Ett hästöga har slocknat

Torsten Hansson var uppfödare i tredje generation och har under decennierna haft många framgångar tillsammans med hustrun Birgitta. Vid en intervju 2010 betraktade han hingsten Dalwhinnie 1180 som sin bästa uppfödning hittills. Hingsten har debuterat i Grand Prix liksom stoet Darcia VH (31) som vunnit sin första Grand Prix.

– Torsten hade ”hästöga” och det är det inte så många som har idag, minns Jan Philipson, hedersordförande och tidigare ordförande i ASVH under tolv år tillsammans med styrelsemedlemmen Torsten Hansson.
– Han har gjort en enastående livsgärning för svensk varmblodsavel och ridsport som både uppfödare och domare vid bruksprov för hingstar, vid unghästbedömningar och inom dressyrsporten. Torstens enastående ”hästöga” och erfarenhet som ryttare, inte minst som utbildare av unghästar, gjorde att han kom att spela en viktig roll när förnyelsen av våra bruksprov för hingstar kom till stånd i slutet av 1970-och början av 1980-talet. Det gjorde han både ifråga om provens utformning och som domare i många år.

Hans blick för det funktionella hos en häst ledde honom till att tidigt betäcka med Skovens Rafael och naturligtvis egna hingsten Dalwhinnie. Under hösten fick Torsten uppleva tävlingsframgångar med Dalwhinnie och Mattias Jansson i Ungern och under championatet blev det storslam för honom och sonen Tobias Hansson.

Mari-Ann Barkevall,  en kollega och vän till familjen sedan 60-talet, minns Torsten Hansson.
– Vi hade båda liknande bakgrund, på slutet av 60-talet tog vi över varsin gedigen stostam och har umgåtts i familjerna sedan dess. Torsten var en av de få av den gamla stammen med massor av kunskap om både lantbruket och avelsarbetet. Vi satt tillsammans i sjutton år i ASVHs styrelse.
– Som domare hade Torsten användning för sitt makalösa ”hästöga” parat med en analytisk förmåga utöver det vanliga. Han var snabb, helt klar och koncis i sin bedömning. Han var dessutom som få andra klar över vilken riktning aveln måste ta för att uppfödarna skulle kunna sälja sina hästar och möta marknaden. Torsten ville se ädla, långlinjerade hästar och kom det in någon som släpade bakbenen och var framtung så blev det låga poäng. Det var så lätt att döma med honom, vi hade samsyn.
– Med en så stor uppfödning som han hade får du en bättre urvalsvilja, du måste helt enkelt producera hästar som går att sälja, där var Torsten ett föredöme. Han var bland de första att utnyttja seminmöjligheterna trots att det var oerhört dyrt med betäckningar med Rohdiamant bland annat.
– Torsten var tystlåten och fåordig men hans omdömen om hästarna var oantastliga, direkta och utan omsvep. Han skröt aldrig över sina egna hästar, resultaten var det enda som räknades.

Torsten levde och verkade hela sitt liv i den lilla byn Västra Hoby norr om Lund i Skåne och gården lämnades för några år sedan över till sonen Tobias med familj som blir fjärde generationen uppfödare. Själv hade Torsten ridit i alla discipliner, han var framförallt avelsdomare men också dressyrdomare och engagerad i bruksproven.

Eric Lette minns Torsten Hansson från bruksproven.
-Han var under många år adjungerad till proven, mycket kunnig och med en genuin avelsbakgrund. Torsten fungerade som en stabilisator i nämnden, en profil på avelssidan med sina djupa kunskaper om avel och uppfödning, tystlåten och lyssnande.

Som riktig hästkarl och med gott öga för häst visste Torsten Hansson att värdera de goda stona och som ryttare visste han att värdera både temperament och ridbarhet.

Jan Philipson var tillsammans med Mari-Ann Barkevall, Eric Lette och Torsten Hansson med under en stormig era med stora förändringar i avels-Sverige.
– Torstens olika insatser för svensk varmblodsavel är värd all beundran och något som vi känner stor tacksamhet för, skriver Jan Philipson. Samtidigt som vi känner stor saknad efter Torsten går tankarna till familjen, som vi vet varit mycket delaktig i det verk som Torsten uträttat, och som också för arvet vidare.

Privat kämpade Torsten Hansson med sviterna efter sin egen sjukdom många år tidigare och dotterns. Marta, syster till Tobias och Martin, gick alltför tidigt bort i cancer under 2013, en tung förlust för hela familjen. Trots det arbetade Torsten vidare i stallet med stona och fölen så länge han orkade och ännu en bit till.

Torsten Hansson efterlämnar hustrun Birgitta, sönerna Martin och Tobias med familjer, svärsonen Nils, och barnbarn.

Länk till fördjupande artikel. publicerad i Avelsextra 2010.
Del 1 Del 2