. En fissur kunde inte uteslutas.

– Avlivningen skedde direkt vid undersökningen, i samråd med veterinär, och är dokumenterad i journalen. Det var ett beslut grundat i medkänsla, ansvar och respekt för hans bästa, säger Sandra.

Men när hon ansökte om ersättning via sin försäkring hos bolaget Dunstan nekades utbetalningen. Försäkringsbolaget motiverade beslutet med att skadan inte bedömdes som ”omedelbart livshotande” enligt gällande villkor, och att ytterligare undersökningar hade krävts för att styrka att hästen inte kunde behandlas.

Etik vs försäkringsvillkor

Sandra beskriver Kolfinnur som en mycket känslig häst, där en transport till klinik eller en lång konvalescens i sjukbox inte var ett alternativ.

– Han var en känslig själ, och förändringar var mycket svåra för honom. Att transportera honom till klinik för ett förmodat ”det går inte att rädda” eller att tvinga honom till en lång konvalescens i sjukbox var aldrig ett alternativ. Det hade inneburit fortsatt smärta, rädsla och ett psykiskt lidande han inte skulle ha klarat, säger hon.

Hon ifrågasätter om det är rimligt att djurägare ekonomiskt ska straffas för att ha tagit ett beslut som syftar till att minimera lidande.

– Att tvinga en kraftigt smärtpåverkad och stressad häst, stående på tre ben, in i en transport – sederad, kanske med hjälp av ett kvastskaft och hård lindning – för ytterligare tester, bara för att uppfylla ett försäkringskriterium? Det är inte djurvälfärd. Det är grymhet.

Vill öppna för diskussion

Sandra riktar kritik mot försäkringsbolaget och efterlyser en bredare diskussion om hur ersättningsvillkor förhåller sig till hästvälfärd i praktiken.

– Jag hoppas att hans död kan bidra till en viktig diskussion: Ska vi verkligen ha ett försäkringssystem där det lönar sig att dra ut på ett djurs lidande – bara för att få rätt ersättning?

Försäkringsbolaget: ”Vi förstår att det här väcker starka känslor”

Sandra Bergman har lämnat fullmakt för att försäkringsbolaget Dunstan ska kunna uttala sig i det specifika ärendet till Ridsport. Bolaget uppger i sitt svar att de har stor förståelse för den sorgliga situationen.

– Vi känner starkt med den här hästägaren – det är en tung och sorglig situation. Samtidigt är vårt ansvar att tillämpa försäkringsvillkoren rättvist för alla, säger Kat Possner, kommunikationschef på Dunstan.

Enligt bolaget saknades i det här fallet medicinsk dokumentation som visade att hästen befann sig i ett omedelbart livshotande tillstånd, vilket är det avgörande kriteriet för att ersättning ska kunna lämnas vid akut avlivning.

– Det betyder inte att ägarens beslut var fel – tvärtom, det kan ha varit det klokaste för just den hästen – men det föll utanför vad försäkringen kan omfatta.

Grundläggande livförsäkring

Att avlivningen skedde i samråd med veterinär påverkar inte bedömningen i sig, menar Dunstan. Hästen var försäkrad med deras mest grundläggande livförsäkring – Grund Liv – som enbart ersätter akuta, yttre skador som är direkt livshotande. Skador som kräver utredning eller som inte innebär ett omedelbart livshotande tillstånd faller därmed utanför försäkringens omfattning.

Gränsdragningen mellan vad som anses vara akut och vad som ”bara” är allvarligt beskrivs av Dunstan som komplex, men strikt medicinsk.

– ”Omedelbart livshotande” är ett strikt medicinskt begrepp och innebär att hästen riskerar svårt lidande direkt, och inte kan hållas vid liv ens för en kort stund, säger Kat Possner.

Hon tillägger att det inte handlar om en moralisk bedömning, utan om medicinska kriterier som måste uppfyllas för att ersättning ska kunna lämnas. I det aktuella fallet fanns det, enligt både behandlande och Dunstans egna förtroendeveterinärer, fortfarande utrymme för ytterligare utredning och möjlig behandling.

”Försäkringen är ett ekonomiskt verktyg”

På frågan om bolaget ser en risk i att villkoren kan upplevas som att de straffar djurägare som prioriterar djurets välmående framför ekonomisk ersättning, svarar Dunstan:

– Det är viktigt att skilja på vad som är ett djurvänligt beslut och vad som ger rätt till ersättning. Försäkringen är ett ekonomiskt verktyg, inte ett facit för vad som är rätt att göra för sitt djur.

Hon understryker också att det är viktigt att välja en försäkring som motsvarar ens egna behov. Grund Liv är bolagets mest begränsade produkt, men det finns mer omfattande livförsäkringar att teckna för den som vill ha ett bredare skydd.

När det gäller hänsyn till stress och lidande i samband med behandling eller undersökningar, säger bolaget att det visst kan spela in – men bara om det finns tydligt veterinärintyg som styrker att ingen behandling varit möjlig.

Samtidigt betonar Kat att djurvälfärd är en grundläggande utgångspunkt i deras arbete. De samarbetar med oberoende förtroendeveterinärer och följer utvecklingen inom veterinärmedicin och hästhållning.

– I det här fallet ifrågasätter vi på inget sätt det engagemang eller omdöme som hästägaren visat – beslutet kan ha varit helt rätt för hästen – även om det låg utanför vad försäkringen täcker, förklarar Kat Possner.