Ett-sto-licensen – en lysande affär

För att ”mota Olle i grind” skapades ett-sto-licensen, ett administrativt godkännande av meriterade utländska hingstar. Kraven för att kunna få en hingst godkänd via ett-sto-licens var radikalt lägre än för att till exempel kunna visa upp en hingst för exteriörbedömning som direktkvalificerad, en möjlighet som öppnades upp 2010.

Kategorin direktkvalificerade blev snabbt populär på bruksprovet, inte bara för äldre hingstar utan även för unga svenska hingstar som gjort flerdagarsprov i Tyskland och nu kunde ta en genväg.

Sköttes av den enskilda uppfödaren

Ett-sto-licensen styrdes till en början av den enskilda uppfödaren, som på eget bevåg kunde söka licensen och ta fram den nödvändiga dokumentationen.

Hingstarna i den här kategorin fick stamboksnummer mellan 9000 till 
9999 och gruppen bestod av både etablerade kändishingstar och yngre toppförmågor.

När licensen infördes till säsongen 2012 var det mycket få betäckningar som gick den här vägen, men redan året efter hade antalet stigit till nära 200. Sedan dess har utvecklingen fortsatt uppåt och ett-sto-licensen är en i många stycken lysande affär för SWB.

Licensformen används även för tidigare godkända hingstar och spermaimporter som bara har ett fåtal betäckningar.

Syftet att behålla progressiva uppfödare med näsa för internationellt blod i SWB-fållan har lyckats.

Hur har då ett-sto-licensen påverkat användningen av hingstar?
– Jätte-jättemycket, för oss uppfödare har det gett så otroligt många fler valmöjligheter. Det har definitivt hjälpt att få SWB-aveln helt i linje med internationella blodslinjer, säger Gustaf Johansson, som själv använt hingstar via ett-sto-licens.

Trots ökad popularitet med åren verkar dock ett-sto-licensanvändning förbli ett verktyg för högt specialiserade uppfödare, spetsavel om man så vill.

Betäckningsåret 2020 var antalet ett-sto-betäckningar som allra högst sedan starten 2012, nästan elva procent.
– Ett-sto-licensen har varit en bra ekonomisk väg för hingsthållare med begränsad efterfrågan på tidigare godkända hingstar, förklarar Gustaf Johansson.
– En vinst för SWB är att uppfödarna kan välja hingst väldigt fritt och ändå registrera sina föl hos oss i SWB.
– Det viktigaste med licensformen är att den erbjuder valfrihet och öppenhet för stoägaren och jag vill tro att varje individ klarar att utvärdera och välja bästa hingst för sitt sto och sin ekonomi, säger Helén Uddefors och tillägger:
– Intäkterna från ett-sto-licensen betydde mer för SWB innan ekonomin var under kontroll och vi hade byggt upp nödvändiga buffertar för att klara verksamheten. I dag är vi inte beroende av att antalet betäckningar den vägen hålls uppe.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.