Djurhatare kan hålla sig i stan!

Stängslet gick för nära deras tomt, slog hon fast. Vi fick flytta ut det. Hon hade över huvud taget inte begripit att det var hagar utanför tomten, och mäklaren som var från trakten hade inte sagt något.
– Men att det var jordbruksmark kunde du väl se, och bosätter man sig intill jordbruksmark får man räkna med att den kommer att användas, sa jag.

Nej, hon hade tänkt sig att det helt av sig självt skulle vara bara orörda ängar där på sin höjd några rådjur skulle beta. Det var hennes rättighet, för så hade det sett ut i husannonsen. Hon ville att vi skulle flytta ut stängslet 30 meter från deras tomtgräns, plus att det också skulle gå 30 meter ut från fem andra villor som ligger på rad. En nätt liten markbit på över en halv hektar. Hon hade inga skäl som allergier eller liknande att hänvisa till, utan ville bara inte ha hästarna så nära.
– Trettio meter! Inser du vad du ber mig om? sa jag.
– Hästar är din hobby, inte min, sa hon torrt.
– Nja, jag driver en verksamhet, och framför allt betalar jag ett dyrt arrende för marken som du vill att jag ska avstå ifrån, svarade jag.

Jag försökte förklara att den här marken varit betesmark sedan urminnes tider och att det tidigare stängslet gått ännu närmare deras hus, det satt till och med kvar en stolpe från det stängslet som de själva nu nyttjade som slanghållare till sommarvatten. Jag försökte förklara att hästarna bara skulle gå där under en begränsad del av året. Några veckor på sommaren.
Vi enades om tio meter. De andra villaägarna var ju vana vid hästarna sen förr och hade inga invändningar, så vi drog stängslet som en båge kring gnällspikens hus, tio meter ut, och sedan efter de övrigas tomtgränser. Hon kom ut när vi höll på och blev helt bestört. Så där kunde det ju inte se ut!!

Men alltså vad tänker man med om man köper en villa på landet med en hästgård som granne -och sen inte vill se hästar? Jag hoppas att hon många gånger, för många gäster fått stå och förklara varför stängseldragningen ser så urbota dum ut just utanför dem.

Sedan var det skrotnissen 400 meter tvärs över denna markbit. Han hade innan vi flyttade dit tagit sig friheten att ösa ut en massa skrot och skräp och haft en eldningsplats -på vår mark. Mark som vi nu satt igång och hägna in.

Plötsligt stod en Volvo på vår gårdsplan. En sur och otrevlig lastbilschaufför helt utan uppfostran klev ur. Han presenterade sig inte ens.
– Vafan har ni gjort? Ta bort det där stängslet!
Återigen en människa som ville att vi skulle avstå från mark som vi betalar dyrt för. Just där hade det inte varit hage innan. Men var det rimligt att vi inte skulle  få använda vår mark samtidigt som han öste ut skräp och ställde bilar där och eldade? Vem var det som gick för långt egentligen?

Nu blev jag så arg att jag knappt kunde prata. Det blev storbråk. Inte heller nu fanns allergiskäl eller liknande,  utan han hänvisade till några löst hållna riktlinjer från kommunen. Vi orkade inte bråka vidare med honom men bad honom plocka bort allt sitt skrot och skräp och sluta elda där. Sedan när vi röjde sly och tog bort träd byggde vi upp en stor rishög på platsen. Som han nu får titta på.

Med övriga grannar har vi goda relationer. Det är viktigt på landet! Det suger kraft att ha konflikter med grannar som man måste träffa på möten och som man ser hela tiden. Jag vet en osmart person som flyttade ut från stan, köpte ett hus och sågade ner någon annans träd det första han gjorde. Det blev rättsprocess och evig osämja.

Visst har jag undrat om jag hade kunnat hantera detta annorlunda. Jag hade kunnat gått och knackat dörr och frågat alla som hade tomter intill vår mark. Men just de här två hade ju satt sig på tvären ändå. Garanterat.

Nu råder en stabil terrorbalans. De säger inget, och vi säger inget. Vi får avstå från lite mark och skrotnissen får titta på rishögen, barnfamiljen får se hur markbiten vid deras tomt växer igen med sly istället för att betas. Jag vill för mitt liv inte låta saker gå så långt som till rätten, det har vänner till oss varit med om och i vår kommun döms det så gott som alltid till hästägares nackdel.

Jag tycker så här: har du problem med djur – flytta inte ut på landet! Bo då i stan eller i en radhusförort, och köp för i helsike inte ett hus vid ett lantbruk eller intill en hästgård!
Du kan inte komma till en ny miljö och förvänta dig att andra som var där före dig ska avstå från sådant som hör den miljön till.

/Ulrika